Att ställa in våra hjärtan på Andens våglängd
Linda K. Burton
Hjälpföreningens generalpresident
KUV:s brasafton för unga vuxna • 2 mars 2014 • Brigham Young-universitetet–Idaho
Det är en förmån att få stå framför er i kväll. Jag har bett att Herren ska välsigna er så att ni ska höra något som hjälper till att öka er förmåga att känna igen Andens röst. Ni kanske redan har fått ett budskap som ni kände var just till er i den vackra musik vi hört.
För omkring 41 år sedan deltog jag motvilligt i en brasafton för unga vuxna som hölls på tempelplatsen. Den väldiga snöstorm som kom på samma eftermiddag prövade min tro. Men eftersom jag ombetts att bidra med något, gick jag dit pliktskyldigast. Jag har genom åren lärt att en sak som president Eyring sagt är sant: ”Man kan inte ge en brödkant utan att få en limpa tillbaka.”1 Min underbara man är den ”limpa” jag fick för min ”brödkant” av deltagande! Det var vid den brasaftonen som jag träffade honom. Han sjöng i kören och kom modigt fram och presenterade sig för mig efter mötet. Jag är så tacksam att jag kände mig förpliktigad att komma den kvällen och att vår nådige himmelske Fader tog emot till och med mitt lilla offer, att vara där jag borde vara.
Jag är tacksam att några av våra barn och vårt äldsta barnbarn är med oss i kväll. McKaela spelar altfiol. När hon var tre började hon med fiollektioner, och nu vid sexton är hon en begåvad musiker. Jag kan säga det för att jag är hennes mormor, och mormödrar ljuger inte! Det har varit inspirerande att se hennes framsteg steg för steg, när hon lärde sig använda instrumentet till glädje inte bara för sig själv utan också för många andra. Hon har lärt sig konsten att stämma sitt instrument, vikten av daglig övning och glädjen i att framträda och blanda sitt instrument med andras.
När jag var på mission med min man för några år sedan, lärde jag mig läsa de koreanska skrivtecknen och uttala dem. Jag lärde mig några hälsningsfraser, några uttryck och några evangelietermer, och jag kunde skilja mellan koreanska och andra språk. Jag lärde mig utantill några av mina älsklingspsalmer och primärsånger på koreanska. Men jag var mycket begränsad i min förmåga att tala eller förstå det mesta av det vackra språket.
Varför berättar jag de här exempel, som verkar sakna samband, för er? För att i kväll vill jag tala om att lära Andens språk – hur han talar till oss och hur vi kan öka vår förmåga att höra hans röst. Alldeles som det är en process att lära sig ett instrument eller ett språk, så är det också en process att lära sig Andens språk, som är viktigt för oss att lära, vare sig vi är nydöpta eller medlemmar i kyrkan sedan länge.
Frälsaren säger i Mormons bok att lamaniterna ”döptes med eld och med den Helige Anden, och de visste det inte”.2Det är min innerliga önskan att vi ska öka i vår förmåga att höra och förstå Andens maningar och utöva tro och handla efter de maningar han ger oss. För att göra det, måste vi först lära oss känna igen hans röst.
Låt oss ta en minut till att se på vår erfarenhet. Eftersom det är så många här och vi har med oss unga vuxna från hela världen, vill jag låta er göra en sak. Utan att bli alltför personliga kanske ni vill dela en del av era upplevelser av följande frågor med varandra på Twitter? När ni har en stund över, kan ni tweeta ert svar med #cesdevo.
Här är frågan att besvara: Hur kan vi veta om vi har hört Andens röst?
Vi kan ställa oss själva några ytterligare frågor medan vi tänker:
• Har jag upplevt känslor av kärlek, glädje, frid, tålamod, ödmjukhet, mildhet, tro, hopp och tröst?
• Har tankar kommit till mitt sinne eller känslor till mitt hjärta som jag vet är från Herren och inte från mig?
• Har jag hört mig själv säga sanningar utan att jag planerat vad jag skulle säga?
• Har jag upplevt en förstärkning av min skicklighet eller förmåga?
• Har jag känt ledning och beskydd från bedräglighet?
