Den stora återlösningsplanen
Jag vet att när vi uppriktigt omvänder oss från våra synder försvinner de verkligen – spårlöst!
Några månader innan president Boyd K. Packer gick bort hade generalauktoriteternas och biorganisationernas ledare den värdefulla möjligheten att få höra honom tala till oss. Jag har inte kunnat sluta tänka på det han sa. Han berättade att han hade tänkt tillbaka på sitt liv och sökt tecken på de synder han begått och uppriktigt omvänt sig från och han kunde inte hitta ett enda spår efter dem. Tack vare vår älskade Frälsare Jesu Kristi försoningsoffer och genom uppriktig omvändelse var hans synder helt borta, som om de aldrig hade skett. President Packer uppmanade sedan oss ledare den dagen att vittna om att det gäller alla som uppriktigt omvänder sig.
Jag känner till en man som begick sexuella överträdelser för flera år sedan. Under en tid var den här mannen alltför skamsen och orolig för att närma sig sin fru och sina prästadömsledare. Han ville omvända sig fullständigt, men uttryckte faktiskt att han var villig att ge upp sin egen eviga frälsning hellre än att låta sin fru och sina barn genomlida sorg, skam och annat som kunde bli följden av en bekännelse.
När vi har syndat försöker Satan ofta övertyga oss om att det mest osjälviska vi kan göra är att skydda andra från den förkrossande vetskapen om våra synder, bland annat genom att inte bekänna dem för biskopen, som kan välsigna oss genom sitt prästadömes nycklar, som allmän domare i Israel. Men sanningen är att det mest osjälviska och kristuslika vi kan göra är att bekänna synden och omvända oss. Detta är vår himmelske Faders stora återlösningsplan.
Till slut bekände den här gode mannen för sin trogna fru och sina ledare i kyrkan och uttryckte djup ånger. Även om det var det svåraste han någonsin gjort, gjorde känslor av lättnad, frid, tacksamhet, kärlek till vår Frälsare och en vetskap om att Herren lyfte hans tunga börda och bar honom, att han kände obeskrivlig glädje, oavsett hur hans framtid skulle te sig.
Han hade varit säker på att hans fru och barn skulle bli förkrossade – och det blev de – och att disciplinära åtgärder skulle vidtas och att han skulle avlösas från sitt ämbete – och så blev det. Han var säker på att hans fru skulle bli förtvivlad, sårad och arg – och det blev hon. Och han var övertygad om att hon skulle lämna honom och ta barnen med sig – men det gjorde hon inte.
Ibland leder allvarliga överträdelser till skilsmässa, och beroende på omständigheter kan det vara nödvändigt. Men till den här mannens förundran omfamnade hans fru honom och bestämde sig för att hjälpa honom på alla sätt hon kunde. Så småningom kunde hon fullständigt förlåta honom. Hon hade känt den helande kraften i Frälsarens försoning för henne. Åratal senare är det här paret och deras tre barn starka och trofasta. Mannen och hustrun tjänar i templet och har ett underbart, starkt och kärleksfullt äktenskap. Djupet i den här mannens vittnesbörd och hans kärlek och tacksamhet till Frälsaren är så uppenbara i hans liv.
Amulek vittnade: ”Jag vill att ni skall komma fram och inte längre förhärda era hjärtan, … om ni därför omvänder er … träder den stora återlösningsplanen omedelbart i kraft för er.”1
När jag tjänade tillsammans med min man, som presiderade över en mission, åkte vi en morgon till flygplatsen för att hämta upp en stor grupp missionärer. En viss ung man fångade vår uppmärksamhet. Han verkade ledsen, nedtyngd och nästan utom sig. Vi iakttog honom noggrant den eftermiddagen. Senare på kvällen kom den här unge mannen med en försenad bekännelse och hans ledare bedömde att han behövde återvända hem. Även om vi var mycket ledsna över att han varit oärlig och inte hade omvänt sig innan han kom som missionär, berömde vi honom uppriktigt och kärleksfullt på vägen till flygplatsen för att han haft modet att träda fram, och vi lovade att hålla nära kontakt med honom.
Den här fine unge mannen var välsignad med underbara föräldrar, goda prästadömsledare och en stödjande, kärleksfull församling. Efter att i ett år ha arbetat hårt på att fullständigt omvända sig och ta del av Frälsarens försoning, kunde han återvända till vår mission. Det är svårt för mig att beskriva den glädje vi kände när vi hämtade upp den unge mannen på flygplatsen. Han var full av Anden, lycklig, tillitsfull inför Herren och angelägen om att trofast få genomföra en mission. Han blev en utomordentlig missionär och min man och jag hade senare förmånen att få närvara vid hans tempelvigsel.
