KAPITEL 18
Bortom slöjan: Livet i evigheterna
”[De rättfärdiga som har dött] skall uppstå igen och leva i evig glans i odödlig härlighet, inte i sorg och lidande eller för att dö mera, utan för att bli Guds arvingar och medarvingar till Jesus Kristus.”
Ur Joseph Smiths liv
Joseph Smiths arbete med översättningen av Bibeln ledde till en högst anmärkningsvärd syn om livet i evigheterna. Den 16 februari 1832 arbetade profeten i John Johnsons hem i Hiram i Ohio med Sidney Rigdon som skrivare. Han översatte Johannesevangeliet. ”Av olika uppenbarelser, som tagits emot”, sade profeten senare, ”framgick det, att många viktiga punkter, som rörde människornas frälsning, hade tagits bort från Bibeln eller förlorats, innan den sammanställdes. Det framgick av de sanningar, som var kvar, att om Gud belönade envar enligt vad han gjort, så måste termen ’himlen’ avseende de heligas eviga hem omfatta mer än ett rike.”1
Profeten översatte Johannes 5:29, vilken beskriver hur ”alla skall gå ut ur” gravarna under uppståndelsen, ”de som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom”. När han och Sidney begrundade skriftstället öppnade sig en härlig syn för dem. Profeten skrev: ”Genom Andens kraft öppnades våra ögon och vårt förstånd upplystes, så att vi kunde se och förstå det som tillhör Gud, ja, det som var från begynnelsen, förrän världen var, vilket var förutbestämt av Fadern genom hans enfödde Son, vilken var i Faderns sköte från begynnelsen.” (L&F 76:12–13)
I denna härliga syn såg profeten och Sidney Rigdon Guds Son på Faderns högra sida och ”mottogo av hans fullhet”. (L&F 76:20) De såg de tre härlighetsriken som Gud har förberett för sina barn och fick veta vilka som skulle ärva dessa riken. De såg också hur Satan kastades ut från Guds närhet och deras lidanden som tillåter sig själva att övervinnas av Satan.
Denna syn blev senare kapitel 76 i Läran och förbunden. Profeten förklarade: ”Ingenting kunde vara mer behagligt för de heliga när det gäller ordningen i Herrens rike än det ljus som bröt fram över världen genom föregående syn. Varje lag, varje befallning, varje löfte, varje sanning och varje punkt som berör människans bestämmelse, från Första Mosebok till Johannes Uppenbarelse, där skrifternas renhet förblivit obesudlad av människors dårskap … intygar det faktum att detta dokument är en återgivning av uppteckningar i den eviga världen. Upphöjdheten i tankarna, renheten i språket, handlingens omfattning, det obrutna och fullständiga flödet, för att frälsningens arvingar skall bekänna Herren och böja knä, och belöningarna för trofasthet och syndernas straff — allt detta ligger så långt bortom människans kortsynthet, att varje ärlig människa är tvungen att utbrista: ’Den kom från Gud.’ ”2
Joseph Smiths lärdomar
Gud har förberett tre riken av härlighet åt sina barn.
”Min text handlar om de dödas uppståndelse, vilken ni finner i Johannes 14:e kapitel: ’I min Faders hus finns många rum.’ [Joh 14:2] Det borde lyda — ’I min Faders rike finns många riken, på det ni må bli Guds arvingar och mina medarvingar’ … Det finns rum för dem som lyder en celestial lag och det finns andra rum för dem som inte höll lagen, varje människa i sin ordning.”3
’Men’, säger någon, ’jag tror på en universell himmel och ett helvete dit alla kommer, där alla är lika eländiga eller lika lyckliga.’
Vad? skall alla fösas ihop — de hedervärda, de dygdiga och mördarna och äktenskapsbrytarna, när det står skrivet att de skall dömas i enlighet med sina gärningar utförda i kroppen? Men Paulus upplyser oss om tre härligheter och tre himlar. Han kände en man som blev uppryckt ända till tredje himlen. [Se 1 Kor 15:40–41; 2 Kor 12:2–4.] … Jesus sade till sina lärjungar: ’I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er. Jag går och bereder plats åt er, och jag skall komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.’ (Se Joh 14:2–3.)”4
”Gå och läs synen i [Läran och förbunden 76]. Där illustreras tydligt härlighet på härlighet — en härlighet har solen, en annan härlighet har månen och en härlighet har stjärnorna, och liksom en stjärna skiljer sig från en annan i härlighet så skiljer sig den telestiala världen i härlighet, och varje man som regerar i celestial härlighet är en Gud för sina riken …
Paulus säger: ’Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans. Så är det också med de dödas uppståndelse.’ [1 Kor 15:41–42]”5
De som tar emot Jesu vittnesbörd tar emot evangeliets förordningar, och de som övervinner genom tro ärver det celestiala riket.
