Uppmuntra till flitigt lärande

Det var verkligen förunderligt att se Frälsaren gå på vattnet. Men det räckte inte för Petrus. Han ville göra det som Frälsaren gjorde, vara där han var och själv få samma upplevelse. ”Befall mig att komma till dig på vattnet”, sa han. Frälsaren svarade med en enkel uppmaning: ”Kom!” Därmed hoppade Petrus ner från tryggheten i båten och visade oss att lärjungeskap inte är en passiv upplevelse (se Matteus 14:24–33). Det kräver tro på Kristus och flitiga ansträngningar. Men det ger också den stora belöningen att få vandra med Frälsaren.

”Kom!” ”Kom och se!” ”Kom … och följ mig.” ”Gå … och gör som han” (Matteus 14:29; Johannes 1:39; Lukas 18:22; 10:37). Redan från början av sin verksamhet uppmanade Frälsaren sina efterföljare att själva uppleva sanningarna, kraften och kärleken som han erbjöd. Han gjorde det för att det är det som lärande faktiskt handlar om. Det är inte bara en fråga om att lyssna eller läsa, utan också om att förändras, omvända sig och utvecklas. Med Frälsarens ord sker lärande ”genom studier och även genom tro” (Läran och förbunden 88:118, betoning tillagd). Och tro innebär att vi verkar av oss själva, inte bara påverkas (se 2 Nephi 2:26).

När vi följer Frälsarens exempel ber vi dem vi undervisar att be, söka och bulta – och sedan finna (se Matteus 7:7–8). Och själva följer vi den uppmaningen. Tillsammans, genom vår egen tro på Kristus och våra flitiga ansträngningar, får vi själva veta vad det innebär att vandra med honom.

Uppmuntra till flitigt lärande

• Hjälp eleverna att ta ansvar för sitt lärande.

• Uppmuntra eleverna att lära känna Frälsaren genom att studera evangeliet dagligen.

• Uppmana eleverna att förbereda sig för att lära.

• Uppmuntra eleverna att dela med sig av de sanningar de lär sig.

• Uppmana eleverna att leva efter det de lär sig.

Frälsaren hjälpte andra att ta ansvar för sitt lärande

Att bygga båtar som tryggt skulle ta sig över havet skulle vara en svår uppgift för vem som helst. Jareds bror ”blev ständigt vägledd av Herrens hand” (se Ether 2:6) i det att han mottog instruktioner om båtarnas form och hur de skulle ventileras. Men vad lägger du märke till med Herrens svar när Jareds bror frågade om ljus i båtarna? (Se Ether 2:22–25.) Hur välsignades Jareds bror genom denna uppmaning att utöva sin tro på det här sättet? (Se Ether 3:1–16.)

Det kan verka lättare att bara berätta för eleverna om allt som du tycker att de borde veta. Men äldste David A. Bednar har sagt: ”Vår inställning bör inte vara: ’Vad ska jag säga till dem?’ I stället bör vi fråga oss: ’Vad kan jag be dem göra? Vilken inspirerad fråga kan jag ställa som, om de är villiga att svara, börjar bjuda in den Helige Anden i deras liv?’” (En kväll med en generalauktoritet, 7 feb. 2020, broadcasts.ChurchofJesusChrist.org).

Fundera över hur du kan uppmana eleverna att ta ansvar för sitt lärande. Du kan till exempel be dem ställa egna frågor, söka efter svar, begrunda och berätta om eller skriva ner sina tankar och känslor. När de gör det stärker de sin tro, upptäcker sanningar i Guds ord och får egna upplevelser av de här sanningarna. När vi tar ansvar för vårt eget lärande kan vi, precis som Joseph Smith, säga: ”Jag har för egen del fått veta” (Joseph Smith – Historien 1:20).

Frågor att begrunda: Varför är det viktigt att eleverna är aktiva snarare än passiva i sitt lärande? Hur kan du hjälpa dem att ta ansvar för sitt eget lärande? Hur har lärare hjälpt dig att göra det? Vilka exempel i skrifterna kan du komma på där människor uppmanades att ta reda på något för egen del? Hur påverkar de här exemplen ditt sätt att undervisa?

I skrifterna: 1 Nephi 11; Läran och förbunden 9:7–8; 58:26–28; 88:118–125; Joseph Smith – Historien 1:11–20

Frälsaren uppmuntrade andra att lära känna honom genom att studera hans ord

När det var dags för Frälsaren att officiellt organisera sin kyrka i den sista tiden, sa han till sina tjänare: ”Lita på det som är skrivet” (Läran och förbunden 18:3). Mormons bok, som de nästan var färdiga med att översätta, innehöll i sanning bra undervisning om den här uppgiften, bland annat om hur man döper, hur man förrättar sakramentet och andra värdefulla detaljer. Men Frälsaren ville också att hans tjänare skulle se hans uppenbarelser som en möjlighet att höra honom och lära känna honom mer på djupet. I samma uppenbarelse sa han till dem: ”Det är min röst som talar [dessa ord] till er … därför kan ni vittna om att ni har hört min röst och känner till mina ord” (Läran och förbunden 18:35–36).