• Har jag märkt synd i mitt liv och haft en önskan att rätta till?
• Har jag känt Anden ära och vittna om Gud Fadern och Jesus Kristus?3
Om du svarat ja på någon av frågorna har du känt Herrens ande någon gång i ditt liv. Men den viktigaste frågan i kväll är: ”Har ni den känslan nu?4
Profeten Mormons råd om att följa Kristi ljus kan hjälpa oss veta hur vi ska ta emot den Helige Anden. Mormon sade:
”Ty se, Kristi Ande ges åt varje människa för att hon skall kunna skilja gott från ont. Därför visar jag er hur ni bör döma, ty allt som inbjuder till att göra gott och som förmår människor att tro på Kristus kommer genom Kristi kraft och gåva, varför ni med fullkomlig visshet kan veta att det är av Gud.
Men allt som förmår människor att göra ont och att inte tro på Kristus och att förneka honom och att inte tjäna Gud, det är – och det kan ni med fullkomlig visshet veta – av djävulen. Ty på så sätt verkar djävulen, ty han förmår ingen människa att göra gott, nej, inte en enda. Det gör inte heller hans änglar, och inte heller de som underkastar sig honom.”5
President Gordon B. Hinckley sade: ”Det är det slutgiltiga provet. Förmår det mig att göra gott, att stå upp, att stå rakryggat, att göra det rätta att vara god, att vara generös? Då är det Guds ande.”6
Varför verkar det så svårt att urskilja Andens viskningar? Ett skäl är kanske att Anden kommunicerar med både sinne och hjärta. När vi ska lära Andens språk förväxlar vi ibland våra egna tankar och våra egna känslor med Andens maningar. Ett annat skäl är att Andens urskillning är en Andens gåva. Språkinlärning är lätt för en och inte för andra, och det är likadant med förmågan att förstå Andens viskningar. Oftast krävs det mycket arbete för att lära ett instrument eller ett språk, det krävs övning och att ibland göra fel. Så är det med processen att lära sig Andens språk.
Skulle det hjälpa dig att veta att personlig uppenbarelse är en process med rad på rad och bud på bud som profeter, siare och uppenbarare har svårt att lära? Här följer ett exempel från äldste Jeffrey R. Holland.
”Det finns tillfällen när enda vägen från A till C är via B
Jag växte upp i södra Utah och upplevde naturens under och skönhet i södra Utah och norra Arizona, och jag ville visa det för min son och visa honom platser jag sett och njutit av när jag var i hans ålder. Så hans mor packade lite lunch åt oss och vi tog hans farfars pickup och körde söderut på det vi kallar gamla Arizonavägen.
När vi såg att solen var på väg ner, bestämde vi att det var bäst att vi körde tillbaka. Men vi kom till ett visst vägskäl, faktiskt det enda som just då var omöjligt att känna igen. Jag bad min son be en bön om vilken väg vi skulle ta, och han kände starkt att vi skulle ta till höger och jag kände likadant, och vi tog till höger och vägen tog plötsligt slut. Vi körde några hundra meter och det var helt fel, helt klart fel väg.
Vi vände, kom tillbaka och tog den andra vägen. Och helt klart var den vänstra vägen den rätta.
Någonstans längs vägen sade Matt: ’Pappa, varför kände vi, efter att ha bett om saken, att den högra vägen var den rätta, den väg vi skulle ta, och så var det inte det?’ Och jag sade: ’Jag tror att Herrens önskan för vår del, och hans svar på vår bön var att komma på rätt väg så snabbt som möjligt och vara säkra på saken, med förvissning om att det var den rätta vägen och att vi inte behövde oroa oss. Och i det här fallet var det lättaste sättet att göra det att låta oss köra några hundra meter på fel väg så att vi mycket snabbt fick veta, utan tvivel, att det var fel väg och därmed lika säkert att den andra vägen var den rätta vägen.’
