”Maningen om chipset”, Vännen, jan. 2024, s. 14–15.
Maningen om chipset
Maya hade en stark känsla att hon skulle kolla ingredienserna.
Det här hände i USA.
Maya skivade jordgubbarna och lade dem i skålen med fruktsallad. Frukt var hennes favoritmat. Hon älskade alla de klara färgerna. Och hon behövde aldrig oroa sig för att äta det!
Maya hade många matallergier. Hon var tvungen att vara försiktig, för om hon åt fel mat kunde hon bli riktigt sjuk. När hon var liten drack hon av misstag komjölk och fick svårt att andas. Hon behövde åka till sjukhuset. Hon ville inte att det skulle hända igen.
Ibland var det svårt att behöva äta andra saker än hennes vänner och familj. Men hon visste att det var viktigt att vara försiktig.
Maya bar fruktsalladen till bänken. ”Fruktsalladen är klar.”
Pappa tittade upp från grytan han rörde i. ”Jättebra! Våra gäster är snart här.”
Maya hörde en knackning på dörren och sprang för att öppna den. Familjen Johnson och missionärerna log mot henne från verandan. Johnsons var vänner till familjen. Maya var glad att se dem igen. Hon öppnade dörren så att alla kunde komma in.
Medan de väntade på middagen visade en av missionärerna Maya ett trolleritrick. Hon kunde inte komma på hur han drog ut myntet ur hennes öra!
Snart var det dags att äta. Broder Johnson bad en bön. Sedan radade de upp sig för att fylla sina tallrikar.
När det var Mayas tur fick hon en stor portion fruktsallad. Hon hoppade över mat som hon visste att det var mjölk i.
Sedan tog hon upp en stor påse chips och hällde lite på tallriken. De såg ut som samma slags chips som hon hade ätit förut. Hon stoppade ett i munnen.
Men när hon började tugga fick hon en stark känsla. Kolla ingredienserna, sa en röst till henne.
Maya slutade tugga. Hon tittade på listan över ingredienser på påsen. Det fanns mjölk i chipsen!
Maya tog en servett och spottade ut chipset så fort hon kunde. Hennes ögon fylldes med tårar. Hon hade inte svalt det. Men skulle något hemskt hända ändå?
”Mamma! Pappa!” Maya skyndade bort till sina föräldrar. ”Jag stoppade ett chips i munnen som det fanns mjölk i!”
”Det är okej”, sa mamma. ”Vi hämtar lite medicin.” Maya svalde pillret som mamma gav till henne och drog några djupa andetag. Pappa höll om Maya medan de väntade på att medicinen skulle verka.
Efter några minuter sa mamma: ”Hur känns det?”
Maya var fortfarande rädd. Men ingenting kändes konstigt i kroppen. ”Jag tror att allt är bra. Men kan jag få en välsignelse?”
”Självklart”, sa pappa. ”Vi ber missionärerna att hjälpa till.”
Maya satt på en stol och pappa och missionärerna lade händerna på hennes huvud. De välsignade henne så att hon skulle vara beskyddad. Maya kände sig lugn. Alla hennes dåliga känslor var borta.
”Hur visste du att du skulle kolla ingredienserna på påsen?” frågade mamma.
”Jag kände en varning från den Helige Anden!”
Pappa gav henne en stor kram. ”Jag är så glad att du lyssnade.”
Maya nickade. Hon visste att hennes himmelske Fader älskade henne och brydde sig om henne.
Illustrationer: Chrisanne Serafin