”Jonalins hopp om templet”, Vägledning för de unga, april 2023.
Jonalins hopp om templet
Jonalin var inte lika glad som andra över att ett tempel skulle komma till American Samoa – förrän hon blev ombedd att tala under första spadtagsceremonin.
Fotografier: Sam Solaita
En dag fick Jonalin Y. ett oväntat telefonsamtal.
Det första spadtaget för Pago Pago tempel i American Samoa skulle snart äga rum, och områdesledare bad 16-åriga Jonalin att bära sitt vittnesbörd om templet under spadtagsceremonin. Det fanns bara ett problem. Jonalin hade aldrig varit i ett tempel. Hon hade alltid velat beseglas till sin familj, men hon var osäker på om det skulle hända någon gång snart.
”När de tillkännagav att templet skulle byggas här var jag inte lika ivrig eller entusiastisk som alla andra”, säger Jonalin. ”Jag tyckte inte att fanns någon anledning att bli glad eftersom min pappa inte är medlem och inte kan följa med oss till templet. Ett tempel skulle inte ändra på det faktum att min familj inte är beseglad.”
Jonalins mammas familj har tillhört Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i flera generationer. Hennes mamma undervisade henne och hennes fyra syskon om Jesu Kristi evangelium, och de döptes när de fyllde åtta. Men hennes pappa har valt att inte bli medlem.
Så länge Jonalin kan minnas har hennes familj försökt hjälpa hennes pappa att bli omvänd till Jesu Kristi evangelium. Hon och hennes mamma, tre systrar och hennes bror bjuder in honom till kyrkan, och han kommer ofta när han inte arbetar. De har också hemafton och bjuder med honom till kyrkans aktiviteter. Oräkneliga missionärer har kommit hem till dem, men Jonalins pappa har inte beslutat sig för att gå vidare i evangeliet.
På grund av det kände sig Jonalin förvirrad över att bli ombedd att tala om templet. Det verkade som om alla hennes vänner var mer entusiastiska över templet än hon var och kunde knappt vänta tills de fick åka dit med hela familjen. ”Jag minns bara att jag tänkte: ’Jag är flickan med en pappa som inte är medlem. Varför just jag?’” säger Jonalin.
En hjärtats förvandling
Snart började Jonalins känslor för templet att förändras. ”Det som förändrade mitt hjärta var att jag utvaldes att bära mitt vittnesbörd”, säger hon. ”Det var som att det var Guds sätt att hjälpa mig veta att templet är en välsignelse. Jag visste att det var hans sätt att ge mitt tvivlande hjärta frid.”
”Jag har hört att templet är trevligt, det är fridfullt”, säger hon. ”Jag skulle verkligen vilja känna det själv. När jag förberedde mig för att bära mitt vittnesbörd fick jag möjlighet att tänka på hur fantastiskt det kommer att bli att ett tempel byggs så nära mitt hem. Och det gav mig hopp om att min familj en dag, enligt Guds tidsplan, kommer att beseglas i templet.”
Jonalin gör sitt bästa för att lita på Guds tidsplan i stället för på sin egen. ”Guds vägar är märkliga”, säger hon. ”Han visste när det var rätt tid att bygga ett tempel i American Samoa, en tid när alla är förtvivlade på grund av pandemin, en tid när templet behövs av så många, och en tid när han kände till min längtan efter att min familj skulle beseglas. Hans tidsplan är perfekt.”
Glädje i evangeliet
En anledning till att Jonalin vill att hennes pappa ska döpas är att evangeliet har varit en sådan välsignelse i hennes eget liv. ”Jag älskar att tillämpa evangeliets lärdomar i skolan, och det hjälper faktiskt”, säger Jonalin. ”Jag är väldigt tacksam över att vara medlem och är glad över att få vara en del av detta stora och förunderliga verk.”
Jonalin försöker också dela evangeliets glädje med sina vänner, varav de flesta är medlemmar i kyrkan. ”När jag är orolig för något vaknar jag tidigt på morgonen, går ut och tittar upp på himlen. Det är väldigt läkande”, säger hon. ”Ibland när jag gör det känner jag att jag borde skriva något, till exempel om sådant jag har lärt mig i kyrkan. Sedan skickar jag de här meddelandena till mina vänner i en gruppchatt. Jag har en vän som inte är medlem, och att se henne svara med ett så stort hjärta – det är härligt, och jag älskar det så mycket.”
Hopp i framtiden
När Jonalin delar sin tro med sina vänner hoppas hon fortfarande att hennes pappa en dag ska bli omvänd till Jesu Kristi evangelium. ”Gud ser mitt hjärta och vet hur mycket jag vill att pappa ska döpas”, säger hon. Men hon förstår också att hennes pappa har friheten att välja. ”Ibland frågade jag Gud varför det tar så lång tid för pappa. Men vår himmelske Faders svar förblir detsamma: Var tålmodig. Så jag ska vara tålmodig.”
”Jag ber att min familj en dag ska beseglas för evigheten”, säger Jonalin. ”Jag vet att evangeliet är sant. Det har varit till välsignelse för min familj på så många sätt. Jag vittnar om att Gud hör våra böner. Jag är välsignad med att få vara en del av hans verk och tänker fortsätta att leva enligt hans vilja.”