Tacksam på sabbaten
För sista dagars heliga är sabbaten en dag av tacksamhet och kärlek.
Mina kära bröder och systrar, spridda över hela världen i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, jag är glad att president Thomas S. Monson har bett mig tala under konferensen denna sabbatsdag. Jag ber att den Helige Andens kraft ska förmedla mina ord till ert hjärta.
I dag vill jag tala om hjärtats känslor. Den jag ska fokusera på är tacksamhet – särskilt under sabbaten.
Vi är tacksamma för mycket: en främlings vänlighet, ett mål mat när vi är hungriga, tak över huvudet när det stormar, läkandet av ett brutet ben och ett nyfött barns livliga skrik. Många av oss minns vår tacksamhet i sådana stunder.
För sista dagars heliga är sabbaten en sådan stund, en dag faktiskt, av tacksamhet och kärlek. Herren uppmanade de heliga i Jackson County, Missouri 1831 att rikta sina böner och tacksägelser mot himlen. De tidiga medlemmarna fick uppenbarelse om hur man helgar sabbatsdagen och hur man fastar och ber.1
De, och vi, fick veta av Herren hur man tillber och visar tacksamhet på sabbatsdagen. Som ni märker är det kärleken vi känner för gåvornas givare som är viktigast. Här är Herrens ord om hur vi ska visa tacksamhet och kärlek på sabbatsdagen:
”Jag [ger] dem ett bud och säger så: Du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta, med all din förmåga, allt ditt förstånd och all din styrka, och i Jesu Kristi namn skall du tjäna honom. …
Du skall tacka Herren din Gud för allting.
Du skall frambära ett offer åt Herren din Gud i rättfärdighet, ja, ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande.”2
Och sedan varnar Herren oss om faran med att inte tacka vår himmelske Fader och Jesus Kristus som gåvornas givare: ”Och i intet förtörnar människan Gud, eller mot ingen är hans vrede upptänd, utom mot dem som inte erkänner hans hand i allt och inte lyder hans befallningar.”3
Många av er som lyssnar finner redan glädje i sabbaten som en dag när ni minns och tackar Gud för era välsignelser. Ni minns den välkända psalmen:
När i livets stormar hårt du prövas här,
och du modlös tror, att allt förlorat är,
räkna då Guds gåvor, nämn dem en och en,
se, vad Gud dig givit och dig giver än.
Se Guds gåvor,
nämn dem en och en.
Se Guds gåvor
och hans godhet känn. …
Är din börda tung, där du bekymrad går?
Tynges du av korset och syns vägen svår?
Räkna då Guds gåvor varje morgon ny,
låt din själ i tacksam bön till Herren fly.4
Jag får brev och besök av trofasta medlemmar som är nedtyngda av en mängd bördor. Några känner nästan att allt är förlorat, åtminstone för dem. Jag hoppas och ber att det jag säger om att vara tacksam på sabbaten kan hjälpa till att förjaga tvivel och få ert hjärta att sjunga.
En välsignelse vi kan vara tacksamma för är att vi över huvud taget är där på sakramentsmötet, med fler än en eller två av hans lärjungar samlade i hans namn. Det finns de som ligger hemma och inte kan ta sig upp ur sängen. Det finns de som vill vara där vi är men som i ställer arbetar på sjukhus, gör våra gator säkra att gå på eller försvarar oss med risk för sina egna liv i någon öken eller djungel. Det faktum att vi kan träffa om så bara en medlem och ta del av sakramentet kan hjälpa oss börja känna tacksamhet och kärlek på grund av Guds godhet.
Tack vare profeten Joseph Smith och det återställda evangeliet kan vi räkna ytterligare en välsignelse: att vi har möjlighet varje vecka att ta del av sakramentet, som förbereds, välsignas och delas ut av bemyndigade Guds tjänare. Vi kan vara tacksamma när den Helige Anden bekräftar för oss att orden i sakramentsbönerna, som uppsänds av dessa bemyndigade prästadömsbärare, äras av vår himmelske Fader.
