Kärlek och tillhörighet
Världsomfattande andakt för unga vuxna
Söndagen den 19 november 2023
Äldste Quentin L. Cook: Frågan om kärlek och tillhörighet är nära besläktad med att möta livs- och trosutmaningar. Mary, skulle du vilja hantera den här viktiga frågan?
Syster Mary Cook: Vi är alla Guds barn, och vi tillhör Herrens återställda Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Vilka våra omständigheter än är så hör vi hemma här.
Det är tydligt i skrifterna att Gud älskar alla sina andebarn och alla är lika inför Gud och alla hör hemma.
I 2 Nephi 26:33 står det följande: ”Han inbjuder dem alla att komma till honom och ta del av hans godhet. Och han avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna … och alla är lika inför Gud.”
Eftersom vi alla är Guds andebarn har vi en andlig identitet, och vi sjunger om det i ”Jag är Guds lilla barn”.1
För många år sedan, när vi bodde i Kalifornien i San Francisco-området, sjöng och deltog unga vuxna och äldre vuxna i föreställningen ”Och det hände sig” vid templet i Oakland, Kalifornien. En sång handlade om vår andliga identitet. Den hette ”Vem är jag?” Den ställer frågorna ”Varför är vi här?” och ”Vart är vi på väg?”
Sången avslutas med detta kraftfulla svar:
Det här är jag.
Min ande bodde med min Fader innan jorden skapades.
Jag valde att följa stigen när mitt första tillstånd var klart.
Jag kom till jorden för att få en kropp skapad lik min Faders
för att förena min ande och kropp och göra min själ gudomlig.
Det här är jag:
Jag är barn till min Fader … i himlen.
Det här är jag …
Jag är ett Guds barn.
Alla som deltog fick ett Andens vittnesbörd om att det de sjöng var sant.
Äldste Cook: Förra månaden var Mary och jag i Efesos i Turkiet med missionsledare för större delen av Europa. Aposteln Paulus levde och undervisade där. Ett av hans brev till efesierna innehåller en kraftfull förkunnelse: ”Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj.”2
Vi hör alla hemma!
Syster Cook: A. A. Milne skrev en bok om en gyllene, honungsälskande björn som hette Nalle Puh.
På en promenad med sin vän Nasse, frågar Nasse Puh: ”Hur stavar man kärlek?” Puh svarar: ”Man stavar det inte. Man känner det.”
I skriftstudieappen i Evangeliebiblioteket, i översikten för ”Love” står det: ”Kärlek är en känsla av djup tillgivenhet, omtanke och ömhet. Det största exemplet på Guds kärlek till sina barn finner vi i Jesu Kristi oändliga försoning. Kärlek till Gud och sina medmänniskor är en egenskap som lärjungar till Jesus Kristus har.”3
I Johannes 3:16 läser vi: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”
När Jesus Kristus kom till den här jorden i tidens mitt lärde han oss:
”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
Det är det största och första budet.
Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.”4
Vi visar vår kärlek till Gud Fadern och Jesus Kristus genom att hålla deras bud. Detta är vårt verk.
Vi visar vår kärlek till alla Guds barn genom att tjäna dem och aktivt efterleva evangeliet, genom att utföra missionsarbete medan vi älskar, delar och inbjuder andra att ”komma till Kristus”. Vi visar vår kärlek till familjen genom att hålla våra tempelförbund och göra tempelarbete för våra förfäder.
Var nu ärliga mot er själva. Ställ frågan: Visar mina handlingar min kärlek till min himmelske Fader och Jesus Kristus? Hjälper jag andra omkring mig att tro? Om jag anklagades för att vara kristen, skulle det finnas tillräckligt med bevis för att fälla mig?
I dikten ”Överlistad” av Edwin Markham står det:
Han ritade en cirkel som utestängde mig –
kättare, rebell, något att förakta.
Men Kärleken och jag var kloka nog att vinna:
vi ritade en cirkel med honom i!
Låt oss vara sanna lärjungar och fridsskapare. Låt Kristi rena kärlek finnas i våra hjärtan när vi genom våra handlingar visar vår kärlek till Gud och hans älskade Son Jesus Kristus.
Äldste Cook: Jag har bett äldste och syster Gilbert att hantera följande två frågor:
Den första: Hur kan vi stärka livsplanering och livsbalans? Och den andra: Hur står vi för sanning i dessa komplicerade tider?