”5–11 april. Läran och förbunden 30–36: ’Du är kallad att predika mitt evangelium’”, Kom och följ mig – för enskilda och familjer: Läran och förbunden 2021 (2020)
”5–11 april. Läran och förbunden 30–36”, Kom och följ mig – för enskilda och familjer: 2021
5–11 april
Läran och förbunden 30–36
”Du är kallad att predika mitt evangelium”
I skrifterna kan vi finna insikter för våra unika omständigheter. Be Herren hjälpa dig att finna ett budskap som är ämnat för dig i Läran och förbunden 30–36.
Skriv ner dina intryck
Parley P. Pratt hade varit medlem i kyrkan i ungefär en månad när han kallades att gå ”ut i vildmarken” för att predika evangeliet (L&F 32:2). Thomas B Marsh hade varit medlem i kyrkan ännu kortare tid när han blev tillsagd att ”stunden för din mission har kommit” (L&F 31:3). Orson Pratt, Edward Partridge och många andra hade också nätt och jämt döpts när deras missionskall kom. Det här var kanske nödvändigt – på hösten 1830 hade ingen varit medlem i kyrkan mer än ett halvår. Men vi i dag kan också lära oss något av det här mönstret: om man vet tillräckligt för att ta emot det återställda evangeliet genom dop, så vet man tillräckligt för att berätta för andra om det. Naturligtvis vill vi alltid öka vår kunskap om evangeliet, men Gud har aldrig tvekat att kalla de ”olärda” att predika evangeliet (L&F 35:13). Han ber oss faktiskt alla att ”[öppna] din mun för att förkunna mitt evangelium” (L&F 30:5). Och det gör vi inte på bästa sätt genom vår egen visdom och erfarenhet, utan genom ”[hans] Andes kraft” (L&F 35:13).
Se även ”The Faith and Fall of Thomas Marsh”, ”Ezra Thayer: From Skeptic to Believer”, ”Orson Pratt’s Call to Serve”, Revelations in Context, s. 54–69.
Förslag för personliga skriftstudier
Jag är kallad att predika Jesu Kristi evangelium.
Oavsett om du har en formell missionskallelse vill Herren att du sprider hans evangelium, och många av hans ord till den här tidsutdelningens tidiga missionärer gäller dig också. När du studerar Läran och förbunden 30–36, skriv då ner vad du lär dig om kallelsen att predika evangeliet. Du kan göra en lista över de saker Herren begär av sina missionärer (se till exempel L&F 30:8) och en annan lista över Herrens löften till dem (se till exempel L&F 30:11).
Hur skulle de här verserna kunna uppmuntra någon du känner som verkar eller förbereder sig för att verka som proselyterande missionär eller kyrkservicemissionär? Vad hittar du som inspirerar dig att sprida evangeliet?
Se även Läran och förbunden 35:13–15; Russell M. Nelson och Wendy W. Nelson, ”Israels hopp” (världsomfattande andakt för ungdomar, 3 juni 2018), HopeofIsrael.ChurchofJesusChrist.org; Silvia H. Allred, ”Gå därför ut”, Liahona, nov. 2008, s. 10–12.
Vi är alla missionärer för Jesu Kristi kyrka.
Läran och förbunden 31:1–2, 5–6, 9, 13
Herren kan hjälpa mig med mina familjerelationer.
Familjerna på 1830-talet kämpade på många sätt med samma problem som familjer står inför i dag. Vilken vägledning och vilka löften gav Herren Thomas B. Marsh angående hans familj? Hur kan hans ord hjälpa dig i dina familjerelationer?
För ytterligare information om Thomas B. Marsh, se De Heliga, del 1, kapitel 8, stycke 15–18 och Saints, del 1, kapitel 11, s. 119–120.
Var missionsresan till lamaniterna ett misslyckande?