Av alla de välsignelser vi kan räkna är den allra största den känsla av förlåtelse som kommer när vi tar del av sakramentet. Vi känner då en större kärlek och uppskattning för Frälsaren, vars oändliga offer gör det möjligt för oss att renas från synden. När vi tar del av brödet och vattnet minns vi att han led för oss. Och när vi känner tacksamhet för det han har gjort för oss, känner vi hans kärlek till oss och vår kärlek till honom.
Kärleken som vi välsignas med gör det lättare för oss att hålla budet att ”alltid minnas honom”.5 Du kan också känna kärlek och tacksamhet, som jag gör, för den Helige Anden som vår himmelske Fader har lovat alltid ska vara med oss, när vi är trogna de förbund vi har ingått. Vi kan räkna de välsignelserna varje söndag och känna tacksamhet.
Sabbatsdagen är också ett ypperligt tillfälle att minnas förbundet vi ingick i dopets vatten att älska och tjäna vår himmelske Faders barn. Vi fullföljer det löftet under sabbaten genom att helhjärtat delta i en klass eller ett kvorum för att stärka tron och kärleken bland våra bröder och systrar som är där med oss. Det löftet gör också att vi glatt verkar i våra ämbeten.
Jag är tacksam för alla de söndagar jag undervisade ett diakonernas kvorum i Bountiful, Utah och när jag var lärare i en söndagsskoleklass i Idaho. Och jag minns till och med gångerna när jag verkade som assistent till min fru i barntillsynen. Min huvuduppgift var att dela ut och plocka upp leksaker.
Det tog år innan jag förstod genom Anden att mitt enkla tjänande i Herrens ställe betydde något för vår himmelske Faders barn. Till min förvåning har några av dem under årens lopp kommit ihåg och tackat mig för mina tafatta försök att tjäna dem i Mästarens ställe dessa sabbatsdagar.
Liksom vi ibland inte kan se resultaten av vårt tjänande på sabbaten, kanske vi inte kan se den sammanlagda verkan av andra Herrens tjänare. Men Herren bygger sitt rike i tysthet genom sina trofasta och ödmjuka tjänare, utan stora åthävor, inför dess härliga tusenåriga framtid. Det är den Helige Anden som gör att vi kan se den allt större storheten i det.
När jag växte upp gick vi på sakramentsmöten i en liten gren i New Jersey med endast några få medlemmar och en familj, min egen. För sjuttiofem år sedan döptes jag i Philadelphia i det enda möteshus som kyrkan hade byggt i Pennsylvania och New Jersey. Men där det då bara fanns en liten gren i Princeton, New Jersey finns det i dag två stora församlingar. Och för bara några dagar sedan uppträdde tusentals ungdomar i en föreställning före invigningen av Philadelphia tempel i Pennsylvania.
Som ung man kallades jag som distriktsmissionär. Vi tillbad Gud på söndagarna i det enda möteshuset i Albuquerque, New Mexico. I dag finns där ett tempel och fyra stavar.
Jag lämnade Albuquerque för att studera i Cambridge, Massachusetts. Där fanns ett möteshus och ett distrikt som täckte större delen av Massachusetts och Rhode Island. Jag körde längs kullarna i det vackra landskapet till sakramentsmöten i riktigt små grenar, för det mesta i små hyrda lokaler eller små ombyggda villor. Nu finns det ett heligt Guds tempel i Belmont, Massachusetts och stavar spridda över landsbygden.
