2 Moseboken 4–5; 7–12

Plågorna över Egypten

Farao väljer att gå emot Herren

Mose litade på Herren och återvände till Egypten. Mose och hans bror Aron gick till farao och bad honom släppa israeliterna så att de kunde bli fria och lämna Egypten. Farao blev arg och vägrade. Han tvingade israeliterna att arbeta ännu hårdare.

2 Moseboken 4:10–16; 5:1–18

Eftersom farao inte lyssnade på Herren blev egyptierna förbannade med fruktansvärda plågor. Först blev allt vatten i Egypten till blod. Mose bad farao igen att släppa israeliterna, men farao sa nej.

2 Moseboken 7:14–25

Sedan skickade Herren grodor till Egypten. De var överallt. Farao sa att han skulle släppa israeliterna om grodorna försvann. Herren fick grodorna att försvinna, men farao släppte inte israeliterna. Då skickade Herren mygg och flugor.

2 Moseboken 8:1–32

Sedan dog alla egyptiernas boskapsdjur, men inga av israeliternas djur dog. Sedan fick egyptierna sår på kroppen som gjorde ont.

2 Moseboken 9:3–12

En hemsk storm med hagel och eld kom också över Egypten. Den gjorde stor skada.

2 Moseboken 9:22–35

Farao ville fortfarande inte släppa israeliterna. Då skickade Herren gräshoppor, och de åt upp allt folkets mat.

2 Moseboken 10:12–20

Sedan kom tre dagar av mörker. Under flera av plågorna lovade farao att släppa israeliterna om plågorna slutade, men han ljög varje gång.

2 Moseboken 10:21–23, 27

Efter nio olika plågor ville farao fortfarande inte släppa israeliterna. Herren sa till Mose att en annan fruktansvärd plåga skulle komma. Herren vägledde och skyddade israeliterna medan de väntade på att bli fria.

2 Moseboken 11:4–7; 12:1–13