Jag vet absolut säkert, fullkomligt säkert, att Gud älskar oss. Han är god. Han är vår Fader och han väntar sig att vi ska be och lita och tro och inte ge upp och inte få panik och inte dra oss undan eller överge skeppet när något inte verkar gå helt bra. Vi håller fast, vi fortsätter tro, fortsätter förtrösta, följer samma väg, och vi kommer då att falla i hans famn och känna hans omfamning och höra honom säga: ”Jag sade ju att det skulle bli bra, jag sade ju att det skulle bli rätt.’”7
Jag hade en liknande upplevelse som äldste Holland när jag förberedde talet i kväll. Jag hade börjat på en väg, utforskat och skrivit ner mina tankar om ett ämne att tala om, men kände mig inte nöjd. Jag hade känslan att det var något annat jag borde tala om i stället. Då mindes jag en upplevelse jag hade för omkring två år sedan. När jag först kallades att verka som Hjälpföreningens generalpresident hade jag en del sömnlösa nätter. Under en av de här nätterna kom många tankar till mitt sinne och gjorde intryck på mitt hjärta. Jag skrev ner dem och lade undan dem och kom inte ihåg dem igen förrän för några veckor sedan när jag först kände oron över mitt första ämne. Min himmelske Fader låt mig gå ett stycke utefter den andra vägen, men ledde mig tillbaks genom en mild känsla i hjärtat och ett nyvaknat minne genom den Helige Andens gåva.
Vad kan vi göra för att bättre ställa in oss på Andens våglängd? Vi kan börja med att inse att vår Fader i himlen vill säga oss något. Vi vet det här eftersom alla nutida profeter har undervisat om personlig uppenbarelse. Tänk på de många andra välsignelser Herren gett oss för att vi ska kunna kommunicera med honom och ta emot hans ord: skrifterna, patriarkaliska välsignelser, bön, förrättningar, inspirerade ledare och den Helige Andens gåva.
Var börjar vi i vår strävan att komma närmare Gud och höra hans röst tala till oss? Vi börjar med grunderna. Vi gör de små och enkla saker som visar att vi sätter honom främst i våra liv och att vi vill ta emot uppenbarelse från honom. När jag besökte Västafrika, lärde jag en fras som jag älskar, som verkar tillämpbar på den personliga uppenbarelsens process: ”Sakta, sakta, lite i taget.” Vad är några saker, ”sakta, sakta, lite i taget” som vi kan göra?
Nummer 1: Att be uppriktigt och ödmjukt.
Mitt modershjärta har berörts genom åren när jag sett mina egna barn och barnbarn utöva tro genom att ödmjukt och enkelt be om Herrens hjälp med sina enkla problem. Ett ömt bevarat minne i vår familj illustrerar det här:
Vår son är äldsta barnet i vår familj. Han har fem systrar och inga bröder. Strax före vår tredje dotters födelse lovade min man vår son en hund om det här barnet var ännu en flicka. När vår lilla flicka fötts, höll min man sitt löfte. Hunden blev vår sons bästa vän. Han älskade den där hunden. Men en dag var hunden borta. Vi letade och letade, men förgäves. Vi ringde djurkontrollen. Mannen gav oss inte mycket hopp, eftersom vi bodde ganska nära motorvägen. Han ansåg att det hade gått så lång tid att det var stor risk att hunden tagit sig fram till motorvägen och blivit påkörd av en bil.
Vi gjorde vårt bästa för att trösta vår son när vi berätta vad man sagt oss, men han var helt förkrossad. Jag minns att jag uppmanade honom att be till sin himmelske Fader om tröst. Vår fine unge son såg mig i ögonen och sade: ”Jag har bett och bett, mamma.”
Några dagar gick. Så tidigt en morgon knackade det på dörren. Ett av barnen öppnade och kom springande till mig. Jag blev bekymrad när jag såg en bil parkerad på vår uppfart med ordet ”Djurkontroll” på sidan. Mannen i dörren sade till mig: ”Fru Burton, jag tror jag har något i bilen som tillhör er son.”
Mitt hjärta sjönk. Jag minns att jag tänkte att han plockat upp hunden och att den kanske var död eller skadad. Till min stora glädje fanns det en hund bak i bilen – livlig, frisk och redo att skutta ut ur bilen och upp i min sons famn.
