6.

Biskopsrådet

6.1

Biskopen och hans rådgivare

Biskopen innehar prästadömets nycklar till att leda kyrkans verksamhet i församlingen (se 3.4.1). Han och hans rådgivare utgör biskopsrådet. De får vägledning av stavspresidentskapet. De tar hand om församlingens medlemmar med kärlek och omtanke och hjälper dem att bli Jesu Kristi sanna efterföljare (se Moro. 7:48).

Biskopen har fem huvudsakliga ansvar:

• Han är presiderande högpräst i församlingen.

• Han är president för aronska prästadömet.

• Han är allmän domare.

• Han samordnar frälsningens och upphöjelsens verk, däribland att ta hand om de behövande.

• Han har tillsyn över uppteckningar, ekonomi och möteshusets användning.

Eftersom biskopen innehar prästadömsnycklar har han rätt att ta emot uppenbarelse för församlingen (se L&F 128:11). Därför är vissa ansvar endast hans. De beskrivs i det här kapitlet.

Biskopens främsta ansvar är det uppväxande släktet i församlingen, däribland unga ensamstående vuxna. För att han ska kunna koncentrera sig på detta ansvar delegerar han många uppdrag (se 4.2.6). Han kan delegera till sina rådgivare, kamreren och assisterande kamrerer, verkställande sekreteraren, kvorum- och organisationsledare och andra.

Om biskopen inte kan utföra sina ansvar kan en rådgivare tillfälligt verka i hans ställe, utom i de fall som anges i den här handboken. Biskopen eller hans rådgivare vänder sig till stavspresidenten om han har frågor om hur en rådgivare kan verka i biskopens ställe.

6.1.1

Presiderande högpräst

Biskopen är församlingens huvudsakliga andlige ledare. Han föregår med gott exempel genom att tjäna ”med hjärtats helighet” (Mosiah 18:12). Han undervisar, upplyfter och inspirerar (se Matt. 20:28). Han följer principerna för ledarskap i Läran och förbunden 121:34–46.

En biskop är en trofast lärjunge till Jesus Kristus. Han är trogen sina förbund. Han är lojal mot sin hustru och familj. Han föregår med ett rättfärdigt exempel för sin familj, församlingen och samhället. (Se 1 Tim. 3:2–7.) Hans rådgivare är män med liknande egenskaper.

Biskopen ger de andra ledarna i församlingen råd och vägledning. Han uppmuntrar dem i deras ansvar.

6.1.1.1

Församlingens organisationer och prästadömskvorum

Biskopen ansvarar för Hjälpföreningens och Unga kvinnors organisationer i församlingen. Han ger sina rådgivare i uppdrag att ansvara för Söndagsskolans och Primärs organisationer och andra församlingsprogram. (Se 9.3.1, 11.3.1, 12.3.1 och 13.2.1.)

Biskopens ansvar för aronska prästadömet beskrivs i 6.1.2. Hans ansvar för äldstekvorumet beskrivs i 8.3.1.

Biskopen vägleder också äldstekvorumets och Hjälpföreningens presidenter i tillsynen över stödverksamheten. Han sammanträffar med dessa två presidenter tillsammans minst en gång i kvartalet för att samtala om enskildas och familjers behov (se 21.2).

6.1.1.2

Förrättningar och välsignelser

Biskopen leder utförandet av följande förrättningar och välsignelser i församlingen:

• sakramentet

• namngivning och välsignelse av barn

• dop och konfirmation av åttaåriga barn med matrikelkort (för personer med intellektuell funktionsnedsättning, se 18.3; för nyomvända, se 18.7.1.2)

• förlänandet av aronska prästadömet och ordination till diakonens, lärarens och prästens ämbeten.

För information om ordinationer och välsignelser, se kapitel 18.

6.1.1.3

Råd och möten

Biskopen leder församlingsrådet och församlingens ungdomsråd (se 29.2.5 och 29.2.6). Han använder dessa råd till att bistå samordningen av frälsningens och upphöjelsens verk i församlingen. Han delegerar en stor del av detta arbete och följer upp uppdragen (se 4.2.6).

Biskopen ber ledarna att rådgöra tillsammans om hur man kan bygga upp andlig styrka och enighet i församlingen. Han uppmuntrar alla rådsmedlemmar att söka inspiration och delta i diskussioner. (Se L&F 88:122; se även 7.6 i den här handboken.)

Biskopsrådet planerar sakramentsmöten och andra församlingsmöten som nämns i kapitel 29. Biskopen presiderar vid församlingsmöten såvida inte en medlem av stavspresidentskapet, en områdessjuttio i hans område eller en generalauktoritet är närvarande. Biskopens rådgivare kan leda dessa möten. De presiderar också om biskopen är frånvarande.

6.1.1.4

Kallelser och avlösningar

Biskopens ansvar för kallelser och avlösningar beskrivs i kapitel 30. Han kan ge sina rådgivare i uppdrag att utfärda kallelser och avlösningar i enlighet med Översikt över ämbeten (30.7).

