Jesus Kristus, världens gudomlige återlösare

”Frälsning kunde inte komma till världen utan Jesu Kristi medling.”

Ur Joseph Smiths liv

Åratal innan Joseph Smith föddes hade hans farfar fått en ingivelse att någonting skulle ske i familjen som ”skulle omstörta världen”.¹ I sin historia skriver Joseph: ”För länge sedan förutsade min farfar Asael Smith att en profet skulle uppstå i hans familj. Min farmor var helt säker på att detta gick i uppfyllelse i och med mig. Min farfar Asael dog i East Stockholm i S:t Lawrence County i New York efter att ha fått Mormons bok och nästan läst ut den. Han sade att jag var just den profet som han länge hade vetat skulle födas i hans familj.”²

Som återställelsens profet var en av Joseph Smiths viktigaste uppgifter att vittna om Jesus Kristus. Han hade välsignelsen att ha personlig kunskap om Jesu Kristi gudomlighet och förstå hans uppdrag som världens återlösare. Denna kunskap tog sin början i och med den första synen i vilken den unge Joseph såg vår himmelske Fader och Jesus Kristus och hörde Fadern säga: ”Denne är min älskade Son. Hör honom.” ( J S skrifter 2:17) I denna heliga upplevelse fick Joseph förmånen att få undervisning av världens Frälsare.

Nästan tolv år senare, den 16 februari 1832, satt profeten hemma hos John Johnson i Hiram i Ohio och dikterade sin bibelöversättning för sin skrivare Sidney Rigdon. Efter det att profeten hade översatt Johannes 5:29, som beskriver de godas och ondas uppståndelse, fick Joseph och Sidney se en syn i vilken de såg och samtalade med Frälsaren:

”Genom Andens kraft öppnades våra ögon och vårt förstånd upplystes, så att vi kunde se och förstå det som tillhör Gud, ja, det som var från begynnelsen, förrän världen var, vilket var förutbestämt av Fadern genom hans enfödde Son, vilken var i Faderns sköte från begynnelsen, om vilken vi bära vittnesbörd, och det vittnesbörd vi bära är Jesu Kristi evangeliums fullhet, Sonens, vilken vi sågo och med vilken vi samtalade i den himmelska synen …

Vi sågo Sonens härlighet på Faderns högra sida och mottogo av hans fullhet. Vi sågo de heliga änglarna och dem som voro helgade framför tronen, tillbedjande Gud och Lammet. Och de tillbedja från evighet till evighet.

Nu, efter de många vittnesbörd, som äro avgivna om honom, är detta det sista vittnesbördet, vilket vi giva om honom: Han lever.

Ty vi sågo honom på Guds högra sida och vi hörde rösten som vittnade, att han är Faderns Enfödde, att medelst honom, genom honom och av honom existera och skapades världarna, och att deras invånare äro söner och döttrar, födda åt Gud.” (L&F 76:12–14, 20–24)

Joseph Smith såg Frälsaren på nytt den 3 april 1836. Profeten och Oliver Cowdery hade dragit sig tillbaka till den västra talarstolen i templet i Kirtland. De böjde sig ner i högtidlig bön varefter Frälsaren visade sig för dem. Profeten sade:

”Slöjan blev borttagen från vårt sinne och vårt förstånds ögon öppnades. Vi sågo Herren stående på talarstolens bröstvärn framför oss, och under hans fötter var ett mosaikgolv av rent guld, till färgen liknande bärnsten. Hans ögon voro såsom eldslågor, håret på hans huvud var vitt såsom ren snö och hans ansikte överträffade solen i klarhet. Hans röst var såsom stora vattens brus, ja, Jehovas röst, sägande: Jag är den förste och den siste. Jag är den som lever. Jag är den som blev slaktad. Jag är eder förespråkare hos Fadern.” (L&F 110:1–4)

Sådana upplevelser gav profeten direkt kunskap om Frälsaren och gjorde honom till ett särskilt vittne om hans gudomlighet.

Joseph Smiths lärdomar

I alla tidsutdelningar har Guds folk litat på att Kristi försoning kan ge dem syndernas förlåtelse.

”Frälsning kunde inte komma till världen utan Jesu Kristi medling.”³

”Gud … beredde sin egen Son till offergåva, vilken i sinom tid skulle sändas för att bana väg eller öppna dörren så att människan kunde träda inför Herrens ansikte, från vilket hon fördrivits på grund av olydnad. Från tid till annan i världens olika åldrar fram till tiden för Messias ankomst har detta glada budskap ljudit i människornas öron.

