Hur Jesus Kristus gav mig frid efter mammas död
Jag hade ingen aning om var jag skulle söka efter svar.
Under mitt sista år på high school blev mamma sjuk. Hennes bortgång var den svåraste tiden i mitt liv. Hennes död urlakade min själ och jag drabbades av förtvivlan. Jag kände också mycket stor oro för min framtid. Det fanns ingen som kunde betala för mina studier eftersom pappa redan hade gått i pension på grund av sin hälsa. Det var svårt att slutföra skolåret, men min moster och min äldre syster stöttade mig hela vägen.
Några år senare började jag verkligen undra över mammas nuvarande situation – vart tog hon vägen? Levde hon fortfarande någonstans? Skulle hon alltid vara min mamma, eller var vår relation bara för det här livet? Mina frågor var komplexa och jag började tvivla på att jag någonsin skulle få svar. Jag visste inte ens var jag skulle börja leta efter dem.
En dag hade jag stämt träff med en vän, och medan vi pratade berättade han för mig att han var medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga men inte gick i kyrkan längre eftersom han ville göra musik. Jag sa att jag ofta såg missionärerna gå förbi mitt hus, men jag visste inte så mycket om hans religion. Jag sa att jag hoppades att den hade något att erbjuda eftersom jag behövde svar.
Jag bönföll honom om att besöka kyrkan med mig på söndagen. Han gick med på det. I kyrkan berördes jag genast av den kärlek medlemmarna visade mig – de välkomnade mig som om vi redan kände varandra. Jag fick en känsla av att jag kunde hitta det jag sökte där.
En hjärtats förändring
Missionärerna började besöka mig. I början var det inte lätt att lära mig om det återställda evangeliet när jag redan hade fått lära mig något annat. Så ett tag blev våra lektioner ofta samtal om olika trosuppfattningar. Men en dag sa jag till mig själv att det var jag som hade frågor jag behövde svar på – inte missionärerna – så jag behövde uppriktigt ge dem tid och utrymme att undervisa mig.
Efter den dagen började jag uppleva en mäktig förändring i hjärtat (se Mosiah 5:2; Alma 5:14). Jag lärde mig att mamma alltid skulle vara min mamma, även i livet härefter. Jag lärde mig att vi kunde beseglas till varandra om jag tog emot evangeliet och utförde förrättningar i templet för mamma och alla mina släktingar som har gått bort.
De här sanningarna trängde in i mitt hjärta. När jag började studera evangeliet, särskilt Mormons bok, fyllde de nyförvärvade sanningarna mig med ett strålande ljus. Detta ljus började ersätta min förtvivlan på grund av obesvarade frågor med en fast förvissning i Jesus Kristus.
Sju månader senare döptes jag. Jag ville göra allt jag kunde för att återförenas med mamma en dag. Men min familj var bekymrad. Jag är det nionde barnet i en familj med tio barn. Och när jag försökte dela med mig av evangeliet till dem var de inte redo att ta emot budskapet. Men jag hoppas att de en dag också ska få ett vittnesbörd om evangeliet och om hur vår familj kan bli evig.
Hopp i Jesus Kristus
Det återställda evangeliet har gett mig tillbaka det hopp jag var utan i många år. Jag ser nu att livet har en mening eftersom jag är medveten om min identitet som en Guds son, ett förbundets barn och en Jesu Kristi lärjunge.1
Evangeliet gav mig också inre frid och den tillförsikt jag behövde när jag förlorade min älskade pappa i november 2020. Jag blev inte orolig som när mamma gick bort eftersom jag hade kunskap om återlösningsplanen. Jag hade också förberett mig för en heltidsmission. Min kallelse kom dagen efter pappas begravning.
Trots de förödande återverkningar som sved i hjärtat när jag förlorade nära och kära, känner jag nu frid och glädje inombords tack vare Jesus Kristus, hans försoning och hans uppståndelse eftersom jag vet att vi kan få förlåtelse för våra synder. Vi kan återförenas med dem som har lämnat oss i det här jordelivet, och de kommer att få förhärligade, uppståndna kroppar. Jag kommer att få träffa mamma och pappa igen, och tack vare templets förrättningar kommer vi att vara tillsammans i evigheten.
Som äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Jag vittnar om att framtiden kommer att vara lika fylld av underverk och stora välsignelser som det förgångna har varit. Vi har all anledning att hoppas på välsignelser som är ännu större än de vi redan fått, för detta är den Allsmäktige Gudens verk, detta är den fortsatta uppenbarelsens kyrka, detta är Kristi obegränsade nåds och välviljas evangelium.”2
Jag vet att framtiden inte längre kommer att vara oviss för mig tack vare klippan som jag har byggt på, som är Jesus Kristus (se Helaman 5:12). Jag vet att hans vägar leder till glädje i detta liv och evigt liv i den kommande världen.