2:

Utöva tro på Jesus Kristus

Rapportera:Berätta kortfattat för gruppen om hur du har varit mer oberoende under veckan som gått.

Begrunda:Hur påverkar min tro på Jesus Kristus mitt oberoende?

Titta på:”Utöva tro på Jesus Kristus”, finns på srs.lds.org. (Ingen video? Läs sidan 7.)

Utöva tro på Jesus Kristus

Läs det här manuset om ni inte kan titta på videon.

Äldste David A. Bednar: Att handla är att utöva tro. Israels barn bar på förbundsarken. De kom till floden Jordan. De får löftet att de ska gå över på torr mark. När delar vattnet på sig? När deras fotsulor blir våta. De vandrade ner i floden – de handlade. Kraften följde – vattnet delade på sig.

Vi tänker ofta: ”Okej, jag ska bara få fullständig kunskap om detta, och sedan ska jag börja leva efter det.” Jag tror att vi har tillräckligt för att komma igång. Vi har en känsla för rätt riktning. Tro är en handlingens och kraftens princip. Sann tro är inriktad på Herren Jesus Kristus och leder alltid till handling.

(Se ”Sök efter kunskap genom tro”, Liahona, sep. 2007, s. 16–24.)

Tillbaka till sidan 6.

Diskutera:Varför leder sann tro alltid till handling? Varför måste vi tro innan Gud hjälper oss timligt och andligt?

Läs:Matteus 6:30 och citatet från Lectures on Faith (till höger)

”Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!”

Matteus 6:30

”Beror inte alla våra ansträngningar av varje slag av vår tro? … Liksom vi får alla våra timliga välsignelser genom tro, får vi på samma sätt också alla våra andliga välsignelser genom tro. Men tro är inte bara handlingens utan också kraftens princip.”

Lectures on Faith (1985), s. 2, 3

Aktivitet

Vägen till oberoende är en resa i tro. Första presidentskapet och de tolvs kvorum ber oss att prioritera vår strävan att öka vår tro på vår himmelske Fader och hans Son.

Steg 1: Läs tillsammans de profetiska prioriteringarna i rutan nedan.

Steg 2: Diskutera hur man kan bli mer oberoende av att trofast helga av sabbaten, ta del av sakramentet och läsa Mormons bok.

Profetiska prioriteringar och löften
”Tänk på omfattningen av det uttalandet! Jordens fullhet lovas dem som håller sabbatsdagen helig” (Russell M. Nelson, ”Sabbaten är en lust och en glädje”, Liahona, maj 2015, s. 130; se även L&F 59:16).
”Andlighet kan inte stagnera, inte heller [sakramentets] förbund. Förbund för inte bara med sig åtaganden utan också andlig kraft” (Neil L. Andersen, Utbildningsmöte för generalauktoriteter, apr. 2015).
”Jag vittnar om att [Mormons bok] kan bli en personlig ’urim and tummim’ i ditt liv” (Richard G. Scott, ”The Power of the Book of Mormon in My Life”, Ensign, okt. 1984, s. 11).

Åtagande:Åta dig att göra följande under den kommande veckan. Kryssa för rutorna allteftersom du genomför uppgifterna.

• Visa din tro den här söndagen genom att hålla sabbatsdagen helig och vördnadsfullt ta del av sakramentet.

• Läs i Mormons bok varje dag.

• Läs skriftställena på sidan 7. Välj ett och dela det med familjen eller vänner.

  Skriftställen om tro i handling

  Eftersom Daniel vägrade att sluta be kastades han i lejongropen, men Gud sände sin ängel och stängde till lejonens gap, och man kunde inte upptäcka någon skada på honom, ty han hade förtröstat på sin Gud (se Dan. 6:22–23; se även v. 16–21).

  Herren gav Liahona till Lehi som vägledning för hans familj, och ”den fungerade i enlighet med deras tro på Gud. … När de var försumliga och glömde att utöva sin tro och flit … gjorde [de] inga framsteg på sin resa” (Alma 37:40–41).

  ”För in allt tionde i förrådshuset … Pröva mig nu i detta, … om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått” (Mal. 3:10).

  Under en hungersnöd bad Elia en änka om hennes sista måltid. Elia lovade att tack vare hennes tro skulle Herren ge henne mat, och hennes mat tog aldrig slut (se 1 Kung. 17).

  ”De betryckta och fattiga söker förgäves efter vatten, deras tunga förtorkar av törst. Men jag, Herren, skall bönhöra dem, Israels Gud skall inte överge dem” (Jes. 41:17; se även v. 18).