”Underverken på Tanna”, Vägledning för de unga, okt. 2023.
Underverken på Tanna
En dränkt pickup, en hög med dopintervju-blanketter och ett par hängivna missionärer – alla var en del av underverken i södra Stilla havet.
Foto: Leslie Nilsson
Mark J. Messick, president för Vanuatumissionen Port Vila, fick ett telefonsamtal från distriktspresidenten på ön Tanna med begäran om att missionärer skulle skickas dit. De hade 80 personer som väntade på att bli intervjuade så att de kunde få komma till Jesus Kristus och hans återställda kyrka genom att bli döpta!
President Messick försökte skicka sina assistenter till att hålla intervjuerna. De behövde resa från ön Éfaté, där missionskontoret ligger, till Tanna, drygt 20 mil bort. Men flera allvarliga utmaningar kom i deras väg.
Förseningar måste inte förhindra
Först blev Tannas aktiva vulkan mer aktiv. Sedan förstörde en liten cyklon stora delar av Tanna. Slutligen kom covid-19 till Vanuatu år 2022 och allt stängdes ner. Ingen fick komma in i eller ut ur Éfaté eller Tanna.
Några månader senare, när allt hade lugnat ner sig, kom äldsterna Brian Moses Nalin och Silas Toa till Tanna, redo att intervjua människor. President Messick var rädd att antalet människor som ville döpas kanske hade sjunkit eftersom de behövt vänta så länge.
När äldste Nalin, som var född på Tanna, och äldste Toa kom väntade inte 80 personer – nu var det 114.
Saetsiwis floder
För att ta sig till en avlägsen gren i Saetsiwi på ön Tanna körde äldsterna Nalin och Toa till och vandrade sedan uppför ett berg i tre timmar och åt inget annat än kokosnötterna de hittade längs vägen. Men när de väl kom fram till Saetsiwi kunde de inte hitta grenspresidenten. Och så började ett regnoväder.
Regnet fyllde floderna, och äldste Nalin visste att det snart skulle bli omöjligt och farligt att ta sig fram. Äldsterna tog sig tillbaka till pickupen så fort de kunde, medvetna om att de behövde ge sig av från berget. De två missionärerna tog sig över den första floden i säkerhet, men vid den andra floden fastnade pickupen. De puttade och fick till och med hjälp av andra att putta på, men bilen gick inte att rubba.
”Den väntade”
Äldste Nalin lade märke till en annan flod som flödade in i deras och hur mycket större den var. Senare sa han: ”Vår flod var fortfarande liten, som om den väntade på att vi skulle ta oss ut.” Men det skulle inte vara för evigt.
Båda äldsterna hade växt upp i Vanuatu, där fordon vanligtvis är sällsynta och extremt dyra. Så för dem var det inte ett bra alternativ att överge pickupen. Men vattennivån nådde upp till dörrhandtagen.
De ringde president Messick och frågade vad de skulle göra.
President Messick svarade: ”Tack för att ni ringde mig. Det är okej! Lämna pickupen där den är och hitta en trygg plats nu!”
Äldste Toa och äldste Nalin ställdes inför utmaningar när de försökte nå fram till människorna som ville bli döpta på ön Tanna – bland annat ett plötsligt regnoväder som översvämmade floderna de korsade.
Tro på Guds kraft
Äldste Toa, den siste att lämna bilen, sa senare: ”Jag tittade i baksätet efter mina skrifter och dopblanketterna, men de var inte där. Och jag tänkte att äldste Nalin kanske redan hade tagit dem.” Om blanketterna gick förlorade skulle missionärerna behöva åka tillbaka till Éfaté för att hämta nya.
Då började en av personerna som hade kommit för att hjälpa till att ropa. Äldste Toa förstod inte vad han sa. Men äldste Nalin gjorde det eftersom det var hans modersmål. Han skrek till sin kamrat: ”Kom ut ur bilen, något är på väg!”
Äldste Toa klättrade ut genom bakdörren eftersom vattnet redan hade nått framrutan. Så fort han tagit sig ut svepte floden med sig pickupen nedströms. Medan de såg pickupen flyta iväg med strömmen kunde de se skrifterna och dopblanketterna i baksätet.
Äldste Toa sa senare: ”Medan vi fortfarande stod i floden kallade vi på Guds kraft till att beskydda våra skrifter och dopblanketter. Vi hade tro på att han kunde rädda dem enligt sin vilja.”
”Efter bönen visste vi att allt skulle ordna sig”, sa äldste Toa senare.
Gud vet hur han ska frälsa
Distriktspresidenten ringde och berättade för äldsterna Toa och Nalin att grenspresidenten i Saetsiwi, samme man som de inte kunnat hitta tidigare, hade hittat deras pickup. Floden hade släpat den 250 meter bort från vägen, men även om motorn var våt och bilen behövde bärgas för fler reparationer, var utsidan av bilen varken bucklig eller repig. Men deras lektionsböcker, anteckningsböcker och broschyrer var dränkta och förstörda. ”Man kunde inte läsa en del av orden”, sa äldste Toa.
Men liggande ovanpå allt annat var deras skrifter och intervjublanketter, på något sätt torra och oskadda.
Även om äldste Toa och äldste Nalin hade övergett pickupen i den översvämmade floden, blev den senare hittad. Även om motorn behövde repareras var pickupen varken bucklig eller repig. Men det mest mirakulösa av allt var att de viktigaste sakerna den bar på var oskadda.
”Gå med hjärtat”
Äldsterna reste till alla åtta grenar där de behövde hålla intervjuer på Tanna. Eftersom pickupens motor var skadad gick de ofta. En av dem sa senare till sina missionärskamrater: ”När benen blir trötta på att gå, går du med hjärtat.”
Bara i en gren hade 48 personer trofast väntat på att bli döpta. Äldste Nalin intervjuade dem som talade modersmålet på Tanna och äldste Toa intervjuade dem som talade bislama. När de var klara blev de förvånade över att se solen gå ner. Intervjuerna hade tagit hela dagen.
Äldste Toa och äldste Nalin reste över hela Tanna för att döpa de människor som hade tagit emot Jesu Kristi återställda evangelium.
De döpte människor över hela ön, flera av dem familjer, i floder och i havet. Det fanns inte tillräckligt med dopkläder, så en del nya medlemmar fick räcka sina våta kläder till nästa person tills alla hade döpts.
Äldsterna döpte folket, många av dem familjer, var de än befann sig, hur avlägset det än var. Både folket och äldsterna visade stor tro.
Profeten Joseph Smith sa: ”Våra missionärer går ut till olika nationer, och … Guds sanning kommer att gå framåt oförväget, ädelt och oberoende, tills den genomträngt varje kontinent, färdats till varje trakt, svept över varje land och ljudit i varje öra, tills Guds avsikter uppnåtts och den store Jehova säger att verket är utfört.”1