I tron på denna försoning eller återlösningsplan bar Abel fram ett offer åt Gud som mottogs, vilket var av de förstfödda i hans hjord. Kain bar fram en offergåva av markens gröda, vilket inte mottogs då han inte kunde göra det i tro. Han kunde inte ha tro eller utöva tro i strid med himlens plan. Den Enföddes blod måste utgjutas till försoning för människan, ty detta var återlösningsplanen. Det fanns ingen förlåtelse utan att blod utgöts. Eftersom offret instiftades som en sinnebild för att människan bättre skulle kunna förstå det stora offer, som Gud har berett, om hon då offrade ett offer i strid med detta kunde hon inte utöva någon tro, ty återlösning gavs inte på det sättet, inte heller instiftades försoningens kraft på det sättet. Följaktligen kunde Kain inte ha tro, och allt som inte sker av tro är synd. Men Abels offer godtogs, varigenom han fick vittnesbördet att han var rättfärdig, ty Gud själv bekände sig till hans offer. [Se Hebr 11:4.]

Förvisso kunde utgjutandet av djurblod inte gagna någon människa, om det inte gjordes som sinnebild eller förklaring på vad som skulle offras genom Guds egen gåva samt att det utfördes med tro på det stora offrets makt till syndernas förlåtelse …

Vi kan inte tro att forna tiders människor var så ovetande om himlens system som många förmodar, eftersom alla som någonsin frälstes, frälstes genom denna stora återlösningsplans kraft såväl före Kristi ankomst som därefter. Om inte hade Gud olika planer i verksamhet (om vi nu får uttrycka saken så) för att leda tillbaka människor för att bo hos honom. Och det kan vi inte tro, eftersom människan inte har förändrats sedan hon föll. Blodsoffrets förrättning eller bruk avsågs endast att utföras tills Kristus hade offrats och utgjutit sitt blod — som sagts tidigare — så att människan i tro kunde se fram emot den tiden …

Att frambärandet av offer enbart var tänkt att visa sinnet framåt i tiden mot Kristus sluter vi oss till av de anmärkningsvärda ord Jesus talade till judarna: ’Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.’ [Joh 8:56] Att människor i forna dagar frambar offer hindrade dem inte från att höra evangeliet utan bidrog till, som vi sagt tidigare, att deras ögon öppnades och de kunde se fram emot den tid när Frälsaren skulle komma och glädja sig över hans återlösning … Vi drar slutsatsen att närhelst Herren uppenbarade sig för människorna i forna dagar och befallde dem att frambära offer åt honom, att detta gjordes för att de i tro skulle kunna se fram emot den tid när han skulle komma, samt lita på att kraften i denna försoning kunde ge dem syndernas förlåtelse. Och detta har de gjort, tusentals som levt före oss, vars kläder är obefläckade och som i likhet med Job med tillförsikt väntat på att få se honom i de sista dagarna på jorden, ja, i sitt kött. [Se Job 19:25–26.]

Vi kan dra slutsatsen att även om det fanns olika tidsutdelningar var allt som Gud meddelade sitt folk avsett att rikta deras uppmärksamhet på det stora syftet, och lära dem att enbart förtrösta på Gud som deras frälsnings upphovsman, som det står i hans lag.”⁴

Tack vare att Jesus Kristus uppstod från de döda kommer hela människosläktet att uppstå.

”De fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himlen. Allt annat som tillhör vår religion är endast tillägg till detta. Men i anslutning till dessa principer tror vi på den Helige Andens gåva, trons kraft, åtnjutandet av de andliga gåvorna enligt Guds vilja, återställelsen av Israels hus och sanningens slutliga seger.” ⁵

”’Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande’, alla skall uppstå från de döda. [1 Kor 15:22] Guds Lamm har åvägabringat uppståndelsen för att alla skall uppstå från de döda.”⁶

”Gud har bestämt en dag när han skall döma världen, detta har han givit försäkran om genom att uppväcka sin Son Jesus Kristus från de döda — det är den punkt på vilken alla som tror på den inspirerade uppteckningen grundar sitt hopp om framtida lycka och glädje, ty ’om Kristus inte har uppstått’, sade Paulus till korintierna, ’då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade’. [1 Kor 15:17–18] …

