Nyckeln till kunskap om Gud
Nyckeln till kunskapen om Gud, som administreras av dem som håller det melkisedekska prästadömets ed och förbund, gör det möjligt för oss att avgå med seger som Guds söner.
Mina bröder i Guds prästadöme, återigen sitter jag ner när jag ger er mitt budskap ikväll. Som ni vet kämpar jag med ett tillfälligt ryggproblem. De av er som har haft problem med ryggen förstår vad jag talar om. Ni som inte har det — vänta bara! Inga andra förklaringar om vad som fattas mig är sanna!
Ödmjukt talar jag till er i kväll med en bön i hjärtat om att ni ska förstå mig genom Andens kraft. Det är svårt att föreställa sig att det finns något viktigare för oss, som prästadömsbärare, att lära sig än nyckeln till kunskapen om Gud. I kväll vill jag tala om denna nyckel.
Det större prästadömet administrerar evangeliet och innehar ”nyckeln till rikets hemligheter, ja, nycklarna till kunskapen om Gud”.1 Vad är denna nyckel till kunskapen om Gud och hur kan vi alla skaffa oss den? Utan prästadömet kan ingen fullständig kunskap om Gud finnas. Profeten Joseph Smith sade att ”det melkisedekska prästadömet … är det medel genom vilket all kunskap, alla lärosatser, frälsningsplanen och varje betydelsefull fråga uppenbaras från himmelen”.2 President Joseph F Smith sade: ”Den som i sanning kan betyga att Joseph Smith var en Guds profet, och att Jesus är Frälsaren, har i sin ägo en ovärderlig skatt. När vi vet detta, har vi kunskap om Gud, och vi har en nyckel till all kunskap.”3
Fader Abraham insåg värdet av denna stora nyckel när han återgav sin upplevelse: ”Jag [sökte] efter fädernas välsignelse och den rätt, vartill jag skulle ordineras för att förvalta dessa. Emedan jag själv hade vandrat rättfärdigt och traktat efter att äga stor kunskap och att vandra ännu rättfärdigare och äga större kunskap … och då jag önskade erhålla undervisning och hålla Guds befallningar, blev jag rättmätig arvinge, en högpräst med den myndighet, som tillhörde fäderna.”4
Alla som är rättfärdiga och önskar äga större kunskap och att ”vandra ännu rättfärdigare” kan, under prästadömets myndighet, få större kunskap om Gud. Herren visar oss ett klart och tydligt sätt att göra det på, enligt Läran och Förbunden: ”Om du beder skall du få uppenbarelse på uppenbarelse, kunskap på kunskap … det som bringar glädje och evigt liv.”5
Man kan undra: ”Hur vandrar man ännu rättfärdigare?” En rättfärdig person är en som ingår och håller evangeliets förbund. Dessa utgör heliga kontrakt,6 vanligtvis mellan en person och Herren. Ibland innefattas andra personer, som den man är gift med. De innefattar de allra heligaste löften och förpliktelser, som dop, ordination till prästadömet, tempelvälsignelser, äktenskap och föräldraskap. Många av fader Abrahams välsignelser kommer när den Helige Anden utgjuts över alla människor.7 Alla värdiga män och kvinnor som får den Helige Anden kan i själva verket ”nyskapas”.8
För att få alla dessa himmelska välsignelser och uppnå en fullständig kunskap om Gud, måste en man ingå och hålla prästadömets ed och förbund.9 President Marion G Romney påpekade med stor insikt:
”Det enda sättet varpå en man kan skaffa sig ett sådant liv som avsågs med jordelivet, är att erhålla och ära melkisedekska prästadömet … Det är av högsta vikt att vi klart inser vad som krävs av oss för att ära våra kallelser i prästadömet … Det krävs åtminstone följande tre saker:
1. Att vi skaffar oss kunskap om evangeliet.
2. Att vi personligen lever efter evangeliets normer.
3. Att vi tjänar med hängivenhet.”10
Varje prästadömsbärare ingår två förbund. Det första är att vara trofast så att han kan få aronska respektive melkisedekska prästadömet.11 Aronska prästadömet utbildar och förbereder prästadömsbäraren för de större ansvaren inom melkisedekska prästadömet och förbereder honom att få välsignelserna enligt prästadömets ed och förbund. Att inneha både aronska och melkisedekska prästadömet är väsentligt för att ärva de fullständiga välsignelser som vår himmelske Fader har i beredskap för sina trofasta söner. Det andra förbundet är att trofast ära sin kallelse som hans representant i denna heliga myndighet, med fullständig tro på Gud.12
En del av prästadömets ed och förbund utgörs av flera löften som Herren gett sina trofasta söner, ”som han icke kan bryta eller upphäva”.13 För det första är prästadömsbärare ”helgade genom Anden till sina kroppars förnyelse”.14 Jag tycker att president Hinckley är ett stort exempel på detta. Han har blivit förnyad i kropp, sinne och ande på det mest anmärkningsvärda sätt. För det andra ”skola [de] bliva Moses’ och Arons söner och Abrahams säd”.15 För det tredje blir de ”Guds utvalda”.16 Som hans representanter utför de detta heliga verk i vår tid på jorden. För det fjärde, ”alla de som mottaga detta prästadöme” mottager Herren.17 För det femte, de som mottager Herrens tjänare mottager honom.18 För det sjätte, de som mottager Frälsaren, mottager Gud Fadern.19 För det sjunde erhåller de också Faderns rike.20 För det åttonde kommer de också att ges allt det som Fadern har.21 De som får ta emot allt som Fadern har kan inte ges något mera.
Ni unga män som bär aronska prästadömet har fått stor myndighet och stora ansvar. Under biskopens ledning utför aronska prästadömet åtminstone två förordningar som direkt återspeglar försoningen. Det första är sakramentet, som delas ut till åminnelse av Frälsarens blod som utgöts för våra synder, och hans kropp som han gav som lösen för oss alla.22 Det andra är dopet. En präst har myndighet att döpa till syndernas förlåtelse. Aronska prästadömet är en mycket verklig kraft. En ung pojke skrev följande om sin upplevelse när han utövade denna myndighet:
”En gång tillhörde jag en församling där det nästan inte fanns någon som bar melkisedekska prästadömet. Men det brast inte på något sätt i andligheten. Tvärtom, många av dess medlemmar bevittnade det största utövandet av prästadömets kraft som de någonsin hade sett.
Kraften fanns hos prästerna. För första gången i livet kallades de att utföra alla prästernas plikter och ta hand om medsyskonens behov. De blev allvarligt kallade att utföra hemundervisning — inte bara vara ett gäspande bihang till en äldste som bara tittar in — utan att välsigna sina bröder och systrar.
Innan detta inträffade hade jag varit med fyra av dessa präster i en annan situation … De körde bort varenda seminarielärare efter två eller tre månader. De spred ödeläggelse över landskapet vid scoututflykterna. Men då de behövdes — när de anförtroddes en betydelsefull uppgift — var de bland dem som lyste klarast i prästadömets led.
Hemligheten var att biskopen kallade detta aronska prästadöme att höja sig till den sorts män för vilka änglar skulle kunna visa sig, och det gjorde de. De hjälpte dem som var i behov och styrkte dem som behövde styrkas. Det uppbyggde inte bara de andra församlingsmedlemmarna utan också kvorummedlemmarna själva. En stor enighet spreds i församlingen och varje medlem började få en försmak av hur det är då ett folk är ’ett hjärta och en själ’. Det fanns inget oförklarligt i allt detta, det var bara det rätta utövandet av aronska prästadömet.”23
President Gordon B Hinckley sade nyligen till aronska prästadömet, att de som lever värdigt kan välsignas med ”skydd från tjänande änglar” och att ni ”har en storslagen sak att leva upp till.”24
Vad innebär det att vara Abrahams säd? I fråga om skrifterna har det en djupare mening än att vara hans bokstavliga ättlingar. Herren ingick ett förbund med Abraham, den store patriarken, att alla släkten skulle välsignas genom honom.25 Alla män och kvinnor kan göra anspråk på Abrahams välsignelse. De blir hans avkomlingar och arvingar till de utlovade välsignelserna genom att ta emot evangeliet, bli döpta, ingå ett tempeläktenskap, trofast hålla sina förbund och hjälpa till med att föra evangeliet till jordens alla nationer.