Jag frågade djurkontrollmannen var han hittat vår hund. Han sade: ”En väldigt ovanlig sak hände i morse när jag var på väg ut. Precis framför mitt hus var en hund som passade in på den beskrivning du gett över telefon. Hunden reagerade när jag kallade på henne. Så jag tänkte jag skulle köra hem henne och lugna din lille pojke innan han gick till skolan.”
Jag vet att Herren besvarar uppriktiga, känslosamma, barnsliga böner. Vår himmelske Fader vill att barn ska veta att han är där tidigt i livet så att de fortsätter lita på honom när de växer upp. Eftersom barn i allmänhet är fyllda av ödmjukhet har de möjlighet att få del av Faderns löfte som ges i Läran och förbunden: ”Var ödmjuk så skall Herren, din Gud, leda dig vid handen och besvara dina böner.”8
När jag ställer några frågor som president Spencer W. Kimball ställde till en liknande grupp som er, kan ni begrunda er egen ödmjukhet och uppriktigheten i era egna böner. ”Vill du ha vägledning? Har du bett till Herren om inspiration? Vill du göra det som är rätt eller vill du göra det du vill göra oavsett om det rätt? Vill du göra det som är bäst för dig i långa loppet eller vad som syns mer önskvärt för stunden? Har du bett? Hur mycket har du bett? Hur bad du? Har du bett som Frälsaren gjorde … eller bad du om det du ville oavsett om det var rätt?”
President Kimball fortsatte: ”Säger du i dina böner: ’Må din vilja ske’? Sade du: ’Himmelske Fader, om du inspirerar mig till det som är rätt, ska jag göra det’? Sade du: ’Fader i himlen, jag älskar dig, jag tror på dig, jag vet att du är allvetande. Jag är ärlig. Jag vill verkligen göra det som är rätt. Jag vet att du kan se slutet från begynnelsen. Du kan se framtiden. Du kan urskilja om jag i den situation jag framlägger för dig, får uppleva frid eller oro, lycka eller sorg, framgång eller misslyckande. Tala om det för mig, älskade himmelske Fader, så lovar jag att göra det som du ber mig göra.’ Har du bett på det sättet? Tycker du inte att det vore klokt? Är du tillräckligt modig för att be en sådan bön?”9
Ett sätt att be uppriktigt är att lära sig formulera uppriktiga och djupt kända frågor och ödmjukt lägga dem inför Herren. Tänk på Joseph Smiths fråga: ”Vad skall jag göra? Vilken av alla dessa grupper har rätt, eller har de alla fel? Om någon av dem har rätt, vilken är det då och hur skall jag kunna veta det?”10 Klokt nog vände han sig till skrifterna, en källa till gudomlig sanning, vilket ledde honom till allvarlig begrundan och ledde till ’beslutet att fråga Gud’”11 med tro att hans bön skulle besvaras.
Att be uppriktigt betyder att vi tänker handla efter det svar vi får. Om sin innerliga bön i den heliga lunden berättar Joseph: ”Min avsikt med att gå och rådfråga Herren var att få veta vilken av alla sekterna som var den rätta, så att jag kunde veta vilken jag skulle ansluta mig till.”12 Det är tydligt att Joseph hade avsikten att handla efter vad Herren valde att uppenbara för honom. Men innan han ens ställde sin enkla fråga, fick han mycket mer än han hoppats på. Han fick den oerhörda förmånen att se vår Fader i himlen och hans älskade Son, Jesus Kristus! Jag gläds över det här härliga svaret på en enkel men djupt känd önskan om kunskap hos den unge profeten Joseph Smith!
Nummer 2: Handla genast efter andliga intryck.
En allvarlig händelse i vår egen käre profet, president Thomas S. Monson, illustrerar den stora vikten av att handla genast så som Anden manar oss.
”[Berättaren:] När biskop Monson mognade i sitt ansvar, lärde han sig mycket, däribland vikten av att följa Anden och lita på Herren.
