Sover du dig genom återställelsen?
Alltför mycket står på spel för oss som personer, familjer och som Kristi kyrka för att bara arbeta halvhjärtat i detta heliga verk.
För nästan 200 år sedan blev den amerikanska novellen ”Rip Van Winkle” en omedelbar klassiker. Huvudpersonen Rip är en ambitionsbefriad man som är väldigt duktig på att undvika två saker: arbete och sin fru.
En dag när han vandrar i bergen med sin hund upptäcker han en grupp konstigt klädda män som dricker och spelar spel. Efter att ha druckit lite av deras sprit blir Rip dåsig och blundar ett ögonblick. När han öppnar ögonen igen förvånas han över att hans hund är borta, geväret har rostat och han har fått långt skägg.
Rip tar sig tillbaka till sin by, bara för att finna att allt har förändrats. Hans fru har dött, hans vänner är borta och porträttet av kung George III på värdshuset har ersatts av ett porträtt av någon han inte känner igen, George Washington.
Rip Van Winkle hade sovit i 20 år! Och under tiden hade han missat en av de mest spännande perioderna i landets historia. Han hade sovit sig genom den amerikanska revolutionen.
I maj 1966 använde doktor Martin Luther King Jr. den här historien för att illustrera sitt tal ”Sov dig inte genom revolutionen”.1
Idag skulle jag vilja tala om samma tema och ställer en fråga till alla som bär Guds prästadöme: Sover du dig genom återställelsen?
Vi lever i återställelsens tid
Ibland tänker vi att återställelsen är något fullbordat och redan bakom oss – Joseph Smith översatte Mormons bok, han tog emot prästadömets nycklar, kyrkan organiserades. I själva verket är återställelsen en pågående process, vi lever mitt i den. Den innefattar ”allt vad Gud har uppenbarat och allt vad han nu uppenbarar”, samt ”många stora och viktiga ting” som ”han ännu kommer att uppenbara”.2 Bröder, dagens spännande utveckling är en del av den sedan länge förutsagda tiden av förberedelse som kommer att kulminera i vår Frälsare Jesu Kristi strålande andra ankomst.
Det här är en av de mest anmärkningsvärda tiderna i världens historia! Forntida profeter längtade efter att få se vår tid.
När vår tid på jorden är slut, vilka upplevelser kan vi dela med oss av om vårt eget bidrag till denna betydelsefulla tid i våra liv och till främjandet av Herrens verk? Kommer vi kunna säga att vi kavlade upp ärmarna och arbetade av allt vårt hjärta, all vår förmåga, allt vårt förstånd och all vår styrka? Eller kommer vi behöva medge att vår roll mest var åskådarens?
Jag antar att det finns en mängd olika anledningar till att det är lätt att bli lite sömnig i vad gäller att bygga Guds rike. Låt mig nämna tre huvudsakliga anledningar. När jag gör det, vill jag att du tänker efter och ser om någon av dem gäller dig. Om du ser att det finns utrymme för förbättring, ber jag att du överväger vad du kan göra för att förändras till det bättre.
Själviskhet
För det första, själviskhet.
De som är själviska söker sina egna intressen och nöjen över allt annat. Den centrala frågan för själviska personer är ”Vad tjänar jag på det”?
Bröder, jag är säker på att ni kan se att den här attityden tydligt är emot den anda som krävs för att bygga Guds rike.
När vi väljer själviskhet framför osjälviskt tjänande har våra prioriteter vårt eget erkännande och välbehag i centrum.
Tidigare generationer hade sina svårigheter med varianter av självgodhet och narcissism, men idag kan vi ge dem seriös konkurrens. Är det en tillfällighet att ordboken Oxford Dictionary nyligen utsåg ”selfie” till årets ord?3
Naturligtvis har vi alla ett behov av erkännande och det är inget fel i att koppla av och ha roligt. Men när strävandet efter ”vinning och världens beröm”4 är en central del av vår motivation går vi miste om de återlösande och glädjande upplevelser som kommer av att generöst ge av sig själv i Herrens verk.
