Klänningsvånda

När jag gick på high school blev jag utvald att delta i en modevisning under ett årligt skolevenemang. Jag visste att samordnaren skulle välja klänningar som inte var lämpliga så jag sa till henne att jag inte skulle delta om klänningen jag behövde bära var olämplig. Hon sa att det var okej.

När mina vänner och jag gick för att titta på klänningarna blev jag förvirrad. Trots det som samordnaren hade sagt till mig var klänningarna tvärt emot de normer för klädsel och utseende som står i häftet Vägledning för de unga. Eftersom det inte verkade finnas någon lösning på problemet provade jag en av de olämpliga klänningarna. Jag ville se fin ut, men när jag hade den klänningen på mig kände jag mig inte som mig själv. Jag undrade: Hur skulle jag känna mig i Herrens närhet med en sådan här klänning?

Jag funderade över hur jag skulle ta mig ur den här situationen. Till slut letade jag fram min storasysters balklänning som uppfyllde Herrens normer. När jag sa till mina vänner att jag skulle ha på mig en egen klänning såg jag på deras ansiktsuttryck att de tyckte att jag skulle se bättre ut i den olämpliga klänningen. Som väl var sa samordnaren att det var okej att jag hade den lämpliga klänningen på mig.

Jag kände mig lättad, och jag kände mig säker. Jag brydde mig inte om vad mina vänner tyckte. Jag hittade ett sätt att delta med en jättefin och lämplig klänning. Jag var tacksam för att jag hade modet att hålla fast vid mina normer, särskilt eftersom det varken var lätt eller populärt.

Jessika S., Indonesien