1 Och Adam hörsammade Guds röst och uppmanade sina söner att omvända sig.

2 Och Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son, och han gav honom namnet Set. Och Adam prisade Guds namn, för han sa: ”Gud har utsett en annan avkomling åt mig i stället för Abel, som Kain dödade.”

3 Och Gud uppenbarade sig för Set och han gjorde inte uppror utan frambar ett godtagbart offer liksom hans bror Abel. Och åt honom föddes också en son, och han gav honom namnet Enos.

4 Och sedan började dessa människor att åkalla Herrens namn och Herren välsignade dem.

5 Och en minnesbok fördes i vilken man skrev på Adams språk, för åt alla som åkallade Gud blev det givet att skriva genom inspirationens ande.

6 Och av dem lärde sig deras barn att läsa och skriva, och de hade ett språk som var rent och obefläckat.

7 Och samma prästadöme som fanns i begynnelsen ska även finnas vid världens ände.

8 Nu uttalade Adam denna profetia såsom han manades av den Helige Anden, och en släktuppteckning fördes över Guds barn. Och detta var boken om Adams släktled där det står: ”Den dag Gud skapade människan gjorde han henne till Guds avbild,

9 till sin egen kropps avbild, man och kvinna, skapade han dem och välsignade dem och gav dem namnet Adam den dag då de skapades och blev levande själar i landet på Guds fotpall.”

10 Och Adam levde ett hundra och trettio år och födde en son som var honom lik, en avbild av honom själv, och gav honom namnet Set.

11 Och Adams dagar var åtta hundra år sedan han hade fött Set, och han födde många söner och döttrar.

12 Och alla de dagar som Adam levde var nio hundra och trettio år, och han dog.

13 Set levde ett hundra och fem år och födde Enos och profeterade alla sina dagar och undervisade sin son Enos om Guds vägar. Därför profeterade även Enos.

14 Och Set levde åtta hundra och sju år sedan han fött Enos, och födde många söner och döttrar.

15 Och människobarnen var talrika över hela landets yta. Och från den stunden hade Satan stort herravälde bland människorna och rasade i deras hjärtan, och från den stunden rådde krig och blodsutgjutelse, och en människa lyfte handen mot sin egen bror för att döda honom på grund av hemliga gärningar och i strävan efter makt.

16 Sets alla dagar var nio hundra och tolv år, och han dog.

17 Och Enos levde nittio år och födde Kenan. Och Enos och de övriga av Guds folk kom ut ur landet som hette Shulon och bodde i ett löftets land, vilket han uppkallade efter sin egen son som han hade gett namnet Kenan.

18 Och Enos levde åtta hundra och femton år sedan han fött Kenan och födde många söner och döttrar. Och Enos alla dagar var nio hundra och fem år, och han dog.

19 Kenan levde sjuttio år och födde Mahalalel. Och Kenan levde åtta hundra och fyrtio år sedan han fött Mahalalel, och födde söner och döttrar. Och Kenans alla dagar var nio hundra och tio år, och han dog.

20 Och Mahalalel levde sextio och fem år och födde Jered. Mahalalel levde åtta hundra och trettio år sedan han fött Jered, och födde söner och döttrar. Och Mahalalels alla dagar var åttahundranittio och fem år, och han dog.

21 Och Jered levde etthundrasextio och två år och födde Enok. Och Jered levde åtta hundra år sedan han fött Enok, och födde söner och döttrar. Och Jered undervisade Enok om alla Guds vägar.

22 Och detta är släktuppteckningen över sönerna till Adam, han som var Guds son, med vilken Gud själv samtalade.

23 Och de var rättfärdighetens förkunnare, och talade och profeterade och kallade alla människor överallt till omvändelse. Och människobarnen blev undervisade om tro.

24 Och det hände sig att Jereds alla dagar var niohundrasextio och två år, och han dog.

25 Och Enok levde sextio och fem år och födde Metushela.

26 Och det hände sig att Enok färdades omkring i landet bland folket, och medan han färdades omkring kom Guds Ande ner från himlen och vilade på honom.

