Julens anda
Första presidentskapets julandakt
Söndagen den 5 december 2021
Mina kära bröder och systrar, jag är tacksam att få vara med er på denna världsomfattande julandakt. Den storslagna musiken och orden har rört vid våra hjärtan. Med dem infann sig julens sanna anda, den glädje som kommer av att dyrka och älska Herren Jesus Kristus. Vi är sammanbundna i vår kärlek och hängivenhet till honom.
Denna känsla av tillbedjan växer varje gång jag läser skrifter som hjälper mig veta vem han var och vem han är. Genom att läsa och be har jag lärt känna Jesus som Jehova, som under vägledning av vår himmelske Fader var alltings Skapare. Paulus beskrev det så här:
”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna,
men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum.
Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.
Sonen är så mycket större än änglarna som namnet han har ärvt är högre än deras.
Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har fött dig i dag? Eller: Jag ska vara hans Far, och han ska vara min Son?
Men när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han: Alla Guds änglar ska tillbe honom.”1
Vid Jesu födelse i Betlehem sjöng förvisso änglar och, som profeterat, visade sig förvisso en ny stjärna på himlen, för att hedra Guds Sons ankomst till jordelivet.
Han står högt över oss, och ändå frambringar händelserna kring hans födelse till jordelivet en känsla av att han är nära oss. Han valde att stiga ner från sin tron vid Faderns högra sida för att ta på sig dödlighet. Han gjorde det av kärlek till var och en av sin Faders söner och döttrar som skulle födas in i världen. Han gjorde det av kärlek till dig – och till mig.
Han kunde ha fötts in i vilken situation som helst. Ändå föddes Jesus Kristus i enkla omständigheter i en liten by. Herdar välkomnade honom. Några vise män leddes senare genom inspiration att tillbe honom. Den politiska ledaren befallde att han skulle dödas. Han behövde föras till ett främmande land för att hans liv skulle bevaras. När en ängel berättade för hans jordiska föräldrar att han kunde återvända till sitt land tog de honom till Nasaret. Han tillbringade nästan 30 år där, växte upp och arbetade som snickare innan hans offentliga verksamhet började.
Ni undrar kanske, som jag gör, varför det var nödvändigt för Guds fullkomlige Son att sändas på en sådan mission. Kom ihåg hur han beskrev sitt ödmjuka erkännande av sitt kall:
”Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig.
Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen.
Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.”2
Jesus visade sin kärlek och ödmjukhet. Trots sin position av makt och höghet med sin Fader, valde Jesus vanliga män som sina lärjungar, däribland fiskare, en tullindrivare och en selot.
Han predikade för och umgicks med spetälska, sjuka, handikappade och föraktade. Han älskade och mottog de lägsta ibland dem, trots att han kommit ner från sin tron i höjden. Han tjänade dem, älskade dem och lyfte upp dem.
Hans enastående kärleksfulla vänlighet och självbehärskning ökade, till och med i slutet av hans jordiska mission. Han mötte motstånd och hat som han visste var en del av den mission han kallats till och tackat ja till. Den var att lida för alla deras synder och skröpligheter som föds till jordelivet.
Ni minns Jakobs ord när han undervisade om Jesu Kristi försoning:
”O, hur stor är inte vår Guds helighet! För han vet allt, och det finns inget som han inte vet.
Och han kommer till världen för att kunna frälsa alla människor om de hörsammar hans röst. För se, han lider alla människors smärta, ja, varje levande varelses smärta, både mäns, kvinnors och barns som tillhör Adams släkt.
Och han lider detta för att uppståndelsen ska kunna komma till alla människor så att alla ska kunna stå inför honom på domens stora dag.”3
Barnet i krubban i Betlehem var Guds Son, sänd av Fadern att bli vår Frälsare. Han var Faderns enfödde Son i köttet. Han är vårt föredöme.
För att ha julens anda måste vi försöka älska som han gjorde. Hans ord till dig och mig är ”älska varandra så som jag har älskat er”.4
Du kan känna julens anda, som jag har gjort, i dessa ord. Jag har känt ljuset och optimismen som kommer från den Helige Andens inflytande närhelst jag minns och begrundar världens Frälsares exempel.
För mig har kanske den finaste hågkomsten varit att Herren står redo att hjälpa oss vad som än händer. Som Mormon lärde:
”Gud som vet allt och som är från evighet till evighet, se, han har sänt änglar till att betjäna människobarnen för att uppenbara det som rör Kristi ankomst, och allt gott skulle komma genom Kristus.
Och Gud förkunnade även för profeterna genom sin egen mun att Kristus skulle komma.
Och se, han har på olika sätt uppenbarat för människobarnen det som är gott. Och allt som är gott kommer från Kristus, annars skulle människorna vara fallna och inget gott kunde komma till dem.
Därför började människorna, genom änglars betjäning och genom varje ord som utgick från Guds mun, utöva tro på Kristus. Och genom tro höll de sålunda fast vid alla goda ting, och så var det ända till Kristi ankomst.
Och även efter hans ankomst blev människorna frälsta genom tro på hans namn, och genom tro blir de Guds söner [och döttrar]. Och lika säkert som att Kristus lever talade han dessa ord till våra fäder och sa: ’Vad ni än ber Fadern om i mitt namn, som är gott, i tro och med tillit till att ni ska få, se, det ska ske er.’”5.
Vid den här tiden på året ber många av er om styrka att uthärda svårigheter som prövar er till vad som kan kännas som bristningsgränsen. Jag vittnar om att Frälsaren och Fadern har hört era böner om hjälp och om det som är bra för er och för dem ni älskar och tjänar.
Svaren kommer som de gjorde till profeten Joseph Smith. Ni kommer att se Josephs bön om hjälp som er egen. Och ni kommer att känna Herrens kärlek till Joseph och till er i hans tröstande svar på Josephs vädjan. Joseph bad:
”O Gud, var är du? Och var är förhänget som täcker ditt gömställe?
Hur länge ska din hand hållas tillbaka och ditt öga, ja, ditt rena öga, från de eviga himlarna skåda oförrätterna som begås mot ditt folk och dina tjänare, och ditt öra genomträngas av deras rop?”6
Och Herren svarade som han kan göra till dig och mig:
”Frid vare med din själ. Dina motgångar och dina lidanden ska endast vara ett ögonblick,
och därefter ska Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden. Du ska triumfera över alla dina fiender.
Dina vänner står vid din sida och de ska åter hälsa dig med varmt hjärta och vänlig hand.”7
Jag vet av egen erfarenhet att löftena är säkra för dig, för mig och för dem vi älskar. Herren har känt våra smärtor. Han valde att göra det av kärlek till oss. Han vet hur han ska hjälpa oss att känna frid i motgångar, även när prövningen består. Han skickar vänner att finnas vid din sida ”med varmt hjärta och vänlig hand”. Våra egna hjärtan förändras till det bättre när vi utstår personliga prövningar genom tro på honom.8 Och med den förändringen kommer vi själva att bli de vänner som Herren kan sända som änglar till andra.
Som hans vittne bär jag mitt vittnesbörd om att barnet som föddes i Betlehem är Jesus Kristus, Guds älskade Son. Jag lovar att när ni frågar er himmelske Fader i tro och i Jesus Kristi namn så kommer Anden att ge känslor av frid till er och era närstående.
Jag uttrycker min kärlek till er med min önskan om att ni må ha en glädjefylld jul – i år och alltid. I Jesu Kristi heliga namn, amen.