Evangelieklassiker
Tempeltjänst: Nyckeln till att lära känna Gud
Från ett tal som hölls i februari 1993 vid Brigham Young University; hela texten på engelska finns i Temples of the Ancient World, red. av Donald W. Parry (1994).
I templet kan vi lära oss att leva som Kristus levde på jorden och förbereda oss för att leva som han och Fadern lever nu.
Photograph of Tijuana Mexico Temple
Jag minns tydligt det första angelägna och uppriktiga samtalet jag hade med en tempelbesökare efter att jag hade påbörjat min tjänst som tempelpresident i Salt Lake-templet. En mycket eftertänksam ung kvinna hade läst igenom verserna som handlar om templet som ett hus för lärdom och undervisning. Hon var insiktsfull nog att förstå att evigt liv är att känna Gud och Kristus, ”den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus” (se Joh. 17:3). Hon visste också att det är genom Kristus som vi lär känna vår Fader och till slut kan återvända till honom.
Mitt vittnesbörd till henne var att för mig så pekar allting i templet på Kristus och på vår Fader. Det som gör förrättningarna och förbunden verksamma är Herrens försonande kärlek och delegerade myndighet – myndigheten i ”det heliga prästadömet enligt Guds Sons orden” (L&F 107:3). Men hon hade ännu inte gjort en tydlig koppling i hjärta och sinne om hur tempeltjänst kan bli en viktig nyckel till att lära känna Herren. …
Kristus, skrifterna, templet, hemmet
Templet är mycket viktigt i egenskap av den plats där vi renar och därmed helgar oss själva, vilket, när vi lär oss om Kristus, kan ge oss personlig kunskap om honom och ett vittnesbörd om honom som leder till den dyrbaraste av livets gåvor.
När vi lär och tjänar i templet kan det vara det eviga livets universitet genom Jesus Kristus. I invigningsbönen för templet i Kirtland uppsändes denna vädjan till Herren: ”Och må du förunna, helige Fader, att alla de som skall tillbe dig i detta hus kan bli undervisade om visdomsord …
och att de kan växa upp till dig och förlänas den Helige Andens fullhet” (L&F 109:14–15).
Sker detta genom ceremonier och ritualer? Ja, delvis, om vi förstår syftet och symboliken, liksom Adam och Eva kom att förstå dem under jordelivets första dagar. Men i grund och botten lär vi av budskapets innehåll, principerna om evigt framåtskridande, om evigt liv. Det är kring några enkla principer som vi ingår förbund med Herren. Tänk på vad Paulus sa till romarna, att vi är försonade med Gud genom Kristi död och blir frälsta ”genom hans liv” (Rom. 5:10). För mig innebär det att principerna om hans heliga liv leder oss till den frälsningens fullhet som kallas upphöjelse – ett liv fullt av kärlek, lärdom, tjänande, tillväxt och skapande på en gudaktig nivå tillsammans med nära och kära och med Fadern och Sonen. I templet kan vi lära oss att leva som Kristus levde på jorden och som han och Fadern lever nu.
Centrala principer om Kristi liv
Vilka är de principer som är centrala i hans liv, som undervisas i templet och som har ett samband med förbunden vi ingår med Herren? …
Han älskade andra på ett sätt som kanske bara han och Fadern egentligen förstår än. Men vi är här för att lära oss det, att lära oss älska tillräckligt mycket för att ge. På slagfält och i sjukhusrum och i den tysta heroiska hängivenheten mot förälder eller barn har det visats mig att det finns personer som verkligen har lärt sig att älska och offra på hans sätt.
Ställ dig upp och gå, av Harry Anderson
När vi väljer och följer en kurs som består av givmildhet, omsorg, älskvärdhet och vänlighet så förstår vi att det här inte är ett valfritt sätt att följa evangeliet på: det är själva kärnan i det. Ärbarhet och högaktning, osjälviskhet, gott uppförande och god smak är något som förväntas av oss. Men det som verkligen har någon betydelse trots allt är vilka slags personer vi är och vad vi är villiga att ge. … Det bestämmer vi varje dag, varje timme, när vi lär oss om och accepterar Herrens vägledning.
Efter Frälsarens korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd hände något med de kvarvarande lärjungarna, ledda av Petrus, som under en svår tid hade svikit honom. Pingstdagen kom med Andens utgjutelse, och de som hade vacklat stod fasta i sitt vittnesbörd och vittnade. Kapitel 1 och 5 i Apostlagärningarna återger berättelsen. De sista verserna i kapitel 5 har en dramatisk inverkan. Gamaliel ingrep med sina medarbetare för att ge lärjungarna en andra chans, lite mer tid. Så de varnas återigen för att fortsätta undervisa och predika om Kristus, blir slagna ännu en gång och släpps fria. Uppteckningen säger att de gick ut ur byggnaden, glada över att de ansågs värdiga att lida för Kristi skull. Sedan ”undervisade de [varje dag] i templet och hemma i husen och predikade det glada budskapet att Jesus är Messias” (Apg. 5:42).