27 Och han hörde en röst från himlen som sa: ”Enok, min son, profetera för detta folk och säg dem: ’Omvänd er’, för så säger Herren: Jag är vred på detta folk och min brinnande vrede är upptänd mot dem, för deras hjärtan har tilltagit i hårdhet och deras öron är tröga att höra och deras ögon kan inte se långt.

28 Och under dessa många släktled, alltsedan den dag jag skapade dem, har de gått vilse och har förnekat mig och har sökt sig till sina egna rådslag i mörkret, och i sina egna avskyvärdheter har de planlagt mord och har inte hållit de bud jag gav till deras fader Adam.

29 Därför har de svurit falskt och genom sina eder har de bragt död över sig själva, och ett helvete har jag berett åt dem om de inte omvänder sig.

30 Och detta är ett påbud som jag med min egen mun sände ut vid världens begynnelse, från världens grundläggning, och genom mina tjänares, dina fäders, mun har jag fastslagit det, ja, som det ska sändas ut i världen intill dess ände.”

31 Och när Enok hade hört dessa ord, böjde han sig till jorden inför Herren och talade till Herren och sa: ”Varför har jag som bara är en gosse funnit nåd inför dina ögon, och allt folket hatar mig, för jag är trög att tala? Varför är jag din tjänare?”

32 Och Herren sa till Enok: ”Gå och gör som jag har befallt dig och ingen ska genomborra dig. Öppna din mun och den ska bli fylld, och jag ska ge dig talförmåga, för allt kött är i mina händer, och jag gör vad som synes mig gott.

33 Säg till detta folk: ’Välj i dag att tjäna Herren Gud som skapade er.’

34 Se, min Ande är över dig, därför ska jag rättfärdiga alla dina ord, och bergen ska fly för dig och floderna ändra sitt lopp, och du ska förbli i mig och jag i dig, vandra därför med mig.”

35 Och Herren talade till Enok och sa till honom: ”Smörj dina ögon med lera och tvätta dem, och du ska se.” Och han gjorde så.

36 Och han såg de andar som Gud hade skapat, och han såg även ting som inte var synliga för det naturliga ögat. Och från den stunden sa man vida omkring i landet: ”Herren har upprest en siare åt sitt folk.”

37 Och det hände sig att Enok gick ut i landet bland folket, ställde sig på kullar och höjder och ropade med hög röst och vittnade mot deras gärningar, och alla människor förtörnades på grund av honom.

38 Och de kom ut för att höra honom på höjderna och sa till tältvakterna: ”Vänta här och vakta tälten medan vi går dit bort för att se siaren, för han profeterar och det är något besynnerligt i landet, en vilde har kommit ibland oss.”

39 Och det hände sig när de hörde honom att ingen lade hand på honom, för fruktan kom över alla dem som hörde honom, för han vandrade med Gud.

40 Och en man, vars namn var Mahijah, kom till honom och sa till honom: ”Tala öppet om för oss vem du är och varifrån du kommer.”

41 Och han sa till dem: ”Jag kommer från landet Kenan, mina fäders land, ett rättfärdigt land till denna dag. Och min far undervisade mig om alla Guds vägar.

42 Och det hände sig när jag färdades från landet Kenan vid havet österut, att jag såg en syn och se, jag såg himlarna och Herren talade med mig och gav mig en befallning, och därför, för att lyda denna befallning, talar jag dessa ord.”

43 Och Enok fortsatte sitt tal och sa: ”Den Herre som talade med mig, han är himlens Gud, och han är min Gud och er Gud och ni är mina bröder, och varför rådslår ni själva och förnekar himlens Gud?”

44 Himlarna gjorde han, jorden är hans fotpall och dess grundval är hans. Se, han lade den och otaliga människor har han frambragt på dess yta.

45 Och döden har drabbat våra fäder, men vi känner till dem och kan inte förneka det, även den förste av alla, ja, Adam, känner vi.

46 För en minnesbok har vi skrivit bland oss enligt det mönster som gavs av Guds finger, och den är skriven på vårt eget språk.

47 Och när Enok talade Guds ord bävade folket och kunde inte uthärda i hans närhet.

48 Och han sa till dem: ”Eftersom Adam föll är vi till och genom hans fall kom döden, och vi har fått del av elände och ve.”

