Håll ut i livets stormar

”Stå fast, ni Guds heliga, härda ut ännu en liten tid så skall livets storm vara över och ni blir belönade av den Gud, vars tjänare ni är.”

Ur Joseph Smiths liv

På kvällen den 24 mars 1832 hade profeten stannat uppe sent för att ta hand om sin son Joseph på 11 månader, som låg sjuk i mässlingen. Familjen Smith bodde då i John Johnsons hem i Hiram i Ohio. Profeten hade slutligen somnat på en utdragssäng då en pöbelhop med ett dussintal män som hade druckit whisky bröt sig in i huset. Profeten beskrev senare händelserna denna förfärliga natt:

”Pöbelhopen slog upp dörren och omringade sängen på ett ögonblick, och … innan jag visste ordet av var jag på väg ut genom dörren i händerna på en rasande pöbelhop. Jag kämpade desperat då jag tvingades ut för att ta mig loss, men jag kunde bara frigöra ett ben med vilket jag träffade en man så att han föll på trappan. Jag blev omedelbart övermannad igen och de svor … att de skulle döda mig om jag inte höll mig stilla, vilket lugnade ner mig …

Därefter tog de struptag på mig och höll kvar greppet tills jag förlorade medvetandet. När jag återfått medvetandet, då de släpade runt med mig, omkring 150 meter från huset, såg jag Sidney Rigdon ligga utsträckt på marken, dit de hade släpat honom i hälarna. Jag förmodade att han var död. Jag började vädja till dem: ’Jag hoppas att ni visar barmhärtighet mot mig och skonar mitt liv.’ På detta svarade de: ’Åkalla din Gud om hjälp, vi tänker inte visa någon barmhärtighet.’ ”

Efter en kort diskussion beslutade sig pöbelhopen ”för att inte döda mig”, berättade profeten, ”men att grundligt slå och riva mig, slita av mig skjortan och byxorna och lämna mig naken. … De sprang tillbaka och hämtade hinken med tjära och någon utropade med en förbannelse: ’Låt oss tjära igen hans mun’, och de försökte tvinga in tjärspaden i min mun. Jag vred undan mitt huvud så att de inte kunde göra det och de ropade: ’Håll upp huvudet så att vi kan ge dig lite tjära.’ De försökte sedan att tvinga in en flaska i min mun och den bröts av mot mina tänder. Alla mina kläder slets av mig förutom min skjortkrage och en man kastade sig över mig och rev min kropp med sina naglar som en galen katt …

Därefter lämnade de mig och jag försökte resa mig, men jag föll på nytt. Jag tog bort tjäran från mina läppar så att jag kunde andas lättare och efter ett tag började jag återhämta mig och reste mig upp, varpå jag såg två ljus. Jag gick bort mot ett av dem och upptäckte att det var fader Johnsons hem. När jag kom fram till dörren … fick tjäran mig att se ut som om jag var täckt med blod och när min hustru såg mig trodde hon att jag var helt sönderslagen och svimmade …

Mina vänner tillbringade natten med att skrapa bort tjäran och tvätta och rengöra min kropp, så att jag på morgonen var redo att ta på mig kläderna igen.”

Även efter denna prövning var profeten fast besluten att genomföra sina ansvar mot Herren. Dagen därpå var det sabbat. ”Människorna samlades till mötet på den vanliga tidpunkten för gudsdyrkan”, skrev profeten, ”och bland dem kom också pöbelhopen … Med kroppen täckt av sår och märken predikade jag som vanligt för församlingen, och på eftermiddagen samma dag döpte jag tre personer.”¹ Josephs och Emmas son Joseph dog fem dagar efter pöbelangreppet i sviterna av att ha utsatts för den kyliga kvällsluften medan han var sjuk i mässlingen.

Wilford Woodruff, kyrkans fjärde president, sade: ”Herren sade till Joseph att han skulle pröva honom, om han skulle hålla fast vid sitt förbund eller inte, ända in i döden. Han prövade honom och även om [Joseph] hade hela världen emot sig och behövde utstå falska vänners bedrägerier, även om hela hans liv var kantat av svårigheter och oro och bekymmer, var han ändå alltid, under allt lidande, alla fängelsevistelser, pöbelangrepp och omilda behandlingar som han genomgick, sann mot sin Gud.”²

Joseph Smiths lärdomar

De som följer Jesus Kristus blir prövade och måste bevisa sin trofasthet mot Gud.

