Mormons bok: Slutstenen i vår religion

”Jag sade till bröderna att Mormons bok är den mest felfria av alla böcker på jorden och slutstenen i vår religion.”

Ur Joseph Smiths liv

Det hade gått över tre år sedan den där morgonen 1820 när Joseph Smith hade bett för att få veta vilken kyrka han skulle gå med i. Den unge profeten var nu 17 år och ville veta sin ställning i Guds ögon och få förlåtelse. På kvällen den 21 september 1823 drog sig Joseph tillbaka till sitt sovrum på vinden i familjens timmerstuga i Palmyra i New York, men han förblev vaken efter det att de andra i rummet hade somnat. Han bad innerligt att få veta mer om Guds avsikter med honom. ”Jag [tog] min tillflykt till bön och åkallan”, sade han, ”om den allsmäktige Gudens förlåtelse för alla mina synder och dårskaper samt även att han skulle tillkännagiva för mig hur min ställning och mitt förhållande voro till honom, ty jag trodde säkert, att jag skulle få en gudomlig uppenbarelse, som jag förut hade haft.” ( J S skrifter 2:29)

Till svar på sin bön såg Joseph ett sken i rummet som lyste allt klarare till dess rummet ”var mera upplyst än vid middagstiden”. En himmelsk budbärare visade sig bredvid sängen, stående i luften, klädd i en ”bländande vit dräkt”. ( J S skrifter 2:30–31) Denne budbärare var Moroni, den siste nephitiske profeten, som århundraden tidigare hade grävt ner de plåtar som Mormons bok skrivits på och som nu innehade nycklarna till denna heliga urkund. (Se L&F 27:5.) Han hade sänts till Joseph för att tala om för honom att Gud hade förlåtit honom för hans synder¹ och hade ett stort verk för honom att utföra. En del av detta verk krävde att Joseph gick till en kulle i närheten, där en helig uppteckning, skriven på guldplåtar, förvarades. Den hade skrivits av profeter som i forna dagar hade levt på det amerikanska fastlandet. Joseph skulle översätta uppteckningen genom Guds gåva och kraft och lägga fram den för världen.

Dagen därpå gick Joseph till kullen där plåtarna med Mormons bok låg nergrävda. Där träffade han Moroni och såg plåtarna, men han fick veta att han inte skulle få dem förrän fyra år senare. Han skulle nu börja förbereda sig för att bli vuxen den heliga uppgiften att översätta Mormons bok. Under de påföljande fyra åren återvände Joseph till kullen den 22 september varje år för att få ytterligare undervisning av Moroni. (Se J S skrifter 2:33–54.) Under dessa år fick han även ”många besök från Guds änglar som uppenbarade de majestätiska och storslagna händelser som skulle äga rum i de sista dagarna”.²

Under denna förberedelsetid fick profeten även uppleva äktenskapets välsignelse. I januari 1827 gifte han sig med Emma Hale, som han hade träffat när han arbetade i Harmony i Pennsylvania. Emma skulle komma att vara till stor hjälp för profeten under hela hans verksamhet. Den 22 september 1827 följde hon med honom till kullen och väntade i närheten medan Moroni överlämnade plåtarna till profeten.

När Joseph väl hade den heliga urkunden insåg han snart varför Moroni hade uppmanat honom att beskydda plåtarna. (Se J S skrifter 2:59–60.) En lokal pöbel började trakassera profeten och försökte gång på gång stjäla plåtarna. En kall decemberdag 1827 lämnade Joseph och Emma familjen Smiths hem för att ta sin tillflykt hos Emmas föräldrar i Harmony där de hoppades att kunna arbeta i lugn och ro. Där började profeten översätta plåtarna. I februari året därpå inspirerades Martin Harris, en bekant till familjen Smith från Palmyra, att bege sig till Harmony för att hjälpa profeten. Med Martin som skrivare fortsatte Joseph arbetet på översättningen av denna heliga uppteckning.

Resultatet av profetens arbete utgavs senare som Mormons bok. Denna anmärkningsvärda bok, som innehåller evangeliet i dess fullhet, är ett vittne om att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är sanningsenlig och att Joseph Smith hade en profetisk kallelse.

Joseph Smiths lärdomar

Mormons bok översattes genom Guds gåva och kraft.

