Leda på Herrens sätt

”Jag lär dem rätta principer, sedan styr de sig själva.”

Ur Joseph Smiths liv

Medan de heliga i Kirtland började arbeta och göra uppoffringar för att bygga ett tempel i deras mitt, så ställdes de heliga i Jackson County i Missouri inför svåra förföljelser. Allteftersom fler och fler av kyrkans medlemmar flyttade till Missouri så växte spänningarna med de gamla bosättarna. Missouriborna var rädda för att förlora politisk kontroll, de var misstänksamma mot kyrkans främmande religiösa trosuppfattningar och de tyckte illa om de heligas tendens att idka inbördes handel. Pöbelhopar förföljde alltmer våldsamt de heliga och i november 1833 tvingade de dem ut ur deras hem. De heliga lämnade större delen av sin boskap och sina tillhörigheter bakom sig och flydde norrut, huvudsakligen till Clay County i Missouri, där de fann en tillflyktsort under en tid.

Profeten Joseph Smith, som bodde i Kirtland, var djupt bekymrad över de heligas lidanden i Missouri, och han längtade efter att hjälpa dem. I februari 1834 uppenbarade Herren för honom att han skulle organisera en grupp heliga för att marschera till Jackson County. Denna grupp, känd som Sions läger, skulle hjälpa till med att återta landområden och egendomar som olagligt tagits från kyrkans medlemmar. (Se L&F 103:21–40.) Lägret organiserades officiellt den 6 maj 1834 och kom så småningom att uppgå till över 200 personer. Marschdeltagarna, som var beväpnade och organiserade som en militär enhet, anlände till Jackson County i mitten av juni, efter att ha färdats nära 150 mil.

Lägrets medlemmar vandrade långa sträckor varje dag, ofta i tryckande hetta och med bara otillräcklig mat och dåligt vatten till livsuppehälle. Det nära umgänget med varandra under många veckors fotvandring, åtföljt av trötthet och hunger, gjorde att en del män trätte med varandra och kritiserade profeten.

Trots alla problem under denna farliga och svåra färd så undervisade Joseph Smith lägrets medlemmar om viktiga ledarskapsprinciper då han ledde dem dag efter dag. Wilford Woodruff, en medlem av Sions läger som senare blev kyrkans fjärde president, förkunnade: ”Vi fick en erfarenhet som vi inte kunde ha fått på något annat sätt. Vi hade förmånen att få se profetens ansikte och att färdas hundratals mil med honom, se hur Guds ande verkade med honom, och hur Jesus Kristus uppenbarade sig för honom och hur dessa uppenbarelser uppfylldes.”¹

När gruppen anlänt till Missouri inledde man förhandlingar med statens ämbetsmän, men dessa försök till en fredlig lösning misslyckades. När en väpnad konflikt tycktes oundviklig bad profeten om vägledning och den 22 juni 1834 fick han en uppenbarelse som upplöste lägret och förklarade att Sion inte kunde återlösas vid denna tidpunkt. (Se L&F 105.) Om lägrets medlemmar sade Herren: ”Jag har hört deras böner och vill mottaga deras offer; dock har jag låtit dem bringas så långt för att pröva deras tro.” (L&F 105:19)

Sions läger uppnådde inte sina politiska mål, men det fick långtgående andliga följder. I februari 1835, när profeten organiserade de tolv apostlarnas kvorum och de sjuttios kvorum, hade nio av de tolv apostlarna och samtliga i de sjuttios kvorum verkat i Sions läger. Enligt Joseph Young, en av de ursprungliga medlemmarna i de sjuttio, förklarade profeten för en grupp av dessa bröder: ”Gud ville inte att ni skulle strida. Han kunde inte organisera sitt rike med tolv män som skulle öppna evangeliets dörr för jordens nationer, och med sjuttio män som följde i deras fotspår, såvida han inte hämtat dem från en grupp män som hade offrat sina liv, och som hade gjort ett lika stort offer som Abraham.”²

Det var i Sions läger som Brigham Young, Heber C Kimball, Wilford Woodruff och andra fick den praktiska undervisning som gjorde det möjligt för dem att leda de heliga från Missouri till Illinois 1839 och senare till Saltsjödalen. Genom sina erfarenheter tillsammans med profeten hade dessa bröder lärt sig att leda på Herrens sätt.

Joseph Smiths lärdomar

Ledare undervisar om rätta principer och hjälper dem de leder att styra sig själva.

