Att ta på oss Jesu Kristi namn

Äldste Robert C. Gay

i de sjuttios presidentskap

Må vi trofast ta på oss Jesu Kristi namn – genom att se som han ser, tjäna som han tjänade och lita på att hans nåd är tillräcklig.

Mina medbröder och -systrar, när jag nyligen begrundade president Nelsons uppmaning att kalla kyrkan vid dess uppenbarade namn, slog jag upp vad Frälsaren sa till nephiterna om kyrkans namn.¹ När jag läste Frälsarens ord slogs jag av att han också sa till folket: ”Ni måste ta på er Kristi namn.”² Det fick mig att rannsaka mig själv och fråga: Tar jag på mig Frälsarens namn på det sätt som han skulle vilja att jag gör?³ I dag vill jag dela med mig av några av de intryck jag fått som svar på min fråga.

För det första: Att ta på oss Kristi namn innebär att vi trofast strävar efter att se som Gud ser.⁴ Hur ser Gud på människor? Joseph Smith sa: ”Medan en del av mänskligheten dömer och fördömer den andra utan barmhärtighet, betraktar universums store Förälder hela människosläktet med faderlig omtanke och uppmärksamhet. … Hans kärlek [är] ofattbar.”⁵

För några år sedan gick min äldre syster bort. Hon hade ett svårt liv. Hon kämpande med evangeliet och var aldrig riktigt aktiv. Hennes man övergav deras äktenskap och lämnade henne med fyra barn att ta hand om. Kvällen när hon gick bort gav jag henne en välsignelse, med hennes barn närvarande, så att hon fridfullt skulle kunna återvända hem. I den stunden insåg jag att jag alltför ofta definierat min systers liv utifrån hennes prövningar och hennes inaktivitet. När jag lade mina händer på hennes huvud den kvällen fick jag en allvarlig tillrättavisning av Anden. Jag blev plötsligt medveten om hennes godhet och såg henne så som Gud såg henne – inte som någon som hade svårt för evangeliet och livet utan som någon som hade tvingats hantera svåra problem som jag inte hade. Jag såg henne som en enastående mamma som trots stora motgångar hade fostrat fyra fina, härliga barn. Jag såg henne som en vän till vår mor, som hon tog sig tid att ta hand om och stötta när vår far hade gått bort.

Under denna sista kväll med min syster kändes det som om Gud frågade mig: ”Kan du inte se att alla runt omkring dig är heliga varelser?”

President Brigham Young sa:

”Jag vill uppmana de heliga … att se män och kvinnor som de är och inte som de själva är.”⁶

Hur ofta säger vi inte – ’Den personen har gjort fel och kan inte vara en helig.’ … Vi hör någon svära eller ljuga … [eller] bryta mot sabbatsbudet. … Döm inte en sådan person, för ni känner inte till Herrens planer för dem … [utan] ha överseende med dem.”⁷

Kan någon av er föreställa sig att vår Frälsare inte skulle lägga märke till dig eller dina bördor? Frälsaren såg på samariern, äktenskapsbryterskan, tullindrivaren, den spetälske, den mentalsjuke och syndaren med samma ögon. Alla var hans Faders barn. Alla kunde återlösas.

Kan ni föreställa er att han skulle vända sig bort från någon som tvivlar på sin plats i Guds rike eller från någon som lider på något sätt?⁸ Det kan inte jag. I Kristi ögon är varje själ ovärderlig. Ingen är förutbestämd att misslyckas. Evigt liv är möjligt för alla.⁹

Jag lärde mig en viktigt läxa av Andens tillrättavisning vid min systers sida: att när vi ser människor som han ser dem, fördubblas vår seger – återlösning för dem vi berör och återlösning för oss själva.

För det andra, för att ta på oss Kristi namn måste vi inte bara se människor som Gud ser dem, vi måste också utföra hans verk och tjäna så som han tjänade. Vi följer de två största buden, underkastar oss Guds vilja, samlar Israel och låter vårt ljus ”lysa för människorna”.¹⁰ Vi tar emot och lever efter förbunden och förrättningarna i hans återställda kyrka.¹¹ När vi gör det, begåvar Gud oss med kraft att välsigna oss själva, våra familjer och andra människor.¹² Fråga dig själv: ”Känner jag någon som inte behöver himlens krafter i sitt liv?”

Gud utför under bland oss när vi helgar oss.¹³ Vi helgar oss genom att rena vårt hjärta.¹⁴ Vi renar våra hjärtan när vi hörsammar honom,¹⁵ omvänder oss från våra synder,¹⁶ blir förändrade¹⁷ och älskar som han.¹⁸ Frälsaren frågade oss: ”För om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det?”¹⁹

Jag hörde nyligen talas om en händelse i äldste James E. Talmages liv som fick mig att stanna upp och begrunda hur mycket jag älskar och tjänar andra runt omkring mig. Som ung lärare, innan han blev apostel, mitt under den dödliga difteriepidemin år 1892, upptäckte äldste Talmage en främmande familj som inte var medlemmar i kyrkan, som bodde nära honom och hade drabbats av sjukdomen. Ingen ville ta risken att besöka det sjukdomsdrabbade hemmet. Men äldste Talmage begav sig genast dit. Han fann fyra barn: en två-och-ett-halvt-åring som låg död på sängen, en femåring och en tioåring i svåra plågor och en medtagen trettonåring. Föräldrarna led av sorg och utmattning.

