Sakramentet kan hjälpa oss bli heliga

Äldste Peter F. Meurs

i de sjuttios kvorum

Ge akt på fem sätt att förstärka verkan av och kraften i vårt regelbundna deltagande i den heliga sakramentsförrättningen.

Ett av mina tidigaste minnen är från de sakramentsmöten som hölls i vårt hem i Warrnambool i Australien. Mellan tio och femton personer kom till vår gren och min far, en av tre prästadömsbärare, hade regelbundet tillfälle att välsigna sakramentet. Jag kommer ihåg känslorna jag fick när han ödmjukt och noggrant läste orden i sakramentsbönerna. Han darrade ofta på rösten när han kände Anden. Ibland fick han ta en paus för att få kontroll över sina känslor innan han kunde avsluta bönen.

Som femåring förstod jag inte fullt ut vad som sas och gjordes, men jag visste att det var något speciellt som pågick. Jag kunde känna den Helige Andens lugna och betryggande inflytande medan min far begrundade Frälsarens kärlek till oss.

Frälsaren lärde: ”Detta skall ni alltid göra med dem som omvänder sig och döps i mitt namn. Och ni skall göra det till minne av mitt blod som jag har utgjutit för er, så att ni kan betyga för Fadern att ni alltid kommer ihåg mig. Och om ni alltid kommer ihåg mig, skall ni ha min Ande hos er” (3 Ne. 18:11).

Jag ber oss alla att ge akt på fem sätt att förstärka verkan av och kraften i vårt regelbundna deltagande i den heliga sakramentsförrättningen, en förrättning som kan hjälpa oss bli heliga.

1. Förbered dig i förväg

Vi kan påbörja vår förberedelse inför sakramentet långt innan sakramentsmötet börjar. Lördagen kan vara ett bra tillfälle att begrunda vår andliga utveckling och förberedelse.

Jordelivet är en nödvändig gåva i vår strävan att bli lika vår himmelske Fader. Det innehåller nödvändiga prövningar och utmaningar som ger oss möjlighet att förändras och växa. Kung Benjamin lärde att ”den naturliga människan är en fiende till Gud … och kommer att så vara i evigheters evighet, om hon inte ger efter för den Helige Andens maningar och lägger av den naturliga människan och blir en helig genom Herren Kristi försoning” (Mosiah 3:19). Att delta i sakramentets förrättning ger oss möjlighet att mer fullständigt överlämna vårt hjärta och vår själ till Gud.

Under vår förberedelse blir vårt hjärta förkrossat när vi uttrycker tacksamhet för Kristi försoning, omvänder oss från våra felsteg och brister och ber om Faderns hjälp i vår fortsatta strävan att bli mer lika honom. Vi kan då se fram emot möjligheten som sakramentet erbjuder att minnas hans offer och förnya våra förpliktelser mot alla förbund som vi har ingått.

2. Kom i god tid

Vår upplevelse av sakramentet kan förhöjas om vi anländer i god tid före mötet och lyssnar till preludiet under begrundan.

President Boyd K. Packer lärde: ”Ett vördnadsfullt spelat preludium ger anden näring. Det inbjuder inspirationen.”¹ ”Det här är ingen tid”, förklarade president Russell M. Nelson, ”för samtal eller att utväxla meddelanden, utan en tid för bönefylld meditation när ledarna och medlemmarna förbereder sig andligt för sakramentet”.²

3. Sjung och lär av orden i sakramentspsalmen

Sakramentspsalmen är en särskilt viktig del av vår upplevelse av sakramentet. Musiken upphöjer våra tankar och känslor. Sakramentspsalmen får ännu starkare inflytande när vi fokuserar på dess ord och mäktiga lärdomar. Vi lär oss mycket av ord som ”sargad på Golgata för oss du var”³, ”må vi minnas och se till att med rena hjärtan stå”⁴ och ”där rättvisan, kärleken och nåden möts i gudomlig harmoni”⁵.

När vi sjunger en psalm som förberedelse för att ta del av sakramentets emblem, kan orden bli en del av vår förpliktelse till våra förbund. Ta till exempel: ”Vi älskar dig Herre, våra hjärtan är fyllda. Vi ska gå din utvalda väg.”⁶

4. Medverka andligen i sakramentsbönerna (se Moro. 4–5)

I stället för att skärma av de välbekanta orden i sakramentsbönerna kan vi lära oss mycket och känna ännu mer om vi medverkar andligen genom att tänka på förpliktelserna och de tillhörande välsignelserna i dessa heliga böner.