”Det finns ingen trygghet utom i Jehovas famn. Ingen annan kan befria, och han befriar oss inte om vi inte visar oss trofasta mot honom när vi har det som svårast. För den som vill ha sina kläder tvättade i Lammets blod måste komma ur den stora nöden [se Upp 7:13–14], ja, den största av alla prövningar.”³

”Alla människors bestämmelse ligger i händerna på en rättvis Gud, och han är inte orättvis mot någon, och en sak är säker, att de som lever gudfruktigt i Kristus Jesus kommer att förföljas [se 2 Tim 3:12], och innan deras kläder är tvättade vita i Lammets blod så förväntas det, enligt Johannes Uppenbararen, att de kommer ur den stora nöden. [Se Upp 7:13–14.]”⁴

”Människorna är tvungna att lida för att kunna komma upp till Sions berg och bli upphöjda ovan himlarna.”⁵

Medan profeten Joseph Smith utsattes för svåra lidanden i Liberty fängelse under vintern 1838–1839, skrev han till kyrkans medlemmar: ”Kära bröder, vi säger till er, att eftersom Gud har sagt att han vill ha ett prövat folk, att han skulle rena dem som guld [se Mal 3:3], så tror vi att han denna gång valt sin egen smältdegel varigenom vi blivit prövade. Vi tror att om vi kommer igenom den med någon grad av trygghet, och har bevarat tron, så blir det ett tecken för denna generation, helt och hållet tillräcklig för att lämna dem utan ursäkt. Vi tror också att det blir en prövning av vår tro likvärdig den som Abraham hade, och att forntidens människor inte kan förhäva sig inför oss på domens dag, att de skulle ha kallats att genomgå svårare prövningar, för vi kommer att vara jämbördiga med dem.”⁶

”Prövningar ger oss den kunskap som är nödvändig för att förstå hur de forntida tänkte. För min egen del tror jag att jag aldrig kunde ha känt som jag nu gör, om jag inte hade genomlidit de oförrätter jag drabbats av. Allting samverkar till det bästa för dem som älskar Gud. [Se Rom 8:28.]”⁷

John Taylor, kyrkans tredje president, sade: ”Jag hörde profeten Joseph säga, när han vid ett tillfälle talade till de tolv: ’Ni kommer att behöva utstå alla slags prövningar. Och det är lika nödvändigt för er att bli prövade som det var för Abraham och andra Guds män, och (sade han): Gud kommer att söka dig, han kommer att ta tag i och vrida om själva hjärterötterna hos dig, och om du inte uthärdar det förtjänar du inte en arvedel i det celestiala riket’ … Joseph Smith hade aldrig många månader av lugn och ro efter det att han tagit emot sanningen och till sist mördades han i fängelset i Carthage.”⁸

Gud stöder och välsignar dem som förlitar sig på honom i prövningens stund.

”Evangeliets kraft gör det möjligt för oss att stå och tålmodigt uthärda den stora prövning som omger oss på alla sidor … Ju svårare förföljelsen är desto större Guds gåvor till denna hans kyrka. Ja, allt samverkar till det bästa för dem som är villiga att lägga ner sitt liv för Kristi skull.”⁹

”Min enda förhoppning och tillförsikt står till den Gud som gav mig liv, som all makt finns hos, som nu finns i min närhet och mitt hjärta är ständigt vidöppet för hans ögon. Han är min tröstare och han överger mig inte.”¹⁰

”Jag vet vem jag har satt min lit till. Jag står på klippan och störtfloderna kan inte, nej, de skall inte, kullkasta mig.”¹¹

När profeten frigetts från Liberty fängelse sade han följande om sin erfarenhet: ”Tack Gud, vi har blivit befriade. Och även om några av våra älskade bröder har varit tvungna att besegla sitt vittnesbörd med sitt blod, och dött som martyrer för sanningens sak —

Kort men bitter var deras smärta,

evig deras glädje.

