Tjäna
Alla medlemmar behövs och alla medlemmar behöver ett tillfälle att tjäna.
När jag var liten njöt jag av att arbeta tillsammans med min farbror Lyman och faster Dorothy på deras gård. Farbror Lyman ledde vanligtvis våra projekt och faster Dorothy hjälpte ofta till och körde den gamla pickupen av märket Dodge. Jag minns adrenalinpåslaget när vi körde fast i leran eller försökte ta oss upp för en brant backe. Farbror Lyman brukade ropa: ”Lägg in diffspärren, Dorothy!” Det var då jag började be. På något sätt, med Herrens hjälp och efter lite växelgnissel, hittade Dorothy diffspärren. Med alla hjulaxlar drivande och med snurrande hjul ryckte pickupen framåt och vårt arbete fortsatte.
Att ”lägga in diffspärren” betyder att lägga in en specialväxel så att alla hjulen samverkar för att ge större kraft.1 En diffspärr tillsammans med fyrhjulsdrift gör att man kan växla ner, få mer kraft och förflytta sig.
Jag tänker gärna på var och en av oss som en del av en diffspärr i vårt gemensamma tjänande i kyrkan – i församlingar och grenar, i kvorum och biorganisationer. Precis som hjulen samverkar för att skapa större kraft med en diffspärr, får vi mer kraft när vi förenar oss. När vi förenar oss för att tjäna varandra, åstadkommer vi mycket mer tillsammans än vad vi kunde ha gjort på egen hand. Det är spännande att vara engagerade och förenade i att tjäna och hjälpa till i Herrens verk.
Tjänande är en välsignelse
Tillfället att tjäna är en av de största välsignelserna av vårt medlemskap i kyrkan.2 Herren har sagt: ”Om du älskar mig skall du tjäna mig”3 och vi tjänar honom genom att tjäna andra.4
När vi tjänar närmar vi oss Gud.5 Vi lär känna honom på sätt vi annars inte kunnat göra. Vår tro på honom växer. Våra problem sätts i perspektiv. Livet blir mer tillfredsställande. Vår kärlek till andra växer, liksom vår önskan att tjäna. Genom den här välsignade processen blir vi mer lika Gud, och vi blir bättre förberedda för att återvända till honom.6
Som president Marion G. Romney lärde: ”Tjänande är inte något som vi utstår här på jorden för att vi ska förtjäna rättigheten att leva i det celestiala riket. Tjänande är kärnan från vilken evigt liv i det celestiala riket utspringer.”7
Tjänande kan vara en utmaning
Tjänande i kyrkan kan emellertid vara en utmaning om vi ombes göra något som skrämmer oss, om vi blir trötta på att tjäna eller om vi kallas att göra något som först inte tilltalar oss.
Jag fick nyligen ett nytt uppdrag. Jag hade verkat i området Afrika Sydöst. Det var spännande att få tjäna där kyrkan är relativt ung och håller på att etableras, och vi älskade medlemmarna. Sedan kallades jag att återvända till kyrkans huvudkontor och ärligt talat var jag inte särskilt entusiastisk. En förändring i mitt uppdrag medförde en del ovisshet.
En kväll efter att ha begrundat den förestående förändringen, drömde jag om min farfars farfar Joseph Skeen. Jag vet genom hans dagbok att när han och hans fru Maria flyttade till Nauvoo ville han tjäna, så han sökte upp profeten Joseph Smith och frågade honom hur han kunde hjälpa till. Profeten skickade honom att arbeta på prärien och göra sitt bästa, så det gjorde han. Han arbetade på familjen Smiths gård.8
Jag begrundade förmånen som Joseph Skeen fick, att ta emot sitt uppdrag på det sättet. Plötsligt insåg jag att jag hade samma förmån, precis som vi alla har. Alla ämbeten i kyrkan kommer från Gud – genom hans utvalda tjänare.9
Jag fick en tydlig andlig bekräftelse på att mitt nya uppdrag var inspirerat. Det är viktigt att vi ser det sambandet – att våra ämbeten bokstavligen kommer till oss från Gud genom våra prästadömsledare. Efter den här upplevelsen förändrades min inställning och jag fylldes av en djup önskan att tjäna. Jag är tacksam för den välsignelse som omvändelsen är och för mitt förändrade hjärta. Jag älskar mitt nya uppdrag.
Även om vi tror att vårt ämbete i kyrkan bara var en idé vår prästadömsledare fick eller att vi fick det eftersom ingen annan ville tacka ja till det, blir vi välsignade när vi tjänar. Men om vi ser Guds hand i vårt ämbete och tjänar av hela vårt hjärta, får vi ytterligare kraft i vårt tjänande, och vi blir sanna Jesu Kristi tjänare.