I motsats till den här unge mannen känner jag till en annan missionär som med vetskap om att hennes obekända synd från tiden före missionen säkerligen skulle göra att hon skickades hem i förtid, smidde en egen plan på att arbeta extra hårt under sin mission och bekänna för missionspresidenten bara några dagar innan hon var färdig med sin mission. Hon kände inte sorg efter Guds vilja utan försökte kringgå den väg som vår kärleksfulle Frälsare har erbjudit var och en av oss.
Under vår mission följde jag en gång med min man när han åkte iväg för att intervjua en man inför hans dop. Medan min man höll intervjun, väntade jag utanför med missionärsystrarna som hade undervisat den här mannen. När intervjun var färdig meddelade min man missionärerna att mannen skulle kunna döpas. Den käre mannen grät och grät medan han förklarade att han hade varit säker på att de synder han begått i sitt liv skulle hindra honom från att kunna bli döpt. Jag har sällan bevittnat glädjen och lyckan hos någon som kommer ut ur mörkret och in i ljuset lika mycket som den dagen.
Äldste D. Todd Christofferson betygade:
”Med tron på [vår] barmhärtige Återlösare och hans makt vänds förtvivlan i hopp. Ens hjärta och önskningar förändras och synden som lockade en blir alltmer avskyvärd …
Oavsett priset som omvändelsen kräver uppslukas det av förlåtelsens glädje.”2
De här upplevelserna påminner mig om Enos i Mormons bok, som ”ropade till [Herren] i mäktig bön” och sedan hörde en röst som sa: ”Enos, dina synder är dig förlåtna …
Och jag, Enos, visste att Gud inte kunde ljuga, varför min skuld var utplånad.
Och jag sade: Herre, hur kan det ske?
Och han sade till mig: Tack vare din tro på Kristus … Stå därför upp, din tro har helat dig.”3
När jag förberedde det här talet ville jag få en känsla för hur våra barnbarn förstår omvändelse och hur de känner för Frälsaren, så jag bad våra barn ställa följande frågor till dem. Jag blev rörd av våra barnbarns svar.
Vad är omvändelse? ”När man slår någon säger man ’förlåt’ och hjälper personen upp.”
Hur känns det när du omvänder dig? ”Man kan känna Jesus. Man kan känna hans värme, och de dåliga känslorna försvinner.”
Hur känner du för Jesus och vår himmelske Fader när du omvänder dig? ”Jag känner att Jesus tycker att det var värt att göra försoningen, och han är glad för att vi kan bo hos honom igen.”
Varför vill Jesus och vår himmelske Fader att jag ska omvända mig? Med mitt tonåriga barnbarns ord: ”Därför att de älskar mig! För att jag ska utvecklas och bli lik dem behöver jag omvända mig. Jag vill också ha den Helige Anden med mig, så jag behöver omvända mig dagligen för att få hans underbara sällskap. Jag kan aldrig nog tacka dem.”
När fyraåriga Brynlee hörde de här frågorna sa hon: ”Jag vet inte pappa. Du får lära mig.”
Under en tidigare generalkonferens förkunnade äldste Jeffrey R. Holland: ”Hur sen du än tror att du är, hur många tillfällen du än tycker att du missat, hur många misstag du än känner att du har gjort … eller hur långt ifrån ditt hem och din familj och Gud du än känner att du kommit, vittnar jag om att du inte hamnat utom räckhåll för den gudomliga kärleken. Det är omöjligt för dig att sjunka så lågt att Kristi försonings oändliga ljus inte kan nå dig.”4
Jag vill så gärna att alla mina barn och barnbarn, och var och en av er mina bröder och systrar, ska få uppleva glädjen och närheten till vår himmelske Fader och till vår Frälsare när vi dagligen omvänder oss från våra synder och svagheter. Alla ansvariga barn till vår himmelske Fader behöver omvändelse. Vilka synder behöver vi omvända oss från? Vad håller oss tillbaka? Hur behöver vi bli bättre?
Jag vet, liksom president Packer upplevde och vittnade om, att när vi uppriktigt omvänder oss från våra synder försvinner de verkligen – spårlöst! Jag har personligen känt kärlek, glädje, lättnad och tillit inför Herren när jag uppriktigt har omvänt mig.
För mig är de största underverken i livet inte att Röda havet delades, att berg förflyttas eller ens att kroppen helas. Det största underverket sker när vi ödmjukt närmar oss vår Fader i himlen i bön och innerligt vädjar om att bli förlåtna, och sedan blir renade från dessa synder genom vår Frälsares försoningsoffer. I Jesu Kristi heliga namn, amen.