Äldste Talmage tog hand om de döda och de levande, sopade golven, bar ut de smutsiga kläderna och brände trasor täckta med smittan. Han arbetade hela dagen och återvände nästa morgon. Tioåringen dog under natten. Han lyfte upp och höll femåringen. Hon hostade blodigt slem över hela hans ansikte och hans kläder. Han skrev ”Jag kunde inte lägga ner henne”, och han höll henne tills hon dog i hans armar. Han hjälpte till att begrava alla tre barnen och ordnade med mat och kläder till den sörjande familjen. När broder Talmage kom hem kastade han alla sina kläder, badade i zinklösning, isolerade sig från sin familj för att inte smitta dem, och genomled ett milt utbrott av sjukdomen.²⁰

Så många liv omkring oss står på spel. Heliga tar på sig Frälsarens namn genom att bli heliga och genom att tjäna alla oavsett vilka de är – liv räddas när vi gör det.²¹

Slutligen tror jag att vi, för att ta på oss Frälsarens namn, måste lita på honom. Under ett möte som jag var på en söndag, frågade en ung kvinna ungefär så här: ”Jag och min pojkvän gjorde nyligen slut och han valde att lämna kyrkan. Han säger att han aldrig varit lyckligare. Hur kan det komma sig?”

Frälsaren besvarade den frågan när han sa till nephiterna: ”Men om [ert liv] inte är byggt på mitt evangelium utan är byggt på människors verk, eller på djävulens verk, sannerligen säger jag er: [Ni] gläds åt [ert] verk en tid, och så småningom kommer slutet.”²² Det finns helt enkelt ingen bestående glädje utanför Jesu Kristi evangelium.

Men under det mötet tänkte jag på de många goda människor jag känner som kämpar med tunga bördor och bud som är svåra för dem att hålla. Jag frågade mig: ”Vad mer skulle Frälsaren kunna säga till dem?”²³ Jag tror att han skulle fråga: ”Litar du på mig?”²⁴ Till kvinnan som hade blödningar sa han: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.”²⁵

Ett av mina favoritskriftställen är Johannes 4:4, där det står: ”Han måste då ta vägen genom Samarien.”

Varför älskar jag det skriftstället? Därför att Jesus inte behövde gå genom Samarien. På hans tid föraktade judarna samarierna och reste vanligtvis längs en väg som gick runt Samarien. Men Jesus valde att gå dit för att för första gången förkunna inför hela världen att han var den utlovade Messias. För detta budskap valde han inte bara en utstött grupp, utan en kvinna – och inte vilken kvinna som helst, utan en kvinna som levde i synd – någon som på den tiden betraktades som den lägsta av de lägsta. Jag tror att Jesus gjorde det för att var och en av oss alltid ska förstå att hans kärlek är större än vår rädsla, våra sår, våra beroenden, våra tvivel, våra frestelser, våra synder, våra trasiga familjer, vår depression och ångest, våra kroniska sjukdomar, vår fattigdom, våra övergrepp, vårt förtvivlan och vår ensamhet.²⁶ Han vill att alla ska veta att det inte finns något eller någon som han inte kan hela, och skänka en glädje som består.²⁷

Hans nåd är tillräcklig.²⁸ Han ensam steg ner under allt. Det är genom kraften i hans försoning som vi kan övervinna alla bördor i våra liv.²⁹ Budskapet i berättelsen om kvinnan vid brunnen är att han känner till vår livssituation³⁰ och att vi alltid kan vandra med honom, oavsett var vi står. Till henne och till var och en av oss säger han: ”Den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta [utan ska ha] en källa … med vatten som flödar fram till evigt liv.”³¹

Varför skulle man under någon enda av livets resor någonsin vända sig bort från den ende Frälsaren som har all kraft att hela och befria oss? Vilket pris ni än måste betala för att lita på honom är värt att betala. Mina bröder och systrar, låt oss välja att öka vår tro på vår himmelske Fader och vår Frälsare, Jesus Kristus.

Ur djupet av min själ bär jag vittnesbörd om att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är Frälsarens kyrka och leds av den levande Kristus genom en sann profet. Min bön är att vi trofast ska ta på oss Jesu Kristi namn – genom att se som han ser, tjäna som han tjänade och lita på att hans nåd är tillräcklig för att ta oss hem och skänka bestående lycka. I Jesu Kristi namn, amen.