Unga vuxna

Perfektionism och det fördärvliga med ”finn fem fel”

Nathan Read

Författaren bor i Tasmanien, Australien.

Det kommer stunder när vi känner att vi inte håller måttet. Men vi behöver se till att vi har en korrekt måttstock.

När jag var yngre gillade jag att hitta ”finn fem fel” i vår lokala dagstidning. Det var två nästan identiska bilder bredvid varandra med utmaningen att hitta de små skillnaderna mellan bilderna. Om man tittade tillräckligt noga på de olika detaljerna på bilderna, kunde man hitta de flesta, om inte alla, skillnaderna. Ändamålet med aktiviteten var inte att uppskatta bilderna eller att göra den andra bilden komplett; ändamålet var att hitta varje fel i den ofullkomliga kopian av den första bilden.

En vanlig utmaning för unga vuxna är känslan att vi inte lyckas hålla måttet jämfört med den norm som vi föreställer oss att vi bör uppnå. Vi börjar allt mer jämföra oss med varandra och ser en person som påbörjar en framgångsrik yrkesbana, en annan som får högsta betyg i sina studier, en annan med en stor vänkrets och en annan som vi uppfattar som vänligare, klokare, mer generös och mer älskvärd än vi. Och de är förmodligen yngre än vi också! Det är sannerligen lätt att ”finna fem fel” hos oss själva jämfört med människorna omkring oss, och vi kan alltid komma med en lång lista anledningar till att andra är ”bättre” än vi.

Det här tänkesättet är särskilt farligt om vi tror att vårt egenvärde avgörs av det vi åstadkommer, av våra egenskaper eller av vårt förvärvande av världsliga tillgångar. Dessutom visar vår version av ”finn fem fel” sällan de styrkor och kristuslika egenskaper vi har utvecklat i livet, och den utelämnar den grundläggande sanningen att vi alla har potential att bli fullkomliga som Kristus … en dag. När Frälsaren sa: ”[Var] fullkomliga så som jag, eller er Fader som är i himlen, är fullkomlig” (3 Ne. 12:48), tror jag att han ville höja vår vision och ge oss hopp. Hans uppmaningar är trots allt både en inbjudan till omvändelse och ett uttryck för hans tilltro till att vi kan uppnå det han ber oss göra. Den stora utmaningen för oss är att höja oss över den naturliga människans tendens att vara avundsjuk, förbittrad, förtvivlad och tvivlande och välja ödmjukhet, omvändelse, tro och hopp.

Rättfärdig nu, fullkomlig senare

En del av att övervinna den negativa ”perfektionism” som motståndaren torgför är att förstå vad perfektionism egentligen är. I ett tal med fullkomlighet som ämne förklarade president Russell M. Nelson att det ursprungliga grekiska ordet för fullkomlig i Matteus 5:48 betyder ”fullbordad”.¹ Ingen av oss blir ”fullbordad” under jordelivet utan fullbordan kommer i evigheten.

Om vi känner att vår strävan efter fullkomlighet är överväldigande kan vi betrakta vägen mot fullkomlighet steg för steg. När vi till exempel betalar ett fullt tionde, följer vi tiondebudet fullkomligt. När vi ber dagligen kan vi se att vi är fullkomliga i att be varje dag. Varje steg på vägen mot fullkomlighet (som också kallas förbundsstigen) är utformad för att ge oss glädje. Regelbunden självrannsakan bekräftar på nytt för oss att vi går framåt och att vår Fader är nöjd med vår andliga utvecklingstakt.

Rättfärdighet och fullkomlighet är inte samma sak. Fullkomlighet är ett resultat medan rättfärdighet är ett mönster av tro och omvändelse som vi väljer varje dag. Om fullkomlighet är vårt slutmål så är våra förbund passet och rättfärdighet stegen vi tar på färden. Om vi har ett sådant perspektiv på fullkomlighet kan vi hoppas på det goda som ska komma medan vi tålmodigt och ihärdigt utvecklar rättfärdiga mönster.

