Älska dem du undervisar

Allt Frälsaren gjorde under sin jordiska verksamhet motiverades av kärlek. I vår strävan att vara Kristi sanna efterföljare kan vi fyllas med samma kärlek (se Johannes 13:34–35; Moroni 7:47–48; 8:26). När vi har Frälsarens kärlek i hjärtat försöker vi på alla möjliga sätt att hjälpa andra få höra om Kristus och komma till honom. Kärlek blir motivationen till vår undervisning.

Att älska dem du undervisar

• Se eleverna så som Gud ser dem.

• Försök lära känna dem – förstå deras omständigheter, behov och styrkor.

• Be för eleverna vid namn.

• Skapa en trygg miljö där alla respekteras och vet att deras bidrag värdesätts.

• Hitta lämpliga sätt att uttrycka din kärlek.

Frälsaren såg gudomlig potential hos alla han undervisade

De flesta i Jeriko trodde att de visste allt de behövde veta om Sackeus. Han var tullindrivare – faktiskt förman vid tullen – och han var rik. Uppenbarligen trodde de att han måste vara oärlig och korrumperad. Men Jesus såg till Sackeus hjärta och såg en hedervärd ”Abrahams son” (se Lukas 19:1–10). Frälsaren såg inte bara människor som de såg ut att vara utan som de verkligen var – och som de kunde bli. I oslipade fiskare som Simon, Andreas, Jakob och Johannes såg han de framtida ledarna för sin kyrka. I den fruktade förföljaren Saulus såg han sitt ”utvalda redskap” som skulle predika hans evangelium inför kungar och olika folkslag (se Apostlagärningarna 9:10–15). Och i dig och varje person du undervisar ser Frälsaren en Guds son eller dotter med gränslös potential.

Bland de människor du undervisar är det troligt att du har några som verkar vara trofasta och omvända och andra som verkar ointresserade eller till och med upproriska. Var noga med att inte göra antaganden som bara grundar sig på det du ser. Den Helige Anden kan hjälpa dig att i varje person se något av det som Frälsaren ser – och hjälpa dig att börja älska dem så som han gör.

Frågor att begrunda: Tänk på var och en av dem du undervisar och begrunda hur vår himmelske Fader och Jesus känner för dem var och en. Vad kan de tänkas se hos honom eller henne? Hur påverkar de här tankarna ditt sätt att undervisa den personen?

I skrifterna: 1 Samuelsboken 16:7; Psaltaren 8:5–6; Romarbrevet 8:16–17; Läran och förbunden 18:10–14

Frälsaren känner oss och förstår våra omständigheter, behov och styrkor

Den samariska kvinnan kom inte till brunnen för att höra ett evangeliebudskap. Hon kom för att hämta vatten. Men Frälsaren kunde se att hennes törst var mer än fysisk. Han visste att hon hade haft det svårt i livet med ostabila relationer. Så Jesus tog det fysiska behovet som för tillfället upptog hennes intresse – livsuppehållande vatten – och kopplade det till hennes djupare andliga behov av ”levande vatten” och ”evigt liv”. I slutet av samtalet fick kvinnan ett personligt vittnesbörd om att Jesus var Kristus, som delvis inspirerats av hur väl han kände henne. ”[Han] har sagt mig allt jag har gjort”, sa hon. ”Han kanske är Messias?” (Se Johannes 4:6–29.)

Att vara en kristuslik lärare innefattar att lära känna människor du undervisar och sträva efter att förstå hur de är innerst inne. Du kan intressera dig för deras liv och visa medkänsla. Du kan söka efter sätt att förstå deras bakgrund, talanger, intressen och behov. Du kan ta reda på hur de lär sig bäst. Du kan ställa frågor, lyssna noga och observera. Framför allt kan du be om den förståelse som endast Anden kan ge dig. Ju mer du känner en person, desto större förmåga har du att hjälpa honom eller henne att finna personlig mening och kraft i Jesu Kristi evangelium. När du väl förstår en persons törst kan Anden lära dig hur du kan släcka den med Frälsarens levande vatten.

Frågor att begrunda: Vad vet du redan om dem du undervisar? Vad är viktigt för dem? Vilka är deras styrkor? Vilka svårigheter brottas de med? Vad kan du göra för att förstå dem bättre?

I skrifterna: Psaltaren 139:1–5; Matteus 6:25–32; Markus 10:17–21; Johannes 10:14; 3 Nephi 17:1–9

Frälsaren bad för dem han undervisade

Föreställ dig hur Simon Petrus måste ha känt sig när han hörde Frälsaren säga till honom: ”Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut” (Lukas 22:31–32). Hur hade du påverkats av att veta att Jesus Kristus bad till Fadern för dig? Folket i det forntida Amerika hade en sådan upplevelse och de beskrev den på det här sättet: ”Ingen kan föreställa sig den glädje som fyllde våra själar då vi hörde [Jesus] be till Fadern för oss” (3 Nephi 17:17).

Du kan också tänka på vad som händer inom dig när du ber för någon – oupphörligt, vid namn. Hur påverkas dina känslor för den personen av dina böner? Hur påverkar de dina handlingar? Vår Fader i himlen hör och besvarar sannerligen de uppriktiga böner som uppsänds av en lärare som vill hjälpa en elev. Och i många fall besvarar han dessa böner bland annat genom att röra vid lärarens hjärta och inspirera honom eller henne att göra eller säga något som hjälper eleven att känna hans kärlek.

