”Läsmålet”, Vännen, jan. 2024, s. 36–37.
Läsmålet
Anders tyckte inte om att läsa högt.
Det här hände i USA.
Anders lyssnade på sin syster som läste under familjens skriftstudier. Han försökte följa med på sin surfplatta. Men det var svårt att fokusera på orden.
Anders hade alltid svårt att läsa. Förra året fick han veta att han hade dyslexi. Dyslexi är en inlärningssvårigheter som gör det svårt att läsa. Hans hjärna blandade ihop ord och bokstäver och hans ögon hoppade tvärsöver sidan när han försökte läsa.
Hans syster läste färdigt sin vers och hans bror läste nästa. Men Anders läste inte. Han tyckte inte om att läsa högt. Det hjälpte lite att förstora orden på surfplattan. Men han avskydde hur långsam och tafatt hans läsning var. Han gjorde så många misstag! Han behövde arbeta så hårt för något som verkade lätt för alla andra.
När de hade läst färdigt tittade Anders familj på en video. Den handlade om programmet Barn och ungdomar
”Sätt personliga mål som utmanar och utvecklar er”, sa äldste Gong i videon. ”Upptäck nya talanger, intressen och förmågor.”*
Anders tänkte på de mål han kunde sätta. Han kanske kunde lära sig baka kakor. Eller spela fotboll bättre!
Sedan tittade han på Mormons bok på bordet. Att bli bättre på att läsa lät inte som ett särskilt roligt mål. Men han ville kunna läsa skrifterna med sin familj.
”Jag vet vad jag vill att mitt mål ska vara”, sa han till pappa.
”Vad då?” frågade pappa.
Anders tog upp Mormons bok. ”Jag vill läsa en vers i Mormons bok högt varje dag.”
”Det låter som ett jättebra mål”, sa pappa. ”När vill du börja?”
”Nu!”
Anders gick till sitt rum och stängde dörren. Han ville inte att någon skulle höra honom. Sedan öppnade han sin Mormons bok. Han blandade ihop några av orden, men det tog bara en minut för honom att läsa den första versen. Det var inte så farligt, tänkte han.
Anders läste ett skriftställe varje dag. Det var jobbigt! Han kände inte heller att han blev bättre. Men han fortsatte jobba på det.
Så en dag i skolan sa hans lärare: ”Wow! Jag kan inte fatta hur snabbt du lär dig.”
Anders tittade upp från sin läxa. ”Säkert?”
Hon nickade. ”Du blir bara bättre och bättre.”
Anders tittade ner på orden på papperet. De var mycket lättare att läsa än de hade varit tidigare. Hans mål att öva på att läsa skrifterna hjälpte honom till och med att lära sig i skolan.
När han kom hem sprang han upp för att läsa skrifterna. När han tittade på sidan snurrade orden fortfarande runt. Men det var lättare att se vad det stod.
Anders såg fram emot familjens skriftstudier den kvällen.
”Du pappa”, sa han. ”Kan jag få läsa i dag?”
Pappa log. ”Ja, gärna!”
Anders följde noga med i texten medan hans bröder och systrar läste varsin vers. När det var hans tur läste han versen långsamt för att se till att han fick varje ord rätt. När han hade läst färdigt tittade han upp. Alla log mot honom.
Även om Anders inte var perfekt som läsare kände han sig stolt över sig själv. Han visste att när han arbetade hårt så skulle hans himmelske Fader alltid vara där för att hjälpa honom.
Illustrationer: Kelly Smith