Låt oss inte sörja som de ’som inte har något hopp’. [Se 1 Tess 4:13.] Tiden närmar sig snabbt då vi får träffa dem på nytt och glädjas tillsammans, utan att frukta för ogudaktiga män. Ja, de som har sovit i Kristus skall han föra med sig när han kommer för att förhärligas i sina heliga, och beundras av alla dem som tror, men för att ta hämnd på sina fiender och alla dem som inte lyder evangeliet.

Då skall änkornas och de faderlösas hjärtan finna tröst och varje tår skall torkas bort från deras ansikten. De prövningar som de varit tvungna att genomgå skall samverka till deras bästa och förbereda dem för deras umgänge som har kommit ur den stora nöden och tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. [Se Rom 8:28; Upp 7:13–14, 17.]”¹²

Profeten skrev följande i ett brev till de heliga den 1 september 1842, vilket senare upptecknades i Läran och förbunden 127:2: ”De faror, som jag nu blivit kallad att genomgå, förefalla mig mycket ringa, emedan människors avundsjuka och vrede hava varit min ständiga lott alla mina livsdagar … Dock har jag alltid haft djupt vatten att simma i. Det har blivit en andra natur hos mig, och jag vill, som Paulus, berömma mig i lidande, ty intill denna dag har mina fäders Gud befriat mig från dem alla, och han skall även hädanefter befria mig, ty se, jag skall triumfera över alla mina fiender, ty Herren Gud har sagt det.”¹³

De trofasta beklagar sig inte över prövningar utan är tacksamma för Guds godhet.

Den 5 december 1833 skrev profeten till ledarna i kyrkan som presiderade över de heliga som utsattes för förföljelse i Missouri: ”Kom ihåg att inte knorra över Guds handlande mot sina skapelser. Ni befinner er ännu inte i sådana prövande omständigheter som de forna profeterna och apostlarna. Tänk på Daniel, de tre hebreiska barnen [Sadrak, Mesak och Abed-Nego], Jeremia, Paulus, Stefanus, och många andra, alltför många att nämna, som blev stenade, söndersågade, frestade, dödade med svärd och [som] gick omkring i fårskinn och gethudar, utblottade, misshandlade och plågade. Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. Men ändå behöll de vittnesbördet genom tron; [se Hebr 11:37–39] och mitt i alla prövningar gladde de sig över att de räknades värdiga att utstå förföljelser för Kristi skull.

Vi vet inte, vad vi kommer att kallas att genomgå, innan Sion är befriat och upprättat. Därför behöver vi leva nära Gud och alltid noggrant åtlyda alla hans befallningar, att vi skall ha ett oskyldigt sinne inför Gud och människor …

Vår lit står till Gud, och vi är beslutna att genom hans hjälpande nåd stå fasta och hålla ut i trofasthet till slutet, att vi må krönas med kronor av celestial härlighet och inträda i den vila som är förberedd för Guds barn.”¹⁴

Fem dagar senare skrev profeten till kyrkans ledare och de heliga i Missouri: ”Låt oss vara tacksamma för att vi har det så bra som vi har det, att vi fortfarande är vid liv. Måhända har Gud mycket gott i beredskap åt oss i denna generation, och må ännu ge oss möjlighet att förhärliga hans namn. Jag känner mig tacksam över att inte fler har förnekat tron. Jag ber Gud i Jesu namn att ni alla skall bevaras i tron till slutet.”¹⁵

Profetens dagboksanteckning för den 1 januari 1836 lyder: ”Detta är början av ett nytt år och mitt hjärta är fyllt av tacksamhet till Gud för att han har bevarat mitt och min familjs liv, medan ännu ett år har gått. Vi har blivit stärkta och upprätthållna mitt i en ogudaktig och hårdhjärtad generation, trots att vi har utsatts för alla de prövningar, frestelser och bedrövelser som hör till det mänskliga livet. Detta gör att jag, så att säga, vill ödmjuka mig i stoft och aska inför Herren.”¹⁶

Om sitt tillfrisknande från en sjukdom i juni 1837 sade profeten: ”Detta är ett av de många tillfällen då jag plötsligt fördes från ett tillstånd av hälsa till gravens rand och lika plötsligt återställdes. För detta sväller mitt hjärta av tacksamhet till min himmelske Fader, och jag känner på nytt en önskan att hänge mig själv och all min kraft åt hans verk.”¹⁷

Förtroende för Guds makt, visdom och kärlek hjälper oss att undvika modfälldhet i tider av prövningar.