Kristus själv har förvisso uppstått från de döda, och om han har uppstått från de döda skall han genom sin makt få alla människor att stå inför honom, ty om han har uppstått från de döda har den timliga dödens band lossats så att graven inte har någon seger. Om graven alltså inte har någon seger, har de som följer Jesu ord och lyder hans lära inte bara löfte om en uppståndelse från de döda, utan också en försäkran om att få komma in i hans härliga rike, ty han säger: ’Där jag är kommer också min tjänare att vara.’ [Joh 12:26]”⁷

”De som har dött i Jesus Kristus kan i uppståndelsen förvänta sig att få åtnjuta all den lycka de hade eller hoppades på här … Jag är glad att jag har förmånen att få delge er ting som — om ni håller fast vid dem — blir till hjälp för er när jordbävningar dundrar, molnen drar ihop sig, blixtar flammar och stormar är på väg att braka loss över er likt åskskrällar. Håll fast vid dessa ting och låt inte era knän eller leder darra eller era hjärtan vara modlösa. Vad kan jordbävningar, krig och virvelstormar göra? Ingenting. Ni kommer i uppståndelsen att gottgöras för alla era förluster, om ni fortsätter trofast. Det har jag sett i en syn från den Allsmäktige …

Gud har uppenbarat sin Son från himlen och även läran om uppståndelsen, och vi vet att de som vi begraver här skall Gud hämta upp iklädda och levandegjorda av den store Gudens ande. Vad spelar det då för roll om vi lägger ner dem, eller lägger oss ner tillsammans med dem, när vi inte längre kan hålla dem kvar? Låt dessa sanningar sjunka in i hjärtat så att vi redan här kan börja glädja oss åt det som vi härefter kommer att ha till fullo.”⁸

Genom Kristi försoning och genom att lyda evangeliet kan vi bli Jesu Kristi medarvingar.

”Jag tror på Jesu Kristi gudomlighet och att han dog för alla människors synder, som fallit i Adam.”⁹

Trosartiklarna 1:3: ”Vi tror att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad till evangeliets lagar och förordningar.”¹⁰

”Efter det att Gud hade skapat himmel och jord kom han ner och på den sjätte dagen sade han: ’Låt oss göra människor till vår avbild.’ Till vems avbild? Till Gudarnas avbild skapade han dem, man och kvinna, oskyldiga och obefläckade, med samma karaktär och i samma avbild som Gudarna. [Se 1 Mos 1:26–27.] Och när människan föll, förlorade hon inte den avbilden utan bibehöll avbilden av sin skapare. Kristus, som är i människans avbild, uppenbarar också sin Faders väsen. [Se Hebr 1:3.] … Genom Kristi försoning och uppståndelse och genom att lyda evangeliet formas vi på nytt efter hans Sons Jesu Kristi bild. [Se Rom 8:29.] Så uppnår vi Guds avbild, härlighet och karaktär.”¹¹

Våra andars Fader [gav] ett offer för sina skapelser, en återlösningsplan, en försonande kraft, en plan för frälsning, vars stora syften var att föra människorna tillbaka till himlens Konung och kröna dem i den celestiala härligheten och göra dem till arvingar med Sonen till det arv som aldrig kan förstöras, befläckas eller förgås.”¹²

”Skriften säger att de som håller buden skall bli Guds arvingar och Kristi medarvingar … ’Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom i köttet, för att också bli förhärligade med honom.’ [Se Rom 8:16–17.]”¹³

”Vilken tröst är det inte för sörjande när de kallas att skiljas från en make, hustru, far, mor, ett barn eller en kär släkting att veta, att även om det jordiska tabernaklet läggs ner och upplöses, skall de uppstå för att bo i den oförgängliga härlighetens eviga eld och aldrig mer sörja, lida eller dö utan vara Guds arvingar och Jesu Kristi medarvingar.”¹⁴

Jesus Kristus är fullkomlig, helig och ren och har kallat oss att vara lika honom.