John Taylor, kyrkans tredje president, berättade: ”För några år sedan i Nauvoo tillfrågades Joseph Smith av en herre i min närhet, som var medlem av den lagstiftande församlingen, om hur det var möjligt för honom att styra så många människor, och bevara en sådan fullkomlig ordning. Han påpekade samtidigt att det var omöjligt för dem att göra det någon annanstans. Herr Smith anmärkte att det var mycket lätt att göra det. ’Hur?’, svarade gentlemannen, ’för oss är det mycket svårt’. Herr Smith svarade: ’Jag lär dem rätta principer, sedan styr de sig själva.’ ”³

Brigham Young, kyrkans andre president, berättade: ”Frågan har många gånger ställts till Joseph Smith av herrar som kommit och besökt honom och hans folk: ’Hur kommer det sig att du kan styra ditt folk så lätt? Det verkar som om de bara gör vad du säger. Hur kommer det sig att du kan styra dem så lätt?’ Han svarade: ’Jag styr dem inte alls. Herren har uppenbarat vissa principer från himlarna vilka vi skall leva efter i denna tid. Tiden närmar sig då Herren skall samla sitt folk ut från de onda, och han skall påskynda sitt verk i rättfärdighet. Och de principer som han har uppenbarat har jag lärt folket och de försöker att leva efter dessa. Följaktligen styr de sig själva.’ ”⁴

Som svar på en beskyllning om att han eftersträvade makt sade profeten Joseph Smith: ”Angående den makt som jag har över människors sinnen vill jag säga: Den är en följd av sanningens kraft i de lärdomar som jag har varit ett redskap i Guds händer att framlägga för dem, och inte på grund av något tvång från min sida … Jag frågar: Har jag någonsin utövat tvång över någon människa? Gav jag henne inte frihet att misstro varje lära som jag predikat om, om hon tyckte det var lämpligt? Varför angriper inte mina fiender läran? De kan inte göra det: den är sann och jag utmanar alla människor att försöka kullkasta den.”⁵

”En broder som arbetar på St. Louis Gazette … ville veta genom vilken princip jag fick så mycket makt … Jag berättade för honom att jag fick makt genom sanningens och dygdens principer, vilka skulle bestå när jag var död och borta.”⁶

Ledare får den visdom de behöver av Anden och erkänner att Herren har välsignat dem.

”En Guds man behöver vara begåvad med visdom, kunskap och insikt för att kunna undervisa och leda Guds folk.”⁷

Joseph Smith skrev till medlemmar i de tolvs kvorum och andra prästadömsledare som verkade som missionärer i Storbritannien: ”Jag kan säga, att så långt jag har lärt känna era handlingar är jag helt övertygad om att de har utförts med visdom, och jag hyser inget tvivel om att Herrens Ande har väglett er. Detta är för mig ett tecken på att ni har varit ödmjuka, och att era önskningar har gått ut på era medmänniskors frälsning, och inte för ert eget självförhärligande eller själviska intressen. Så länge som de heliga visar prov på en sådan läggning blir deras råd mottagna och deras bemödanden krönta med framgång.

Det finns många saker av stor vikt som ni ber om råd om, men som jag tror att ni är helt kapabla att avgöra själva, eftersom ni är mer insatta i de speciella omständigheterna än vad jag är, och jag känner stort förtroende för er samfällda visdom …

Kära bröder, ni måste i viss mån vara medvetna om mina känslor när jag begrundar det stora verk som nu går framåt, och den relation jag har till det, samtidigt som det sprider sig till fjärran länder och tusentals omfattar det. Jag är högst medveten om mitt ansvar och det behov jag har av stöd ovanifrån, av visdom från höjden, så att jag skall kunna undervisa detta folk, vilket nu har blivit ett stort folk, om rättfärdighetens principer och leda dem på ett behagligt sätt enligt himlens vilja, att de må bli fullkomnade och förberedda att möta Herren Jesus Kristus då han skall uppenbara sig i stor härlighet. Kan jag förlita mig på era böner till vår himmelske Fader för min räkning, och på alla mina bröders och systrars böner i England (som jag älskar utan att ha sett), att jag skall kunna undfly varje list från Satan, övervinna varje svårighet och få detta folk att åtnjuta de välsignelser som är reserverade för de rättfärdiga? Detta ber jag er om i Herren Jesu Kristi namn.”⁸

År 1833 skrev profeten och andra ledare i kyrkan till medlemmar i Thompson i Ohio och talade om för dem att broder Salmon Gee hade utsetts till att presidera över dem: ”Vår älskade broder Salmon … har ordinerats av oss … att leda er och undervisa er om det som är i överensstämmelse med gudsfruktan. Vi hyser stor tilltro till honom, vilket vi också antar att ni gör. Därför säger vi till er — ja, inte bara vi gör det, utan också Herren — ta emot honom med vetskapen om att Herren har utsett honom till detta ämbete för ert bästa, och stöd honom genom era böner, be ständigt för honom att han skall bli begåvad med visdom och insikt i kunskapen om Herren, att genom honom ni skall bevaras från onda andar, alla stridigheter och meningsskiljaktigheter, och tillväxa i nåd och i kunskapen om vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus …

Slutligen bröder, be för oss, att vi skall kunna utföra det arbete som vi är kallade till, att ni må åtnjuta Guds hemligheter, ja, till fullo.”⁹

Profeten gav följande råd till en grupp prästadömsledare för att vägleda dem i deras diskussioner: ”Var och en bör tala när det är hans tur, tid och plats, att det må råda fullkomlig ordning i allting och … varje man … bör förvissa sig om att han kan kasta ljus över ett ämne istället för att sprida mörker … vilket kan göras av män som noggrant studerar Herrens sinne och vilja, vars Ande alltid uppenbarar och visar sanningen för alla dem som är i besittning av Anden.”¹⁰

”När de tolv eller några andra vittnen står inför jordens församlingar och de predikar med Guds Andes kraft och förmåga, och människor häpnar och bringas på skam av läran, och säger: ’Den mannen har hållit ett kraftfullt tal, en storslagen predikan’, låt då denne man eller dessa män se till att de inte tillskriver sig själva äran, utan är noga med att de är ödmjuka och tillskriver Gud och Lammet äran och härligheten, för det är genom det heliga prästadömets kraft och den Helige Anden som de har kraft att tala sålunda. Vad är du, o människa, om inte stoft? Och från vem får du din kraft och dina välsignelser om inte från Gud?”¹¹

Ledare i Herrens rike älskar dem de betjänar.

”Allt eftersom jag blir äldre ömmar mitt hjärta mer och mer för er. Jag är alltid villig att överge allting som är fel, för jag vill att detta folk skall ha en rättskaffens ledare. Jag har frigjort era sinnen genom att låta er lära känna det som hör Kristus Jesus till … Jag hyser bara goda känslor i mitt hjärta.”¹²

”Sekteriska präster ropar i avsky mot mig och frågar sig: ”Hur kan det komma sig att den där pratmakaren får så många efterföljare, och behåller dem?’ Jag svarar att det är därför att jag är i besittning av kärlekens princip. Allt jag kan erbjuda världen är ett gott hjärta och en god hand.”¹³

Några dagar innan han åkte iväg till Carthage fängelse uttryckte han sin kärlek till de heliga: ”Gud har prövat er. Ni är ett gott folk, därför älskar jag er av allt mitt hjärta. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. [Joh 15:13] Ni har bistått mig i prövningens stund och jag är villig att offra mitt liv för att ni skall bevaras.”¹⁴

Ledare i Herrens rike undervisar genom tjänande och exempel.

När medlemmarna i Sions läger marscherade från Kirtland i Ohio till Missouri, lärde de sig många ledarskapsprinciper genom sitt umgänge med profeten Joseph Smith. George A Smith, en medlem i Sions läger, erinrade sig: ”Profeten Joseph ansträngde sig lika mycket som vi andra under hela färden. Förutom arbetet med att ta hand om lägret och presidera över det gick han större delen av sträckan och hade lika mycket blåsor och blodiga sår på fötterna som vi andra, som man naturligtvis får av att gå mellan 4 och 6,5 mil om dagen under stekheta sommardagar. Men aldrig att man hörde honom knorra eller klaga det minsta, medan de flesta männen i lägret beklagade sig för honom över ömma tår, hudflängda fötter, långa marscher, bristen på förnödenheter, det dåliga brödet, dåligt majsbröd, det unkna [härskna] smöret, den fräna honungen, det maskätna fläsket och osten, och så vidare. Inte ens en hund kunde skälla på somliga av männen utan att de klagade på Joseph. Om de var tvungna att slå läger med dåligt vatten orsakade det nästan uppror. Ändå var vi Sions läger, men många av oss var inte bedjande, vi var tanklösa, oförsiktiga, bekymmerslösa, dåraktiga och besvärliga, och ändå visste vi inte om det. Joseph fick stå ut med oss och fostra oss som små barn. Det fanns emellertid många i lägret som aldrig knorrade och som alltid var redo och villiga att göra som vår ledare ville.”¹⁵

Följande är utdrag från profetens dagbok för maj 1834: ”Varje kväll innan vi drog oss tillbaka för att vila böjde vi oss inför Herren i våra tält när trumpeten ljöd och uppsände våra tacksägelser i ödmjuk bön, och på morgontrumpetens ljud, omkring klockan fyra, var varje man åter igen uppe på sina knän inför Herren, vädjande om hans välsignelser för dagen.”¹⁶

