För honom
Att veta vem och varför när vi tjänar andra hjälper oss förstå att kärleken högsta manifestation är hängivenhet mot Gud.
Denna historiska kväll uttrycker jag min kärlek till och uppskattning för var och en av er, mina kära systrar. Oavsett ålder, plats eller omständigheter samlas vi i kväll i enighet, styrka, syfte och vittnesbörd om att vi är älskade och leds av vår himmelske Fader, vår Frälsare Jesus Kristus och vår levande profet president Russell M. Nelson.
När vi var unga kallades min man och jag av vår biskop att besöka och betjäna en familj som inte hade varit i kyrkan på många år. Vi accepterade villigt vårt uppdrag och åkte hem till dem några dagar senare. Det stod genast klart för oss att de inte ville ha besök från kyrkan.
Så vid vårt nästa besök kom vi med ett fat med kakor, övertygade om att choklad skulle få deras hjärtan att smälta. Det gjorde den inte. Paret talade till oss genom nätdörren och gjorde det ännu tydligare att vi inte var välkomna. Men när vi körde hem kände vi oss ganska säkra på att vi skulle ha lyckats bättre om vi bara hade gett dem rice krispie treats i stället.
Vår brist på ett andligt perspektiv gjorde att vi frustrerades av ytterligare misslyckade försök. Det känns aldrig bra att bli avvisad. Med tiden började vi fråga oss själva: ”Varför gör vi det här? Vad har vi för mål?”
Äldste Carl B. Cook gjorde följande iakttagelse: ”Tjänande i kyrkan kan … vara en utmaning om vi ombes göra något som skrämmer oss, om vi blir trötta på att tjäna eller om vi kallas att göra något som först inte tilltalar oss.”1 Vi upplevde sanningen i äldste Cooks ord när vi bestämde oss för att vi måste söka vägledning från någon med ett större perspektiv än vårt eget.
Så efter många uppriktiga böner och skriftstudier fick vi svaret på varför vi tjänar. Det förändrade vår insikt, våra hjärtan förändrades, vi upplevde faktiskt uppenbarelse.2 När vi sökte vägledning i skrifterna lärde Herren oss hur man kan tjäna andra på enklare och mer meningsfulla sätt. Det här är versen vi läste som förändrade både våra hjärtan och vårt sätt att tjäna: ”Du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta, med all din förmåga, allt ditt förstånd och all din styrka, och i Jesu Kristi namn skall du tjäna honom.”3 Trots att den här versen var så välbekant tycktes den tala till oss på ett nytt och betydelsefullt sätt.
Vi insåg att vi uppriktigt strävade efter att tjäna den här familjen och tjäna vår biskop, men vi behövde fråga oss själva om vi verkligen tjänade av kärlek till Herren. Kung Benjamin tydliggjorde detta när han förklarade: ”Se, jag säger er att trots att jag sade till er att jag tillbringat mina dagar i er tjänst, vill jag inte skryta, ty jag har endast varit i Guds tjänst.”4
Så vilka tjänade kung Benjamin egentligen? Vår himmelske Fader och Frälsaren. Att veta vem och varför när vi tjänar andra hjälper oss förstå att kärleken högsta manifestation är hängivenhet mot Gud.
När vårt fokus gradvis förändrades, förändrades även våra böner. Vi började se fram emot våra besök hos den här kära familjen tack vare vår kärlek till Herren.5 Vi gjorde det för honom. Han gjorde så att kampen inte längre var en kamp. Efter många månader av att stå på tröskeln började familjen släppa in oss. Så småningom hade vi regelbundna böner och förtroliga samtal om evangeliet tillsammans. En långvarig vänskap växte fram. Vi tillbad och älskade Herren genom att älska hans barn.
Kan du minnas ett tillfälle när du kärleksfullt och uppriktigt har ansträngt dig för att hjälpa någon och känt att dina ansträngningar passerat obemärkt eller kanske var ouppskattade eller till och med oönskade? Ifrågasatte du i den stunden värdet av din insats? Om du gjorde det så hoppas jag att kung Benjamins ord kan ersätta ditt tvivel och till och med din smärta: ”Ni [är] endast i er Guds tjänst.”6
I stället för att bygga upp irritation kan vi genom tjänande bygga en ännu bättre relation till vår himmelske Fader. Vår kärlek till och hängivenhet mot honom tar bort behovet av erkännande eller uppskattning och gör att hans kärlek kan flöda till och genom oss.
