Alla måste ta på sig det namn som givits av Fadern

Paul B. Pieper

i de sjuttios kvorum

Frälsarens namn har en enastående och väsentlig kraft. Hans namn är det enda som möjliggör frälsning.

För några veckor sedan deltog jag vid ett dop för flera åttaåriga barn. De hade börjat lära sig om Jesu Kristi evangelium av sina föräldrar och lärare. Deras frö av tro på honom hade börjat växa. Och nu ville de följa honom ner i dopets vatten för att bli medlemmar i hans återställda kyrka. Då jag såg deras förväntan undrade jag hur mycket de förstod av en viktig aspekt av deras dopförbund: Deras åtagande att ta på sig Jesu Kristi namn.

Sedan begynnelsen har Gud förkunnat hur viktigt Jesu Kristi namn är i hans plan för oss. En ängel lärde vår första anfader Adam: ”[Du skall] göra allt du gör i Sonens namn, och du skall omvända dig och åkalla Gud i Sonens namn evinnerligen.”¹

Profeten kung Benjamin i Mormons Bok lärde sitt folk: ”Inget annat namn kommer att ges, och inte heller något annat sätt eller medel varigenom frälsning kan komma till människobarnen.”²

Herren upprepade denna sanning till profeten Joseph Smith: ”Se, Jesus Kristus är det namn som är givet av Fadern, och det finns inget annat namn givet varigenom människan kan bli frälst.”³

I vår tid har president Dallin H. Oaks sagt att ”de som således utövar tro på Jesu Kristi heliga namn … och inträder i hans förbund … kan göra anspråk på Jesu Kristi försoningsoffer”.⁴

Vår himmelske Fader vill göra det fullkomligt klart att hans Sons namn, Jesus Kristus, inte är vilket namn som helst. Frälsarens namn har en enastående och väsentlig kraft. Hans namn är det enda som möjliggör frälsning. Genom att betona denna sanning i varje tidsutdelning försäkrar vår kärleksfulle Fader alla sina barn om att det finns en väg tillbaka till honom. Men bara för att det finns en säker väg tillbaka, betyder det inte att vi automatiskt är garanterade att återvända. Gud berättar för oss att det krävs att vi handlar: ”Därför måste alla människor ta på sig det namn som är givet av Fadern.”⁵

För att vi ska kunna nyttja den frälsande kraft som endast kommer genom Kristi namn måste vi ”ödmjuka oss inför Gud och … komma fram med förkrossat hjärta och botfärdig ande … och vara villiga att ta på oss Jesu Kristi namn” och därigenom vara värdiga, som mina åttaåriga vänner, att ”genom dopet tas emot i hans kyrka”.⁶

Alla som uppriktigt önskar ta på sig Frälsarens namn måste gör sig värdiga för och ta emot dopets förbund som ett fysiskt vittnesbörd inför Gud om deras beslut.⁷ Men dopet är bara början.

Ordet ta är inte passivt. Det är ett verb som beskriver en handling och har mer än en innebörd.⁸ Detsamma gäller vårt åtagande att ta på oss Jesu Kristi namn, det kräver handling och har också mer än en innebörd.

Till exempel är ordet ta en del av ordet inta (något i sin kropp) som när vi tar oss något att dricka. Genom att ta på oss Kristi namn åtar vi oss att ta till oss hans lärdomar, hans egenskaper och slutligen hans kärlek på djupet så att de blir en del av dem vi är. Därför är president Russell M. Nelsons uppmaning till de unga vuxna så viktig. Han sa att de ivrigt och genom bön skulle ”söka att förstå vad alla [Frälsarens] olika titlar och namn betyder för just [dem]”⁹ och mätta sig med Kristi ord i skrifterna, särskilt i Mormons bok.¹⁰

Ett annat exempel på hur verbet ta kan användas är att man godtar en person i en viss roll eller att en idé eller princip är sann. När vi tar på oss Kristi namn betyder det att vi tar emot honom som vår Frälsare och ständigt låter hans lärdomar vägleda oss i våra liv. I varje betydelsefullt beslut som vi fattar kan vi godta att hans evangelium är sant och lydigt leva efter det av allt vårt hjärta, all vår förmåga, allt vårt förstånd och all vår styrka.

Vi ser också verbet ta i ord som beskriver att man ansluter sig till en person eller sak. Många av oss har någon gång tagit på oss en uppgift på jobbet eller tagit oss an en sak eller rörelse. När vi tar på oss Kristi namn tar vi på oss en sann lärjunges uppgifter, vi förespråkar hans sak och vi står ”som vittnen om [honom] alltid och i allting och överallt där [vi] må befinna [oss]”.¹¹ President Nelson har uppmanat ”varje ung kvinna och varje ung man … att gå med i Herrens ungdomskår för att hjälpa till att samla in Israel”.¹² Och vi följer alla tacksamt profetens uppmaning att förkunna det namn på Frälsarens återställda kyrka som han själv uppenbarade: Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.¹³

När vi tar på oss Frälsarens namn måste vi förstå att Kristi sak och hans kyrka är ett. Man kan inte separera dem. På samma sätt kan man inte separera vårt personliga lärjungeskap till Frälsaren från ett aktivt medlemskap i hans kyrka. Om vi vacklar i vårt åtagande gentemot det ena minskar även vårt åtagande gentemot det andra, lika säkert som natt följer på dag.