En kväll under ett ledarskapsmöte i staven fick han ett starkt intryck av att han borde lämna mötet genast och ta sig till veteransjukhuset uppe i Avenue-området i Salt Lake City. Innan han gick hemifrån den kvällen hade han fått ett samtal om att en äldre medlem i hans församling var sjuk och hade tagits in på sjukhuset. Kunde biskopen, frågade den som ringde, ta en stund till att komma förbi sjukhuset och ge en välsignelse? Den upptagne unge biskopen förklarade att han just var på väg till ett möte, men gärna skulle komma förbi sjukhuset efteråt. Nu var maningen starkare än någonsin: ’Lämna mötet och ta dig genast till sjukhuset!’
Biskop Monson såg på talarstolen. Stavspresidenten talade! Han förstod inte hur han skulle kunna ställa sig mitt under talet och gå tvärs över hela raden av män. Ångestfullt väntade han ut stavspresidentens sista ord och sprang sedan mot dörren redan innan avslutningsbönen annonserats. Han sprang längs hela korridoren på fjärde våningen i sjukhuset och såg hur det rådde uppståndelse utanför det angivna rummet.
En sköterska stannade och sade: ’Är ni biskop Monson?’
’Ja’, svarade han.
’Jag är ledsen’, sade hon. ’Patienten ropade ditt namn precis innan han dog.’
Biskop Monson kämpade tillbaka tårarna och gick tillbaks ut i natten. Han lovade i det ögonblicket att han aldrig skulle tveka att handla efter en maning från Herren. Han skulle genast följa Andens maning vart den än ledde honom.
”[Äldste Jeffrey R. Holland:] Ingen kan förstå president Thomas S. Monson som inte förstår hur ofta det här slagets andliga maningar kommer till honom i hans liv och hur absolut lojalt han följer dem.”13
Nummer 3: Utforska skrifterna dagligen.
Äldste Robert D Hales sade: ”När vi vill tala till Gud så ber vi. Och när vi vill att han ska tala till oss, rannsakar vi skrifterna, för hans ord uttalas genom hans profeter.”14
När jag var 20, brottades jag med ett svårt beslut och tycktes inte få något svar på mina innerliga böner. En kväll kom min far hem sent från ett möte i kyrkan och märkte att lampan var tänd i mitt sovrum. Han satt på min sängkant och frågade om han kunde hjälpa till, då han förstod att jag kämpade. Jag utgöt mitt hjärta för honom. Han föreslog att jag skulle vända mig till skrifterna för att få hjälp. Han föreslog vissa skriftställen som jag kunde fundera på. Jag följde hans inspirerade råd och sökte i skrifterna. Efter en tid med fortsatt uppriktig kamp, välsignades jag med ett omisskännligt svar på min bön. Efter att ha tänkt över mitt beslut och lagt fram det för Herren, bad jag uppriktigt om bekräftelse och kände en stilla, fridfull förvissning djupt i hjärtat.
Vi läser i skrifterna att Helamans rättfärdiga söner, Lehi och Nephi, ”dagligen hade många uppenbarelser”.15 När vi dagligen mättar oss med Kristi ord ur skrifterna och begrundar det vi läser, kan vi också uppleva daglig uppenbarelse genom den Helige Andens gåva, särskilt när vi noggrant skriver ner tankar och känslor som vi får.
Nummer 4: Följa fastelagen.
För att öka vår förmåga att höra Andens röst, gör vi klokt i att fasta i 24 timmar varje fastesöndag och ge ett frikostigt fasteoffer för att hjälpa nödställda. President Harold B. Lee sade: ”Herren sade till Jesaja att de som fastar på ett sådant sätt och delar ut sitt bröd till de hungriga kan åkalla, ropa och Herren kommer att svara: ’Se, här är jag’ [Se Jes. 58:6–9.] Det är ett sätt att komma på förtrolig fot med Herren. Pröva det under det här året. Lev efter fastelagen på ett fullkomligt sätt.”16
I Almas bok läser vi att Mosiahs söner ”hade hängivit sig åt mycket bön och fasta, och därför hade de profetians ande och uppenbarelsens ande, och när de undervisade, undervisade de med Guds kraft och myndighet.”17 Det uttrycket, ”hade hängivit sig åt” är något att tänka på när vi bedömer vårt sätt att verkligen fasta.
Nummer 5: Var värdig och tillbe i templet.
