Små val, stora konsekvenser
Äldste Massimo De Feo
i de sjuttios kvorum
Hur svarar vi när världen frågar: ”Vill inte du också gå?”
Jag har alltid älskat Nya testamentet – ända sedan jag var liten. Jag älskar att läsa om när Frälsaren undervisar sina lärjungar om eviga principer som förändrade deras liv för alltid.
Det är också fascinerande hur samma principer har förändrat mitt personliga liv på så många sätt. Gång på gång har jag sett att när vi tillämpar Mästarens lärdomar får våra val, också de små valen, ofta stora konsekvenser.
Mitt ”lilla” val
För många år sedan reste jag som ny chef till Sydamerika för ett viktigt arbetsseminarium som hölls av högt uppsatta ämbetsmän vid myndigheten jag arbetade för.
Första kvällen, efter seminariet, sa ”högste chefen” för myndigheten att en speciell aktivitet skulle hållas den kvällen. Övertygad om att alla skulle gilla förslaget sa han stolt: ”För att visa er hur mycket vi uppskattar er vill vi bjuda ut er i kväll och besöka barerna i staden som är kända för en viss cocktail. Vi ska smaka på de olika varianterna av drinken och rösta på vilken bar som gör den bästa. Vi har en tävling och en vinnare. Och var inte oroliga. Jag står för allt. Det är min speciella belöning till er.”
När alla applåderade åt hans plan, tillade han den retoriska frågan: ”Någon som inte kommer? Säg det nu eller aldrig!”
När alla applåderade igen insåg jag hur pinsamt det skulle vara att säga något inför alla de här människorna – att gå emot chefens förväntan om att det här var ett enastående erbjudande.
Ändå bestämde jag mig inom några sekunder för vad jag skulle göra. Jag räckte upp handen, den enda som gjorde det. Då frågade han mig i nedlåtande ton vad jag hade att säga. Jag hade aldrig tidigare hört en tystnad som var så högljudd i hela mitt liv!
Jag sa: ”Tack för ditt generösa erbjudande, men jag följer inte med er i kväll.”
Efter ännu en tystnad, tystare än jag trodde var möjligt, frågade han: ”Varför inte?” I det ögonblicket kunde jag ha kommit med en bra ursäkt – att jag var sjuk eller hade ett viktigt telefonsamtal till andra sidan jorden eller någon annan anledning som skulle ha räddat mig från den uppenbara förlägenheten. Men jag sa den enkla sanningen, att jag som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga inte dricker alkohol.
”Vi ska ha roligt utan dig”
Efter att ha funderat en stund sa han slutligen: ”Då ska vi ha roligt utan dig.” Och till de andra sa han: ”Följ med mig. Nu ska vi ha roligt! Vi lämnar honom åt sitt öde.”
Jag minns fortfarande deras ekande skratt när de lämnade konferensrummet och jag blev kvar ensam. Jag insåg att många gånger när vi väljer Herren så handlar det, som president Thomas S. Monson (1927–2018) lärde, om att välja ”det svåra och rätta i stället för det felaktiga och lätta”1, även om man riskerar att bli lämnad ensam.
När jag gick till mitt rum minns jag att jag hörde en distinkt röst inom mig: ”Vill inte du också gå?” Jag blev lite ställd för ett ögonblick, men så plötsligt kom jag att tänka på Simon Petrus ord till Frälsaren. På en liknande fråga svarade han: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord” (Joh. 6:68).
Med en ny känsla av frid kändes det som om jag var omgiven av änglar som bar upp mig. Fastän jag var ensam kände jag mig inte ensam. När jag valde Herren och stod för mina principer insåg jag att när vi väljer Herren kanske vi blir lämnade ensamma i världen, men Frälsaren överger oss aldrig.
Små men stora
Besluten vi fattar varje dag kanske verkar små, men de har alltid betydelse och leder till stora konsekvenser, på gott eller ont.
Faktum är att några år efter den där händelserika dagen besökte samma chef vårt kontor i Rom. Han var fortfarande samma man, som utstrålande makt och auktoritet. Återigen tyckte vi alla att han såg skrämmande ut.
