”Vi har fått hoppets gåva”, Vägledning för de unga, dec. 2021.
Kom och följ mig
Vi har fått hoppets gåva
En profets upplevelse visar oss att Gud kan ge oss hopp om vi fokuserar på Jesus Kristus.
Se Guds lamm, av Walter Rane
Har du någonsin upplevt en dag som aldrig verkar ta slut? Jag är säker på att du kan svara: ”Ja!” Vi upplever alla dagar då saker och ting inte går som vi hoppats. Att bränna brödet i rosten vid frukosten, göra dåligt ifrån sig på ett prov eller bråka med en vän kan verkligen bidra till en dålig dag.
Men sedan finns det andra, svårare utmaningar. Vi kan förlora någon vi älskar, drabbas av en allvarlig sjukdom eller se någon vi bryr oss om lämna kyrkan. Sådana prövningar kan kännas för svåra att hantera och kan pågå mycket längre än en dag. Och det finns så många problem i världen att vi ibland kan känna att det är hopplöst.
Men sanningen är att vi alltid har anledning att hoppas. Mormon sa: ”Se, jag säger er att ni genom Kristi försoning … ska ha hopp” (Moro. 7:41). Av den anledningen har president Russell M. Nelson sagt: ”Oavsett hur hopplöst det kan verka, kom ihåg att vi alltid kan ha hopp. Alltid!”1
Finns det något bättre tillfälle att minnas detta än julen, då vi firar födelsen av ”världens ljus, liv och hopp”?2 Skrifterna är fyllda av berättelser som påminner oss om vårt hopp i Jesus Kristus. Faktum är att skrifterna skrevs för att vittna om honom så att vi ”ska bevara vårt hopp” (Rom. 15:4).
Ett av dessa budskap om hopp kom för drygt 100 år sedan. Det kom vid en mörk tid i historien till en Guds profet som gick igenom en svår tid i sitt liv. Det lär oss att vi kan finna vårt största hopp i vår himmelske Fader och Jesus Kristus tack vare deras fullkomliga kärlek till oss och Frälsarens försonande nåd.
En syn för en värld i nöd
År 1918 var en svår och prövande tid. Världen befann sig i en global pandemis grepp – precis som vi. Denna pandemi som orsakades av influensa spred sig över hela världen och dödade miljontals människor. Första världskriget hade också rasat sedan 1914. Krigets grymhet orsakade otänkbar förstörelse, död och sorg.
Fotografier från Getty Images
Inför dessa världsomspännande katastrofer undrade många: ”Finns det liv efter döden? Vad händer när vi dör? Får jag träffa dem jag älskar igen?”
President Joseph F. Smith (1838–1918), kyrkans sjätte president, upplevde också en personlig tragedi 1918. Hans äldsta son, aposteln Elder Hyrum Mack Smith, dog oväntat. Några månader senare dog Hyrums hustru Ida och lämnade fem barn efter sig.3
President Joseph F. Smith upplevde en personlig tragedi 1918. Hans äldsta son Hyrum Mack Smith dog oväntat. Några månader senare dog Hyrums hustru Ida och lämnade fem barn efter sig.
President Smith hade förlorat nära och kära tidigare. Han var bara fem år när hans far, Hyrum Smith, och hans farbror, profeten Joseph Smith, led martyrdöden i fängelset i Carthage. Hans mor Mary Fielding Smith dog när han var 13 år. President Smith förlorade också sin fru Sarah och 13 barn.4
Men dessa dödsfall 1918 medförde ny sorg. President Smith sökte tröst i sin sorg och vände sig till skriftstudier och bön. När han läste ur Nya testamentet och begrundade Jesu Kristi försoning (se L&F 138:1–3) fick han en syn om andevärlden. Han såg de rättfärdiga andarna som med hopp såg fram emot sin befrielse från döden (se L&F 138:11–15). Han såg också Frälsaren predika evangeliet för dem som befann sig i andevärlden mellan hans död och uppståndelse (se L&F 138:19). Och han bevittnade hur Frälsaren sände rättfärdiga tjänare för att undervisa dem som inte hade haft möjlighet att höra evangeliet i jordelivet.
Denna syn kom när världen var i stort behov av hopp. President M. Russell Ballard, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, lärde att denna syn ”uppenbarade på ett tydligare sätt djupet och bredden i vår himmelske Faders plan för sina barn och Kristus återlösande kärlek och den oförlikneliga kraften i hans försoning”.5
Hoppfulla sanningar
De andar som president Smith såg i synen betraktade separationen av deras andar från deras kroppar vid döden ”som en fångenskap” (L&F 138:50). President Smiths syn försäkrar oss om att denna ”fångenskap” inte är permanent. Genom Frälsaren har vi hopp om att vi en dag kommer att återuppstå och ”ta emot glädjens fullhet” (L&F 138:17).
Denna syn försäkrar oss också om att vår himmelske Fader och Jesus Kristus har förberett vägen för att varje själ ska få möjligheten att ta emot celestial härlighet och evig lycka tillsammans med dem. Detta gäller även för dem som levt och ”dött utan kunskap om [evangeliet], vilka skulle ha tagit emot det” (L&F 137:7).
Vi behöver inte vänta till nästa liv på att ha hopp. Vi kan känna hopp nu när vi sätter vår tro och tillit till Jesus Kristus. Hoppet är en gåva från Anden (se Moro. 8:26), och det kommer till oss på grund av Kristi försoning.
Ett särskilt sätt att känna hopp
När president Smith begrundade evangeliet och Frälsarens försoning fick han en uppenbarelse som gav honom och en orolig värld tröst och hopp. Att begrunda är mer än att bara tänka. Det innebär att man reflekterar djupt över något – och det kan hjälpa oss att känna mer hopp. Avsätt lite tid att begrunda Frälsaren denna jul.
Tänk på vad hans födelse, liv, lärdomar och försoning betyder för dig. Det kan öppna ditt hjärta och göra det möjligt för den helige Anden att ”tala frid till ditt sinne” (se L&F 6:23). Den kan välsigna dig med ljus och hopp även när livet är svårt.
Vi uppmuntras att ”sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor”. Och om vi ”strävar framåt, mättar [oss] med Kristi ord och håller ut intill änden, se, så säger Fadern: ’Ni ska få evigt liv’” (2 Ne. 31:20).