Vad är botemedlet?
Svaret finns som alltid i Kristi ord:
”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.
Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det.”5
De som helhjärtat överlämnar sina liv till vår Frälsare och tjänar Gud och sina medmänniskor, upptäcker en rikedom och fullhet i livet som de själviska eller självgoda aldrig får uppleva. De osjälviska ger av sig själva. Det kan vara små gåvor av kärlek som kan ha stor inverkan för det goda: ett leende, ett handslag, en kram, tid ägnad åt att lyssna, ett mjukt ord av uppmuntran eller en handling av omsorg. Alla dessa vänliga handlingar kan förändra hjärtan och liv. När vi tar tillvara på de obegränsade möjligheterna att älska och tjäna våra medmänniskor, däribland vår hustru och familj, ökar vår förmåga avsevärt att älska Gud och tjäna andra.
De som tjänar andra sover sig inte genom återställelsen.
Beroende
En annan sak som kan få oss att gå i sömnen under denna betydelsefulla tid i världen är beroende.
Beroende börjar ofta subtilt. Beroende är tunna trådar av upprepade handlingar som vävs samman till tjocka bojor av vanor. Dåliga vanor har potentialen att bli förtärande beroenden.
Dessa missbrukets kedjor finns i många former såsom pornografi, alkohol, sex, droger, tobak, hasardspel, mat, arbete, internet eller virtuell verklighet. Satan, vår gemensamme fiende, har många favoritverktyg som han använder för att beröva oss vår gudomliga potential att fullgöra vårt uppdrag i Herrens rike.
Det bedrövar vår himmelske Fader att se hur pass villigt några av hans ädla söner sträcker fram sina handleder för att ta emot bojor av förödande beroenden.
Bröder, vi bär den allsmäktige Gudens eviga prästadöme. Vi är i sanning Gud den Högstes söner och är begåvade med oerhörd potential. Vi är avsedda att sväva fritt genom himlarna. Vi är inte avsedda att fjättras till jorden, fångade i tvångströjor som vi själva skapat.
Vad är botemedlet?
Det första vi måste förstå är, att beroende är mycket enklare att förhindra än att bota. Med Frälsarens ord: ”Låt inte något sådant komma in i era hjärtan.”6
För flera år sedan erbjöds president Thomas S. Monson och jag möjligheten att göra en rundtur på Air Force One – det ståtliga flygplan som transporterar Förenta staternas president. Secret Service utförde noggranna säkerhetskontroller och jag log lite när agenterna visiterade vår käre profet innan vi gick ombord.
Sedan erbjöd den befälhavande piloten mig kaptenens plats. Det var en speciell upplevelse att återigen sitta vid spakarna till en underbar flygmaskin liknande dem jag flugit i så många år. Minnen av flygningar över hav och kontinenter fyllde mitt hjärta och sinne. Jag såg framför mig spännande starter och landningar på flygplatser över hela världen.
Nästan omedvetet lade jag händerna på B747:ans fyra gasreglage. Just då hördes en älskad och omisskännlig röst bakifrån – Thomas S. Monsons röst.
”Dieter”, sade han, ”tänk inte ens tanken”.
Jag erkänner ingenting, men det kan vara så att president Monson läste mina tankar.
När vi frestas att göra sådant vi inte borde, låt oss lyssna på kärleksfulla varningar från betrodda släktingar och vänner, från vår älskade profet och alltid från Frälsaren.
Bästa försvaret mot beroende är att aldrig börja.
Men hur är det då med dem som befinner sig i beroendets grepp?
Ni ska först och främst veta att det finns hopp. Sök hjälp av era nära och kära, av era ledare i kyrkan och av utbildade vägledare. Kyrkan erbjuder hjälp till återhämtning från missbruk genom lokala ledare i kyrkan, via internet7 och i vissa områden genom Kyrkans familjeservice.