27 maj 1834: ”Trots att våra fiender ständigt uttalade hotelser om våld så var vi inte rädda, inte heller tvekade vi inför att fortsätta vår färd, för Gud var med oss, och hans änglar gick framför oss och tron hos vår lilla grupp var orubblig. Vi vet att änglar var våra följeslagare, för vi såg dem.”¹⁷

29 maj 1834: ”Jag upptäckte att en del av min grupp hade serverats surt bröd, medan jag hade fått gott, sött bröd från samma kock. Jag tillrättavisade broder Zebedee Coltrin för hans partiskhet, för jag ville att mina bröder skulle ha samma förmåner som jag.”¹⁸

John M Chidester, en medlem av Sions läger, erinrade sig: ”När Sions läger passerade genom staten Indiana var vi tvungna att ta oss fram genom mycket svårgenomträngliga sumpmarker, följaktligen behövde vi fästa rep vid vagnarna för att få igenom dem och profeten var förste man vid repet på sina bara fötter. Detta var utmärkande för honom i alla besvärliga situationer.

Vi fortsatte vår färd tills vi nått fram till [Wakenda]-floden, efter att ha färdats fyra mil utan vila eller mat. Vi var tvungna att ta oss över med färja och vi fann på andra sidan en mycket bra plats att slå läger på, vilket var en källa till tillfredsställelse för de nu trötta och hungriga männen. När vi nått fram till denna plats tillkännagav profeten för lägret att han kände sig manad att färdas vidare och intog täten och uppmanade bröderna att följa honom.

Detta orsakade splittring i lägret. Lyman Wight och andra vägrade först att följa profeten, men följde slutligen med. Händelsernas utveckling visade att profeten var inspirerad som gick ungefär en mil till. Det rapporterades för oss efteråt att omkring en mil nedanför den plats där vi hade tagit oss över floden hade en grupp män samlats för att angripa oss den natten.”¹⁹

Under Sions lägers marsch klagade och knorrade en del av deltagarna. Profeten tillrättavisade deltagarna och varnade för att svåra olyckor skulle drabba dem om de inte omvände sig. Även om en del gav akt på hans råd så gjorde andra inte det. Snart bröt kolera ut och en del män i lägret avled. Orson Hyde, som senare verkade i de tolvs kvorum, erinrade sig: ”Upphörde profeten med att visa sin omtanke för lägrets välfärd? Blev han avtrubbad i sina känslor för sina vänner i deras stund av tuktan och prövning? Slog han om till att bli deras fiende eftersom han uttalat hårda ord till dem? Nej! Hans hjärta rördes av medkänsla — hans själ lyste av kärlek, medkänsla och vänlighet, och med iver och trofasthet var han en hängiven vän i nödens stund. Han betjänade personligen de sjuka och döende och hjälpte till med att begrava de döda. Allt han gjorde under denna svåra prövning gav ytterligare förvissning till lägret om att trots alla deras fel så älskade han dem fortfarande.”²⁰

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Läs första stycket på sidan 282. Vilka starka sidor ser du i profeten Joseph Smiths sätt att utöva sitt ledarskap? Hur tror du att de flesta reagerar på ett sådant ledarskap?
Gå igenom profetens lärdomar om behovet för ledare att ta emot visdom från Anden (s 283–285). Vad kan hjälpa ledare att få den visdom de behöver?
Gå igenom det andra hela stycket på sidan 283. Varför är ödmjukhet och osjälviskhet väsentliga egenskaper hos ledare? Vilka andra egenskaper tror du att ledare bör ha?
Joseph Smith talade öppet om sin kärlek och sina ömma känslor för de heliga (s 285). Hur vet du när en ledare verkligen älskar dig? När har du välsignats av en ledares kärlek?
Studera rapporterna om Sions läger på sidorna 279–281 och 285–288. Vilka ledaregenskaper visade profeten prov på?
Fundera över ditt ledarskapsansvar mot din familj, kyrkan, ditt yrke, skolan, samhället, eller annorstädes. Fundera över vad du kan göra för att följa Joseph Smiths exempel.

Skriftställen som hör till detta ämne: Andra Mosebok 18:13–26; Ordspråksboken 29:2; Matteus 20:25–28; Alma 1:26; Läran och förbunden 107:99–100

council meeting — Ledare i Herrens rike ”behöver vara begåvad[e] med visdom, kunskap och insikt för att kunna undervisa och leda Guds folk”.

men pulling wagon — ”Profeten var förste man vid repet på sina bara fötter”, erinrade sig en medlem av Sions läger. ”Detta var utmärkande för honom i alla besvärliga situationer.”