”Vem bland alla de heliga i dessa sista dagar kan betrakta sig som lika god som vår Herre? Vem är lika fullkomlig? Vem är lika ren? Vem är lika helig som han var? Finns det några sådana? Han varken överträdde eller bröt någon befallning eller himmelsk lag — det fanns varken svek i hans mun eller lögn i hans hjärta … Var finns det någon som är som Kristus? En sådan människa står inte att finna på jorden.”¹⁵

”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja, utan Kristus lade den därunder i hopp [se Rom 8:20] — alla är lagda under förgängelsen medan de färdas på de krokiga stigar och genom de svårigheter som omger dem. Var finns den människa som är utan fåfänga och förgängelse? Ingen var fullkomlig utom Jesus. Och varför var han fullkomlig? Därför att han var Guds Son och hade Andens fullhet och större makt än någon människa.”¹⁶

”Redan som gosse hade Jesus Kristus all den intelligens som behövdes för att härska över och leda judariket, och kunde diskutera med de klokaste och skickligaste lagkloka och präster och få deras teorier och verksamhet att verka som dårskap vid sidan om den visdom han ägde.”¹⁷

”Vi hoppas att ni ständigt begrundar vår Herres bud i ert hjärta, att de lär er inte bara hans vilja i fråga om att förkunna evangeliet utan också hans ödmjukhet och fullkomliga leverne när ett ont och trolöst släkte förföljde honom och överöste honom med smädelser. Kom ihåg, bröder, att han kallade er att vara heliga och — behöver det sägas? — att vara rena som han. Hur vist, hur heligt, hur kyskt och hur fullkomligt bör ni då inte uppföra er i hans ögon. Kom också ihåg att hans ögon ständigt vilar på er.”¹⁸

”När vi begrundar vår store Mästares helighet och fullkomlighet, han som öppnade vägen genom vilken vi kunde komma till honom — ja, genom att offra sig själv — då smälter vårt hjärta vid tanken på hans stora nåd. Och när vi även begrundar att han har kallat oss att vara fullkomliga i allt, så att vi är redo att möta honom i frid när han kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då önskar vi frimodigt uppmana våra bröder att vara ödmjuka och fromma, att leva som ljusets och dagens barn, så att de må få kraft att motstå varje frestelse och övervinna allt ont i vår Herres Jesu Kristi härliga namn. Ty det kan ni vara säkra på, bröder, att dagen sannerligen är nära då husets Herre stiger upp och stänger porten och ingen utom de som har bröllopskläder tillåts delta i bröllopsmåltiden! [Se Matt 22:1–4.]”¹⁹

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Läs igenom skildringarna av Joseph Smiths syner av Frälsaren (s 45–47). Vilka tankar och känslor får du när du begrundar dessa upplevelser?
I forna dagar hjälpte djuroffren Herrens folk att öppna ögonen och ”se fram emot den tid när Frälsaren skulle komma och glädja sig över hans återlösning” (s 49). Vad hjälper dig att blicka upp till Frälsaren i dag?
Läs stycket som börjar nederst på sidan 49. Lägg märke till ordet tillägg i detta uttalande. Ett bihang är någonting som har anknytning till något av större vikt, till exempel grenen på en trädstam. Varför tror du att apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Frälsarens försoning och uppståndelse är ”de fundamentala principerna i vår religion”? Om du tänker på att allt annat är ett tillägg till dessa principer, hur påverkar detta ditt tjänande i hemmet och i kyrkan?
Gå igenom vad profeten Joseph lärde om uppståndelsen (s 49–51). Vilken tröst får du av att veta att du kommer att gotttgöras i uppståndelsen för alla dina förluster, om du fortsätter att vara trofast? Hur kan kunskap om uppståndelsen hjälpa oss att ”börja glädja oss åt det som vi härefter kommer att ha till fullo”?
När du går igenom sidorna 52–53, begrunda då vad Frälsaren gjorde för att vi skulle kunna bli hans medarvingar. Begrunda hur du kan visa honom din tacksamhet för hans försoningsoffer.
På sidorna 53–54 nämner Joseph Smith flera av Frälsarens egenskaper. Vilka andra egenskaper tänker du på när du begrundar Frälsarens liv och uppdrag? Tänk på något du kan göra för att bli mer lik honom.

Skriftställen som hör till detta ämne:Jesaja 53:1–12; 2 Nephi 9:5–26; L&F 20:21–29

Jospeh and Oliver — Frälsaren visade sig för Joseph Smith och Oliver Cowdery i templet i Kirtland. ”Slöjan blev borttagen från vårt sinne”, sade Joseph, ”och vårt förstånds ögon öppnades. Vi sågo Herren stående på talarstolens bröstvärn.”

resurrected Lord — ”Guds Lamm har åvägabringat uppståndelsen för att alla skall uppstå från de döda.”

Christ with children — ”När vi begrundar vår store Mästares helighet och fullkomlighet … då smälter vårt hjärta vid tanken på hans stora nåd.”