”Alla svårigheter vilka kan och kommer att korsa vår väg måste övervinnas. Även om själen prövas, hjärtat darrar och händerna slappnar, får vi inte gå samma väg tillbaka, det måste föreligga karaktärsfasthet.”¹⁸

”Genom förtroende för Guds makt, visdom och kärlek har de heliga kunnat gå framåt i de mest prövande situationer, och ofta, när all mänsklig erfarenhet tydde på att döden väntade och undergång [tycktes] oundviklig, har Guds kraft visat sig, hans härlighet uppenbarats, och befrielsen åstadkommits, och de heliga, liksom Israels barn som kom ut från Egyptens land och genom Röda havet, har sjungit en lovsång till hans heliga namn.”¹⁹

”Jag vet att molnen kommer att skingras och att Satans rike kommer att läggas i ruiner, med alla hans mörka planer, och att de heliga kommer att klara sig igenom det likt sju gånger luttrat guld i elden, fullkomliggjorda genom lidanden och frestelser, och att himlens och jordens välsignelser kommer att mångfaldigas över deras huvuden, vilket Gud beviljar för Kristi skull.”²⁰

Stå fast, ni Guds heliga, härda ut ännu en liten tid så skall livets storm vara över och ni blir belönade av den Gud, vars tjänare ni är, och som behörigen kommer att uppskatta alla era lidanden och allt ert slit för Kristi och evangeliets skull! Era namn skall gå i arv till era efterkommande såsom Guds heliga.”²¹

George A Smith, som verkade som rådgivare till president Brigham Young, fick följande råd av profeten Joseph Smith under en tid av stora svårigheter: ”Han sade till mig att jag aldrig, oavsett vilka svårigheter som omger mig, skulle bli modfälld. Om jag så sänktes ner i det djupaste gruvschaktet i Nova Scotia och Klippiga bergen staplades upp ovanpå mig, så skulle jag inte tappa modet utan uthärda, utöva tro och vara tapper så skulle jag hamna högst upp på toppen till slut.”²²

Bara några dagar före profetens martyrskap, vid en tidpunkt då han och de heliga visste att hans liv var i fara, tog Joseph Abraham C Hodge i hand och sade: ”Nu, broder Hodge, låt vad som än skall ske hända, förneka inte tron och allt kommer att bli bra.”²³

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå igenom redogörelsen på sidorna 225–227. Varför tror du att profeten Joseph Smith kunde uthärda de prövningar han genomgick? Vilka tankar och känslor får du när du föreställer dig honom ”med kroppen täckt av sår och märken” undervisande en församling?
Läs det tredje stycket på sidan 228. Hur tror du att lidande bidrar till att förbereda oss för upphöjelse? (Se exempel på s 228–229.) Vad har du lärt dig av dina prövningar?
Tre gånger i detta kapitel försäkrar Joseph Smith oss att de prövningar vi är tvungna att genomgå skall samverka till vårt bästa (s 230; se också s 229). Vilka erfarenheter har du av att detta är sant?
Läs de tredje och fjärde hela styckena på sidan 229. Vilka erfarenheter har du haft, som du kan dela med dig av, av att Herren har tröstat dig under svåra tider? Vad innebär det för dig att ”[stå] på klippan”?
Joseph Smith rådde de heliga att inte knorra, eller klaga, över Guds handlande mot oss (s 230–231). På vilka sätt kan vi bli påverkade av att beklaga oss? Hur bör vi reagera på prövningar? (Se exempel på s 230–233.)
Vad innebär det att visa ”karaktärsfasthet” då man utsätts för svårigheter (s 232)?
Läs profetens råd till George A Smith (s 233). Hur kan detta råd hjälpa dig då du utsätts för prövningar?

Skriftställen som hör till detta ämne: Psaltaren 55:23; Johannes 16:33; Alma 36:3; Helaman 5:12; L&F 58:2–4; 90:24; 122:5–9

Joseph being tarred and feathered — På kvällen den 24 mars 1832 i Hiram i Ohio släpades Joseph Smith ut från sitt hem av en rasande pöbelhop och täcktes med tjära och fjädrar.

family in hospital — ”Vår lit står till Gud, och vi är beslutna att genom hans hjälpande nåd stå fasta och hålla ut i trofasthet till slutet.”