När Oliver Cowdery, Peter Whitmer den yngre, Parley P. Pratt och Ziba Peterson avreste för att predika för de amerikanska indianerna till väster om Missouri trodde de att de uppfyllde profetior i Mormons bok om att lamaniterna skulle ta emot evangeliet i de sista dagarna (se till exempel 1 Ne. 13:34–41; Enos 1:11–18). Men när deras mission tog slut hade de inte döpt en enda amerikansk indian, trots att de hade haft positiva möten med en del grupper. Men de hade döpt över hundra personer i närheten av Kirtland, Ohio, där de hade stannat på vägen till Missouri. Bland dessa nyomvända fanns framtida inflytelserika ledare i kyrkan, bland annat Sidney Rigdon, och Kirtland blev senare en viktig insamlingsplats för kyrkan. Vad lär dig den här upplevelsen om hur Herren utför sitt verk?
Se även ”A Mission to the Lamanites”, Revelations in Context, s. 45–49.
Om jag bygger mitt liv på Frälsarens evangelium kommer jag inte att falla.
Läran och förbunden 33 riktades till Northrop Sweet och Ezra Thayer, två nyomvända. Northrop lämnade kyrkan kort efter att den här uppenbarelsen gavs. Ezra tjänade trofast ett tag, men föll till slut också ifrån kyrkan. Det här kan vara ett bra tillfälle att utvärdera hur pass mycket din familj är byggd ”på [evangeliets] klippa” (v. 13). Vilka sanningar i de här verserna kan hjälpa dig förbli trofast mot Frälsaren?
Förslag för skriftstudier med familjen och hemafton
-
Läran och förbunden 30:2.Hur pass bra är vi som familj på att fokusera på det som hör Gud till snarare än ”jordiska ting”?
-
Läran och förbunden 31.När ni läser om Herrens löften till Thomas B. Marsh angående hans familj skulle ni kunna prata om de välsignelser ni har fått som familj tack vare missionsarbete. Ni skulle också kunna sjunga en psalm om det här ämnet, som ”Kanhända ej uppå stormigt hav”, (Psalmer, nr 178). Hur har er familj välsignats av att berätta om evangeliet för andra?
-
Läran och förbunden 33:7–10.Vilken symbolik använde Herren i de här verserna för att beskriva missionsarbete? Vilka andra symboler eller liknelser kan familjen komma på? De här bilderna kanske kan hjälpa er familj komma på kreativa sätt att sprida evangeliet. Det här samtalet kan sedan leda till en plan för att sprida evangeliet. Ni skulle kunna rollspela några möjliga situationer.
-
Läran och förbunden 34:10.Välj ett uttryck från vers 10 och be en familjemedlem att viska det. De andra familjemedlemmarna kan försöka gissa vad uttrycket är. Be sedan en familjemedlem att säga uttrycket högt. Hur hjälper den här aktiviteten oss att förstå varför Herren befaller oss: ”Höj därför din röst”?
Fler förslag på hur man kan undervisa barn finns i den här veckans lektionsförslag i Kom och följ mig – för Primär.
Sångförslag: ”Jag hoppas bli kallad på mission”, Barnens sångbok, s. 91.
Återställelsens röster
Tidiga nyomvända
Redan innan kyrkan organiserades förkunnade Herren: ”Fältet har redan vitnat till skörd” (L&F 4:4). Det här uttalandet visade sig vara sant under de månader som följde, då många sanningssökare leddes av Guds Ande till Jesu Kristi återställda kyrka.
Många av de här tidiga nyomvända hjälpte till att lägga återställelsens grundval, och berättelserna om deras omvändelse är värdefulla för oss i dag. Den tro de visade prov på är samma tro vi behöver för att bli omvända till Jesu Kristi evangelium.
