Jag lärde mig sätta min lit till Gud och hans profet i stället för på mig själv
En sportdykningssession lärde mig hur min himmelske Fader vet vad som är bäst för oss bättre än vad vi gör.
När jag gick på Brigham Young University, Hawaii, bestämde jag mig för att bli certifierad sportdykare så att jag kunde utforska havet som omgav det vackra skolområdet. Under den sista delen av den slutliga certifieringen genomförde min grupp och jag en 20 minuter lång dykning från Kewalo Basins hamn i Honolulu.
Vår dykinstruktör ansåg att om vi hade kommit så här långt så hade vi lärt oss hur vi skulle dyka säkert och kunde ha roligt. Självklart var vi fortfarande tvungna att följa grundläggande regler som att använda kompissystemet, men han sa att vi kunde fokusera mer på sightseeing än på att visa upp specifika färdigheter.
Det sista dyket var otroligt och jag njöt av att titta på årfenhajar och havssköldpaddor. Inget har fått mig att uppskatta den här vackra jorden, som Herren skapade för oss, lika mycket som att kunna se upp på ytan och inse att jag andas under vattnet.
Att lämna guiden
När vår session närmade sig sitt slut verkade dykinstruktören fascinerad av en sten stor som en kudde. Det såg ut som om han försökte lyfta den, men jag blev otålig. ”Vi har bara några minuter på oss”, tänkte jag för mig själv. ”Jag vill inte slösa bort min tid på att titta på en sten.”
Jag simmade iväg för att utforska några närliggande koraller när jag plötsligt hörde många dämpade, ivriga undervattensröster samtidigt. Jag tittade och såg min grupp stirra på något, men med min regulator i munnen kunde jag inte fråga vad som hade hänt.
Vår grupp simmade tillbaka upp till ytan igen och gick ombord på vår båt. När vi hade tagit av oss vår utrustning började alla prata ivrigt om vad de hade sett. Min kompis berättade för mig: ”Jag försökte få din uppmärksamhet så att du kunde se den simma iväg!”
Instruktören hade sett en bläckfisk under en sten, så han hade flyttat på stenen för klassens skull. Varje gång instruktören flyttade på stenen flydde bläckfisken tillbaka under den, tills den hade fått nog av kurragömma och bläckfisken sprutade bläck och simmade iväg.
Jag hade snorklat och dykt flera gånger och sett många vilda djur, men aldrig en bläckfisk. Och på grund av min otålighet hade jag gått miste om en sällsynt möjlighet.
Jag begrundade den här upplevelsen under vår timslånga färd hem och insåg att jag hade lärt mig en viktig evangelielektion om att hålla buden och följa profeten. Jag hade inte varit olydig mot dykmästaren som ledde oss. Men undermedvetet hade jag beslutat mig för att min guide inte ville mitt bästa.
Jag hade litat mer på mig själv än min lärare.
Vi kan lita på Guds profet
Om jag hade litat på min guide hade jag fått en mer givande upplevelse. Och samma princip kan tillämpas på att vi litar på vår himmelske Fader genom att lita på hans profet.
Vi vet att vårt syfte i det här livet är att förbereda oss för att möta Gud genom att ingå och hålla heliga förbund, men det är inte den enda anledningen till att vi är här. Lehi lärde att vi är här för att ”ha glädje” (2 Nephi 2:25).
För att hjälpa oss uppleva den glädjen och uppfylla ändamålet med vår skapelse har Gud kallat profeter och apostlar, och de tjänar som hans språkrör för vår skull. Han ger oss också bud så att vi kan ta emot och bevara denna eviga glädje.
På sätt och vis kan profeter och apostlar ses som våra dykinstruktörer och bud som våra ”sportdykningsregler”, eftersom de är till för att skydda oss och säkerställa vår lycka.
När vi tror att vi vet bättre, som jag gjorde med min dykinstruktör, riskerar vi att nöja oss med en sämre jordisk upplevelse och visar vår Fader i himlen att vi inte tror att han vill vårt bästa.
Äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum har sagt:
”Varför följer vi profeten? Därför att Herren Jesus Kristus har kallat honom och utnämnt honom som sin väktare på tornet. …
Om vi väljer att åsidosätta hans maningar och tycker oss veta bättre, blir vår tro lidande och vårt eviga perspektiv fördunklas. Jag lovar er att om ni förblir fast beslutna att följa profeten kommer er tro på Frälsaren att växa.”1
Vi är välsignade som lever i en tid när Guds ord är lättillgängligt för oss. I stället för att tvivla på hans önskan att vi ska uppleva evig glädje kan vi ha tro på honom och ”betänka deras välsignade och lyckliga tillstånd som håller Guds bud” (se Mosiah 2:41).
Jag vet att när vi litar på Gud genom att följa hans profet och har tro på de utlovade välsignelserna av att hålla våra förbund och hans bud, leder han oss mot fantastiska upplevelser och fyller våra liv med glädje.