Tänk på personerna du undervisar. Hur ser de på skriftstudier? Och hur ser du på det? Är det mer än en daglig förpliktelse? När du studerar skrifterna, känner du då att Frälsaren talar direkt till dig? President Russell M. Nelson har sagt: ”Vart kan vi gå för att höra honom? Vi kan gå till skrifterna … Att vi dagligen fördjupar oss i Guds ord är absolut nödvändigt för andlig överlevnad, särskilt i dessa dagar av allt större kaos. När vi mättar oss med Kristi ord dagligen talar Kristi ord om för oss hur vi bör reagera på svårigheter vi aldrig trodde vi skulle möta” (”Hör honom”, Liahona, maj 2020, s. 89). När du undervisar uppmuntrar du eleverna att studera skrifterna i avsikt att finna Frälsaren – inte bara att hitta verser eller fakta om honom, utan att hitta honom. Att höra Herrens röst varje dag i skrifterna är grundläggande för en livstid av flitigt, oberoende evangelielärande.

Frågor att begrunda: Tänk på dina egna skriftstudievanor. Hur har studier av Guds ord stärkt din relation till honom? Vad kan du göra för att förbättra dina studier? Hur kan du inspirera andra att studera Guds ord flitigt och regelbundet? Vilka välsignelser får de när de gör det?

I skrifterna: Josua 1:8; 2 Timoteusbrevet 3:15–17; 2 Nephi 32:3; Jakob 2:8; 4:6; Läran och förbunden 33:16

Frälsaren uppmanade andra att förbereda sig för att lära

Inte ens de bästa frön kan växa på hård, stenig eller tistelbevuxen mark. På liknande sätt kommer inte ens den allra dyrbaraste och mest trosstärkande lära att förändra ett hjärta som inte är redo att ta emot den. Det är en del av budskapet i Frälsarens liknelse om en såningsman, frön och jordmåner av olika slag. Det är i ”god jord” – i hjärtat som har mjuknat och rensats från andliga stenar och tistlar – som Guds ord bär livgivande frukt (se Matteus 13:1–9, 18–23).

Andlig förberedelse är viktig – för dig och för dem du undervisar. Så hur förbereder vi våra hjärtan så att de utgör ”god jord” för Guds ord? Tänk på följande principer för förberedelse som du kan tillämpa i ditt liv och uppmuntra dem du undervisar att följa. Be för att få veta vad Herren vill att du ska lära dig. Lev på ett sätt som inbjuder hans närvaro i ditt liv. Omvänd dig dagligen. Ge näring åt din önskan att lära genom att ställa uppriktiga frågor. Studera Guds ord med tro på att han leder dig till svaren. Öppna ditt hjärta för vadhelst han undervisar dig om.

När eleverna förbereder sig för att lära på det här sättet får de andliga ögon som ser och öron som hör vad Herren vill att de ska veta (se Matteus 13:16).

Frågor att begrunda: Vad gör du för att förbereda dig för att lära? Hur påverkar din förberedelse ditt sätt att se, höra och förstå Guds ord? Hur kan du inspirera andra att förbereda sig för att lära? Vilken skillnad kan det göra för hur de tar emot evangeliets sanningar?

I skrifterna: Enos 1:1–8; Alma 16:16–17; 32:6, 27–43; 3 Nephi 17:3

Eleverna har nytta av tillfällen att berätta för varandra vad de lär sig.

Frälsaren uppmuntrade andra att sprida sanningarna de lärde sig

”Jag är trög att tala”, beklagade sig Enok när Herren kallade honom att predika evangeliet. Men vältalighet har aldrig varit ett krav på en Herrens tjänare. I stället lovade Herren Enok att om han hade tillräckligt med tro till att öppna munnen så skulle orden komma. ”Jag ska ge dig talförmåga”, sa han (Mose 6:31–32). Enok utövade sin tro, och Herren talade i sanning genom honom, med ord så kraftfulla att de fick folket att bäva (se Mose 6:47). Faktum är att de fick själva jorden att skälva. Berg flydde, floder ändrade sitt lopp och nationer fruktade Guds folk, ”så kraftfulla var Enoks ord och så stor var kraften i det språk som Gud hade gett honom” (Mose 7:13).

