Äldste Dale G. Renlund: En lydig tjänare
Till vänster: fotografi på kontoret, Tom Smart, Deseret News; fotografi med kvinna, Joy Basso
Dale och Ruth Renlund hade inte kunnat vara mer upptagna. De närmade sig trettioårsåldern och bodde i Baltimore i Maryland, USA. Dale hade avslutat sin läkarutbildning vid University of Utah. Han och Ruth hade flyttat till andra sidan USA så att han kunde påbörja en krävande och prestigefylld ST-tjänst på Johns Hopkins School of Medicine. De fick en vacker liten dotter, Ashley. Hans älskade fru Ruth genomgick cancerbehandlingar och Dale tackade lydigt ja till kallelsen att verka som biskop.
Fotografier med tillstånd av familjen Renlund om inget annat anges; porträtt © Busath.com; bakgrund från iStock/Thinkstock
Ibland när Dale besökte medlemmar tog han med sig Ashley. En dag besökte de en mindre aktiv medlem. ”Jag visste att ingen skulle kunna säga nej med den här söta lilla tjejen vid min sida”, minns äldste Renlund. Han knackade på dörren till en man som tidigare ilsket hade avvisat biskop Renlunds rådgivare.
När den här mannen öppnade dörren var han så stor att han fyllde hela dörröppningen. Han blängde på biskop Renlund. Fyraåriga Ashley sa: ”Så, får vi komma in, eller?”
Förvånansvärt nog svarade mannen: ”Det får ni väl. Kom in.”
När de kommit in och satt sig, berättade mannen för biskop Renlund att han inte trodde på att kyrkan var sann, och att han inte heller trodde på Jesus Kristus. Han fortsatte att prata ilsket medan Ashley lekte med en leksak. Till slut ställde hon sig upp, kupade handen mot sin pappas öra och viskade högt: ”Pappa, berätta sanningen för honom.”
Och det gjorde han. Biskop Renlund bar sitt vittnesbörd för mannen. Han minns: ”Mannens attityd mjuknade och Anden kom in i hans hem.”
Nu när äldste Renlund är medlem i de tolv apostlarnas kvorum har han möjligheten att berätta sanningen för hela världen (se L&F 107:23). Äldste Renlund säger: ”Den största glädjen är att föra Jesu Kristi försoning till människors liv, var de än må vara. Jag tror att den här kallelsen ger mig möjlighet att göra det på en större skala, på fler platser, som ett vittne om Kristus för hela världen.
Växte upp i Skandinavien
Dale Gunnar Renlund föddes i Salt Lake City den 3 november 1952. Han och hans syskon pratade svenska under uppväxttiden. Mamma Mariana Andersson kom från Sverige och pappa Mats Åke Renlund kom från en svensktalande stad i västra Finland. De emigrerade från Sverige till Utah 1950.
Dales föräldrar träffades i kyrkan i Stockholm. När de bestämde sig för att gifta sig var de fast beslutna att vigas i ett tempel. Eftersom det inte fanns några tempel i Europa på den tiden (templet i Bern i Schweiz invigdes 1955), kom paret till Utah så att de kunde beseglas i templet i Salt Lake City.
Äldste Renlunds syster Linda C. Maurer, som är sju år yngre, säger att allteftersom alla de fyra baren blivit äldre har de ”insett hur enastående och trofasta deras föräldrar var som lämnade allt, utan att kunna någon engelska och utan mycket stöd, för att kunna få evangeliets och tempeläktenskapets välsignelser.
När Dale var 11 år kallades hans far, som var en skicklig snickare och byggarbetare, att tjäna som byggnadsmissionär i Sverige i tre år. Familjen bodde i Helsingfors och i Göteborg. De gick i kyrkan i en liten gren och barnen gick i svenska skolor. Dales syster Anita M. Renlund, som är ett år yngre än sin bror, minns en av svårigheterna med övergången: ”I början var det en chock för oss, för även om vi pratade svenska hemma visste vi ingenting om grammatik eller stavning.”
