Pionjärer i varje land
Augusto Lim
Den första generalauktoriteten från Filippinerna
Augusto tänkte hela tiden på sin dotters fråga.
Det var en vacker söndagsmorgon. Augusto satt på sin veranda och njöt av solskenet. Hans dotter Mylene klättrade upp i hans knä.
”Tatay (pappa)”, sa hon, ”varför går inte vi till kyrkan som mina vänner gör?”
Augusto visste inte vad han skulle säga.
”Jo”, sa han till slut, ”jag och din mamma gick till olika kyrkor innan vi gifte oss. Men sedan slutade vi gå. Men vi tror fortfarande på Gud och läser Bibeln.”
Mylene nickade. Men Augusto fortsatte att tänka på hennes fråga. Han kanske behövde ta med sin familj till kyrkan.
Augusto bestämde sig för att be. ”Om du vill att jag ska tjäna i en kyrka eller göra något för dig, så låt mig veta det”, sa han till sin himmelske Fader.
Några dagar senare knackade det på dörren. Det var två unga män i vita skjortor och svarta namnbrickor. De sa att de kom från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Augusto hade många frågor till dem. I nio månader lyssnade han på deras undervisning. Till slut bestämde han sig för att döpas. Han lovade Gud att han alltid skulle göra sitt bästa för att lyda honom och hjälpa andra. Hans fru Myrna döptes en månad senare. Och lilla Mylene var glad att få gå i kyrkan!
Augusto och hans familj hjälpte kyrkan att växa. De hjälpte till att bygga kyrkans första möteshus i Filippinerna. Augusto var också grenspresident flera gånger. Trots att det var svårt mindes Augusto löftet han gav när han döptes att han skulle göra sitt bästa.
Åren gick. Augustos familj växte och det gjorde också kyrkan. När den första staven i Filippinerna organiserades var Augusto stavspresident. Mylene växte upp och gifte sig i templet. Och det gjorde också Augustos övriga barn. Några verkade också som missionärer.
Så småningom kallades Augusto att bli missionspresident i Filippinerna. Han hjälpte missionärerna ha tro och berätta om evangeliet, precis som missionärerna som hade undervisat honom.
En dag fick Augusto ett telefonsamtal från profeten. Han bad Augusto att tjäna som generalauktoritet. Det betydde att Augusto skulle undervisa andra ledare i kyrkan. Det betydde också att han skulle tala på generalkonferensen!
När det var Augustos tur att tala gick han upp till talarstolen. Han drog ett djupt andetag. Han talade om de trofasta medlemmarna i Filippinerna. Han talade om missionärerna som arbetade så flitigt där. Och han bar sitt vittnesbörd om Guds kärlek.
När Augusto satte sig ner igen kände han sig glad. Han visste att hans himmelske Fader hade hjälpt honom hålla löftet han gav när han döptes. Och Augusto visste att vad som än hände så skulle han hålla det löftet under resten av sitt liv.