”Att tänka på: ’Herren hörs kalla: O, Israel, kom, här inträd!’”, Kom och följ mig – för enskilda och familjer: Gamla testamentet 2022 (2021)
”Att tänka på: ’Herren hörs kalla: O, Israel, kom, här inträd!’”, Kom och följ mig – för enskilda och familjer: 2022
Att tänka på
”Herren hörs kalla: O, Israel, kom, här inträd!”
I Sinais öken samlade Mose Israels barn vid foten av ett berg. Där förkunnade Herren att han ville förvandla den här gruppen av nyligen befriade slavar till ett mäktigt folk. ”Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk”, sa han (2 Mos. 19:6). Han lovade att de skulle blomstra och ha framgång, även när de var omgivna av mycket större och mäktigare fiender (se 5 Mos. 28:1–14).
Allt det här skulle hända, inte för att israeliterna var talrika eller starka eller skickliga. Det skulle hända, förklarade Herren, ”om ni nu hör min röst och håller mitt förbund” (2 Mos. 19:5). Det var Guds makt, inte deras egen, som skulle göra dem mäktiga.
Ändå lydde israeliterna inte alltid hans röst, och med tiden slutade de hålla hans förbund. Många började dyrka andra gudar och ta till sig sederna i kulturerna runtomkring dem. De förkastade just det som gjorde dem till en nation, åtskilda från alla andra – sin förbundsrelation med Herren. Utan Guds kraft att skydda dem (se 2 Kung. 17:6–7) fanns det inget som kunde hindra deras fiender (se 2 Krön. 36:12–20).
Förskingringen
Flera gånger mellan omkring 735 och 720 f.Kr. invaderade assyrierna Israels nordliga rike, hem till tio av de tolv stammarna, och bortförde tusentals israeliterna i fångenskap till olika delar av det assyriska riket (se 2 Kung. 17:1–7).1 De här israeliterna blev kända som ”de förlorade stammarna”, delvis på grund av att de togs bort från sitt hemland och skingrades bland andra nationer. Men de gick också vilse i en djupare bemärkelse: Med tiden förlorade de sin känsla av identitet som Guds förbundsfolk.
Eftersom det södra riket Juda ibland var mer rättfärdigt än det norra riket, varade det längre.2 Men till slut vände sig också människorna där bort från Herren. Assyrierna anföll och erövrade större delen av det södra riket – endast Jerusalem bevarades mirakulöst (se 2 Kung. 19; Jes. 10:12–13). Senare, mellan 597 och 580 f.Kr., förstörde babylonierna Jerusalem, även templet, och förde bort många av stadens invånare som fångar (se 2 Kung. 24–25; 2 Krön. 36; Jer. 39; 52). Omkring 70 år senare tilläts en återstod av Juda att komma tillbaka till Jerusalem och bygga upp templet igen. Många stannade dock kvar i Babylon.3
Allteftersom generationerna kom och gick blev israeliter från alla stammar ”[skingrade] genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner” (Sak. 7:14; se även Amos 9:8–9). Några hade förts bort av Herren till andra länder (se 2 Ne. 1:1–5; Omni 1:15–16). Andra hade lämnat Israel för att undkomma fångenskapen (se 2 Kung. 25:22–26; Jer. 42:13–19; 43:1–7) eller av politiska eller ekonomiska orsaker.4
Vi kallar dessa händelser Israels förskingring. Och det är viktigt att känna till förskingringen av flera anledningar. För det första är det ett viktigt ämne i Gamla testamentet: Många gammaltestamentliga profeter var vittnen till den andliga, nedåtgående spiral som ledde till Israels förskingring. De förutsåg denna förskingring och varnade för den, och några av dem fick till och med genomleva den.5 Det är bra att komma ihåg det här när du läser böckerna Jesaja, Jeremia, Amos och många av de andra böckerna i den sista delen av Gamla testamentet. Med tanke på den här bakgrunden kan du förstå vad de pratar om när du läser deras profetior om Assyrien och Babylon, om avgudadyrkan och fångenskap, ödeläggelse och eventuell återställelse.
När du förstår Israels förskingring blir det också lättare att förstå Mormons bok bättre, för Mormons bok är en uppteckning om en gren av det skingrade Israel (se 1 Ne. 15:12). Den här uppteckningen börjar med att Lehis familj flydde från Jerusalem omkring 600 f.Kr., strax innan babylonierna anföll. Lehi var en av de profeter som profeterade om Israels förskingring.6 Och hans familj hjälpte till att uppfylla den profetian genom att ta sin gren av Israels hus och plantera den på andra sidan jorden, på den amerikanska kontinenten.
Nebusaradans förstörelse av Jerusalem, av William Brassey Hole, © Providence Collection/med tillåtelse från goodsalt.com
Insamlingen
Israels förskingring utgör dock bara hälften av berättelsen. Herren glömmer inte sitt folk, inte heller överger han dem helt, även när de har övergett honom. De många profetiorna om att Israel skulle skingras åtföljdes av många löften om att Gud en dag skulle samla in dem.7
Den dagen är i dag – vår tid. Insamlingen har redan börjat. År 1836, tusentals år efter att Mose hade samlat Israels barn vid foten av berget Sinai, visade sig Mose i templet i Kirtland för att förläna Joseph Smith ”nycklarna till Israels insamling från jordens fyra hörn” (L&F 110:11). Nu, under ledning av dem som innehar dessa nycklar, insamlas Israels stammar från varje nation som Herrens tjänare får besöka.
President Russell M. Nelson har kallat den här insamlingen ”det viktigaste som sker på jorden i dag. Inget annat kan jämföras i fråga om omfattning, inget kan jämföras i fråga om betydelse, inget annat kan jämföras i fråga om majestät. Och om ni väljer det, om ni vill, kan ni vara en stor del i det.”8
Hur är man det? Vad innebär det att samla in Israel? Innebär det att återställa de tolv stammarna tillbaka till det land de en gång bebodde? Faktum är att det innebär något mycket större, mycket mer evigt. Som president Nelson förklarade:
”När vi talar om insamlingen, säger vi helt enkelt den här enkla fundamentala sanningen: Alla vår himmelske Faders barn, på båda sidorna av slöjan, förtjänar att få höra budskapet om Jesu Kristi återställda evangelium. …
Varje gång du gör någonting som hjälper någon – på ena eller andra sidan om slöjan – att ta ett steg mot att ingå viktiga förbund med Gud och få sina väsentliga dop- och tempelförrättningar, hjälper du till att samla in Israel. Så enkelt är det.”9
Det händer, som Jesaja sa, ”en och en” (Jes. 27:12) eller, som Jeremia förutsade, ”en från varje stad och två från varje släkt” (Jer. 3:14).
Att samla in Israel innebär att föra Guds barn tillbaka till honom. Det innebär att återställa dem till sin förbundsrelation med honom. Det innebär att återupprätta ”ett heligt folk”, vilket var vad han ville upprätta för så länge sedan (2 Mos. 19:6).
Kom hem
Som en som håller förbundet är du en del av Israels hus.10 Du har blivit insamlad och du är en insamlare. Den hundratals år långa episka berättelsen som inleddes med ett förbund mellan Gud och Abraham håller på att nå sin höjdpunkt, och du är en nyckelaktör. Det här är tiden då ”Herren hörs kalla: O, Israel, kom, här inträd!”11
Det här är insamlingens budskap: Kom hem till förbundet. Kom hem till Sion. Kom hem till Jesus Kristus, Israels Helige, så ska han föra dig hem till Gud, din Fader.