Till svar på frågan: ”Hur och var fick du tag på Mormons bok?” svarade Joseph Smith: ”Moroni, som lämnade plåtarna i förvar i en kulle i Manchester i Ontario County i New York, som dött och uppväckts från döden, visade sig för mig och sade var de låg och gav mig anvisningar om hur jag skulle få dem. Jag fick dem, samt även Urim och Tummim med vars hjälp jag översatte plåtarna. Därav kom Mormons bok.”³

”Jag fick [veta av Moroni] var vissa plåtar förvarades på vilka ingraverats en förkortning av forna profeters uppteckningar vilka bott på denna kontinent. … Dessa uppteckningar var ingraverade på plåtar som såg ut som guld. Varje plåt var 15 centimeter bred och 20 centimeter lång, inte fullt så tjock som vanligt tenn. De var fyllda med graverad text, med egyptiska skrifttecken, och sammanbundna liksom bladen i en bok, med tre genomgående ringar. Volymen var nära 15 centimeter tjock och en del därav var förseglad. Skrivtecknen på den oförseglade delen var små och vackert ingraverade. Hela boken uppvisade många tecken på ålderdomlighet i sin konstruktion och stor färdighet i graveringskonsten. Tillsammans med uppteckningarna fanns ett märkligt instrument, vilket de gamle kallade ’Urim och Tummim’, vilket bestod av två genomskinliga stenar infattade i en båge som fästs på en bröstplåt. Med Urim och Tummim som hjälpmedel översatte jag uppteckningen genom Guds gåva och kraft.”⁴

”Genom Guds gåva och kraft översatte jag Mormons bok från hieroglyfer, ett skriftspråk som fallit i glömska i världen, och i detta underbara skeende måste jag ensam, en olärd yngling, med en ny uppenbarelse bekämpa världslig visdom och arton århundradens samlade okunnighet.”⁵

”Jag skulle vilja nämna här att titelbladet till Mormons bok är en bokstavlig översättning av det allra sista bladets vänstra sida av samlingen eller boken av plåtar, som innehöll urkunden som blivit översatt och där texten löper likt hebreisk skrift i allmänhet [d v s från höger till vänster]. Nämnda titelblad är ej en nutida sammanställning, vare sig av mig eller av någon annan, som har levt eller lever i detta släkte. … Jag ger nedan den del av titelbladet i den engelska versionen av Mormons bok som är en autentisk och ordagrann översättning av titelbladet i ursprungsversionen av Mormons bok så som den var nedskriven på plåtarna:

”MORMONS BOK.

En uppteckning på plåtar skriven av Mormon efter Nephis plåtar.

Uppteckningen är ett sammandrag av nephiternas och lamaniternas historia. Skriven för lamaniterna, vilka äro en lämning av Israels hus, och likaledes för jude och icke-jude. Skriven på befallning genom profetians och uppenbarelsens ande samt förseglad och gömd åt Herren, att den icke måtte bliva förstörd utan framkomma genom Guds gåva och kraft för att översättas. Förseglad av Moroni och gömd åt Herren för att komma fram på bestämd tid genom icke-judarna och översättas genom Guds gåva.

Uppteckningen är vidare ett sammandrag av Ethers bok, vilken är en historia om Jareds folk, som kringspriddes, då Herren förbistrade människornas tungomål, när de byggde ett torn för att nå himlen. Ändamålet med uppteckningen är att visa lämningarna av Israels hus, vilka stora ting Herren har gjort för deras fäder och ge dem kännedom om Herrens förbund, och om att de icke äro förskjutna för evigt samt överbevisa jude och icke-jude om att Jesus är Kristus, den evige Guden, som uppenbarar sig för alla nationer. Om nu fel finnas, äro de människors. Fördöme därför ej vad Gud tillhör, så att I mån bliva befunna obefläckade inför Kristi domstol.”⁶

Herrens visdom är större än djävulens list.

Den 14 juni 1828 hade Joseph Smiths arbete på översättningen av Mormons bok resulterat i 116 manuskriptsidor. Då skedde något som gav profeten djup insikt i Guds styrande hand när det gällde att frambringa denna heliga urkund. Profeten skrev: ”Någon tid efter det att herr Harris hade börjat skriva åt mig, började han enträget be mig att jag skulle ge honom tillåtelse att ta med sig det skrivna hem och visa det. Han ville att jag skulle fråga Herren genom Urim och Tummim om han inte fick göra det. Jag frågade och svaret blev att han inte fick det. Han var emellertid inte nöjd med detta svar utan ville att jag skulle fråga igen. Jag gjorde det, och svaret blev detsamma som tidigare. Men han var fortfarande inte nöjd utan insisterade på att jag skulle fråga en gång till.