6.1.2

President för aronska prästadömet

”Biskopsrådet utgör presidentskapet för detta [aronska] prästadöme och innehar nycklarna till eller myndigheten över detsamma” (L&F 107:15; se även v. 20). Biskopen har följande ansvar som president för aronska prästadömet i församlingen. Hans rådgivare bistår honom.

• Stötta föräldrarna i undervisningen av ungdomar. Hjälpa ungdomarna att tjäna trofast, ingå och hålla heliga förbund och förbereda sig för att ta emot templets förrättningar. Hjälpa unga män förbereda sig för att ordineras till prästadömsämbeten och att verka som heltidsmissionärer. Om unga kvinnor vill verka som heltidsmissionärer hjälper de dem att förbereda sig. Programmet Barn och ungdomar kan vara till hjälp i denna strävan (se BarnochUngdomar.JesuKristiKyrka.org).

• Tillse aronska prästadömets kvorum och Unga kvinnors klasser. Biskopen är president för prästernas kvorum (se L&F 107:87–88). Hans förste rådgivare ansvarar för lärarnas kvorum. Hans andre rådgivare ansvarar för diakonernas kvorum. För mer information om ledarskapet för aronska prästadömets kvorum, se 10.3, 10.4 och 10.5.

• Rådgöra med Unga kvinnors president i församlingen. Biskopen delegerar inte det här uppdraget till en rådgivare. Han och hans rådgivare deltar också regelbundet i Unga kvinnors möten, tjänande och aktiviteter (se 11.3.1).

• Hålla regelbundna intervjuer med ungdomar. För riktlinjer om dessa intervjuer, se 31.1.7.

• Stödja familjer och Primärs ledare och lärare i deras ansträngningar att hjälpa barnen ingå och hålla förbund (se kap. 12).

6.1.3

Allmän domare

Biskopen har följande ansvar som allmän domare i församlingen (se L&F 107:71–74). Han strävar efter att följa Frälsarens exempel som rättfärdig domare (se 3 Ne. 27:27). Han har följande ansvar:

• Hjälpa ungdomar och vuxna att kvalificera sig för och vara värdiga en tempelrekommendation.

• Hålla värdighetsintervjuer enligt riktlinjerna i 31.1.5. Han kan också bemyndiga sina rådgivare att hålla vissa intervjuer (se 31.1.6). För riktlinjer om värdighetsintervjuer, se 31.1.1.

• Rådgöra med församlingsmedlemmar som söker andlig vägledning, som har tyngande personliga problem eller som har begått allvarliga synder och hjälpa dem att dra nytta av Jesu Kristi helande kraft. Biskopen kan be sina rådgivare, äldstekvorumets och Hjälpföreningens presidenter och andra att ge församlingsmedlemmarna råd i vissa frågor. Men endast biskopen rådgör med församlingsmedlemmarna om sådant som rör värdighet, övergrepp och godkännande att använda fasteofferfonder. För riktlinjer om rådgivning, se 31.2.

• Hålla medlemskapsråd under stavspresidentens ledning, när dessa är nödvändiga enligt riktlinjerna i kapitel 32.

6.1.4

Samordna frälsningens och upphöjelsens verk

Biskopen samordnar frälsningens och upphöjelsens verk i församlingen (se kap. 1). Hans rådgivare och andra församlingsledare bistår honom.

Biskopen hjälper medlemmarna att leva efter evangeliet. Han hjälper dem stärka sin tro på sin himmelske Fader och på Jesus Kristus och hans försoning (se L&F 20:29). Han lär dem att be och studera skrifterna. Han inbjuder dem att ingå förbund genom att ta emot frälsningens och upphöjelsens förrättningar. Han uppmuntrar dem att hålla sina förbund.

Biskopen stärker kyrkans medlemmar. Han uppmuntrar familjerna att hålla regelbunden familjebön och lära sig om evangeliet tillsammans, bland annat under hemaftonen. Han lär dem att älska och tjäna varandra. Han undervisar genom ord och föredöme om att ämbeten i kyrkan kan uppfyllas utan att familjeansvar åsidosätts. Han ser till att kyrkans aktiviteter stöder föräldrarna i deras strävan att fostra sina barn i rättfärdighet.

Utöver att hjälpa medlemmarna följa evangeliet har biskopen andra ansvar för frälsningens och upphöjelsens verk. Till exempel:

• Han hjälper män att förbereda sig för att ordineras till prästadömsämbeten.

• Han leder arbetet med att ta hand om behövande i församlingen (se 6.1.4.1 och 22.2.1).

• Han vägleder äldstekvorumets och Hjälpföreningens presidentskap när de leder stödverksamheten i församlingen (se 21.2.1).

• Han samordnar arbetet som äldstekvorumets och Hjälpföreningens presidentskap utför när de leder församlingens arbete med att sprida evangeliet och stärka nya och återvändande medlemmar (se 23.1).