Brödet och vattnet välsignas och helgas för vår själ. De påminner oss om Frälsarens offer och att han kan hjälpa oss bli heliga.

Bönerna förklarar att vi tar del av brödet till minne av Sonens kropp, som han gav till lösen för att alla skulle kunna uppstå, och vi dricker vattnet till minne av Sonens blod, som han fritt utgöt så att vi kan återlösas på villkor att vi omvänder oss.

Bönerna presenterar förbunden med orden ”att de är villiga” (Moro. 4:3). De här orden kan bli mycket kraftfulla för oss. Är vi villiga att tjäna och medverka? Är vi villiga att förändras? Är vi villiga att ta itu med våra svagheter? Är vi villiga att sträcka oss ut och hjälpa andra? Är vi villiga att lita på Frälsaren?

När löftena framställs och vi tar del av sakramentet, bekräftar vi i vårt hjärta att vi är villiga att

ta på oss Jesu Kristi namn
sträva efter att hålla alla hans bud
alltid minnas honom.

Bönen avslutas med en uppmaning och ett löfte som är storslagna: ”Så att de alltid kan ha hans Ande hos sig” (Moro. 4:3).

Paulus skrev: ”Andens frukt … är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning” (Gal. 5:22–23). Härliga välsignelser och gåvor finns tillgängliga för oss när vi håller våra förbund.

5. Begrunda och minns honom när sakramentets emblem delas ut

De vördnadsfulla stunderna när prästadömsbärarna delar ut sakramentet kan bli heliga för oss.

När brödet delas ut kan vi begrunda hur Frälsaren i den yttersta kärlekshandlingen för oss tog ”på sig döden så att han kan lossa de dödens band som binder hans folk” (Alma 7:12).

Vi kan minnas uppståndelsens härliga välsignelse som ”skall komma till alla … både träl och fri, både man och kvinna, både ond och rättfärdig, och inte så mycket som ett hårstrå på deras huvud skall gå förlorat, utan allt skall återställas till sin fullkomliga form” (Alma 11:44).

När vattnet delas ut kan vi minnas Frälsarens vädjan:

”Ty se, jag, Gud, har lidit detta för alla, för att de inte skall behöva lida om de omvänder sig. …

Detta lidande fick mig, ja, Gud, den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och själ – och jag önskade att jag inte skulle behöva dricka den bittra kalken och rygga” (L&F 19:16, 18).

Vi minns att han tog ”på sig [våra] skröpligheter så att hans inre kan fyllas av barmhärtighet i köttet, så att han i köttet kan veta hur han skall bistå sitt folk i enlighet med [våra] skröpligheter” (Alma 7:12).

När vi funderar över vår upplevelse av sakramentet kan vi fråga oss:

Vad tänker jag göra den här veckan för att förbereda mig bättre inför sakramentet?
Kan jag bidra mer till den anda av vördnad och uppenbarelse som kan råda under sakramentsmötets inledning?
Vilken lärdom förkunnades i sakramentspsalmen?
Vad hörde och kände jag när jag lyssnade på sakramentsbönerna?
Vad tänkte jag på medan sakramentet delades ut?

Äldste David A. Bednar lärde: ”Sakramentsförrättningen är en helig och återkommande uppmaning till uppriktig omvändelse och andlig förnyelse. Handlingen att ta del av sakramentet leder inte i sig till syndernas förlåtelse. Men om vi samvetsgrant förbereder oss och tar del av den här heliga förrättningen med förkrossat hjärta och botfärdig ande, gäller löftet att vi alltid kan ha Herrens Ande hos oss. Och med den Helige Andens heliggörande kraft som ständigt sällskap kan vi alltid behålla våra synders förlåtelse.”⁷

Jag vittnar om det överflöd av välsignelser som finns tillgängligt för oss om vi utökar vår förberedelse inför och andliga deltagande i sakramentsförrättningen. Jag vittnar vidare om att dessa välsignelser finns tillgängliga för oss tack vare vår himmelske Faders kärlek och hans son Jesu Kristi oändliga försoningsoffer. I hans heliga namn, ja, Jesu Kristi namn, amen.