Enligt president George Albert Smith har ”var och en av oss … rätt att få inspiration av Herren i proportion till hur gudfruktigt vi lever”.18 Märk att han inte säger att vi måste vara fullkomliga för att få inspiration. Men vi behöver göra vårt bästa för att leva värdigt.
Kom ihåg och lär av det negativa exemplet med kung Limhis folk i Mormons bok: ”Herren var sen att höra deras rop för deras ondskas skull.”19
Värdighet tycks som ett lågt pris att betala för att öppna himlens fönster. När vi håller förbunden och värdigt tar del av sakramentet är vi lovade att vi alltid ska ha Anden med oss.20 Men det kommer efter det att vi lovar och håller förbundet att vi alltid ska minnas Frälsaren! Dessutom, om vi har fokus på att leva värdigt och komma till templet, och gör det så ofta som våra omständigheter tillåter, blir vi värdiga att ”växa upp till [Herren] och förlänas den Helige Andens fullhet”.21
Nummer 6: ”Lek inte med heliga ting.” 22
Inse att uppenbarelse från Herren är ett heligt ansvar. Äldste Richard G. Scott lärde att ”noggrann bokföring av inspiration visar Gud att hans kommunikation är helig för oss. Sådana uppteckningar … bör skyddas från förlust och intrång.”23
Ett andra vittne om sådan undervisning kommer från president Harold B. Lees upplevelse. Han sade: ”Ibland har jag vaknat mitt i natten och inte kunnat sova förrän jag har gått upp ur sängen och skrivit ner på ett papper det som jag brottades med. Men det kräver en hel del mod att handla såsom vi har blivit vägledda i bönen.”24
Nummer 7: Var beredd att gå framåt i tro.
När min man och jag var förlovade, hade vi långa diskussioner om vår framtid tillsammans. Hur skulle det bli med skolan? När skulle vi ha barn? Vilket yrke skulle kunna försörja vår familj och låta oss tjäna i kyrkan? Eftersom vi trodde på det råd som getts av en levande profet som lärde att vi kunde skaffa barn medan vi utbildade oss och arbetade samtidigt, gick vi framåt i tro.
Det var inte lätt. Det slutade med att min man hade tre deltidsjobb medan han gick i skolan för att låta mig börja min karriär som mor och omvårdare. Den vägen stod i direkt strid med världens logik, till och med då. När vi ser tillbaka ser vi nu hur de här stegen i tro har gett eviga välsignelser, välsignelser som vi kunde ha gått miste om, om vi inte lyssnat till Andens röst genom Herrens utvalde profet.
Som ytterligare illustration ser vi på äldste Robert D. Hales erfarenhet. Han fick uppdraget att bistå president Ezra Taft Benson vid en stavskonferens där en ny stavspresident skulle kallas. Han berättar följande: ”Efter bön, intervjuer, studier och bön igen frågade äldste Benson om jag visste vem som skulle bli den nye presidenten. Jag sade att jag inte hade fått inspiration om det än. Han tittade på mig en lång stund och sade sedan att det hade inte han heller. Men vi kände oss inspirerade att be tre värdiga prästadömsbärare tala under lördagskvällens session av konferensen. När den tredje mannen började tala sade Anden till mig att det var han som skulle kallas till stavspresident. Jag tittade på president Benson och såg tårar rinna nerför hans kinder. Uppenbarelse kom till oss båda – men endast genom att vi fortsatte söka vår himmelske Faders vilja medan vi gick vidare i tro.”25
Nummer 8: Låt Herren avgöra detaljerna i vad han väljer att uppenbara och när han väljer att uppenbara det.
Författaren Corrie Ten Booms ord verkar passa in här: ”Varje upplevelse Gud ger oss, varje person han låter oss möta, är den fullkomliga förberedelsen för en framtid bara han kan se.”26
Kanske har en del av er haft en liknande upplevelse som våra sex barn hade medan de sökte en värdig evig livskamrat. Efterklokheten är ju fullkomlig, så nu kan de se att de alla behövde vissa upplevelser för att kunna se att Herrens hand ledde dem till deras eviga livskamrater. En del av de här erfarenheterna krävde åratal av att tålmodigt vänta och gå framåt i tro. Ibland verkade himlarna stängda för dem när de bad. När Herrens tidsplan inte stämmer med våra egna önskningar, kan vi lita på att det finns förberedande upplevelser Herren vill ge oss innan våra böner besvaras.