Abigail Calkins Leonard
När Abigail Calkins Leonard var i 35-årsåldern kände hon en önskan att få förlåtelse för sina synder. Hon läste Bibeln då och då och människor från kristna kyrkor besökte henne, men hon var förvirrad över vad som skilde den ena kyrkan från den andra. ”En morgon”, berättade hon, ”tog jag min Bibel och gick ut i skogen och föll på knä”. Där bad hon innerligt till Herren. ”En syn kom genast inför mina ögon”, sa hon, ”och de olika sekterna passerade förbi mig en i taget, och en röst ropade till mig och sa: ’Dessa är uppbyggda för vinning.’ Sedan kunde jag längre bort se ett starkt ljus, och en röst från ovan ropade: ’Jag ska uppresa ett folk som jag fröjdas att äga och välsigna.’” Kort därefter fick Abigail höra talas om Mormons bok. Trots att hon ännu inte hade ett exemplar sökte hon ”få veta sanningen om denna bok genom den Helige Andens gåva och kraft”, och hon ”kände genast dess närvaro”. När hon slutligen hade möjlighet att läsa Mormons bok var hon ”redo att ta emot den”. Hon och hennes make Lyman döptes 1831.1
Thomas B Marsh
När Thomas B Marsh var ung vuxen studerade han Bibeln och anslöt sig till en kristen kyrka. Men han kände sig otillfredsställd och drog sig slutligen undan från alla kyrkor. ”Jag hade i visst mått profetians ande”, sa han, ”och jag sa till [en religiös ledare] att jag förväntade mig att en ny kyrka skulle uppstå, som skulle inneha sanningen i dess renhet”. Kort efter det fick Thomas en andlig maning att lämna sitt hem i Boston, Massachusetts och resa västerut. Efter att ha spenderat tre månader i västra New York utan att finna det han letade efter började han sin hemresa. På vägen frågade en kvinna Thomas om han hade hört talas om ”guldboken som hade hittats av en ung man som hette Joseph Smith”. Thomas fängslades av tanken och reste genast till Palmyra där han träffade Martin Harris på tryckeriet precis när de första 16 sidorna i Mormons bok lämnade tryckpressarna. Thomas fick ta med sig ett exemplar av de 16 sidorna, och han tog med sig dem hem till sin fru Elizabeth. ”Hon var mycket glad” över boken, mindes han, ”då hon trodde att den var Guds verk”. Thomas och Elizabeth flyttade senare till New York med sina barn och döptes.2 (För ytterligare information om Thomas B. Marsh, se L&F 31.)
Parley och Thankful Pratt
Liksom Thomas Marsh svarade Parley och Thankful Pratt på andliga maningar och lämnade sin välmående gård i Ohio i avsikt att predika evangeliet som de förstod det av Bibeln. Som Parley sa till sin bror: ”Denne Ande hade verkat så kraftfullt i mitt sinne på senaste tiden att jag inte kunde finna vila.”3 När de nådde östra New York fick Parley en maning att stanna ett tag i området. De bestämde sig för att Thankful skulle färdas vidare utan honom. ”Jag har ett verk att utföra i den här delen av landet”, sa Parley till henne, ”och jag vet inte vad det är eller hur lång tid det kommer att ta att utföra det, men jag kommer när det är utfört”.4 Det var där Parley först hörde talas om Mormons bok. ”Jag kände ett underligt intresse för boken”, sa han.5 Han bad om ett exemplar och läste genom hela natten. När morgonen kom visste han att boken var sann och värderade den ”högre än alla världens rikedomar”.6 Parley döptes inom några dagar. Han återvände sedan till Thankful, som också döptes. (För mer information om Parley P. Pratt, se L&F 32.)
Porträtt av Parley P. Pratt av Jeffrey Hein
Sidney och Phebe Rigdon
På vägen från New York till en mission i Missouri stannade Parley Pratt och hans medarbetare i Mentor, Ohio hos Sidney och Phebe Rigdon, som var gamla vänner Parley hade från sin tid i Ohio. Sidney var en kristen präst, och Parley hade en gång i tiden varit medlem i hans församling och såg honom som en andlig mentor. Parley berättade ivrigt för sina vänner om Mormons bok och Jesu Kristi evangeliums återställelse. Sidney hade själv sökt efter en återställelse av den sanna kyrkan som beskrevs i Nya testamentet, men han var till en början skeptisk över Mormons bok. ”Men jag ska läsa din bok”, sa han till Parley, ”och försöka ta reda på om det är en uppenbarelse från Gud eller ej”.7 Efter att ha studerat och bett i två veckor var både han och Phebe övertygade om att boken var sann. Men Sidney visste också att det skulle innebära en stor uppoffring för hans familj om han blev medlem i kyrkan. Han skulle självklart förlora sitt arbete som präst, och sin ställning i samhället. När han och Phebe pratade om denna möjlighet förkunnade Phebe: ”Jag har räknat på kostnaden, och … det är min önskan att utföra Guds vilja, vare sig jag lever eller dör.”8
Gå ut i vildmarken, av Robert T. Barrett