Sista ordet

Behöver vi vara fullkomliga nu?

Äldste Jeffrey R. Holland

i de tolv apostlarnas kvorum

Från ett tal under generalkonferensen i oktober 2017.

Illustrationer: Emily E. Jones

Skrifterna skrevs för att välsigna och uppmuntra oss, och det gör de absolut. Men har ni lagt märke till att vi då och då kommer till ett stycke som verkar påminna oss om att vi kommer till korta? Till exempel: ”Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig” (Matteus 5:48). Med den befallningen vill vi bara gå och lägga oss igen och dra täcket över huvudet. Ett sådant celestialt mål verkar vara utom räckhåll för oss. Men Gud skulle ju aldrig ge oss en befallning som han visste att vi inte kunde lyda.

”Ja, kom till Kristus och bli fullkomnade i honom”, vädjar Moroni. ”Älska Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka, då … genom hans nåd kan [ni] bli fullkomliga i Kristus” (Moroni 10:32; betoning tillagd). Vårt enda hopp om sann fullkomning ligger i att ta emot den som en gåva från himlen – vi kan inte ”förtjäna” den.

Förutom Jesus har ingen levt fläckfritt under den jordiska resa som vi är ute på, så jag hoppas att vi här under jordelivet strävar efter ständig förbättring och undviker orimliga förväntningar på oss själva och andra.

Om vi framhärdar blir vår förädling någon gång i evigheten fullkomnad och fullständig – vilket är Nya testamentets innebörd av fullkomlighet.