Profeten Joseph Smith såg följande i en syn, vilken senare upptecknades i Läran och förbunden 76:50–59, 62, 68–70: ”Åter vittna vi, ty vi sågo och hörde och detta är Kristi evangeliums vittnesbörd angående dem som skola framkomma i de rättfärdigas uppståndelse: De äro de som hava mottagit Jesu vittnesbörd och trott på hans namn samt låtit döpa sig på samma sätt som han blev begraven, ja, blivit begravna i vatten i hans namn enligt den befallning han gav, att de genom att hålla hans bud måtte bliva tvagna och renade från alla sina synder och mottaga den Helige Anden genom handpåläggning av den, som är ordinerad och beseglad till denna myndighet. De äro de som övervinna genom tron och äro beseglade med löftets helige Ande, som Fadern utgjuter över alla dem som äro rättfärdiga och sanna.
De äro de som utgöra den Förstföddes församling. De äro de i vilkas händer Fadern givit allt. De äro de som äro präster och konungar, som hava mottagit av hans fullhet och härlighet och äro den Allrahögstes präster efter Melkisedeks sätt, vilket var efter Enoks sätt, vilket var efter den enfödde Sonens sätt, varför, såsom det står skrivet: De äro gudar, nämligen Guds söner. Därför är allting deras, både liv och död, närvarande och tillkommande ting, allt är deras, och de äro Kristi och Kristus är Guds …
Dessa skola bo i Guds och Kristi närhet från evighet till evighet … De äro de vilkas namn äro uppskrivna i himmelen, där Gud och Kristus äro allas domare. De äro de som äro rättfärdiga människor, fullkomliggjorda genom Jesus, det nya förbundets medlare, vilken åstadkom en fullkomlig försoning genom sitt blods utgjutande. De äro de vilkas kroppar äro celestiala, vilkas härlighet är såsom solens, ja, Guds härlighet, den högsta av alla, av vilken härlighet solen på himmelen är en sinnebild, enligt vad som är skrivet.”6
Profeten Joseph Smith lärde följande i maj 1843, vilket senare upptecknades i Läran och förbunden 131:1–4: ”Det finnes tre himlar eller grader i den celestiala härligheten, och för att erhålla den högsta måste man inträda i denna prästadömets orden (det nya och eviga äktenskapsförbundet). Den som icke gör detta kan icke erhålla den. Han kan erhålla de andra, men det är slutet på hans rike. Han kan icke få avkomlingar.”7
”Här är alltså evigt liv — att känna den ende vise och sanne Guden. Ni måste själva lära er hur ni skall bli Gudar och bli konungar och präster åt Gud … genom att gå från en låg grad till en högre och från något smått till något stort, från nåd till nåd, från upphöjelse till upphöjelse, till dess ni når de dödas uppståndelse och är i stånd att dväljas i den eviga elden och sitta i härlighet som de gör, vilka sitter på en tron i evig makt …
[De rättfärdiga som har dött] skall uppstå igen och leva i evig glans i odödlig härlighet, inte i sorg och lidande eller för att dö mera, utan för att bli Guds arvingar och medarvingar till Jesus Kristus. Vad betyder det? Att ärva samma makt, samma härlighet och samma upphöjelse, tills man når gudatillstånd och uppstiger på den eviga maktens tron, liksom dem som har gått förut.”8
”De som uppnår en härlig uppståndelse från de döda är upphöjda långt över furstendömen, makter, troner, herradömen och änglar, och är uttryckligen utnämnda till Guds arvingar och medarvingar till Jesus Kristus, och alla har de evig makt. [Se Rom 8:17.]”9
De ”hederliga människorna på jorden”, de som inte är tappra i vittnesbördet om Jesus, kommer att ärva det terrestriala riket.
Profeten Joseph Smith såg följande i en syn, vilken senare upptecknades i Läran och förbunden 76:71–79: ”Åter, vi sågo den terrestriala världen, och se, de äro de som äro terrestriala, vilkas härlighet är annorlunda än den Förstföddes församlings, som har mottagit av Faderns fullhet, liksom månens glans är annorlunda än solens på himmelen.
Se, de äro de som dogo utan lag, och även de som äro de människors andar, vilka voro i fängelse, som Sonen besökte och predikade evangeliet för, på det att de måtte dömas liksom människor i köttet, vilka icke mottogo Jesu vittnesbörd i köttet men därefter mottogo det.
De äro de som äro hederliga människor på jorden men förblindade av människors list. De äro de som mottaga av hans härlighet men ej av hans fullhet. De äro de som njuta av Sonens närvaro men icke av Faderns fullhet.
Därför äro de terrestriala kroppar och icke celestiala och skilja sig i härlighet från dessa såsom månen från solen. De äro de som icke hava varit manliga till att vittna om Jesus. Därför erhålla de icke Guds rikes krona.”10
De som är ogudaktiga och inte tar emot evangeliet eller Jesu vittnesbörd får ärva det telestiala riket.
Profeten Joseph Smith såg följande i en syn, vilken senare upptecknades i Läran och förbunden 76:81–85, 100–106, 110–112: ”Åter, vi sågo de telestialas härlighet, vilken är en ringare härlighet, liksom stjärnornas glans skiljer sig från månens på himmelen.