Vissa tvekar inför att ta på sig Jesu Kristi namn och hans sak eftersom de anser att det är alltför restriktivt, begränsande och inskränkande. Faktum är att när vi tar på oss Kristi namn växer vi och blir friare. Det väcker den önskan vi kände när vi tog emot Guds plan genom tro på Frälsaren. När denna önskan är levande i våra hjärtan kan vi upptäcka det verkliga syftet med våra gudagivna gåvor och talanger, uppleva hans stärkande kärlek och växa i vår omsorg om andras välbefinnande. När vi tar på oss Frälsarens namn håller vi verkligen fast vid allt som är gott och blir som han.¹⁴

Det är viktigt att komma ihåg att när vi tar på oss Frälsarens namn så är det ett förbundsåtagande, som börjar med det förbund vi sluter när vi döps. President Nelson har sagt: ”[Vår] beslutsamhet att följa Frälsaren genom att ingå förbund med honom och sedan hålla dessa förbund öppnar dörren för varje andlig välsignelse och förmån som är tillgänglig.”¹⁵ Ett av de gudomliga privilegierna som kommer av att vi tar på oss Frälsarens namn genom dopet är att det ger oss tillträde till nästa förrättning på förbundsstigen: vår konfirmation. När jag frågade en av mina åttaåriga vänner vad det innebar för henne att ta på sig Kristi namn, svarade hon enkelt: ”Det betyder att jag kan få den Helige Anden.” Det hade hon rätt i.

Vi får den Helige Andens gåva genom konfirmation när vi har tagit emot dopets förrättning. Denna gåva är rätten och möjligheten att ha den Helige Anden som sin ständige ledsagare. Om vi lyssnar till och lyder hans stilla och milda röst håller han oss kvar på den förbundsstig som vi beträdde genom dopet, han varnar oss när vi frestas att lämna den och uppmuntrar oss att omvända oss och ändra det som behövs. Vårt fokus efter dopet är att se till att den Helige Anden alltid är med oss så att vi kan fortsätta längst förbundsstigen. Den Helige Anden kan bara vara med oss i den mån vi håller våra liv rena och fria från synd.

Därför har Herren gett oss ett sätt att kontinuerligt förnya dopets renande verkan genom en annan förrättning: sakramentet. Varje vecka kan vi ”betyga … att vi är villiga att ta på oss Sonens namn”¹⁶ igen genom att ta de emblem som symboliserar Herrens kött och blod – brödet och vattnet – i våra händer och inta dem ända in i själen. I gengäld utför Frälsaren sitt renande underverk än en gång och gör oss värdiga den Helige Andens ständiga inflytande. Är inte detta ett bevis på den oändliga nåd som vi bara finner i Jesu Kristi namn? Precis som vi tar på oss hans namn, tar han på sig våra synder och sorger och trots det är hans ”barmhärtighets arm … utsträckt”¹⁷ för att omsluta oss i hans kärleks armar¹⁸.

Sakramentet påminner oss varje vecka om att det är ett fortlöpande och oavbrutet åtagande att ta på oss Kristi namn och inte en enskild händelse som bara inträffade på vår dopdag.¹⁹ Vi kan njuta oavbrutet och återkommande av det ”stora, helga offer, som mänska ej förstod”²⁰, av att få våra synder förlåtna och ta del av hans kött och blod. Det är föga förvånande att när Guds barn förstår de kraftfulla andliga välsignelser som kan komma av att de tar på sig Kristi namn, så känner de alltid glädje och alltid en önskan om att ingå förbund med sin Gud.²¹

När vi följer denna gudomligt utformade förbundsstig ger vår beslutsamhet och våra ansträngningar att ta på oss Jesu Kristi namn oss styrka att ”bevara [hans namn] skrivet i [våra] hjärtan”²². Vi älskar Gud och vår nästa och känner en önskan att tjäna dem. Vi håller hans bud och längtar efter att komma närmare honom genom att ingå ytterligare förbund med honom. Och när vi känner oss svaga och oförmögna att handla enligt våra rättfärdiga önskningar, ber vi om den styrka som vi bara kan få genom hans namn, och han kommer till vår undsättning. När vi uthärdar i trofasthet kommer den dagen när vi får se honom och vara hos honom och vi kommer att finna att vi blivit som han, och därför är värdiga att återvända till Faderns närhet.

För Frälsarens löfte står fast: De som tror ”på Jesu Kristi namn och tillber Fadern i hans namn samt håller ut i tro på hans namn intill änden”²³ ska bli frälsta i Guds rike. Med er gläds jag över att dessa ojämförliga välsignelser är möjliga genom att vi tar på oss Jesu Kristi namn, som jag vittnar om och i vars namn jag vittnar, amen.