För att bemyndigas att föra detta verk och prästadöme till alla jordens nationer,26 måste en man erhålla melkisedekska prästadömet med dess välsignelser. Därefter blir han arvinge till det eviga livets fullhet genom sin trofasthet. Ty som Paulus sade: ”Om ni nu tillhör [Kristus] är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.”27
Som Abrahams avkomlingar har vi vissa skyldigheter. Vi befalls att komma till Kristus genom att utföra ”Abrahams gärningar”.28 Dessa gärningar innefattar lydnad mot Gud, att ta emot och hålla prästadömets och templets förordningar och förbund, att predika evangeliet, att bygga en familjeenhet och undervisa våra barn, och att vara trofasta till änden.
Det är intressant att Herren valde ordet säd i sitt löfte till Abraham. Det har en djupare mening än avkomma därför att det betyder att välsignelserna i Abrahams förbund mångdubblas ”för alla folk”.29 Herren lovade Abraham att hans avkomlingar skulle bli ”oräkneliga som stjärnorna” eller ”som sanden på havsstranden”.30
Abrahams rättfärdiga avkomma har också förmånen att inadopteras i Jesu Kristi eviga familj. Detta omfattar rätten att ingå eviga förbund i templet genom vilka de, om de är värdiga, kan organiseras och upphöjas i Kristi eviga familj.31 Det omfattar också ”frälsningens välsignelser, ja, det eviga livets”.32
Den patriarkaliska ordningen går från Abraham till Isak och till Jakob. Genom prästadömets linje fortsätter den ner till vår egen tid. Genom tidsåldrarna har välsignelser och löften getts från fäderna till deras trofasta söner. Ett nutida exempel på detta hämtas från äldste John B Dicksons liv, medlem i de sjuttios kvorum. Han berättar:
”När det var dags för mig att åka på mission var jag mycket ivrig att tjäna Herren. Alldeles innan jag skulle åka fick jag emellertid veta att jag hade skelettcancer. Chansen att jag skulle få leva länge nog för att gå på mission var inte särskilt stor. Jag hade tro på att Herren skulle bereda en väg för mig om han ville att jag skulle åka. Min far gav mig en välsignelse i vilken jag fick veta att jag skulle verka som missionär i Mexico, tjäna i kyrkan hela mitt liv och få en familj. Min högra arm måste amputeras ovanför armbågen men mitt liv räddades, och löftena som jag fick har alla gått i uppfyllelse.
Någon kanske tror att det är en fruktansvärd börda att mista en arm, men det har varit en av de största välsignelserna i mitt liv. Jag lärde mig att det är mycket viktigt med svårigheter och att övervinna dem.”
Äldste Dickson hade varit högerhänt och nu måste han lära sig göra allt med vänster hand. En sak som var svår var att lära sig knyta slipsen. Han sade: ”En söndagsmorgon när jag stod i sovrummet med slipsen i hand, tänkte jag: Hur ska jag kunna knyta den? Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en färdigknuten slips. Jag tänkte be mamma hjälpa mig. Men jag kunde inte ta henne med på mission bara för att knyta slipsar åt mig. Så jag bestämde mig för att jag måste lära mig göra det själv. Till sist kom jag på hur jag skulle göra det genom att använda tänderna. Jag gör så fortfarande, även om jag nu knutit slipsen tusentals gånger.”33
Vi känner inte i detalj till allt som kommer att krävas av Guds heliga under den ovissa framtid som ligger framför oss. Det kommer att bli allt svårare att leva rättfärdigt var dag. Dessutom kommer prästadömsbärare säkerligen att ställas inför extra utmaningar med att skydda och försörja sina familjer. En världsledare gjorde nyligen iakttagelsen att ”vi alla kommer att utsättas för faror. Dagens dödshot kommer från vildsinta makter och statslösa nätverk av extremister som bara hyser förakt för människolivets helighet och de principer som civiliserade nationer hyllar.”34
Vi kan alla förvänta oss att ställas inför prövningar. Men stora eviga löften har getts till dem som uthärdar i rättfärdighet. Herren har gett sitt ord på att ”den som … är trofast i allt skall icke förmörkas, ej heller bliva trött i sitt sinne, sin kropp, sina lemmar eller leder … Han skall ej heller hungra eller törsta.”35 Jag känner optimism över det som framtiden har i sitt sköte för Herrens kyrka och dess medlemmar, men vi måste framhärda i rättfärdighet och vara ”trofasta i allt”.36 Nyckeln till kunskapen om Gud, som administreras av dem som håller det melkisedekska prästadömets ed och förbund, gör det möjligt för oss att avgå med seger som Guds söner. Att vi alla må göra det, ber jag ödmjukt i Jesu Kristi namn, amen.