KAPITEL 32
Möta förföljelse med tro och mod
”Var inte rädda, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft.”
Ur Joseph Smiths liv
Vintern 1838–1839 hade guvernören beordrat Missouris statsmilis att driva ut de sista dagars heliga från staten, och profeten Joseph Smith hölls fängslad i Liberty fängelse. Den vintern och följande vår bevittnades ett fruktansvärt lidande, då tusentals heliga tvingades lämna sina hem i Missouri. De lämnade en stor del av sina ägodelar bakom sig och påbörjade den 30 mil långa färden österut till västra Illinois, under ledning av Brigham Young och andra ledare i kyrkan. Få av de heliga hade bra vagnar och hästar och många sov oskyddade i regn och snö. Några som saknade skor lindade in sina fötter i trasor då de pulsade genom snön.
I februari 1839 fick Emma Smith av en snäll granne hjälp med att placera sina fyra barn och få tillhörigheter i en vagn täckt med halm. När deras grupp kom fram till den frusna Mississippifloden gick Emma över isen med sina barn, bärande manuskripten till profetens bibelöversättning i två tygväskor knutna runt midjan under sin kjol. Hon och många andra utblottade heliga tog sin tillflykt till Quincy i Illinois, där de fortsatte att lida av hunger, kyla och sjukdom, trots att dessa lidanden mildrades av många vänliga handlingar från ett omtänksamt samhälle.
Även om profeten Joseph längtade efter att hjälpa de heliga kunde han inte göra mycket mer än att be och ge instruktioner via brev till Brigham Young och de andra bröderna som ledde de heliga i hans frånvaro. I denna förtvivlade situation skrev han ord av uppmuntran och frid till kyrkans medlemmar: ”Låtom oss därför, ömt älskade bröder, med glädje göra allt det som står i vår makt. Sedan kunna vi med större förvissning vänta att få se Guds frälsning och hans arm uppenbarad.” (L&F 123:17)
Den 6 april 1839 förflyttades profeten och hans medfångar från Liberty fängelse till Gallatin i Daviess County i Missouri. Efter att ha stått inför rätta där förflyttades bröderna ännu en gång, nu från Gallatin till Columbia i Boone County i Missouri. Men i mitten av april, medan profeten och de andra fångarna fördes till Columbia, lät vakterna dem fly. Inom en vecka hade bröderna förenat sig med de heliga i Quincy i Illinois. Äldste Wilford Woodruff skrev i sin dagbok om sin återförening med profeten: ”Ännu en gång hade [vi] förmånen att få trycka broder Josephs hand … Han hälsade oss med stor glädje. Han hade just släppts från fängelset och sina fienders händer och återvänt till familjens och sina vänners sköte … Joseph var uppriktig, öppen och förtrolig som vanligt. Syster Emma var verkligen lycklig.”1
Profeten gav senare sin hyllning till sina medsyskon bland de heliga, som tillsammans med honom trofast uthärdat så mycket för sin tro på Jesu Kristi återställda evangelium. ”De heligas uppträdande, under trycket av samlade oförrätter och lidanden, har varit berömvärt. Deras mod i att försvara sina bröder från pöbelhoparnas härjningar, deras hängivenhet mot sanningens sak, under omständigheter så prövande och svåra som det är möjligt för människor att utstå, deras kärlek till varandra, deras beredvillighet att erbjuda hjälp till mig och mina bröder som satt inspärrade i en fängelsehåla, deras uppoffringar då de lämnade Missouri, deras hjälp till fattiga änkor och föräldralösa då de gav dem platser att bo på i ett mera gästfritt land, allt sammantaget höjer deras anseende hos alla goda och dygdiga människor, har säkerställt Jehovas ynnest och bifall för dem och ett namn lika outplånligt som evigheten.”2
Joseph Smiths lärdomar
Sanningens fiende strider mot Herrens tjänare, särskilt när dessa närmar sig Herren.
”Förföljelse har drabbat oss tid efter annan … likt blixt och dunder, på grund av vår religion.”3
”Våra religiösa principer står redo inför världen att undersökas av alla människor, ändå är vi medvetna om att all förföljelse mot våra vänner har uppstått till följd av förtal och feltolkningar utan grund i sanning och rättfärdighet. Detta har vi utstått i likhet med alla andra religiösa rörelser som befunnit sig i sitt begynnelsestadium.”4
”Förundra er då inte om ni är förföljda, för kom ihåg Frälsarens ord: ’Tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er’, [se Joh 15:20] och att alla de vedermödor som de heliga tvingas genomgå är till uppfyllelse av profeternas ord sedan urminnes tid.”5
”När jag gör så gott jag kan — när jag uträttar det som är till störst nytta, då angrips jag av den värsta ondska och de ogudaktigaste påhopp … Detta folks fiender tröttnar aldrig på att förfölja kyrkan, förrän de är övervunna. Jag förväntar mig att de kommer att uppbåda allt emot mig som befinner sig inom deras makt att styra, och att vi skall få en lång och fruktansvärd strid. Han som utkämpar det sanna kristna kriget mot korruptionen i dessa sista dagar kommer att ha ogudaktiga människor, djävulens änglar och alla mörkrets infernaliska krafter ständigt stridande emot sig. När ogudaktiga och korrumperade människor går till angrepp så är det ett bevis på att en man utkämpar det kristna kriget. När alla människor ljuger och säger allt ont om er då är ni välsignade, o s v. [Se Matt 5:11.] Ska en människa anses dålig för att människor talar ont om henne? Nej. Om någon ställer sig upp och angriper världens synder bör han förvänta sig att alla ogudaktiga och korrupta andar går till angrepp mot honom.
