”Försöker du leva efter evangeliet utan Jesus Kristus?” Vägledning för de unga, feb. 2024.
Försöker du leva efter evangeliet utan Jesus Kristus?
Jag kände att jag inte blev påfylld i kyrkan tills jag insåg att problemet inte var kyrkan – det var det faktum att jag inte var fokuserad på Frälsaren.
Frälsningens hand, av Michael Malm
När jag gick på high school kände jag mig nästan alltid långt borta från Gud och Jesus Kristus. Alla omkring mig verkade vara mycket andligare och hade fått en massa coola andliga upplevelser.
Jag kunde inte begripa vad jag gjorde för fel. Jag gick i kyrkan, läste skrifterna, bad och besökte templet när min församling hade tempelresor. Men det kändes ändå som att något saknades.
Det var inte förrän på min mission som jag insåg vad den där saknade pusselbiten var: Jesus Kristus.
Jag hade fokuserat på att göra saker i stället för att fokusera på Frälsaren och bli en hängiven efterföljare till honom.
Missförstå mig inte, rättfärdiga vanor är bra. Att leva efter buden hjälper oss att komma till Jesus Kristus. Men ibland blir vi så upptagna med ”uppgifter i kyrkan” att vi tar ut Frälsaren ur just de aktiviteter som är avsedda att föra oss till honom. Det kan göra att vi känner oss andligt tomma.
Närvarande i kyrkan, frånvarande från Kristus
Nyligen sa några av mina vänner som har lämnat kyrkan att de aldrig har känt sig lyckligare eller mer fridfulla. Det var så förvirrande för mig! Om det här är Kristi kyrka, hur kunde det bli så då?
Allteftersom jag lyssnade på mina vänners upplevelser och bekymmer insåg jag att det som gav dem frid inte var att lämna kyrkan. Det var att de lämnade bakom sig att-göra-listorna de känt att de måste hinna med. När de hade lämnat kyrkan lämnade de också sina andliga att-göra-listor bakom sig.
Men detta var inte vad Frälsaren hade i åtanke när han upprättade sin kyrka och gav sina bud.
Äldste Donald L. Hallstrom i de sjuttios kvorum sa en gång: ”En del tror att om man är aktiv i kyrkan så har man nått det slutliga målet. Det är farligt att tänka så. Man kan vara aktiv i kyrkan och vara mindre aktiv i evangeliet. Låt mig betona det: Aktivitet i kyrkan är ett mycket önskvärt mål, men det är inte tillräckligt.”1
Det är möjligt att göra rätt saker men att helt missa varför man gör dem.
Faran med att rikta blicken bortom Kristus
Syster Tracy Y. Browning, andra rådgivare i Primärs generalpresidentskap, fick en viktig insikt om israeliterna i Nya testamentet: ”Liksom vi i dag, inbjöds Guds folk i forna tider att se sina liv genom honom för att kunna se mer av honom i sina liv. Men vid tiden för Frälsarens verksamhet hade israeliterna glömt Kristus i sin tillbedjan …
Israels barn trodde i det här tillståndet att det var lagens tillämpning och ritualer som var vägen till personlig frälsning och reducerade delvis Moses lag till ett protokoll som skulle styra människors privatliv. Det krävdes att Frälsaren återställde fokus och klarhet i sitt evangelium.”2
Ibland distraherar inte Satan medlemmarna i Kristi återställda kyrka så att de begår allvarliga synder. I stället tar han just de saker vi tycker är goda och övertygar oss om att se på dem felaktigt.
Som president M. Russell Ballard, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”Ibland börjar trofasta sista dagars heliga … koncentrera sig på ’tilläggen’ i stället för på grundläggande principer. Det vill säga: Satan frestar oss och avleder vår uppmärksamhet från det återställda evangeliets enkla och klara budskap.”3
I stället för att ge oss frid kan våra ansträngningar att leva efter evangeliet ibland resultera i viss stress och frustration. Det är precis så Satan vill att vi ska känna för evangeliet. Om han inte kan få oss att synda, övertygar han oss om att det är för svårt att leva efter evangeliet, för ansträngande och mer än vi kan lyckas klara av.
Fokusera vårt vittnesbörd på Kristus
När jag gick på high school trodde jag att jag inte gjorde tillräckligt. Rädslan att inte räcka till var anledningen till att jag inte kände mig lika andlig som alla andra.
Även om våra handlingar kan vara tecken på vår omvändelse kan vi inte låta våra yttre aktiviteter definiera vår andlighet helt och hållet. Om vi gör det kan vi börja lägga frälsningens tyngd på våra egna axlar i stället för att förlita oss på Jesus Kristus.
President Nelson har uppmanat oss att ”fokusera helt på Frälsaren och hans evangelium”. 4 Det här tar oss från andliga checklistor till en fridfull och glädjerik omvändelse i hans kyrka. ”Inget inbjuder Anden mer än ett stadigt fokus på Jesus Kristus.”5