En syn ledde mig till sanningen
Hade jag bara inbillat mig att jag sett statyn?
För några år sedan träffade jag missionärerna och jag hade då problem med min hälsa. Jag var olycklig och det enda jag ville var att få känna något slags ledning i mitt liv.
Jag hade inget självförtroende och var inte entusiastisk över något, särskilt inte den där kyrkan som missionärerna hela tiden pratade om. Trots det bestämde jag mig motvilligt för att gå på ett sakramentsmöte för första gången.
Min mamma följde med mig, och när vi närmade oss kyrkan hoppade mitt hjärta över ett slag när jag såg en glittrande, gyllene staty på taket. Det var det vackraste jag någonsin sett! Byggnaden såg så fridfull och inbjudande ut att hela min attityd förändrades, och jag gick ivrigt in.
Under sakramentet blundade jag och en bild av Jesus dök upp för min inre syn. När jag växte upp hade jag alltid känt till Jesus, men jag hade inte varit intresserad av honom förrän alldeles nyligen. Jag hade aldrig läst Bibeln. Och ärligt talat visste jag ingenting om varför Jesus Kristus dog på korset eller varför han hade tolv apostlar eller varför så många profeter undervisade om honom.
Men i den stunden kände jag mig väldigt nära honom. Han blev äntligen verklig för mig. Jag kände en överväldigande känsla av kärlek och en önskan att få veta mer. Jag var övertygad om att han var källan till den sanning och kärlek jag sökte.
Några dagar senare frågade jag min mamma om statyn som jag hade lagt märke till. Hon verkade lite förvirrad och sa att hon inte hade lagt märke till någon staty, men att hon ville åka förbi byggnaden igen för att se den efter att jag hade beskrivit hur vacker den var.
Men när vi kom fram till kyrkan var statyn jag hade sett bara några dagar tidigare borta. Jag kunde knappt tro det! Hade någon tagit bort den?
I kyrkan veckan därpå frågade jag en person om statyn. Hon blev förbryllad och sa att det aldrig hade funnits någon staty på byggnaden. Men när jag beskrev hur statyn såg ut sa hon: ”Åh! Menar du statyn av Moroni? Den finns inte på kyrkobyggnader, men statyn av honom finns på de flesta tempel.” Hon berättade att Moroni var en profet i Mormons bok och att han också hade en roll i återställelsen.
Jag kom fram till att jag måste ha inbillat mig att jag sett statyn. Men jag sökte i Mormons bok efter ställen där Moroni nämndes. Jag fick veta att han förlorade sin familj och sina vänner, att han kände smärta över världens synder och att han, trots allt det där, fortsatte följa Guds befallning att bevara sanningen. Jag fick också veta att han hade visat sig för Joseph Smith flera gånger för att ge honom budskap från vår himmelske Fader. Att få lära mig om Moroni och hans lärdomar och stora ansträngningar att följa Kristus och bevara sanningen hjälpte mig att helhjärtat omvända mig till evangeliet.
När jag till slut hade möjlighet att besöka Sapporo tempel i Japan såg jag den riktiga statyn av Moroni för första gången. Det var samma staty som jag hade sett uppe på min kyrkobyggnad. Men den jag hade sett den dagen strålade med en glans bortom denna värld. Jag tror att den ”glittrande statyn” var en syn från min himmelske Fader, som inbjöd mig att finna hans kärlek och sanningen i Jesu Kristi återställda evangelium. Han inbjöd mig att få kunskap om forntida profeter som Moroni som vittnade om Kristus och om levande profeter som också gör det. Han inbjöd mig att finna den ledning jag så desperat hade sökt efter.
Jag vet att Herren återställde Jesu Kristi evangelium genom profeten Joseph Smith och att vi har levande profeter i dag som vägleds av Gud att ge oss sanningar och hjälpa oss återvända till vår himmelske Fader. Jag vet att Jesus Kristus är källan till frid och glädje i det här livet såväl som i nästa.
Ljuset i hans återställda evangelium och alla välsignelser som det ger har förändrat mitt liv fullständigt, och precis som den där första dagen i kyrkan vet jag att min himmelske Fader vägleder mitt liv när jag fortsätter följa honom och hans budbärare.