Äldste Dallin H. Oaks lärde:
”Vi bör inse att Herren kommer att tala till oss genom Anden i sin egen tid och på sitt eget sätt. Många människor förstår inte den här principen. De tror att när de är beredda och när det passar dem, så kan de ropa till Herren och då kommer han genast att svara, till och med exakt på det sätt som de själva bestämt. Uppenbarelse kommer inte på det sättet.
Vi kan inte tvinga fram andliga ting.”27
För omkring femton år sedan förlorade min mor synen. Hon kämpade i månader med den här prövningen. Hon fann tröst medan hon bad ivrigt om insikt, i en enkel dikt som har blivit en favorit. Den citerades nyligen av president Monson.
Jag vet ej på vad märkligt sätt,
Men ett vet jag, att Gud hör bön.
Jag vet att han har gett sitt ord
som säger mig att bön blir alltid hörd
och skall besvaras, tidigt eller sent,
Därför jag ber och väntar lugnt.
Jag vet ej om välsignelsen
ska komma på det sätt jag tror
Jag lämnar svaret i hans hand
vars vilja är långt visare än min.
Jag vet att han min bön beviljar
eller sänder ett långt mer välsignat svar.28
Liksom de flesta av oss söker min mor fortfarande att sätta sin lit till hans vilja och tidsplan. När vi gör det, bör vi minnas den här undervisningen av äldste Richard G. Scott: ”Vad gör du när du förberett dig noga, bett innerligt, väntat en tid på ett svar och fortfarande inte känner att du fått något svar? Du kanske borde säga tack när sådant händer, för det är ett bevis på [din himmelske Faders] tillit till dig. När du lever värdigt och ditt val är förenligt med Frälsarens lärdomar och du måste handla, gör det då med tillförsikt. Eftersom du är mottaglig för Andens maningar så händer en av två saker utan tvekan när tiden är inne: Antingen blir tankarna oklara, vilket tyder på ett felaktigt val, eller också känner du den frid eller den brinnande känsla som bekräftar att ditt val var rätt. När du lever rättfärdigt och handlar med tillförsikt, låter Gud dig inte gå för långt utan att ge dig en varnande maning om du har fattat fel beslut.”29
Andens varnande röst kommer ofta genom Herrens utvalda tjänare, vilket leder oss till nästa punkt.
Nummer 9: Lyd profetiska varningar.
Betänk noga vissa profetiska varningar i vår tid. Först från president Boyd K Packer:
”Så en varning! Viss musik är andligt mycket nedbrytande. Tempot, ljudet och livsstilen hos dem som framför den stöter bort Anden. Den är långt farligare än du inser, för den kan bedöva din andliga känslighet.”
En annan varning:
”Det kan komma falska uppenbarelser, maningar från djävulen, frestelser!
Om du någonsin får en maning att göra något som känns fel, något som du inom dig vet är fel och som strider mot rättfärdiga principer, följ den inte!”
Och ytterligare en: ”Om man blir kritisk och hyser negativa känslor, drar sig Anden undan.”30
Och vår käre profet, president Monson, höjde en varnande röst när han sade: ”Var på er vakt mot allt som kan beröva er evighetens välsignelser.”31
Varför ska vi ställa in oss på Andens våglängd? Vilka välsignelser kommer när vi gör det?
Jag kommer just från Filippinerna, där jag såg spåren efter supertyfonen Haiyan. Jag hörde upplevelser från vår kära bröder och systrar i Filippinerna när de vittnade om att de letts av Anden just när de behövde det, så att de visste vad de borde göra och vart de skulle gå. Jag hörde dem berätta om att gå framåt i tro bär vägen inte syntes tydligt. Jag hörde berättelser om unga missionärer, både systrar och äldster, som följde maningar som ledde till fysisk säkerhet mitt i en värld som föll samman omkring dem. Jag är så tacksam över ”den Helige Andens outsägliga gåva”,32 som varnar, leder, tröstar och vägleder dem som söker att leva värdigt.