Efter mycken bön frågade jag än en gång Herren, och tillåtelse gavs att han skulle få det skrivna på vissa villkor. Dessa var att han skulle visa det endast för sin bror, Preserved Harris, sin egen hustru, sina föräldrar och en fru Cobb, som var syster till hans hustru. I enlighet med detta sista svar krävde jag av honom att han skulle sluta ett förbund med mig på ett mycket högtidligt sätt, att han inte skulle handla annorlunda än han blivit anvisad. Han gjorde det. Han lovade att göra det jag krävde av honom, tog det skrivna och gick sin väg. Trots de stränga restriktioner som han blivit ålagd och högtidligheten i det förbund som han hade slutit med mig, visade han dem emellertid för andra och genom list lurade de av honom dem och de har ännu i denna dag inte återfunnits.”⁷

I förordet till den första utgåvan av Mormons bok skrev profeten att Guds avsikter inte var förgäves trots att 116 sidor hade gått förlorade: ”Då många falska rykten spridits ut rörande [Mormons bok] och även många olagliga åtgärder vidtagits av illvilliga personer i avsikt att krossa mig och även verket, ber jag att få meddela att jag själv genom Guds gåva och kraft översatte och lät skriva ner etthundrasexton sidor som jag hämtade från Lehis bok och som var en sammandragen redogörelse från Lehis plåtar av Mormon. Denna redogörelse har någon eller några stulit och undanhållit mig, trots mina stora ansträngningar att få tillbaka den. Jag har fått befallning av Herren att inte översätta den på nytt, ty Satan har ingivit dem i hjärtat att fresta Herren, sin Gud, genom att ändra orden, så att de lyder tvärtemot det jag översatte och lät skriva ner. Om jag skulle frambringa samma ord på nytt, eller med andra ord, om jag skulle översätta samma avsnitt igen, skulle de offentliggöra det som de stulit, och Satan skulle uppegga detta släktes hjärtan så att de inte skulle ta emot detta verk. Men se Herren sade till mig: Jag vill icke låta Satan utföra denna sin onda plan, därför skall du översätta från Nephis plåtar tills du kommer till det, som du redan översatt och som du har i behåll. Se, du skall offentliggöra det som Nephis uppteckningar. Sålunda skall jag bringa dem som förfalskat mina ord på skam. Jag skall icke låta dem tillintetgöra mitt verk, nej, jag skall visa dem att min visdom är större än djävulens list. [Se L&F 10:38–43.]

I lydnad mot Guds bud har jag därför, genom hans nåd och barmhärtighet, utfört det som han befallde mig i fråga om detta.”⁸

Mormons bok är Guds ord.

”Jag sade till bröderna att Mormons bok är den mest felfria av alla böcker på jorden och slutstenen i vår religion, och att en människa genom att lyda dess bud kan komma närmare Gud än genom någon annan bok.”⁹

Trosartiklarna 1:8: ”Vi tror att Bibeln är Guds ord i den mån den är rätt översatt. Vi tror också att Mormons bok är Guds ord.”¹⁰

”[Mormons bok] berättar för oss att vår Frälsare uppenbarade sig på denna kontinent efter sin uppståndelse, att han här gav evangeliet i all dess fullhet, rikedom, kraft och välsignelse, att de hade apostlar, profeter, herdar, lärare och evangelister. Här fanns samma ordning, samma prästadöme, samma förordningar, gåvor, krafter och välsignelser som fanns på den östra kontinenten. Här berättas att folket avskars på grund av sina överträdelser, att den siste av deras profeter befalldes att skriva en sammanställning av deras profetior, historia och så vidare samt gömma den i jorden och att den skulle komma fram och sammanställas med Bibeln för att Guds avsikter skulle fullbordas i de sista dagarna.”¹¹

David Osborn var närvarande när Joseph Smith 1837 predikade i Far West i Missouri. Han berättade att profeten sade: ”Mormons bok är sann, alldeles som den utger sig för att vara, och jag räknar med att få redogöra för detta vittnesbörd på domens dag.”¹²

Skrifterna tröstar och uppmuntrar oss och ger oss den kunskap vi behöver för att bli frälsta.

”Till uppbyggandet av riket hör att trycka och sprida Mormons bok, Läran och förbunden … och den nya översättningen av [Bibeln]. Det är inte nödvändigt att säga något beträffande dessa verk. De som har läst dem och druckit av det flöde av kunskap som de förmedlar vet att uppskatta dem, och även om dårar gör narr av dem är de avsedda att göra människor visa, så att de blir frälsta, att sopa bort vidskepelsens sekelgamla spindelväv och sprida ljus över Jehovas förehavanden som redan fullbordats, samt visa på framtiden i all dess fruktansvärda och härliga realitet. De som fått uppleva frukten som kommer av att studera dessa verk kommer utan tvivel att tävla med varandra i sin iver att vilja sprida dem runtom i världen, så att alla Adams söner får samma förmån och kan glädja sig åt samma sanningar.”¹³

”[De sista dagarnas skrifter ges ut] för att trösta och uppmuntra dem som är uppriktiga i hjärtat, så att när deras själ påverkas av och förstånd blir upplyst av kunskapen om Guds verk, dels genom fäderna i forna dagar, dels genom vad han står i begrepp att göra i de sista dagarna för att uppfylla fädernas ord, att de då skall kunna gå vidare med glädje.”¹⁴

”Vi tar emot dessa heliga skrifter och erkänner att de gavs genom direkt inspiration till människans bästa. Vi tror att Gud hade godheten att tala från himlen och tillkännage sin vilja rörande människosläktet, att ge dem heliga och rättvisa lagar, att föreskriva deras uppförande och leda dem på ett tydligt sätt, för att i sinom tid ta dem till sig och göra dem till medarvingar med sin Son.