De äro de som icke mottogo Kristi evangelium eller Jesu vittnesbörd. De äro de som icke förneka den Helige Anden. De äro de som äro nedkastade till helvetet. De äro de som icke skola bliva återlösta från djävulen förrän den sista uppståndelsen, då Herren Kristus, Lammet, har fullbordat sitt verk …
De äro de som säga, att somliga hålla sig till en, somliga till en annan — somliga till Kristus, somliga till Johannes, somliga till Moses, somliga till Elias, somliga till Esaias, somliga till Jesaja och somliga till Enok, men de mottogo icke evangeliet, ej heller Jesu vittnesbörd, ej heller profeterna, ej heller det eviga förbundet.
Slutligen, de äro de som icke skola samlas med de heliga för att bliva upptagna i den Förstföddes församling och bliva mottagna i skyn.
De äro de som äro lögnare, trollkarlar, äktenskapsbrytare och otuktiga människor och de som älska och utöva lögn. De äro de som lida Guds vrede på jorden. De äro de som lida den eviga eldens vedergällning. De äro de som, nedkastade till helvetet, lida den Allsmäktige Gudens vrede, intill tiden är fullkomnad, då Kristus lagt fienderna under sina fötter och fullbordat sitt verk …
och vi hörde Herrens röst, som sade: Alla dessa skola böja knä, och varje tunga skall bekänna honom som sitter på tronen i evighet. Ty de skola dömas efter sina gärningar, och var och en skall få sitt herradöme i de beredda boningarna efter sina egna gärningar, och de skola vara den Allrahögstes tjänare, men dit varest Gud och Kristus bo, kunna de aldrig i evighet komma.”11
De ogudaktigas lidande är att veta att de gått miste om den härlighet som de kunde ha åtnjutit.
”Gud har förkunnat att alla som inte vill lyda hans röst inte skall undkomma helvetets fördömelse. Vad är helvetets fördömelse? Att gå till de människor som inte har åtlytt hans bud … Jag vet att alla människor kommer att bli fördömda om de inte kommer på den väg som han har öppnat, och det är den väg som markeras av Herrens ord.”12
”Den stora sorgen för de bortgångna andarna i andevärlden, som de går till efter döden, är att veta att de gått miste om den härlighet som andra åtnjuter, och att de själva kunde ha åtnjutit den, och de är sina egna anklagare.”13
”Det finns ingen smärta så hemsk som ovisshet. Detta är de ogudaktigas straff, deras tvivel, oro och ovisshet orsakar gråt, jämmer och tandagnisslan.”14
”En människa är sin egen plågoande och sin egen fördömare. Sålunda står det att de skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. [Se Upp 21:8.] Besvikelsen plågar människans sinne lika intensivt som sjön som brinner av eld och svavel. Jag säger, sådan är människans plåga …
Några skall uppstå till Guds eviga eld, för Gud bor i en evig eld, och några skall uppstå till sin egen orenhets fördömelse, vilken är en lika stark pina som sjön av eld och svavel.”15
Förslag till studier och diskussion
Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.
-
Joseph Smith och Sidney Rigdon begrundade en vers i skrifterna när de tog emot den uppenbarelse som finns upptecknad i Läran och förbunden 76 (s 215–217; se också L&F 76:15–19). Vilka personliga upplevelser har hjälpt dig förstå att begrundan kan leda till ökad insikt? Medan du studerar eller diskuterar detta kapitel, liksom andra kapitel, ta dig tid att begrunda de sanningar du läser om.
-
Läs Johannes 14:2–3 och Första Korintierbrevet 15:40–41. Hur hjälper dig lärdomarna i detta kapitel att förstå dessa verser?
-
I beskrivningen av dem som skall ärva de celestiala, terrestriala och telestiala härligheterna så används formuleringen ”Jesu vittnesbörd” fem gånger (s 218–222). Nämn några kännnetecken på personer som är ”manliga till att vittna om Jesus”. Vad är de lovade som är manliga till att vittna om Jesus?
-
Läs det sista stycket på sidan 218 och fäst särskilt uppmärksamhet vid formuleringen ”övervinna genom tron”. Vilka är några saker som vi kan behöva övervinna? Hur hjälper oss tro på Jesus Kristus att övervinna våra problem i detta liv?
-
Läs det sista stycket på sidan 219. Varför tror du att vi i vårt eviga framåtskridande behöver gå från ”en låg grad till en högre”? Vilka erfarenheter har du haft som visar vårt behov av att lära och tillväxa på detta sätt?
-
Läs det andra stycket på sidan 221, vilket beskriver några av de människor som kommer att ärva det terrestriala riket. Hur vi kan undvika att bli ”förblindade av människors list”? Vad kan vi göra för att hjälpa andra att undvika att bli förblindade?
-
Sök på sidan 222 efter ord och uttryck som Joseph Smith använde för att beskriva de ogudaktigas tillstånd i nästa liv. Vad säger dig dessa ord och formuleringar? Hur kan man vara ”sin egen plågoande och sin egen fördömare”?
Skriftställen som hör till detta ämne:Alma 41:2–8; L&F 14:7; 76:20–49; 88:15–39