Skrivet av er
De väntar på mig!
Jag kan knappt bärga mig tills jag får döpas för mina förfäder!
Hej! Jag heter Giselle Olivia. Jag föddes i Indien. Jag älskar Jesus Kristus. Bara 2,3 procent av människorna i Indien är kristna. Ja, det är svårt ibland. Men jag vet att Jesus älskar mig och vägleder mig. Och nu bygger kyrkan ett tempel i Indien!
Jag bor i en vacker stad med miljontals människor. Bland alla miljoner finns det sex personer som jag älskar allra mest: mamma, min lillasyster Halle, mina kärleksfulla morföräldrar, min morbror och min moster. De är de viktigaste personerna i mitt liv.
I år gjorde vi en del släktforskningsaktiviteter och jag fick lära mig om mina förfäder. Mamma sa att både männen och kvinnorna i min släkt hade mycket långt hår, precis som jag. Sedan sa hon något mycket viktigt: Mina förfäder väntar på mig i andevärlden! Hon sa att de väntar på att bli döpta – precis som jag behövde vänta tills jag blev åtta för att döpas. (Jag döptes förresten på min födelsedag! Visst är det coolt!)
Mamma sa att mina förfäder är i andevärlden. De har ingen kropp som jag har, så de kan inte bli döpta. Och det är tråkigt! Det är därför vi får döpas för dem i templet. Jag sa till mamma att när templet är färdigt i Bengaluru, och när jag är gammal nog, så vill jag döpas för dem.
Jag är så glad att vi ska få ett tempel i Indien! Det är en stor välsignelse, för mamma kan inte ta oss till något tempel i ett annat land. De är väldigt långt borta.
Jag har hört att tempelträdgårdar har många vackra blommor. Så jag ser fram emot att se trädgården när templet är klart. Men mest av allt ser jag fram emot att döpas för mina förfäder. Jag älskar min familj, och jag älskar mina förfäder också.
Har du varit i templet? Hur var det? Jag hoppas det var jättefint!
Så här kommer Bengaluru tempel att se ut när det är klart!
Illustrationer: Patricia Castelao