Men om vi erkänner detta faktum, att himlens omedelbara vilja står att finna i skrifterna, måste vi då inte som rationella varelser leva efter skrifternas alla bud? Kommer blotta erkännandet att detta är himlens vilja någonsin att gagna oss om vi inte rättar oss efter all dess lära? Kränker vi inte himlens högsta Intelligens om vi erkänner sanningen i skrifternas lära men inte lyder den? Sänker vi oss inte under vår egen kunskap och det bättre förstånd himlen förlänat oss genom ett sådant handlingssätt? Om vi har fått direkta uppenbarelser från himlen, gavs de väl ändå inte för att vi skulle ta lätt på dem och utan att den lättsinnige ådrager sig Guds misshag och hämnd, om det finns någon rättvisa i himlen, och att den finns måste varje person erkänna som erkänner sanningen och kraften i Guds lära, hans välsignelser och förbannelser, som finns i de heliga skrifterna …

Den som kan urskilja Allmaktens kraft skriven på himlen kan också se Guds egen handstil i de heliga skrifterna. Den som läser dem oftast kommer att tycka om dem mest, och den som är bekant med dem kommer att känna igen handen var han än ser den, och när han en gång upptäckt den kommer han inte enbart erkänna den utan också lyda alla dess himmelska bud.”¹⁵

”O ni tolv! o ni heliga! dra fördel av denna viktiga nyckel — i alla era prövningar, svårigheter, frestelser, plågor, bojor, i fångenskap och i döden, se till att ni inte sviker himlen, sviker Jesus Kristus, sviker era bröder, sviker Guds uppenbarelser vare sig i Bibeln, Mormons bok eller Läran och förbunden eller någon annan uppenbarelse som någonsin gavs eller någonsin kommer att ges till människan i denna värld eller i den tillkommande världen.”¹⁶

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå igenom de upplevelser Joseph Smith hade mellan den 21 september 1823 och den 22 september 1827 (s 57–59). Hur tror du att dessa upplevelser förberedde honom för att översätta guldplåtarna? På vilka sätt har du förberetts för kallelser från Gud?
Gå igenom det första hela stycket på sidan 62 och lägg märke till avsikterna med Mormons bok. Hur har du sett dessa avsikter förverkligas i ditt och andras liv?
När du begrundar profetens skildring av hur han fick befallning att inte återigen översätta de 116 manuskriptsidor som hade försvunnit (s 62–63), vad lär dig detta om Gud? Hur kan förståelsen av denna skildring påverka de beslut vi fattar?
Läs det sista stycket på sidan 63. Lägg märke till att i ett stenvalv sätts slutstenen högst upp och håller fast de andra stenarna. På vilket sätt är Mormons bok ”slutstenen i vår religion”? Hur har Mormons bok hjälpt dig att ”komma närmare Gud”?
Joseph Smith talade om de välsignelser vi får när vi har ”druckit av det flöde av kunskap” som finns i skrifterna och ”upplevt frukten som kommer av” Guds ord (s 64–65). Vad lär dig dessa uttryck om skriftstudier? Hur kan vi göra våra skriftstudier mer meningsfyllda?
Läs näst sista stycket på sidan 63. Varför tror du att de som studerar skrifterna blir ivriga att dela med sig av dem åt andra? Hur kan vi dela med oss av Mormons bok? Vilka upplevelser har du haft när du har delat med dig av Mormons bok eller när någon annan har delat med sig av den åt dig?
Läs sista stycket på sidan 64. Vilka ställen i Mormons bok har tröstat och uppmuntrat dig? Hur har ditt förstånd blivit upplyst av Mormons bok?

Skriftställen som hör till detta ämne:Hesekiel 37:15–17; inledningen till Mormons bok; 1 Nephi 13:31–42; 2 Nephi 27:6–26; L&F 20:6–15; Joseph Smiths skrifter 2:29–54

Joseph receiving gold plates — Joseph Smith fick guldplåtarna av Moroni den 22 september 1827. ”Jag fick dem”, vittnade profeten, ”samt även Urim och Tummim med vars hjälp jag översatte plåtarna.”

first edition of Book of Mormon — Till vänster: titelsidan i första utgåvan av Mormons bok.

couple reading scriptures — De sista dagarnas skrifter ges ut ”för att trösta och uppmuntra dem som är uppriktiga i hjärtat … [så] att de … skall kunna gå vidare med glädje.”