Frågor att begrunda: När du tänker på dem du undervisar, finns det då någon som du känner har ett särskilt behov av dina böner? Vad känner du dig inspirerad att be om för hans eller hennes skull? Vilka välsignelser kan komma när du uppmanar eleverna att be för varandra?

I skrifterna: Johannes 17; Alma 31:24–36; 3 Nephi 18:15–24; 19:19–23, 27–34

Frälsaren såg till att alla kände sig respekterade och uppskattade

Den allmänna inställningen bland religiösa ledare på Jesu tid var att man skulle sky syndare. På grund av detta blev de här ledarna förfärade när de såg Jesus umgås med syndare. Hur skulle någon som förknippades med sådana människor kunna vara en andlig lärare?

Jesus hade naturligtvis ett annat förhållningssätt. Han försökte hela dem som var andligt sjuka (se Markus 2:15–17; Lukas 4:17–18). Hans hand var ständigt uträckt mot dem som skilde sig från mängden eller hade haft ett svårt liv, och han umgicks med dem som hade syndat. Han prisade en romersk soldats tro (se Matteus 8:5–13). Han kallade en misstrodd tullindrivare att bli en av hans betrodda lärjungar (se Markus 2:14). När en kvinna anklagades för äktenskapsbrott fick han henne att känna sig trygg och inspirerade henne att omvända sig och leva ett bättre liv (se Johannes 8:1–11).

Men Jesus gjorde mer än så. Han främjade samma inställning av acceptans och kärlek bland sina efterföljare. Helt klart fanns hans föredöme i hans apostlars hjärtan när det var dags för dem att föra evangeliet till alla människor. Det återspeglas i Petrus ord: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor” (Apostlagärningarna 10:34).

Det finns en mycket god chans att nästan alla du kallas att undervisa på något sätt har svårt att känna sig respekterade och uppskattade. Genom ditt sätt att älska och respektera dem kan du förmedla att de inte bara är välkomna, utan också behövda. Du kan nå dem som inte närvarar, som har det svårt eller som inte verkar intresserade, och ha tålamod om utvecklingen verkar långsam. Du kan hjälpa var och en att känna sig trygg och bekväm med att berätta om sina bekymmer för sina trosfränder. Och du kan göra mer än så. Du kan inspirera alla elever att hjälpa dig skapa en miljö där läran kan undervisas i en anda av respekt, tillhörighet och kärlek.

Frågor att begrunda: Vad hjälper en person att känna sig respekterad och uppskattad? Vad inspirerar en person att respektera och värdesätta andra? När du i en anda av bön tänker på dem du undervisar, vad känner du dig då manad att göra så att alla kan känna sig välkomna och behövda?

I skrifterna: Johannes 4; 2 Nephi 26:27–28, 33; Alma 1:26; 3 Nephi 18:22–25

Läraren kan hjälpa dem han eller hon undervisar att känna sig älskade.

Frälsaren uttryckte sin kärlek till dem han undervisade

Efter en underbar, upplyftande dag av undervisning och tjänande bland nephiterna, insåg Jesus att det var dags för honom att ge sig av. Han hade andra att besöka. ”Gå därför till era hem”, sa han, ”och bered era sinnen för morgondagen.” Men folket bara satt där och ”grät” och ”såg oavvänt på honom, som om de ville be honom att stanna litet längre hos dem”. Jesus förstod deras outtalade behov och med sitt inre ”fyllt av medlidande” stannade han lite längre (3 Nephi 17:3, 5–6). Han botade deras sjuka och lidande. Han stod på knä och bad med dem. Han grät med dem och han gladde sig med dem.

Studera gärna, med hjälp av bön, Frälsarens ord och handlingar i 3 Nephi 17. Begrunda den kärlek han uttryckte för dem han undervisade. Titta efter uttryck för hans kärlek på andra platser i skrifterna. Tänk sedan på dem du undervisar. Hur kan du uttrycka kärlek till dem på ett lämpligt sätt? Låt Anden leda dig. Om det är svårt för dig att känna eller uttrycka kärlek till dem du undervisar, kan du börja med att vittna om Guds kärlek. ”Be [sedan] till Fadern av allt [ditt] hjärta att [du] må vara [fylld] av denna kärlek som han har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare” (Moroni 7:48). Och kom ihåg att aldrig vara så upptagen av att hålla en lektion att du glömmer att uttrycka kärlek genom dina ord och handlingar. Ofta är ditt sätt att behandla människor precis lika viktigt som det du lär dem.

Frågor att begrunda: Hur har Frälsaren hjälpt dig att få veta att han älskar dig? Hur har en förälder eller annan lärare hjälpt dig att känna hans kärlek? Vet de du undervisar att du älskar dem? Vet de att Frälsaren älskar dem?

I skrifterna: Markus 6:31–42; Johannes 13:3–16, 34–35; 15:12–13; 1 Korintierbrevet 13:1–7; 1 Johannesbrevet 4:7–11

Några sätt att tillämpa det du lär dig

• Om du undervisar en klass så se till att lära dig namnen på eleverna och använd dem när du undervisar.

• Uttryck din tacksamhet när eleverna bidrar.

• Interagera med eleverna före och efter din undervisning.

• Hjälp eleverna att utveckla en anda av kärlek och respekt för varandra.

• Lyssna uppmärksamt – när du undervisar och vid andra tillfällen.

• Utför tjänande handlingar för dem du undervisar.

• Var villig att ändra dina undervisningsplaner för att ägna mer tid åt principer som är meningsfulla för dem du undervisar.