Men det kommer bara att vara en kort tid och alla dessa bedrövelser kommer att vändas bort från oss om vi är trofasta och inte övervinns av denna ondska. Genom att se begåvningens välsignelse rulla vidare, och hur riket går framåt och sprider sig från hav till hav, kan vi glädja oss över att vi inte blev övervunna av dessa dåraktiga ting.”6
”Somliga tror att våra fiender skulle tillfredsställas av min undergång, men jag säger er att så snart som de har utgjutit mitt blod kommer de att törsta efter varje människas blod som i sitt hjärta bär en enda gnista av andan i evangeliets fullhet. Motståndet från dessa män är uppväckt av motståndaren till all rättfärdighet. Det handlar inte bara om att förgöra mig, utan varje man och kvinna som vågar tro de lärdomar som Gud har inspirerat mig att undervisa denna generation om.”7
”Av erfarenhet har jag lärt mig att sanningens fiende inte slumrar, ej heller upphör han med sina bemödanden att förvända samhällets syn på Herrens tjänare genom att uppväcka människors vrede över allt som är viktigt eller av intresse.”8
De som älskar Gud uthärdar förföljelse med mod och tro.
”Alla heliga har nytta av denna viktiga nyckel — att i alla prövningar, problem, frestelser, vedermödor, bojor, fängelsevistelser och död, vara noga med att inte förråda himlen, att inte förråda Jesus Kristus, att inte förråda bröderna, att inte förråda Guds uppenbarelser, oavsett om de finns i Bibeln, Mormons bok eller Läran och förbunden, eller någon annan som någonsin har getts eller kommer att ges och uppenbaras till människan i denna värld eller i den kommande världen. Ja, i allt ert sprattlande och sparkande, se till att inte göra detta, så att inte oskyldigt blod befläckar era skjortor och ni går ner till helvetet.”9
Under våren 1830 förföljdes de heliga på grund av utgivningen av Mormons bok: ”Mormons bok ( Josefs stav i Efraims händer) har nu varit publicerad en tid, och som den forntida profeten förutsade om den, ’betraktas den som något främmande’. [Se Hosea 8:12.] Dess framkomst orsakade stor uppståndelse. Kraftigt motstånd och svår förföljelse drabbade dem som trodde på dess äkthet. Men nu har det skett att sanning har växt upp ur jorden och rättfärdighet har blickat ner från himlen. [Se Ps 85:11; Moses 7:62.] Därför var vi inte rädda för våra motståndare eftersom vi visste att vi hade både sanning och rättfärdighet på vår sida, att vi hade både Fadern och Sonen, eftersom vi hade Kristi lära och håller fast vid den. Därför fortsatte vi att predika och lämna information till alla som var villiga att lyssna.”10
I juli 1839 skrev Wilford Woodruff: ”Joseph talade kortfattat till oss och sade: ’Kom ihåg, bröder, att om ni blir fängslade så har broder Joseph varit fängslad före er. Om ni placeras där ni bara kan se era bröder genom ett fönstergaller, i bojor på grund av Jesu Kristi evangelium, kom ihåg att broder Joseph har befunnit sig i en sådan situation.’ ”11
År 1841 skrev Joseph Smith och hans rådgivare i första presidentskapet: ”Sanningen, liksom den kraftiga eken, har stått oskadad mitt i de stridande elementen, som har slagit emot den med oerhörd styrka. Flodvågorna har rullat fram, våg efter våg, i snabb följd, och har inte uppslukat den. ’De har lyft upp sin röst, o Herre, vattenströmmarna har höjt sin röst, men härskarornas Herre är mäktigare än havets dånande vågor.’ [Se Ps 93:3–4.] Inte heller har förföljelsens lågor, med pöbelhoparnas hela inflytande, kunnat förgöra den, utan som Moses buske har den inte brunnit upp, och utgör nu i detta ögonblick ett viktigt skådespel för både människor och änglar.
Vart kan vi vända vår blick för att skåda något sådant? Vi begrundar ett folk som har omfattat en religion, impopulär, som utstått upprepad förföljelse på grund av att de håller fast vid den. Ett folk som, i sin kärlek till Gud och i hängivenhet för hans sak, har utstått hunger, utblottning, faror och nästan varje försakelse. Ett folk som för sin religions skull varit tvungna att sörja föräldrars, makars, hustrurs och barns för tidiga död. Ett folk som föredragit död framför slaveri och hyckleri, och som hedervärt har bevarat sina karaktärer, stått fasta och orubbliga, under tider som har prövat människans själar.”12
Guds mäktiga kraft stöder dem som förföljs för rättfärdighetens sak.