49 Se, Satan har kommit bland människobarnen och frestar dem att tillbe honom, och människorna har blivit köttsliga, sinnliga och djävulska och är utestängda från Guds närhet.

50 Men Gud har kungjort för våra fäder att alla människor måste omvända sig.

51 Och han kallade på vår fader Adam med sin egen röst och sa: ”Jag är Gud. Jag skapade världen och människorna innan de var till i köttet.”

52 Och han sa även till honom: ”Om du vänder dig till mig och hörsammar min röst, och tror och omvänder dig från alla dina överträdelser och blir döpt, ja, i vatten i min enfödde Sons namn, hans som är full av nåd och sanning, som är Jesus Kristus, det enda namn som ska ges under himlen varigenom frälsning ska komma till människobarnen, ska du få den Helige Andens gåva, och om du ber om allt i hans namn, så ska vad du än ber om givas dig.”

53 Och vår fader Adam talade till Herren och sa: ”Hur kommer det sig att människorna måste omvända sig och döpas i vatten?” Och Herren sa till Adam: ”Se, jag har förlåtit dig din överträdelse i Edens lustgård.”

54 Härav spreds ordet vida omkring bland folket att Guds Son har sonat den första överträdelsen, varigenom föräldrarnas synder inte kan komma över barnens huvuden, för de är rena från världens grundläggning.

55 Och Herren talade till Adam och sa: ”Eftersom dina barn föds in i synd, så föds synden i deras hjärta när de börjar växa upp, och de smakar det bittra så att de kan värdesätta det goda.

56 Och det är givet dem att kunna skilja mellan gott och ont, därför kan de handla av sig själva, och jag har gett dig ännu en lag och befallning.

57 Lär därför dina barn att alla människor överallt måste omvända sig, annars kan de på intet sätt ärva Guds rike, för intet orent kan vistas där, eller vistas i hans närhet, för på Adams språk är hans namn Helighetens Människa, och den Enföddes namn är Människosonen, ja, Jesus Kristus, en rättfärdig Domare som ska komma i tidens mitt.

58 Därför ger jag dig en befallning att oförbehållsamt undervisa dina barn om detta och säga:

59 ’På grund av överträdelse kommer fallet, ett fall som medför död, och eftersom ni föddes in i världen genom vatten och blod och anden som jag har skapat och på så sätt av stoftet blev en levande själ, så måste även ni födas på nytt in i himmelriket av vatten och av Anden och bli renade genom blod, ja, min Enföddes blod, så att ni kan bli heliggjorda från all synd och åtnjuta det eviga livets ord i den här världen och evigt liv i den kommande världen, ja, odödlig härlighet.

60 För genom vattnet håller ni budet, genom Anden är ni rättfärdiggjorda och genom blodet är ni heliggjorda.

61 Därför är den given att förbli i er – himlens vittne, Hjälparen, den odödliga härlighetens frid, sanningen om allting, den som levandegör allt, som ger liv åt allt, som vet allt och har all makt i enlighet med visdom, barmhärtighet, sanning, rättvisa och dom.’

62 Och se, nu säger jag dig: Detta är frälsningsplanen för alla människor genom min Enföddes blod, hans som ska komma i tidens mitt.

63 Och se, allting har sin avbild och allt är skapat och gjort för att vittna om mig, både det som är timligt och det som är andligt, det som är i himlarna ovan och det som är på jorden, och det som är i jorden, och det som är under jorden, både ovan och under: Allt vittnar om mig.”

64 Och det hände sig, när Herren hade talat med vår fader Adam, att Adam ropade till Herren, och han fördes bort av Herrens Ande och bars ner i vattnet och lades under vattnet och lyftes upp ur vattnet.

65 Och sålunda döptes han och Guds Ande sänkte sig över honom, och sålunda föddes han av Anden och blev levandegjord i sitt inre.

66 Och han hörde en röst ur himlen som sa: ”Du är döpt med eld och med den Helige Anden. Denne är Faderns och Sonens vittne, härefter och för evigt.

67 Och du är efter hans orden som var utan dagars begynnelse eller års ände, från all evighet till all evighet.

68 Se, du är ett i mig, en Guds son, och så kan alla bli mina söner. Amen.”