Kom alltid ihåg att du med Frälsarens hjälp kan bryta dig loss från beroende. Det kan vara en lång och svår resa, men Herren förlorar aldrig hoppet om dig. Han älskar dig. Jesus Kristus genomled försoningen för att hjälpa dig förändras, för att befria dig från syndens fångenskap.
Det viktigaste är att fortsätta försöka – ibland behövs flera försök innan man lyckas. Så ge inte upp. Tappa inte tron. Håll ditt hjärta nära Herren, så ska han ge dig kraft till befrielse. Han ska göra dig fri.
Mina kära bröder, håll er alltid långt borta från vanor som kan leda till beroende. De som gör det kommer att kunna hänge sitt hjärta, sin förmåga, sitt förstånd och sin styrka åt Guds tjänst.
De kommer inte att sova sig genom återställelsen.
Konkurrerande prioriteter
En tredje sak som hindrar oss från att engagera oss helt i verket är de många konkurrerande prioriteter vi möter. Några av oss är så upptagna att vi känner oss som en vagn dragen av ett dussin dragdjur – var och en dragande åt sitt håll. Mycket energi förbrukas, men vagnen kommer ingen vart.
Ofta ägnar vi våra bästa ansträngningar åt en hobby, idrott, yrkesmässiga intressen och åt samhälls- eller politiska frågor. Alla dessa ting är måhända goda och hedervärda, men ger de oss tid och energi till det som borde vara våra högsta prioriteter?
Vad är botemedlet?
Återigen finner vi svaret i Frälsarens ord:
”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
Detta är det största och främsta budet.
Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.”8
Allt annat i livet borde vara underordnat de här två viktiga prioriteterna.
Till och med i vårt tjänande i kyrkan är det lätt att spendera mycket tid på att bara mekaniskt utföra arbetet, utan lärjungeskapets hjärta eller anda.
Bröder, vi som prästadömsbärare har lovat att vara ett folk som älskar Gud och vår nästa och som är villiga att visa den kärleken i ord och handling. Det är kärnan i vilka vi är som Jesu Kristi lärjungar.
De som lever upp till det här sover sig inte genom återställelsen.
En uppmaning att vakna upp
Aposteln Paulus skrev: ”Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig.”9
Mina kära vänner, vet att ni är ljusets söner.
Tillåt inte själviskhet! Tillåt inte vanor som kan leda till beroende! Tillåt inte konkurrerande prioriteter söva er till likgiltighet inför eller lösgörande från välsignat lärjungeskap och förädlande tjänande i prästadömet!
Alltför mycket står på spel för oss som personer, familjer och som Kristi kyrka för att bara arbeta halvhjärtat i detta heliga verk.
Att vara en lärjunge till Jesus Kristus gäller inte en gång i veckan eller en gång om dagen. Det är en ansträngning en gång för alla.
Herrens löfte till sina sanna prästadömsbärare är nästan för stort för att förstås.
De som är trofasta mot aronska och melkisedekska prästadömet och som ärar sin kallelse ”blir heliggjorda genom Anden till sina kroppars förnyelse”. Därför ska allt vad vår Fader har ges åt dem.10
Jag vittnar om att den renande kraften i Jesu Kristi försoning samt den Helige Andens förvandlande kraft kan hela och rädda människosläktet. Det är vår förmån, vår heliga plikt och vår glädje att hörsamma Frälsarens uppmaning att tjäna honom med ett villigt sinne och ett helhjärtat uppsåt. Låt oss ”skaka av de kedjor som [vi] är bundna med och komma fram ur dunklet och stå upp ur stoftet”.11
Låt oss vara vakna och inte tröttna på att göra gott, för vi ”lägger grundvalen till ett stort verk”,12 ja, förberedelsen för Frälsarens återkomst. Bröder, när vi tillfogar vårt eget exempels ljus som vittne om skönheten och kraften i den återställda sanningen, sover vi oss inte genom återställelsen. Om detta vittnar jag, och jag ger er min välsignelse i vår Mästares Jesu Kristi heliga namn, amen.