”5 Sätt att hålla sig kvar på stigen”, Vägledning för de unga, feb. 2023.
5 sätt att hålla sig kvar på stigen
Jesus Kristus har märkt ut stigen och leder oss på vägen till vårt himmelska hem.
Äldste Dale G. Renlund besöker Natal i Brasilien i november 2016.
För ett antal år sedan vandrade min familj och jag längs en bergsstig på Island för att se ett känt vattenfall. Vi hade aldrig varit på det här berget, vi var osäkra på stigen och vi är inte erfarna vandrare.
Vi såg andra ge sig iväg längs stigen och följde efter. Snart var de utom synhåll, och det var också stigen! Vi tittade noga och lade märke till högar av avsiktligt utplacerade stenar, så kallade rösen, som märkte ut stigen till vattenfallet. Vi lade också märke till områden nära stigen med vit, fluffig ängsull.1 Att kliva ut på det gräset resulterade alltid i gyttjiga, vattenfyllda skor.
Vi lärde oss att ängsullen växte på myrar och markerade en stig som vi inte ville följa. Vi övertygades om att vi genom att följa rösena skulle ledas till vattenfallet.
Stigen var inte lätt, men vi härdade ut, var noga med att följa rösena och undvek ängsullen. Till slut kom vi fram till det storslagna vattenfallet och njöt av utsikten från bergstoppen och det uppfriskande vattnet.
När vi vandrade nerför berget såg vi att rösena hade hjälpt oss att undvika djupa vattensamlingar och branta klippor som vi inte hade sett tidigare. Vi kände tacksamhet för att de där rösena tryggt hade visat oss vägen.
På vår resa till vårt himmelska hem kan stigen vara svår att ta sig fram på. Tack och lov har Jesus Kristus märkt ut stigen och visat oss vägen.2 Genom att studera hans liv och lärdomar kan vi lära oss hur han tog sig fram genom jordelivet och placerade ut metaforiska rösen för oss att följa. När vi följer dessa rösen och gör det som Jesus gjorde, kan vi med tillförsikt nå vår destination.
Röse nr 1. Vetskapen om vem du är
Illustrationer: Bryan Beach
Jesus Kristus lärde sig allteftersom han växte upp och fick insikt om vem han var (se Lukas 2:49). Med tilltro till sin identitet kunde han förkunna att han var den Messias som profeterna hade talat om (se Joseph Smiths översättning, Matteus 4:18 [i Handledning för skriftstudier]; Johannes 4:25–26).
Vetskapen om vem du är, är ett röse av grundläggande vikt. Oavsett hur du i övrigt väljer att identifiera dig så är din viktigaste identitet den som barn till Gud. Om du inte hittar det här röset kan du irra dig bort från stigen och hamna bland ängsullen.
Röse nr 2. Sträva efter att få veta din himmelske Faders vilja
Jesus Kristus ville alltid veta sin Faders vilja. Efter sitt dop ”leddes Jesus av Anden ut i öknen för att vara med Gud”. Där fastade han och ”talade med Gud” (Joseph Smiths översättning, Matteus 4:1 [i Handledning för skriftstudier]; se kyrkans utgåva av Bibeln på engelska Matthew 4:2, fotnot c; kursivering tillagd). Han tog reda på sin Faders vilja så att det inte skulle råda några tvivel om vad Guds vilja för honom var. Att ta reda på Guds vilja är ett röse som Jesus har lämnat efter sig.
Du kan ta reda på Guds vilja för dig genom skrifterna, levande profeters ord och den Helige Andens viskningar. Men du behöver också kommunicera med Gud i bön, som Jesus gjorde. Vetskapen om din sanna relation till Gud – att han är din Fader och att du är hans barn – gör bönen naturlig (se Matteus 7:7–11). Svårigheter med bön uppstår när den här relationen glöms bort.
Röse nr 3. Anpassa din vilja efter Faderns vilja
Jesus Kristus anpassade sin vilja efter sin Faders vilja (se Johannes 6:38). Anpassningen av vår vilja efter Guds vilja är ännu ett röse som Jesus lämnade efter sig för att märka ut stigen.
Du behöver samvetsgrant anpassa din vilja efter din himmelske Faders vilja. Bön är ett sätt att göra det på. Ändamålet med bönen är inte att förändra Guds vilja utan att hjälpa dig att få vetskap om och acceptera hans vilja.
Röse nr 4. Ingå och håll förbund med Gud.
Till sina lärjungar sa Jesus Kristus: ”Följ mig” (Matteus 4:19). Vi gör det genom att utöva tro på honom, omvända oss, döpas i hans namn och ta emot den Helige Anden. Vid dopet sluter vi förbund, eller lovar, att hålla buden och att ingå och hålla ytterligare förbund med Gud. Varje förbund är ett röse längs förbundsstigen som leder till Kristus.
På vår vandring var min familj och jag fria att välja en annan stig till toppen av berget, men en annan stig skulle kanske inte, och hade förmodligen inte, lett till vattenfallet. Troligen skulle vi ha fastnat i gyttjan, stoppats av farliga klippor eller gett upp av trötthet. Att stanna kvar på stigen var den mest direkta och säkra vägen till vår destination.
Vi kan inte skapa vår egen stig och förvänta oss Guds utlovade resultat (se Matteus 7:24–27). Vi är fria att välja en egen stig, men vi kan inte välja konsekvenserna av att inte följa den stig som Gud har uppenbarat. Vi kan inte snubbla ut från en klippa och ”bestämma” oss för att inte falla.
Röse nr 5. Håll ut intill änden
Genom sin försoning fullbordade Jesus Kristus det verk som Gud gav honom att utföra (se Johannes 17:4). Att hålla ut intill änden och avsluta vårt arbete är ett nödvändigt röse att följa för att komma fram till vår önskade destination.
Om vi inte förstår vad Frälsaren åstadkom får vi så småningom blöta, leriga skor eftersom vi aldrig lärde känna honom eller förenade oss med honom i hans verk (se Joseph Smiths översättning i kyrkans utgåva av Bibeln på engelska, Matthew 7:23, fotnot a).
Jesus Kristus visste vem han var. Han hade kunskap om sin Faders vilja och anpassade sin vilja efter hans. Han ingick och höll förbund med Gud. Han höll ut intill änden. Genom att göra det har han märkt ut stigen och visat vägen. Vår uppgift är att följa honom och de rösen han placerat ut, inte bara när vi är här på jorden, utan också i evigheten.3 Vi blir då arvingar till allt som vår himmelske Fader har (se Joseph Smiths översättning i kyrkans utgåva av Bibeln på engelska, John 3:36, fotnot a).