Ester 2–5; 7–9

Drottning Ester

Modig i farans stund

En del israeliter kallades för judar. Ester var jude och bodde i Persien. Hennes föräldrar hade dött, så hennes kusin Mordokaj tog hand om henne. Hon blev inbjuden till kungens palats tillsammans med andra unga kvinnor i riket. Kungen ville ha en ny drottning och han valde Ester.

Ester 2:2–7, 16–17 

Kungen hade en tjänare som hette Haman och som fick allt större makt. Haman hjälpte kungen att styra landet. Kungen befallde alla att buga sig för Haman.

Ester 3:1–2 

Men Mordokaj ville inte buga sig för Haman. Mordokaj ville bara buga sig för Herren. Det gjorde Haman arg. Han ville straffa Mordokaj och alla judar.

2 Moseboken 20:5; Ester 3:5–6, 8

Haman berättade för kungen att judarna inte följde kungens lagar. Så kungen lät Haman göra en nya lag: på en viss dag skulle alla judar bli dödade.

Ester 3:8–11, 13 

Mordokaj bad Ester prata med kungen. Kungen kunde ändra Hamans lag och rädda judarna. Men Ester var rädd. Ibland dödade kungen personer som kom för att prata med honom utan att vara inbjudna.

Ester 4:5–11

Mordokaj bad Ester att tänka på judarna som skulle bli dödade. Mordokaj sa att Herren kanske till och med hade satt Ester i kungens palats för att rädda judarna.

Ester 4:13–14

Ester visste att hon måste prata med kungen, även om det betydde att hon skulle bli dödad. Ester bad alla judar och hennes tjänare att fasta med henne.

Ester 4:15–16 

Efter att ha fastat i tre dagar gjorde Ester sig redo och gick för att träffa kungen.

Ester 5:1

När hon närmade sig kungen höll han fram sin spira. Det betydde att han var glad att se henne och inte skulle låta döda henne. Han frågade vad hon ville. Ester berättade för kungen att hennes folk var i fara. På grund av Hamans lag skulle hon och alla judar i riket bli dödade.

Ester 5:2–3; 7:4–6

Kungen blev arg på Haman och lät döda honom. Kungen gjorde en ny lag som skyddade judarna. Nu fick de lov att försvara sig om någon försökte skada dem.

Ester 7:9–10; 8:10–11

Esters tro på Herren och hennes mod att tala med kungen räddade hennes folk. I stället för sorg och död blev det fest. Judarna firade.

Ester 8:16–17; 9:18–32