Som pojke hade Dale en upplevelse när han hade läst Mormons bok som stärkte hans vittnesbörd. Missionspresidenten i Sverige hade uppmanat alla bärare av aronska prästadömet att läsa Mormons bok, så Dales äldre bror Gary, som var tolv år då, antog utmaningen. Elvaåriga Dale antog också utmaningen. När han hade läst Mormons bok bad han för att få veta om den var sann. Äldste Renlund minns: ”Jag fick ett tydligt svar: ’Jag har hela tiden talat om för dig att den är sann.’ Och det var en underbar upplevelse.”
Dale och hans syskon Gary, Anita och Linda kommer ihåg hur familjen fortsatte att prata och be på svenska när de hade flyttat tillbaka till USA. De minns också den anmärkningsvärda tonvikt deras föräldrar lade på kunskap om skrifterna. De sa: ”Det bästa sättet att få våra föräldrar att förstå hur vi tänkte var genom att använda skrifterna.” Anita säger skämtsamt: ”I vår familj var kunskap om skrifterna en överlevnadsteknik; det var inte valfritt.”
Anmärkningsvärt nog kallades både Gary och Dale att verka i Sverigemissionen samtidigt. De var aldrig kamrater men kunde båda använda sin svenska för att tjäna Herren som missionärer i över två år. Äldste Renlund beskriver sin mission som fylld av arbete men att det var en underbar upplevelse: ”Det var livsavgörande, både vad gällde min hängivenhet och beslutet att göra mitt bästa för att bli en Kristi lärjunge.”
En häpnadsväckande välsignelse
När Dale hade återvänt från sin mission 1974 studerade han vid University of Utah. Han var en utmärkt elev och tog kandidatexamen i kemi. Hans syskon och nära vänner minns alla hans duglighet, fokus, flitiga arbete och hängivenhet i allt han gjorde – egenskaper som han visar än i dag. Gary säger: ”Jag har aldrig sett någon arbeta lika hårt som han.”
I sin församling träffade Dale en ung kvinna som hette Ruth. Hon var dotter till en medlem i stavspresidentskapet, Merlin R. Lybbert, som senare verkade i de sjuttios kvorum. Som Dale minns det tog han mod till sig och bjöd ut Ruth, men hon tackade nej. När han försökte igen några månader senare, tackade hon ja. Ruths version är lite annorlunda. Hon minns att hon blev imponerad när han talade om sin mission på sakramentsmötet. De lärde känna varandra bättre, och hon var överförtjust när han bjöd ut henne, men hon skulle hålla i en fest så hon var tvungen att tacka nej. Hon tackade glatt ja när han frågade igen.
Till vänster: foto Kristin Murphy, Deseret News bröllopsfoto © Newman Photography
Dale och Ruth gifte sig 1977 i templet i Salt Lake City när han studerade medicin vid University of Utah och hon arbetade som lärare på South High School, som också ligger i Salt Lake City. Äldste Renlund säger bestämt: ”Förutom mitt beslut att vara aktiv i kyrkan har mitt äktenskap med Ruth varit det mest fantastiska i mitt liv.” Deras dotter Ashley föddes en vecka efter att äldste Renlund tagit sin läkarexamen 1980.
Äldste Renlund blev sedan glad över att bli antagen till John Hopkins Hospital, hans förstahandsval för fortsatta medicinska studier. Familjen flyttade till Baltimore, Maryland, där han blev en del av sjukhuspersonalen.
Växer genom prövningar
I oktober 1981 fick syster Renlund veta att hon hade äggstockscancer. Hon genomgick två operationer och nio månaders cellgiftsbehandling. Äldste Renlund kämpade med att ta hand om Ruth och deras dotter och minns: ”Jag led och det kändes som om mina böner inte nådde himlen.”
När han hade tagit hem Ruth från sjukhuset var hon svag, men de ville be tillsammans. Jag frågade om syster Renlund ville be. ”Hennes första ord var: ’Vår Fader i himlen, vi tackar dig för prästadömets kraft som gör att vi kan vara tillsammans för evigt, oavsett vad som händer.’”
