Endast digitalt
Några ord och en gnista av hopp i min själ
Genom en person jag aldrig träffat tidigare började allt vända för mig.
Författaren bor i Idaho, USA.
Under min mission var jag med om en bilolycka som orsakade mig ryggsmärtor och minnesförlust. När jag väl kommit hem igen började jag gå i skolan, men det var svårt. Jag kunde inte komma ihåg enkla saker, och jag kunde inte bära mer än en anteckningsbok och penna i ryggsäcken på grund av smärtan.
Jag var arg. Jag hade tjänat Gud i 18 månader och gett honom allt. Varför botade han mig inte? Var var han?
När den intensiva smärtan fortsatte, började jag känna att jag inte kunde vända mig till Gud. Jag började tvivla på att han skulle – eller ens kunde – hjälpa mig. Och om han inte kunde hjälpa mig trodde jag att skriftstudier och tempelbesök inte heller skulle hjälpa. Jag vände mig bort från Gud eftersom livet var för svårt, och jag kunde inte se någon utväg.
En särskilt svår dag hade jag misslyckats med ännu ett prov efter att ha studerat i timmar, och smärtan i min rygg var värre än den någonsin hade varit. Jag gick ut, satte mig ner och grät.
Några minuter senare kom en tjej fram till mig och log. Hon gav mig en lapp där det stod: ”’Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer’ [Matt. 6:34]. Din himmelske Fader vakar över dig. Det bad jag honom göra. Han älskar dig.”
Anden sköljde över mig. Jag hade inte känt Guds kärlek till mig på väldigt länge. Men flickan som gav mig lappen väckte känslor i min själ, förde mig tillbaka till början av min tro och påminde mig om mina många tidigare upplevelser med Anden.
Jag började oftare vända mig till min himmelske Fader i bön. Även om jag inte kunde se något slut på min smärta bad jag honom att lindra den eller ge mig styrka att helt enkelt klara mig igenom dagen. Jag koncentrerade mig mer på att studera skrifterna och besöka templet.
Fastän mitt minne och min smärta inte är helt botade har jag lärt mig att hålla mig nära Herren. Även när jag inte kan se allt som ligger framför mig vet jag att han är där. Jag kan se fram emot framtiden i tro på honom.