1 Men se, det ska finnas många – på den dagen då jag ska börja utföra ett underbart verk bland dem så att jag kan komma ihåg mina förbund som jag har slutit med människobarnen, och så att jag för andra gången åter kan sträcka ut min hand för att återvinna mitt folk som är av Israels hus,

2 och likaså att jag kan komma ihåg de löften jag har gett till dig, Nephi, och även till din far, att jag skulle komma ihåg era avkomlingar, och att era avkomlingars ord skulle gå ut ur min mun till era avkomlingar. Och mina ord ska tränga fram till jordens ändar som ett baner för mitt folk som är av Israels hus,

3 och eftersom mina ord ska tränga fram – ska många av icke-judarna säga: ’En bibel! En bibel! Vi har en bibel och det kan inte finnas någon mer bibel.’

4 Men så säger Herren Gud: O dårar, de ska ha en bibel, och den ska gå ut från judarna, mitt gamla förbundsfolk. Och hur tackar de judarna för den bibel som de får från dem? Ja, vad menar icke-judarna? Kommer de ihåg judarnas mödor och arbete och smärta och deras flit i att inför mig frambringa frälsning åt icke-judarna?

5 O ni icke-judar! Har ni kommit ihåg judarna, mitt gamla förbundsfolk? Nej. I stället har ni förbannat dem och har hatat dem och har inte sökt att återupprätta dem. Men se, jag ska låta allt detta komma över era egna huvuden, för jag, Herren, har inte glömt mitt folk.

6 Du dåre som säger: ’En bibel! Vi har en bibel och behöver ingen mer bibel.’ Har ni fått någon bibel utom den genom judarna?

7 Vet ni inte att det finns fler nationer än en? Vet ni inte att jag, Herren er Gud, har skapat alla människor och att jag kommer ihåg dem som finns på havets öar, och att jag härskar i himlarna ovan och på jorden nedan, och att jag för fram mitt ord till människobarnen, ja, till alla jordens nationer?

8 Varför knotar ni över att ni ska få mera av mitt ord? Vet ni inte att två nationers vittnesbörd är för er ett bevis på att jag är Gud och att jag kommer ihåg den ena nationen lika väl som den andra? Därför talar jag samma ord till den ena nationen som till den andra. Och när de två nationerna kommer samman ska även de två nationernas vittnesbörd komma samman.

9 Och jag gör detta så att jag kan bevisa för många att jag är densamme i går, i dag och i evighet och att jag sänder ut mina ord efter mitt eget behag. Och ni ska inte tro att jag, för att jag har sagt ett ord, inte kan säga ett ord till, för mitt verk är ännu inte fullbordat. Det blir det inte heller förrän människosläktet är till ända, inte heller från den stunden och för evigt.

10 För att ni har en bibel ska ni inte tro att den innehåller alla mina ord. Inte heller ska ni tro att jag inte har låtit mera skrivas.

11 För jag befaller alla människor, både i öster och i väster och i norr och i söder och på havets öar, att de ska skriva de ord som jag talar till dem. För enligt de böcker som ska skrivas ska jag döma världen, varje människa efter hennes gärningar, enligt det som är skrivet.

12 För se, jag ska tala till judarna och de ska skriva det. Och jag ska även tala till nephiterna och de ska skriva det. Och jag ska även tala till de andra stammarna av Israels hus, som jag har fört bort, och de ska skriva det. Och jag ska även tala till alla jordens nationer och de ska skriva det.

13 Och det ska ske att judarna ska få nephiternas ord, och nephiterna ska få judarnas ord. Och nephiterna och judarna ska få Israels förlorade stammars ord, och Israels förlorade stammar ska få nephiternas och judarnas ord.

14 Och det ska ske att mitt folk, som är av Israels hus, ska samlas hem till sina egendomsländer, och mitt ord ska även samlas till ett. Och jag ska visa dem som strider mot mitt ord och mot mitt folk, som är av Israels hus, att jag är Gud och att jag slöt förbund med Abraham om att jag skulle komma ihåg hans avkomlingar för evigt.”