Den här gången efter alla mötena var han annorlunda när han pratade med mig. Han var överraskande vänlig. Han sa att han fortfarande kom ihåg den där dagen när jag stod för min tro. Sedan frågade han till min stora förvåning om jag ville tacka ja till att bli chef för myndigheten för hela Europa, vilket var ett fantastiskt tillfälle med tanke på min karriär. Han försökte övertyga mig om att det nya jobbet skulle vara lockande i fråga om lön, resor och andra förmåner, men det var något annat han sa som avgjorde saken: ”Vi tittar inte bara på bra kvalifikationer. Vi behöver personer med integritet, som står för sina principer. Vi behöver sådana som du.”
Jag blev överraskad över de orden, att se att mitt lilla beslut att stå för min tro flera år tidigare så småningom skulle påverka honom så mycket. Mitt lilla beslut resulterade till slut i en stor välsignelse för mig, både timligt och andligt. Ironiskt nog blev jag också, som en del av mitt nya uppdrag, ledare för de flesta av cheferna som hade skrattat åt mig flera år tidigare.
Det rätta valet
President Monson sa: ”När vi reflekterar över de beslut som vi fattar varje dag – om vi borde välja si eller så – väljer vi rätt om vi väljer Kristus.”2
Aposteln Paulus lärde också att det bästa möjliga valet är att välja Herren, hur svårt det valet än kan vara: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud” (Rom. 8:28).
De beslut vi fattar varje dag avgör verkligen vilka vi blir. Om vi väljer Herren, som president Monson sa, ”väljer vi rätt”, för, som Paulus påpekade, ”allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud”.
Många gånger tvekar vi att göra rätt val eftersom vi försöker behaga Herren utan att stöta oss med Satan. Men vi kan inte behaga Gud utan att förtörna Satan. Vi kan helt enkelt inte tjäna två herrar. Vårt yttersta beslut är alltid om vi ska följa de två första buden i rätt prioritet: Att tjäna Gud först, och sedan vår nästa, eller att sätta det andra budet före det första genom att försöka behaga andra innan vi behagar Gud (se Matt. 22:37–39).
Stå som vittnen
Det mest universella förbundet vi ingår vid dopet är att ”stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där [vi] må befinna [oss]” (Mosiah 18:9; kursivering tillagd). Det förbundet är ett beslut vi fattar en enda gång, att stå för vår tro som vittnen om Gud varje ögonblick av våra liv. Den utlovade välsignelsen är att Anden utgjuts rikligare över oss (se Mosiah 18:10).
Världen, kamrater och personer som inte delar våra värderingar kommer alltid att utöva påtryckningar på oss, påtryckningar som kommer när vi strävar efter att leva en celestial lag i en telestial värld. Att leva rättfärdigt i en ogudaktig värld är verkligen inte lätt. Ibland kan det kännas som en stor utmaning. Ibland kan det kännas som en daglig konflikt. Men vi har löftet att Anden ska utgjutas rikligare över oss när vi står som sanna vittnen om Gud. När vi ber till vår himmelske Fader välsignar han oss med den Helige Andens kraft som ger oss den där avgörande extra hjälpen som vi behöver. Gudomlig nåd fyller det oundvikliga andliga gapet vi alla upplever som ofullkomliga varelser som försöker nå en högre och heligare nivå.
Eviga konsekvenser
Val som kan verka små just då kan faktiskt ha eviga konsekvenser. Men eftersom vi ingick ett förbund så har vi ett löfte. När vi väljer Herren – när vi står som vittnen alltid, i allting och överallt – samverkar allt till det bästa för dem som älskar Gud. När vi väljer Herren, även om vi blir ensamma kvar ibland, har vi änglar runt omkring oss som uppehåller oss, och då känner vi oss inte ensamma längre (se L&F 84:88).
Jag vittnar högtidligt om att i de heliga ögonblick när vi fattar små beslut som får stora konsekvenser, är det bara genom vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus som vi får frid och vila. Vi blir många gånger ombedda att antingen följa världen eller stå för våra principer. Hur svarar vi när vi får frågan: ”Vill inte du också gå?” Ska vi följa världen eller stå med Herren? Förblir vi tysta och låter omständigheterna styra oss, eller står vi för vår tro och agerar själva?
Må vi alltid välja Herren och genast svara: ”Till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.” Då skördar vi välsignelserna av våra rättfärdiga beslut, timligt och andligt, i det här livet och för evigt.