I det ögonblicket kände han en särskild närhet till sin fru och till Gud. Vad jag tidigare förstått om eviga familjer i mitt sinne, förstod jag nu med mitt hjärta”, säger äldste Renlund. ”Ruths sjukdom förändrade inriktningen i våra liv.”
För att slippa tänka på sjukdomen bestämde syster Renlund sig för att studera juridik. ”Jag tänkte: ’Det här kommer bara att vara en dålig upplevelse om vi inte gör något bra av den’”, säger syster Renlund. ”Det ingick inte i vår plan att jag skulle få cancer som ung och bara få ett barn. Och vi visste inte om jag skulle överleva. Men vi kände att juridikstudier var rätt.”
Hon började studera medan hon fortfarande behandlades för sin sjukdom och hennes man fortsatte med sin ST-tjänst.
Biskop i Baltimore innerstadsförsamling
Samtidigt som äldste Renlund antog en forskartjänst i kardiologi efter tre år som en del av sjukhuspersonalen, intervjuades han för att bli biskop i Baltimore församling. Brent Petty, som då var förste rådgivare i Baltimore stav, minns den intervjun. Både han och stavspresidenten Stephen P. Shipley kände ”den Helige Andens starka inverkan” när de intervjuade honom.
Broder Petty minns att han ”utmärkte sig som en enastående biskop”, trots de utmaningar han hade på jobbet och i familjen. När äldste Renlund kallades till de tolv apostlarnas kvorum förra året, observerade broder Petty att medlemmarna i Baltimore församling samt äldste Renlunds läkarkollegor, varav de flesta inte är medlemmar, var mycket glada. De uttryckte sin kärlek till honom och sin beundran för hans tjänande och utomordentligt moraliska karaktär.
Framstående yrkesbanor
När syster Renlund hade tagit examen vid University of Maryland School of Law och äldste Renlund slutfört sin treåriga ST-tjänst inom invärtesmedicin och tre års forskartjänst inom kardiologi, återvände de till Utah 1986. Syster Renlund började arbeta som statsåklagare och äldste Renlund blev lärare i medicin vid University of Utah. I 18 år var han medicinsk chef för hjärttransplantationsprogrammet vid Utah Transplantation Affiliated Hospitals.
År 2000 blev han också chef för ett program där man förhindrar och behandlar hjärtfel vid Intermountain Health Center i Salt Lake City. Konstgjorda hjärtpumpar och hjärtan ingick i programmet. Dr Donald B. Doty, en internationellt erkänd hjärtkirurg, var dr Renlunds kollega och vän på LDS Hospital. Dr Doty säger: ”Hans enastående utbildning, djupa fokusering, skickliga administrering och medlidande var något ytterst sällsynt.”
Dr A. G. Kfoury, en hängiven katolik som hade ett nära samarbete med dr Renlund i många år, säger att dr Renlund var regionens ledande transplantationskardiolog, ”oöverträffad i fråga om karaktär, integritet, ödmjukhet och medkänsla.” Han säger att dr Renlund ”tog fram det bästa hos andra. Han gjorde det i tysthet. Han var en god lyssnare och väldigt intresserad av att de som arbetade med honom skulle lyckas.” Dr Renlund ledde stillsamt genom exempel och brydde sig alltid om sina kollegors familjer.
Dr Kfoury lade särskilt märke till Dr Renlunds medkänsla för patienter. Om en patient till exempel inte hade något transportmedel, körde dr Renlund avsevärda sträckor till patientens hem, lyfte in honom eller henne i bilen, och körde sedan tillbaka patienten till sjukhuset. Dr Kfoury säger att det var högst ovanligt.
Verkade i de sjuttios kvorum
Efter att ha verkat som stavspresident i Salt Lake Universitys första stav i fem år, kallades äldste Renlund som områdessjuttio i området Utah år 2000. I april 2009 kallades han sedan att verka som generalauktoritetssjuttio. Hans första uppdrag var i presidentskapet för området Afrika Sydöst, ett område där kyrkan har enheter i 25 olika länder.