Medan Joseph Smith var fängslad i Liberty fängelse skrev han till de heliga: ”Tro inte att våra hjärtan försmäktar som om någonting oväntat hänt oss, [se 1 Petr 4:12] för vi har sett och förvissats om dessa ting i förväg och har förvissning om ett bättre hopp än det som våra förföljare har. Därför har Gud gjort våra axlar breda för bördan. Vi gläder oss i våra prövningar eftersom vi vet att Gud är med oss, att han är vår vän och att han kommer att frälsa våra själar. Vi bryr oss inte om dem som kan döda kroppen, för de kan inte skada vår själ. [Se Matt 10:28.] Vi ber inte om några favörer i pöbelns händer, inte heller av världen, inte heller av djävulen, inte heller av hans sändebud avfällingarna, eller av dem som älskar lögn och far med osanning för att döda oss. Vi har aldrig hycklat, inte heller kommer vi att göra det för att rädda våra liv … Vi vet att vi har bemödat oss om att med all vår själ, sinne och styrka utföra Guds vilja, och allting som han har befallt oss …
Frälsaren sade: ’Förföljelser måste komma, men ve dem genom vilka de kommer.’ [Se Matt 18:7.] Och åter: ’Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.’ [Matt 5:11–12]
Nu, kära bröder, om några män någonsin kunnat göra anspråk på detta löfte så är vi dessa män, för vi vet att världen inte bara hatar oss, utan att man också falskeligen uttalar allt ont om oss, av ingen annan anledning än att vi har bemödat oss om att lära ut fullheten av Jesu Kristi evangelium …
Och nu, kära och innerligt älskade bröder — och när vi säger bröder menar vi dem som fortsatt visa sin trofasthet mot Kristus, män, kvinnor och barn — vill vi uppmana er i Herren Jesu namn att vara starka i tron på det nya och eviga förbundet, och inte vara rädda för era fiender … Håll ut ända till döden, ’ty den somvill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall finna det’ säger Jesus Kristus. [Se Mark 8:35.]”13
Från fängelset i Liberty skrev profeten och hans rådgivare i första presidentskapet till kyrkans ledare också följande: ”Bröder, var inte rädda, utan var starka i Herren och i hans väldiga kraft. Vad är en människa att Guds tjänare skall frukta honom, eller en människoson att han skall darra inför honom? Var inte heller förvånade över de svåra prövningar som vi måste gå igenom, som om någonting oväntat hänt oss. Kom ihåg att vi alla har varit delaktiga i sådana lidanden. [Se 1 Petr 4:12–13.] Gläd er därför över våra prövningar, varigenom ni blir fullkomnade och genom vilka vår frälsnings herre också blev fullkomliggjord. [Se Hebr 2:10.] Låt era hjärtan finna tröst och alla de heligas hjärtan vara tröstade tillsammans med er, och låt dem glädja sig storligen, för vår lön är stor i himlen, för på samma sätt förföljde de ogudaktiga profeterna som var före oss. [Se Matt 5:11–12.]”14
Förslag till studier och diskussion
Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.
-
Gå igenom redogörelsen på sidorna 367–369. Vad gör intryck på dig i hur Joseph Smith och hans medsyskon reagerade på förföljelse? Varför tror du att de var villiga att uthärda förföljelse?
-
Läs sidorna 370–371 där profeten Joseph lär att rättfärdiga människor ofta utsätts för förföljelse. Varför tror du att det är så? Hur påminner dagens förföljelse om förföljelsen på Joseph Smiths tid? Hur är det annorlunda idag?
-
På sidan 371 berättade Joseph Smith om en nyckel som skulle hjälpa de heliga. Vilka erfarenheter har visat dig värdet av denna nyckel? Vilka andra råd kan du ge någon som utsätts för förföljelse på grund av sin tro? (Se exempel på s 371–372.)
-
Gå igenom sidorna 373–374. Joseph Smith lovar oss där att Herren kommer att stödja oss när vi möter förföljelse med tro och mod. Vad tror du menas med att säga att Gud har ”gjort våra axlar breda för bördan”? Hur kan vi ”glädja oss i våra prövningar”? På vilka sätt tror du att våra prövningar kan hjälpa oss att bli fullkomliga?
Skriftställen som hör till detta ämne:Matteus 5:43–44; Romarbrevet 8:35–39; 2 Nephi 26:8; Mosiah 24:8–16; 3 Nephi 6:13
I februari 1839, medan Joseph Smith var fängslad i Liberty fängelse, vandrade Emma Smith och hennes barn över den frusna Mississippi-floden, på flykt från sina förföljare i Missouri.
Under vintern 1838–1839 tvingades tusentals sista dagars heliga att fly från sina hem i Missouri till Illinois 30 mil bort.