Förvänta dig att misslyckas, älska omvändelse

Nyligen reflekterade jag över något som äldste Lynn G. Robbins i de sjuttios kvorum har sagt: ”Omvändelse är inte [Guds] reservplan om vi skulle råka misslyckas. Omvändelse är hans plan, eftersom han vet att vi kommer att göra det.”² Det här livet är en prövotid som vi har fått för att förbereda oss för evigheten. Omvändelse förbereder oss genom att förändra sättet vi ser på oss själva och genom att föra oss närmare Gud och Frälsaren. Vi bör förvänta oss att misslyckas eller göra misstag, kanske dagligen, Det borde inte vara någon överraskning, och inte heller bör det göra oss förtvivlade. Faktum är att vi ska vara glada när vi inser våra brister eller misstag eftersom vi har möjlighet att tillsammans med Kristus förändra våra svagheter till styrkor.

Så medan fullkomlighet är målet består vägen dit av omvändelse och framåtskridande varje dag med ett leende på läpparna och tacksamhet i hjärtat.

Se till Kristus

Det var äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum som sa: ”Det vi under en längre tid önskar är … det vi till sist blir och får i evigheten.”³ Våra dagliga val avgör vilka vi blir. Om vi har en innerlig önskan att bli som Frälsaren och vår motivation är kärlek till honom så speglar våra val den önskan och vi förändras.

När vi stöter på väghinder, när vi gör misstag och när vi faller för frestelser kan vi reagera genom att titta bort från Kristus, eller så kan vi se till Kristus med tro, hopp, tålamod, ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande. Lösningen eller svaret på våra svåra omständigheter finns alltid i Kristus och hans evangelium. När vi ser till Kristus undervisar och förvandlar han oss.

Många av livets utmaningar hamnar under två kategorier: de som vi övervinner i det här livet och de som vi övervinner i nästa. Det kan vara en funktionsnedsättning, depression och ångest, eller en ständig frestelse. Kristus har makten att göra oss hela. Han har makten att förvandla oss. När vi väljer ödmjukhet accepterar vi Herrens tidsplan och hans vilja, och om vi aktivt söker hans hjälp och vägledning så får vi styrka, gudomlig uppmuntran och frid.

Akta dig för högmod

Motståndaren har aldrig några bra lösningar att erbjuda på våra problem. När vi upptäcker våra misslyckanden och svagheter uppmuntrar han oss att dölja dem från andra eftersom vi vill framstå som så felfria som möjligt. Det här är en form av högmod. Kristus har alltid bra lösningar på våra problem, men det innebär inte att hans lösningar är lätta. Herren uppmanar oss till exempel att lita på honom när vi delar med oss av evangeliet medan Satan säger att vi inte ska sprida evangeliet eftersom vi inte är bra på att uttrycka oss. Men Herren lovar att han ska ge oss det vi ska säga ”i samma ögonblick” (L&F 100:6). Faktum är att motståndaren ger näring åt våra tvivel medan Herren ger näring åt vår tro.

I stället för att vara upptagna med att ”finna fem fel” och dölja svagheter vill Kristus att vi ska se till honom och ägna oss åt att förändra våra svagheter. Högmod är i grunden tävlingsinriktat, men det var aldrig meningen att livet skulle vara en tävling. När vi väljer att ha Kristus som förebild, vän och understödjare kan vi lägga bort våra skadliga jämförelser och känna frid på vägen mot fullkomlighet.

Kom ihåg att vi alla ställs inför utmaningen med ofullkomlighet och dess åtföljande svagheter i det här livet. Om vi ser andra som har det svårt kan vi vara en positiv kraft som lyfter dem. Om vi ser andra få framgång kan vi ge dem uppriktigt beröm. Men inte i något avseende är det till vår fördel att försöka avgöra om vi lyckas bättre eller sämre än någon annan med att vara rättfärdiga eller framgångsrika. Andra kanske inte ser vårt värde, men Gud gör det. För honom har vi ett oändligt värde. Vi kommer alltid att vara hans barn. Han älskar oss utan förbehåll, och han gläds åt våra rättfärdiga ansträngningar att bli som han.

Jesus Kristus är inte någon frånvarande åskådare. Han är närvarande, uppmärksam och arbetar på att frälsa oss och leda oss tillbaka till ett celestialt hem. Det är i hans kraft vi kan göra allting och genom honom som inget är omöjligt. I det här livet som utmärks av ofullkomlighet är Herren vårt hopp och exempel, och han dömer oss inte genom att jämföra oss med våra bröder och systrar. Han ser våra hjärtan och ger oss vind i seglen under vår pågående resa mot fullbordan. Låt oss handla i tro, omvända oss och se till Kristus med hopp om hans löfte att vi till slut kan ”bli fullkomnade i honom” (Moro. 10:32).