Syster Renlund berättar hur de tog emot kallelsen: ”Det var förstås en överraskning. Och folk sa: ’Ni lämnar era yrkesbanor precis när ni nått toppen.’ Och det är förmodligen sant. Men om Herren behöver oss när vi är på toppen av våra yrkesbanor, och det är nu vi kan vara till tjänst, så är det dags att åka.”
Äldste Renlund talar om sin fru som sin hjälte: ”Hon gjorde den största uppoffringen.” Syster Renlund lämnade sitt jobb som chef för en advokatbyrå och ledamot i flera betydande styrelser för att tjäna med honom. ”Vi sändes till Afrika, och de heliga där lärde oss vad det är som verkligen betyder något”, säger äldste Renlund.
En söndag i centrala Kongo frågade han medlemmarna vilka prövningar de hade, med de kunde inte komma på några. Han frågade dem igen. Till slut ställde en äldre herre sig upp och sa: ”Äldste Renlund, hur kan vi ha några prövningar? Vi har ju Jesu Kristi evangelium.” Med tanke på den upplevelsen, säger äldste Renlund: ”Jag vill vara som de heliga i Kongo som ber för mat varje dag, är tacksamma för mat varje dag och är tacksamma för sina familjer. De har ingenting, men de har allt.”
Under de fem år som äldste Renlund verkade i områdesresidentskapet reste han hundratals mil över det vidsträckta området Afrika Sydöst och besökte medlemmar och missionärer. Han studerade franska eftersom det talas i flera av de länderna.
Äldste Jeffrey R. Holland, den medlem i de tolvs kvorum som på den tiden hade i uppdrag att arbeta med området Afrika Sydöst, säger om äldste Renlund: ”Ingen kunde ha gett mer av sig själv för det området, dess befolkning och deras behov än vad äldste Renlund gjorde. Han arbetade oupphörligt för att lära känna folket, älska deras kulturer och hjälpa de heliga att gå framåt mot återlösningens ljus.”
Kallad att vara ett särskilt vittne
Den 29 september 2015 fick han ett oväntat samtal från första presidentskapets kontor. I kyrkans administrationsbyggnad ”togs jag varmt emot av president Thomas S. Monson och hans två rådgivare. När vi hade satt oss ner, tittade president Monson på mig och sa: ’Broder Renlund, vi kallar dig att verka som medlem i de tolv apostlarnas kvorum.’”
Äldste Renlund var mållös. Han tackade ödmjukt ja till kallelsen och minns: ”Jag tror att president Monson kände på sig hur överväldigad jag var så han såg på mig och han sa: ’Gud kallade dig; Herren har uppenbarat det för mig.’”
Äldste Renlund återvände till sitt kontor, stängde dörren, och föll ner på knä i bön. När han hade samlat sig, ringde han till sin fru. ”Hon reagerade med stor förvåning”, säger han, ”men med absolut förpliktelse gentemot Herren, hans kyrka, och mig.”
Deras dotter Ashley säger: ”Pappa har nått hit tack vare välsignelser från himlen och att han har förberett sig för den här kallelsen genom ett helt livs tjänande. Han har ett stort hjärta; det är fyllt av kärlek.”
Äldste Renlunds bror Gary uttrycker på ett liknande sätt hur han ”för länge sen förbereddes för det kall som han har fått, både genom sina utmaningar och sitt tjänande.” Det här är en del av en större plan, och det är lätt för mig att stödja honom.”
Till vänster: fotografi på kontoret, Tom Smart, Deseret News; fotografi med kvinna, Joy Basso
I begrundan över storheten i kallelsen, säger äldste Renlund: ”Jag känner mig inte kvalificerad, utom i det att jag vet att Jesus Kristus är världens Frälsare. Jag kan vittna om att han verkligen lever, att han är min Frälsare och din Frälsare. Jag vet att det är sant.”