Ibland kan vi till en början tjäna av ren plikt eller för att vi känner ansvar, men även det tjänandet kan leda till att vi hämtar kraft från något ädlare inom oss, vilket leder oss till att tjäna på ett sätt ”som vida överträffar alla andra”7 – som president Nelsons inbjudan till ”ett nytt, heligare sätt att ta hand om och stödja andra”.8
När vi fokuserar på allt som Gud har gjort för oss flödar vårt tjänande från ett tacksamt hjärta. När vi bryr oss mindre om hur vårt tjänande är bra för oss själva, inser vi i stället att tjänandet ska fokusera på att sätta Gud främst.9
President M. Russell Ballard undervisade: ”Det är bara när vi älskar Gud och Kristus av allt hjärta, själ och sinne som vi kan dela den kärleken med våra medmänniskor genom att vara vänliga och hjälpsamma.”10
Det första av de tio budorden upprepar denna gudomliga visdom: ”Jag är HERREN din Gud. … Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.”11 Placeringen av detta bud hjälper oss förstå att om vi sätter honom allra främst kommer allt annat så småningom att falla på plats – till och med hur vi tjänar andra. När han får främsta platsen i våra liv genom vårt medvetna val kan han välsigna våra handlingar till vårt bästa och till förmån för andra.
Herren sa: ”Vänd er till mig i varje tanke.”12 Och varje vecka sluter vi förbund att göra just det – att ”alltid minnas honom”13. Kan ett sådant gudomligt fokus tillämpas på allt vi gör? Kan utförandet av till och med en enkel uppgift bli en möjlighet att visa vår kärlek till och hängivenhet mot honom? Jag tror att det kan och kommer att bli det.
Vi kan se till att varje sak på vår att göra-lista blir ett sätt att prisa honom på. Vi kan se varje uppgift som en förmån och möjlighet att tjäna honom, även när vi är mitt uppe i deadlines, plikter eller blöjbyten.
Som Ammon sa: ”Ja, jag vet att jag är ingenting. Till min styrka är jag svag, därför vill jag inte skryta över mig själv, utan jag vill skryta över min Gud, ty i hans kraft kan jag göra allting.”14
När vår främsta prioritet i livet blir att tjäna vår Gud förlorar vi oss själva, och i sinom tid finner vi oss själva.15
Frälsaren undervisade om denna princip så enkelt och tydligt: ”Låt därför ert ljus så lysa för detta folk så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader som är i himlen.”16
Låt mig jag dela med mig av några visdomsord som stod på väggen i ett barnhem i Kolkata (Calcutta) i Indien: ”Om du är vänlig kan andra anklaga dig för att ha själviska, dolda motiv. Var vänlig ändå. Det som tagit dig många år att bygga upp kan någon förstöra över en natt. Bygg ändå. Det goda du gör i dag glömmer människor ofta i morgon. Gör gott ändå. Ge världen det bästa du har och det kanske aldrig är tillräckligt. Ge världen det bästa du har ändå. Du förstår, i slutändan är det mellan dig och din Gud … det står.”17
Systrar, det är alltid mellan oss och Herren det står. Som president James E. Faust sa: ”’Vilket är det största behovet i världen? … Är inte det största behovet i hela världen att var och en har en personlig, pågående, daglig och fortsatt relation till Frälsaren?’ En sådan relation kan frigöra gudomligheten inom oss och ingenting kan skapa en större förändring i våra liv än när vi börjar känna och förstå vår gudomliga relation till Gud.”18
I samma anda förklarade Alma för sin son: ”Ja, låt alla dina gärningar göras för Herren, och varthelst du går, låt det ske i Herren. Ja, låt alla dina tankar riktas mot Herren, ja, låt ditt hjärtas tillgivenhet tillägnas Herren för evigt.”19
Och president Russell M. Nelson har också undervisat oss: ”När vi förstår hans frivilliga försoningsverk överskuggas varje känsla av uppoffring från vår sida fullständigt av en djup känsla av tacksamhet över förmånen att få tjäna honom.”20
Systrar, jag vittnar om att när Jesus Kristus, genom kraften i hans försoning, arbetar på oss och i oss, börjar han arbeta genom oss för att välsigna andra. Vi tjänar dem, men vi gör det genom att älska och tjäna honom. Vi blir det som skrifterna beskriver: ”Var och en strävar efter det som är till hans [eller hennes] nästas fördel och gör allt med blicken endast fäst på Guds ära.”21
Kanske visste vår biskop att det var det min man och jag skulle lära oss av dessa första och välmenta, men ändå inte fullkomliga, ansträngningar att tjäna Guds älskade söner och döttrar. Jag bär mitt personliga och fasta vittnesbörd om den godhet och kärlek han delar med oss när vi strävar efter att tjäna för honom. I Jesu Kristi heliga namn, amen.