Något liknande bör hända med oss när vi lämnar templet med den anda som nämns i 3 Nephi 17:3: ”Gå därför till era hem och begrunda det som jag har sagt, och be till Fadern i mitt namn, så att ni kan förstå, och bered era sinnen för morgondagen, och jag kommer åter till er.”
Tempeltjänstens renande inverkan
En renande ande kan få oss, som nu på ett speciellt sätt blivit bekanta med den väg som Herren följer och lyser upp – och älskar honom – att bli nya personer som praktiserar kärlek och broderskap, är angelägna om att göra Herrens vilja, tjänar, delar med oss, visar kärlek, är trogna sunda normer och först söker Guds rike.
Vi behöver rena våra familjeliv och göra våra hem till platser där vi dagligen ”undervisar och predikar” om Jesus Kristus och alltid följer honom. Våra hem, våra familjer, våra enskilda liv bör bli ett center för lärdom, ett center för osjälviskhet och tjänande. Med Rufus Jones ord: ”Heliga är inte gjorda för glorior eller pirrande känslor. De är gjorda för att återspegla ljus och kraft. En sann helig är en god mor, en god granne, en god konstruktiv kraft i samhället, en inspiration och en välsignelse. En sann helig är en dynamisk kristen som på något demonstrativt sätt lever det slags liv som blir fullkomnat i himlen.”1
Begrunda vad jag anser vara en tydlig och kraftfull nyckel till vad tempel och tempeltjänst innebär. 1836 uppenbarade Herren bönen som uppsändes vid invigningen av templet i Kirtland för Joseph Smith. Bönen blev kapitel 109 i Läran och förbunden. Den som har en uppriktig önskan att förstå templets grundläggande betydelse kan mycket väl läsa det om och om igen, särskilt de första två dussinen rörande, kraftfulla verserna. Vers 5 är ett vackert uttalande som förtjänar djup begrundan: ”Ty du vet att vi har utfört detta verk under stora prövningar, och ur vår fattigdom har vi givit av våra medel för att bygga ett hus åt ditt namn, så att Människosonen kan ha en plats att uppenbara sig för sitt folk” (L&F 109:5; kursivering tillagd).
Hur uppenbarar han sig för sitt folk i templet?
I huvudsak tror jag att det är genom skönheten och den övertygande trovärdigheten i templets principer, förrättningar och förbund; genom tempeltjänsten; genom uppenbarelsens ande och andra välsignelser från Anden som är tillgängliga där för dem vars sinne och hjärta är i samklang, och som är tålmodiga och angelägna om att lära och komma närmare kristuslika ideal (se 3 Ne. 27:21, 27).
Det kan räcka med ett exempel för att illustrera den andliga styrka som kommer till dem som fortsätter fortsätter att tjäna i Herrens tempel. Jag kom till templet en morgon omkring halv fem, tacksam över att ha kunnat ploga mig igenom den tunga snön för att komma dit. I ett avskilt rum träffade jag på en äldre, mycket beundrad vän som satt försjunken i tankar medan han lutade sig fram mot sin käpp. Liksom jag var han klädd i en tempeltjänares vita kläder. Jag hälsade glatt på honom och frågade vad han gjorde här så dags på morgonen.
Han sa: ”Du vet vad jag gör här, president Hanks. Jag är tempeltjänare och är här för att fullfölja mitt uppdrag.”
”Det vet jag”, sa jag, ”men jag undrar hur du kom hit i snöovädret. Jag hörde precis på radion att Parley’s Canyon är stängd för all trafik och helt blockerad.”
Han sa: ”Jag har en fyrhjuling som kan klättra i träd.”
Jag sa: ”Det har jag också, annars skulle jag inte vara här, men jag bor bara några kilometer härifrån.”
Sedan frågade jag honom hur han hade lyckats ta sig igenom barrikaderna som enligt nyhetsrapporterna hade satts upp i kanjonen. Hans svar var typiskt för den här ranchägaren och stavspresidenten som jag först hade sett som en robust, stark man ridande på en häst när jag tillbringade en eftermiddag med honom innan ett stavskonferensmöte. Reumatism och ålder hade bokstavligt talat fått honom att krympa och skulle snart ta hans liv. Han hade mycket ont när han gick omkring. Hans svar den där morgonen var: ”President Hanks, jag har känt de där trafikpoliserna, många av dem, sedan de föddes. De vet att jag måste ta mig igenom passet och om nödvändigt kanske köra genom terrängen! De känner också till min pickup och min erfarenhet, så de bara flyttar på blockeringarna om så behövs.”
Han var där, trofast och lojal vid den tiden på morgonen, för att påbörja sitt heliga arbete. Det är sådana personer med sådan tro och hängivenhet som tempel hjälper till att utveckla.