Det jag inte såg tydligt då var att Herren utgöt sin ande över folket under de där små sakramentsmötena. Jag kände det, men jag såg inte vidden eller Herrens tidsplan för uppbyggandet och förhärligandet av hans rike. En profet såg och skrev ner genom uppenbarelse det som vi nu kan se. Nephi sa att vi inte skulle bli många, men att vårt sammanlagda ljus skulle vara härligt att skåda:
”Och det hände sig att jag såg Guds Lamms kyrka, och dess medlemmar var få …
Och det hände sig att jag, Nephi, såg att Guds Lamms kraft föll över de heliga i Lammets kyrka och över Herrens förbundsfolk som var spritt över hela jordens yta, och de var beväpnade med rättfärdighet och med Guds kraft i stor härlighet.”6
I vår tidsutdelning finns en liknande profetisk beskrivning av vår situation och kommande möjligheter nedtecknad i Läran och förbunden:
”Ni har ännu inte förstått hur stora välsignelser Fadern håller i sina egna händer och har berett åt er.
Och ni kan inte bära allt nu. Var dock vid gott mod, ty jag skall leda er. Riket är ert och dess välsignelser är era, och evighetens rikedomar är era.
Och den som tar emot allt med tacksamhet skall härliggöras, och den här jordens goda skall tillfalla honom, till och med hundrafalt, ja, mera.”7
Jag har känt denna förändring av växande tacksamhet för välsignelser och en allt större kärlek till Gud i kyrkan. Den verkar tillta bland kyrkans medlemmar i tider och på platser där deras tro prövas, när de måste vädja till Gud om hjälp för att ens kunna fortsätta.
I livet kommer vi att möta svåra prövningar, liksom fallet var för folket på Almas tid under den grymme Amulon som lade bördor på dem som var för tunga att bära:
”Och det hände sig att Herrens röst kom till dem i deras bedrövelse och sade: Lyft upp era huvuden och var vid gott mod, ty jag känner till det förbund ni har slutit med mig. Och jag skall sluta förbund med mitt folk och befria dem ur träldomen.
Och jag skall även lätta de bördor som lagts på era axlar, så att ni inte ens känner dem på era ryggar, trots att ni är i träldom. Och detta skall jag göra så att ni hädanefter kan stå som vittnen för mig och så att ni säkert kan veta att jag, Herren Gud, besöker mitt folk i deras bedrövelser.
Och nu hände det sig att de bördor som lagts på Alma och hans bröder lättades. Ja, Herren styrkte dem så att de kunde bära sina bördor med lätthet, och de underkastade sig glatt och med tålamod all Herrens vilja.”8
Ni och jag kan vittna om att när vi har hållit våra förbund med Gud, särskilt när det var svårt, så har han hört våra böner av tacksägelse för det som han redan har gjort för oss och har besvarat vår bön om styrka att uthärda trofast. Och mer än en gång har han gjort oss både glada och starka.
Du undrar säkert vad du kan göra för att leva och tillbe Gud den här sabbaten för att visa din tacksamhet och för att stärka dig själv och andra inför kommande prövningar.
Du kan börja i dag med en personlig bön och en familjebön och tacka för allt som Gud har gjort för dig och er. Du kan be om att få veta vad Herren vill att du ska göra för att tjäna honom och andra. Du kan speciellt be att den Helige Anden ska berätta för dig om det finns någon som är ensam eller behövande som Herren vill att du besöker.
Jag kan lova dig att dina böner blir besvarade, och när du handlar efter svaren du får känner du glädje under sabbaten och hjärtat flödar över av tacksamhet.
Jag vittnar om att Gud Fadern känner och älskar dig. Frälsaren, Herren Jesus Kristus, sonade dina synder för att han älskar dig. De, Fadern och Sonen, vet vad du heter, liksom de visste vad profeten Joseph Smith hette när de visade sig för honom. Jag vittnar om att det här är Jesu Kristi kyrka och att han ärar de förbund du ingår och förnyar med Gud. Din innersta natur ska förändras för att bli mer lik Frälsaren. Du ska få styrka att stå emot frestelser och känna mindre tvivel om sanningen. Du ska finna glädje i sabbaten. Det lovar jag dig i Herren Jesu Kristi namn, amen.