Tjänande kräver tro
Att fullgöra ämbeten kräver tro. Strax efter att Joseph började arbeta på gården blev han och Maria mycket sjuka. De hade inga pengar och befann sig bland främlingar. Det var en svår tid för dem. I sin dagbok skrev Joseph: ”Vi arbetade på [och] höll fast vid kyrkan med den lilla tro vi hade, även om djävulen försökte förgöra oss och få oss att vända om.”10
Jag och hundratals andra efterkommande är evigt tacksamma att Joseph och Maria inte vände om. Välsignelser kommer när vi håller ut i våra ämbeten och ansvar och håller oss kvar med all den tro vi har.
Jag känner till en underbar lärare i kursen Evangeliets lära som lyfter sina elever, men så har inte alltid varit fallet. När hon blev medlem i kyrkan kallades hon att undervisa i Primär. Hon kände att hon inte hade förmåga att undervisa, men eftersom hon visste hur viktigt det var att tjäna, tackade hon ja. Rädsla överväldigade henne och hon slutade komma så att hon inte skulle behöva undervisa. Tack och lov märkte hennes hemlärare att hon saknades, besökte henne och inbjöd henne tillbaka. Biskopen och församlingsmedlemmarna hjälpte henne. Så småningom, med större tro, började hon undervisa barn. När hon tillämpade principer som nu lärs ut i Undervisa på Frälsarens sätt, välsignade Herren hennes arbete, och hon blev en begåvad lärare.11
Den naturliga människan i oss alla är benägen att låta oss ursäkta oss från att tjäna av skäl som ”jag är inte redo att tjäna, jag har mer att lära”, ”jag är trött och behöver vila”, ”jag är för gammal – det är någon annans tur”, eller ”jag är helt enkelt för upptagen”.
Bröder och systrar, att ta emot och fullgöra ett ämbete är en handling i tro. Vi kan lita på det som vår profet, president Thomas S. Monson, ständigt undervisar om: ”Den Herren kallar, den dugliggör Herren” och ”när vi går Herrens ärenden är vi berättigade till Herrens hjälp”.12 Vare sig vi är överväldigade eller underväldigade, vare sig vi är livrädda eller dödligt uttråkade, vill Herren att vi ska växla ner, få mer kraft och tjäna.
Jag ser inga tecken på att president Monson och hans bröder i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum är för upptagna eller för trötta. De visar på ett inspirerande sätt exempel på den kraft som vi får när vi utövar tro, tackar ja till uppdrag och fullgör dem med beslutsamhet och hängivenhet. De satte handen till Herrens verk13 för många år sedan, och fortsätter att sträva framåt och uppåt.
Ja, de verkar i viktiga ämbeten, men alla ämbeten eller uppdrag är viktiga. President Gordon B. Hinckley, tidigare profet och president för kyrkan, sa: ”Vi delar alla denna stora strävan. … Er förpliktelse är lika allvarlig inom ert ansvar, som min förpliktelse är inom mitt område. Inget ämbete i denna kyrka är litet eller obetydligt.”14 Varje ämbete är viktigt.15
Låt oss tjäna
Låt oss resa oss i tro, sätta våra händer till Herrens verk och föra det här värdiga verket framåt.16 Låt oss som faster Dorothy ”lägga in diffspärren”. Och, bröder och systrar, låt oss tjäna.
Om ni vill göra er biskop eller grenspresident glad, så fråga honom: ”Hur kan jag vara till hjälp?” ”Var vill Herren att jag ska tjäna?” När han ber och begrundar vilka ansvar ni har personligen, i er familj och i ert yrke, inspireras han att ge er ett lämpligt ämbete. När ni avskiljs får ni en prästadömsvälsignelse som hjälper er till framgång. Ni blir välsignade! Alla medlemmar behövs och alla medlemmar behöver ett tillfälle att tjäna.17
Jesus Kristus är vårt föredöme.
Jesus Kristus, vårt stora föredöme, gav sitt liv för sin Faders verk. I det stora rådet innan den här världen organiserades, var det Jesus Kristus, som utvaldes och smordes från begynnelsen, som anmälde sig frivillig: ”Här är jag, sänd mig.”18 I och med det blev han bokstavligen allas vår tjänare. Genom Jesus Kristus och kraften vi får genom hans försoning kan också vi tjäna. Han hjälper oss.19
Jag uttrycker min innerliga kärlek till dem av er som kanske inte just nu kan tjäna i kyrkan på traditionella sätt på grund av personliga omständigheter men som lever i en anda av tjänande. Min bön är att ni ska bli välsignade i era ansträngningar. Jag uttrycker också uppskattning för dem som hedrar sina ämbeten vecka efter vecka, liksom för dem som snart kommer att ta emot kallelser att tjäna. Alla bidrag och uppoffringar uppskattas, speciellt av honom som vi tjänar. Alla som tjänar får Guds nåd.20
Vilka våra omständigheter än är, låt tjänande vara vår paroll.21 Tjäna i ert ämbete. Verka som missionär. Tjäna er mor. Tjäna en främling. Tjäna en granne. Bara tjäna.
Må Herren välsigna var och en av oss i våra ansträngningar att tjäna och bli Jesu Kristi sanna efterföljare.22 Jag vittnar om att han lever och leder det här verket. I Jesu Kristi namn, amen.