Herren vill att vi alla – inte bara hans profeter – ska ha kraft att tala hans ord. Han vill det för oss alla, även för dem du undervisar (se Läran och förbunden 1:20–21). Våra ord kanske inte förflyttar berg eller omdirigerar floder, men de bidrar till att förändra hjärtan. Det är därför det är så viktigt att ge eleverna tillfällen att berätta för varandra vad de lär sig om Frälsaren och hans evangelium. När de gör det kan de lättare införliva de sanningar de undervisas om och uttrycka dem. Det hjälper dem också att få tillit till sin förmåga att dela med sig av sanningar i andra sammanhang.

Frågor att begrunda: Tänk på ett tillfälle när du pratade om en evangeliesanning med någon. Vad lärde du dig av den upplevelsen? När kände du dig tacksam för att någon hade modet att dela med sig av sina tankar och trosuppfattningar? Hur kan de du undervisar ha nytta av tillfällen att prata om sådant de lär sig? Vilka tillfällen kan du skapa åt dem?

I skrifterna: Alma 17:2–3; Moroni 6:4–6; Läran och förbunden 84:85; 88:122; 100:5–8

Frälsaren uppmanade andra att leva efter det han lärde

Låt ”ert ljus lysa för människorna”. ”Älska era fiender.” ”Be, och ni ska få.” ”Gå in genom den trånga porten.” (Matteus 5:16, 44; 7:7, 13.) Några av de mest levande, minnesvärda uppmaningarna under Frälsarens hela jordiska verksamhet uttalades när han undervisade sina lärjungar på en bergssida med utsikt över Galileiska sjön. Frälsarens avsikt var att förändra liv, vilket klargjordes genom hans avslutande uppmaning: ”Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan” (Matteus 7:24, betoning tillagd).

Regn faller, floder kommer och vindar blåser i allas liv. Det räcker inte att lära sig om evangeliet om eleverna ska kunna stå emot alla prövningar de ställs inför. Det är därför vi inte bör tveka att be eleverna fundera över hur de kan leva efter det de lär sig. Av respekt för andras handlingsfrihet blir många av våra uppmaningar allmänna: ”Vad känner du dig manad att göra?” Ibland kan våra uppmaningar behöva vara mer specifika: ”Välj en av Frälsarens egenskaper som du vill arbeta på.” När du ger eleverna möjlighet att höra, känna igen och berätta om maningar från den Helige Anden, undervisar han dem om vilka personliga handlingar de behöver utföra. Hjälp eleverna att tänka på välsignelserna som följer när de handlar efter det de lär sig, och uppmuntra dem att framhärda även när det blir svårt. Att leva efter sanningen är den snabbaste vägen till större tro, vittnesbörd och omvändelse. Som Frälsaren sa är sättet för oss alla att få veta om Faderns vilja är sann att leva efter den (se Johannes 7:17).

Frågor att begrunda: När har du inspirerats att agera på grund av en uppmaning som någon gav dig? Hur har du blivit välsignad på grund av det? Lägg märke till uppmaningar som getts i skrifterna och av ledare i kyrkan. Vad lär du dig som kan hjälpa dig när du uppmanar andra till handling? Hur kan du följa upp dina uppmaningar?

I skrifterna: Lukas 10:36–37; Johannes 7:17; Jakobs brev 1:22; Mosiah 4:9–10; Läran och förbunden 43:8–10; 82:10

Några sätt att tillämpa det du lär dig

• Be andra att komma förberedda att berätta om något som den Helige Anden har lärt dem, till exempel en insikt från ett meningsfullt skriftställe.

• Ge eleverna möjlighet att hålla en del av en lektion.

• Uppmuntra eleverna att gå igenom en video, ett skriftställe eller ett budskap innan ni träffas.

• Motstå tendensen att besvara varje fråga. Engagera andra i att söka svar.

• Innan du delar med dig av dina insikter om ett skriftställe ber du eleverna dela med sig av sina egna.

• Ställ frågor som uppmuntrar eleverna att finna svar i Guds ord.

• Be eleverna ställa egna frågor om det de lär sig.

• Ge alla elever tid att begrunda en fråga innan du ber dem dela med sig av svar.

• Dela gärna in eleverna i små diskussionsgrupper om så är lämpligt.

• Uttryck tydliga förväntningar för att hjälpa eleverna växa.

• Ge uppmaningar som inspirerar eleverna att förbättra sig men som inte är överväldigande. Följ upp och be eleverna berätta om sina upplevelser.

• Hjälp eleverna att lära sig av skrifterna genom att

  • markera meningsfulla skriftställen om så önskas

  • inbjuda uppenbarelse genom begrundan och bön

  • skriva ner andliga intryck

  • föra en studiedagbok

  • sätta mål att agera på det de lär sig.