• Han samordnar arbetet som äldstekvorumets och Hjälpföreningens presidentskap utför när de leder församlingens arbete inom tempeltjänst och släktforskning (se 25.2).

• Han hjälper medlemmarna förbereda sig för att få en tempelrekommendation och ta emot templets förrättningar (se 27.1).

6.1.4.1

Leda arbetet med att sörja för dem som har timliga behov

Biskopen har det gudagivna uppdraget att söka upp och sörja för dem som har timliga behov (se L&F 84:112). Han delegerar en stor del av det här arbetet till Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidentskap.

Men vissa plikter utförs endast av biskopen. Han fastställer till exempel vilken slags timlig hjälp som kyrkan ska ge och till vilket belopp och dess varaktighet. När han gör det rådgör han ofta med Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidenter. För mer information, se 22.4 och 22.5.

Biskopsrådets medlemmar undervisar om principerna för att sörja för de behövande och stärka oberoendet (se 22.1). De undervisar också om fastelagen (se 22.2.2). De har tillsyn över insamlingen av fasteoffer (se 34.4.2).

Biskopen undervisar andra församlingsledare om deras ansvar att sörja för de behövande. Han leder också församlingsrådet i detta arbete.

För mer information om hur biskopen sörjer för de behövande, se 22.6.1.

6.1.5

Uppteckningar, ekonomi och möteshuset

Biskopen har tillsyn över församlingens uppteckningar, ekonomi och möteshus. Han kan överlåta en stor del av arbetet med uppteckningar, rapporter och ekonomi till sina rådgivare och kamrerer. Han kan ge en av sina rådgivare i uppdrag att verka som församlingens fastighetsrepresentant eller kalla någon annan medlem till den uppgiften.

För information om uppteckningar, se kapitel 33. För information om ekonomi, se kapitel 34. För information om möteshus, se kapitel 35.

6.2

Skillnaden mellan grenspresidentskap och biskopsråd

I en gren kallas en som bär melkisedekska prästadömet som grenspresident. Han innehar de prästadömsnycklar som behövs för att presidera (se 3.4.1.1). Han och hans rådgivare tjänar ungefär som ett biskopsråd men med följande skillnader:

• En grenspresident kan vara äldste eller högpräst. En biskop måste vara högpräst.

• En grenspresident avskiljs inte som presiderande högpräst. Men han presiderar över grenen och har alla de ansvar som beskrivs i 6.1.1.

• Rådgivare i ett grenspresidentskap får inte utfärda tempelrekommendationer (se 26.3.1).

6.3

Verkställande sekreterare i församlingen

Biskopsrådet rekommenderar en som bär melkisedekska prästadömet till verkställande sekreterare i församlingen. De lämnar denna rekommendation till stavspresidentskapet. Den verkställande sekreteraren bör vara värdig en tempelrekommendation. Han kallas och avskiljs av en medlem i stavspresidentskapet eller en därtill utsedd högrådsmedlem.

Verkställande sekreteraren har ett nära samarbete med biskopen och hans rådgivare, men han är inte medlem av biskopsrådet. Han har följande ansvar:

• Han sammanträffar med biskopsrådet och upprättar på begäran dagordningar.

• Han sitter i församlingsrådet och närvarar vid församlingsrådets möten. På direktiv av biskopsrådet följer han upp de uppdrag som ges på dessa möten.

• Han schemalägger möten åt biskopsrådet.

• Han schemalägger intervjuer för ungdomar och vuxna som behöver förnya sin tempelrekommendation.

• Om han får detta i uppdrag av biskopsrådet samordnar han församlingens arbete med att hjälpa medlemmarna få tillgång till kyrkans tidskrifter (se 38.8.8).

• Han hjälper biskopsrådet med frågor som rör seminariet och institutet, till exempel genom att hjälpa församlingens medlemmar skriva in sig i kurser (se kap. 15).

• Han för en aktuell lista över namn och adress på församlingsmedlemmar i det militära. Han ser till att församlingsledarna känner till dessa medlemmar (se 38.9.2). Han underrättar stavens verkställande sekreterare om när medlemmar ska påbörja sin militärtjänst.

6.4

Församlingskamrer och assisterande församlingskamrerer

Biskopen rekommenderar en som bär melkisedekska prästadömet till församlingskamrer. Han lämnar denna rekommendation till stavspresidentskapet. Kamreren bör vara värdig en tempelrekommendation. Han kallas och avskiljs av en medlem av stavspresidentskapet.

Assisterande församlingskamrerer kan kallas (se 33.4.3). De kallas och avskiljs av en medlem i stavspresidentskapet eller en därtill utsedd högrådsmedlem.

Kamrerer har ett nära samarbete med biskopen och hans rådgivare, men de är inte medlemmar av biskopsrådet. Församlingskamrerens och assisterande församlingskamrerers ansvar beskrivs i 33.4.2 och 33.4.3.