Av alla de gåvor som vår himmelske Fader kunde ha valt att ge sina söner och döttrar när vi går upp från dopets vatten, har valt att ge oss den Helige Andens gåva.
”Den Helige Anden verkar i fullkomlig enighet med vår himmelske Fader och Jesus Kristus.
”Han ’vittnar om Fadern och Sonen’(2 Nephi 31:18) och uppenbarar och lär oss ’sanningen om allting’ (Moroni 10:5). Vi kan få ett fast vittnesbörd om vår himmelske Fader och Jesus Kristus endast genom den Helige Andens kraft. Det han förmedlar till din ande ger långt större visshet än något annat du kan uppfatta genom våra naturliga sinnen.”33
Bröder och systrar, som ni vet finns den stora och rymliga byggnaden fylld med dem som hånar och pekar finger runt omkring oss. Världens röst är högljudd, obeveklig, övertygande och envis. Om vi inte lär oss ställa in oss på Andens våglängd och förfinar vår förmåga att söka, ta emot och handla efter personlig uppenbarelse, står vi på mycket osäker mark. Vi behöver Andens röst till att leda oss bort från allt som är orent, dåraktigt, vulgärt, själviskt och syndigt. Vi behöver den Helige Anden inte bara för att leda oss till allt som är ”dygdigt, älskligt eller hedrande eller berömvärt”,34 utan också att hjälpa oss främja en önskan om sådant för att kunna stå emot världens lockelser.
En av de största välsignelser vi kan få när vi lär oss höra Andens röst är förmågan att se oss själva så som vår Fader i himlen ser oss och ”sakta, sakta, lite i taget” bli vårt allra bästa.
Begrunda följande vackra citat av en nutida apostel: ”Den Helige Andens gåvor … ger liv åt alla själsförmögenheter, ökar, vidgar, utvecklar och renar alla naturliga drifter och känslor och anpassar dem genom visdomens gåva till deras tillåtna bruk. Den inspirerar, utvecklar, förfinar och bringar till mognad alla finstämda sympatier, glädjeämnen, smaker, vänliga känslor och tillgivenheten i vår natur. Den inspirerar till dygd, vänlighet, godhet, ömhet, mildhet och kärlek. Den förskönar vår person, gestalt och våra anletsdrag. Den drar försorg om hälsa, vigör, livslust och sällskaplighet. Den utvecklar och livar upp alla förmågor hos den fysiska och intellektuella människan. Den ger kraft och styrka åt nerverna. Kort sagt skänker den märg till benen, glädje till hjärtat, ljus till ögonen, musik till öronen och liv åt hela vår varelse.”35
Den Helige Anden kan ge oss fysiskt, andligt och känslomässigt vad ingen mänsklig medicin kan ens börja ge.
Håller ni inte med om att ett liv värdigt sådana välsignelser är värt allt som krävs, även om det kräver stora offer? Det är den ”limpa” vi får för, jämförelsevis, ”en brödkant” av ansträngning. Jag inbjuder oss alla att börja ikväll, att förfina vår förmåga att ställa in vår hörsel på den Helige Andens våglängd.
Det är ingen tillfällighet att Herren har upprest president Thomas S. Monson som sin levande profet till att leda oss i dessa sista dagar. President Monson är en som lärt sig väl att höra och följa Andens maningar. Vi gör klokt i att följa hans exempel!
Jag vittnar om att han är Herrens talesman i vår tid. Jag vittnar också om att vår Fader i himlen vill att vi ska återvända till hans närhet och har gett oss möjlighet att göra så genom att ge sin Enfödde Son och den Helige Andens gåva. Jag vittnar om att det är värt varje ansträngning från vår sida att erhålla och behålla den outsägliga gåvan, i Jesu Kristi namn, amen.
© 2014 Intellectual Reserve, Inc. Med ensamrätt. Engelskt original godkänt: 1/14. Godkänt för översättning: 1/14. Originalets titel: Tuning Our Hearts to the Voice of the Spirit. Swedish. PD10050686 180