1 Dock ska dunklet inte vara som under hennes lidande, då han först lätt ansatte Sebulons land och Naftalis land och senare mer smärtsamt hemsökte dem längs vägen till Röda havet, bortom Jordan i nationernas Galileen.

2 Det folk som vandrat i mörker har sett ett stort ljus. Över dem som bor i dödsskuggans land har ljuset strålat.

3 Du har gjort folket talrikt och ökat glädjen. De gläder sig inför dig som man gläds åt skörden och som män fröjdar sig när de utskiftar bytet.

4 För du har brutit sönder hans bördors ok och hans axlars stav och hans plågares käpp.

5 För alla krigarens drabbningar sker i förvirrat larm, och kläder sölas i blod. Men detta ska ske med brand och med eldens bränsle.

6 För ett barn blir oss fött, en son blir oss given, och på hans axlar ska herradömet vila, och hans namn ska vara: Underbar, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

7 På herradömets och fridens tillväxt finns det ingen ände över Davids tron och över hans rike när det gäller att sätta det i ordning och upprätta det med rättrådighet och med rättvisa, från nu och för evigt. Härskarornas Herres iver ska göra detta.

8 Herren sände sitt ord till Jakob, och det har vilat över Israel.

9 Och allt folket ska känna till det, ja, Efraim och Samarias invånare som i hjärtats högmod och hårdhet säger:

10 ”Tegelstenar har fallit, men vi ska bygga med huggen sten. Mullbärsfikonträden har huggits ner, men vi sätter cederträd i deras ställe.”

11 Därför ska Herren uppresa Resins motståndare mot honom och förena hans fiender,

12 syrierna framifrån och filisteerna bakifrån, och de ska sluka Israel med glupska gap. På grund av allt detta vänder han inte bort sin vrede, utan hans hand är ännu utsträckt.

13 För folket vänder sig inte till honom som slår dem och inte heller söker de Härskarornas Herre.

14 Därför ska Herren på en dag skära av huvud och svans, gren och sävstrå, på Israel.

15 Den gamle han är huvudet, och profeten som lär lögner han är svansen.

16 För detta folks ledare får dem att fela, och de som låter leda sig av dem går under.

17 Därför ska Herren inte glädja sig över deras unga män, inte heller förbarma sig över deras faderlösa och änkor, för de är allesammans hycklare och ogärningsmän, och var mun talar dårskap. På grund av allt detta vänder han inte bort sin vrede, utan hans hand är ännu utsträckt.

18 För ogudaktigheten brinner som en eld, den förtär tistlar och törnen och antänder skogens snår så att de stiger upp som slingor av rök.

19 Genom Härskarornas Herres vrede har landet förmörkats, och folket ska vara som bränsle för elden, ingen ska skona sin broder.

20 Och han river åt sig till höger men förblir hungrig, han tar för sig till vänster, men de blir inte mätta. De ska alla äta köttet på sin egen arm:

21 Manasse mot Efraim, och Efraim mot Manasse; båda tillsammans vänder sig mot Juda. På grund av allt detta vänder han inte bort sin vrede, utan hans hand är ännu utsträckt.