”Farfars perfekta fest”, Vännen, jan. 2024, s. 18–19.
Farfars perfekta fest
Tänk om det inte slutade regna?
Den här berättelsen ägde rum i Samoa.
Mörka, dystra moln hängde på himlen. Alex stirrade upp på dem.
PANG!
Mer åska mullrade. Stora, kraftiga regndroppar vräkte ner överallt.
Alex skakade på huvudet. Det här var inte bra. Inte bra alls. Ibland kunde det regna i flera dagar i Samoa utan uppehåll. Men han ville att hans farfars födelsedag skulle vara perfekt!
Alex gick till sitt rum och knäböjde vid sängen.
”Käre himmelske Fader”, sa han. ”Snälla, låt regnet försvinna i tid till farfars födelsedagsfest i morgon. Vi har redan skickat ut inbjudningarna. I Jesu Kristi namn, amen.”
När Alex ställde sig upp såg han mamma och pappa stå i dörröppningen. De log.
”Jag hoppas att det inte gör något att vi hörde din bön”, sa mamma.
Alex log. ”Det är okej. Jag vill bara att det ska bli speciellt för farfar i morgon. Det blir inte detsamma om vi behöver vara inomhus. Det skulle inte finnas plats för att dansa!”
Pappa kramade Alex om axeln. ”Oavsett hur vädret ser ut vet farfar hur mycket du älskar honom.”
Morgonen därpå bad mamma och pappa Alex att be familjebönen. Det regnade fortfarande mycket. Och det såg fortfarande inte ut som om det skulle sluta.
”Snälla, välsigna regnet så att det försvinner i tid till festen”, sa han. ”Och välsigna oss alla så att vi har roligt. Särskilt farfar!”
Alex tittade på himlen hela morgonen. Under en lång stund förändrades inget. Men så hände något fantastiskt.
”Titta!” ropade Alex. ”Lite blå himmel!” Hans familj sprang ut på gården. Molnen började skingras.
Inom några timmar var alla moln borta! Till och med pölarna på marken hade torkat ut. Alex skyndade sig att dekorera trädgården. Farfar och de andra gästerna skulle snart vara här.
När farfar kom dit blev han förvånad. Han tittade på lamporna, de färgglada serpentinerna och alla gäster. ”Allting ser vackert ut”, sa han. ”Tack så mycket!”
Festen var precis lika rolig som Alex hade hoppats. De dansade till farfars favoritsånger. Maten var god – särskilt det söta kokosbrödet. Alex fick till och med sjunga med farfar.
Men det bästa var när det var dags för Siva Taualuga. Dansen utfördes alltid av dagens viktigaste person. Och det var förstås farfar!
Farfar gick upp för att dansa, men sedan tittade han på Alex. ”Kom hit, Alex!” ropade farfar. Alex hoppade upp och dansade bredvid farfar. Snart dansade alla andra också.
Farfar lutade sig ner för att krama Alex. ”Du fick mig att känna mig väldigt speciell i dag”, sa farfar. ”Det här var den perfekta födelsedagsfesten.”
När festen var slut tittade Alex upp mot himlen. De tjocka svarta molnen var tillbaka. Regnet började ösa ner över dem igen. Men den här gången hade Alex inget emot det. Han visste att vår himmelske Fader hade hjälpt till att hålla vädret fint länge nog till farfars fest.
”Tack för det fina vädret”, bad Alex. ”Och tack för en sådan underbar farfar.”
Illustrationer: Augusto Zambonato