Vi vill alla känna tillhörighet
Vare sig det är med familj, vänner, kollegor eller människor i kyrkan vill vi alla känna tillhörighet.
Jag är inte bra på basket. Kalla det gener, kalla det naturlig förmåga, kalla det vad du vill – det verkar alltid som om alla andra på planen har det, men inte jag. Det gör ofta att jag känner mig malplacerad.
Detta faktum hindrade inte mina vänner från att be mig vara med och spela basket. Jag brukade bara springa fram och tillbaka på planen och låtsas veta vad jag gjorde. Jag tror inte jag lurade någon. Men det var berömvärt av mina vänner att de gjorde sitt bästa för att inkludera mig.
Under en match kastade jag bollen mot korgen. Den träffade målbrädan, ringen och föll sedan genom nätet. Jag kunde inte tro det. Det var bara tur att bollen gick i!
Mina vänner förstod det unika i ögonblicket och gratulerade mig. Jag bidrog inte med mycket till den matchen, men jag kände tillhörighet och det betydde mycket.
Tillhörighet är ett mänskligt behov. Vare sig det är med familj, vänner, kollegor eller människor i kyrkan. Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vill vi inte bara känna tillhörighet – vi bör även vilja att andra också ska känna tillhörighet. Vi bör följa vår Frälsares exempel och älska och räcka ut en hand till alla som önskar ”komma in i Guds fålla och kallas hans folk” (Mosiah 18:8).
Vi behövs, allesammans
Olyckligtvis känner inte alla tillhörighet – inte ens i kyrkan. En del människor känner sig överflödiga eller utanför. Men faktum är att vi behövs, allesammans. När aposteln Paulus talade om kyrkan sa han: ”[Kristi kropp] består ju inte av en enda kroppsdel utan många” (1 Kor. 12:14).
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Det är oerhört tillfredsställande att vara behövd i Kristi kropp. Vare sig jag fungerar som ett öga eller en arm behövs jag … och kroppen är ofullständig utan mig.”1
När vi blir en del av Kristi kropp – kyrkan – förenar vi oss med andra i tro. Och som en del av Kristi kropp behövs varje medlem i kyrkan.
Vi kan hjälpa andra att känna tillhörighet
Förutom att delta i sakramentet går vi till kyrkan för att ”tillsammans … fasta och be och för att tala med varandra om [våra] själars välfärd” (Moro. 6:5).
De som är nya eller som är på väg tillbaka till kyrkan kan känna sig lite illa till mods. De kanske känner sig malplacerade och hoppas på att någon ska ta kontakt och vara vänlig. Vi kan vara de som ler, säger hej och är deras vän.
President M. Russell Ballard, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”Om vi är Herrens Jesu Kristi sanna lärjungar räcker vi ut handen med kärlek och medkänsla till alla våra medmänniskor i alla sammanhang.”2
”Ingen av er ska gå härifrån”
När Frälsaren visade sig för nephiterna bad han alla komma och känna på märkena i hans händer, fötter och sida. Den ene efter den andre gick de fram till honom (se 3 Ne. 11:15). Han botade de sjuka, de sårade och de lidande (se 3 Ne. 17:7, 9). Sedan välsignade han alla barnen och bad för dem (se 3 Ne. 17:21). Inte långt därefter sa han milt: ”Jag har befallt att ingen av er ska gå härifrån” (3 Ne. 18:25).
Oavsett vilka svårigheter, vilken bakgrund eller vilken uppväxt du har, eller vad som nu får dig att känna att du saknar tillhörighet, så kom ihåg att Frälsaren inte vill att du ska gå härifrån. Om du någonsin känt dig ensam eller utanför, så vet han hur det känns. Han var föraktad och övergiven (se Jes. 53:3). Han tog på sig våra synder och bedrövelser och upplevde varje slag av smärta och ensamhet (se Alma 7:11). Jesus Kristus upplevde villigt allt detta så att han kan veta hur han ska hjälpa oss. När vi följer honom kommer vi att känna tillhörighet.
Det finns plats för dig
Kyrkan finns till för att lära oss hur vi kan bli mer som vår himmelske Fader. Den utgör också det regelverk och den myndighet som är nödvändiga för att vi ska kunna ingå heliga förbund och den sätter oss på vägen till upphöjelse.
Oavsett var du befinner dig på den här resan, tänk på vad äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Det finns plats för er [i den här kyrkan]. … Kom och förena er med oss!”3
När vi försöker följa Frälsarens fullkomliga exempel genom att älska, hjälpa och räcka ut en hand till andra kan vi göra kyrkan till en plats av tillhörighet och enighet. Även för människor som inte kan spela basket!